Idag har vi haft mus- och spindeljakt här på jobbet  

Här var en liten stackare som killarna ville slå ihjäl, men jag VÄGRADE!! Så jag lånade ett par handskar av Ola (en av verkarna) och försökte få tag i den... Men den var för snabb, så den sprang ut mellan dörrarna!!
Till sist satt han i hörnet och jag skulle precis ta den när jag fick syn på en spindel!!!!
Så jag gallskrek och Jörgen kom och slängde ut båda, hahaha!!
Sen jagade han mig runt hela butiken och låtsades (fick jag senare reda på) att han hade spindeln i handen. Alla killarna tyckte såklart att det var såååååå skoj, så de skrattade hej vilt! Haha!!
Sen kläckte Ola fram "Höhö, lägg den i kassan"
Då blängde jag på Jörgen och upplyste om att i så fall går jag hem!!
Jösses!

Inte ett skit har man för att man släppte ut musen heller!! Nu mobbas de bara för min araknofobi, hehe!!!

"Kvinntimmer" springer de runt & fnyser så fort de går förbi!
Hahahahaha!!
O Anders springer & låtsas att han tar spindlar från golvet & kastar hit!  ALLTSÅ!! PÅGAR!!!

Jaja. Slutet gott, allting gott.
Både spindeln och musen söker nu nya jaktmarker och ingen behövde sätta livet till!
Inte varje dag man utför skadedjursbekämpning på jobbet, haha!

Jag och pappa får våra idéer!! Han är för rolig! Haha.

Igår var jag hemma & hälsade på, när pappa fick för sig att köra ut till "Stallet" i Gärds Köpinge och kolla efter ett nytt wiskey-skåp att ställa i källaren. Tydligen räcker det inte med de 2 (!!) barskåp de har i finrummet... Nehej, de hade nyss varit i Tyskland på "kulturresa" och bor man i Horna som trots sin lilla byastorlek har en egen wiskey-klubb, får man allt se till att ha ett skåp enbart till det

Iaf var jag ju inte sen att hänga på dit, de har ju en maaaaassa skoj "skit" där!
In i bilen & iväg!!
På väg dit började jag klura lite på var det egentligen låg. Jag hade bara varit där en gång innan, som sällis till mamma, så jag hittade inte... Så jag lyfte frågan lite försiktigt om man inte kör där man kör till Gringelstad, alltså Gärds Köpinge, sen viker mot Gringelstad.
Pappa svarade med fast övertygelse att så var det INTE. Man skulle genom Köpinge, sen kom det på vänster sida...
Jaha. Ja, han lät ju så övertygad och jag hade ju bara vat där en gång så.
Vi körde genom Köpinge, kom ut ur köpinge och kom till sist ut på vägen mot Everöd.

Då insåg vi att det var dags att ringa mamma.

Först jag och efter mycket noga övervägande fick pappa också inse detta.

Sagt och gjort. Gissa var man skulle köra?
Precis som jag sa!  HAHA!

Har ingen aning om hur jag kunde minnas det, men mitt USLA lokalsinne verkar bara vara uselt inne i stan. På

landet fungerar det minsann flawless!

Vi kom, vi såg, vi körde därifrån tomhänta.
Gammal skit för i stort sett nypris! Det var inte ens antikt, då skulle man fattat att det kostade som det gjorde!

Så vi åkte hem igen och min kommentar när vi gick därifrån var något mer högljudd än de anställda skulle önskat kan jag tro... "Fy fan vilka HUTLÖSA priser för det GAMLA SKITET!!" Så alla kunder hörde, hahaha!

Fast det var mysigt att gå där. Det fanns ju faktiskt en del riktigt gammalt att kika på också... Och jag är ju ett stort fan av allt som är antikt!
Det är så härligt att gå bland riktigt gamla saker och känna av energier. (Kom inte och säg att det är flummigt, för ALLA som gått in i ett gammalt slott eller Herrgård har känt den där lite mystiska känslan, det behöver man inte vara klarseende för att känna!!)   Iaf älskar jag sånt, och jag hittade flera gamla kistor, sådana kvinnorna hade hemgiften i förr. På den ena satt tidningsklipp från tidigt 1900-tal och jag njöt (nästan) i fulla drag.
Tyvärr förstördes känslan av att kistorna var lavade på varandra och liksom bara inslängda i ett hörn!
VEM FAN BEHANDLAR SÅ FINA SAKER PÅ ETT SÅ LUMPET SÄTT?!! Va fan!!!
Dessa kistor har en gång betytt så mycket för människor! Hur KAN MAN bara SLÄNGA in dem i ett hörn och inte alls värna om deras historia?!!! Fy fan!

Pappa försökte lugna mig genom att sakligt förklara att det idag inte finns något direkt värde i dem. Men det hjälpte föga. Jag skiter väl i värdet idag! En gång har de betytt så mycket lycka (åtminstone de flesta) för ett ungt par, på senare tid har de innehållt älskade föremål. Näej minsjäl! Slänger man in dem sådär, slänger man bort människors känslor på samma sätt!! GRRRRR!!

På vägen hem försökte pappa "sälja in" tanken på hus till mig och jag var ju inte sen att nappa!!

Han hade sett att Älvsbyhus annonserade om tomter och hus till ett rimligt pris...

Handlingskraftiga som vi båda är, körde vi direkt ner och kikade.
Hittade en liten mysig tomt, där pappa (som ju har lite inside-info) var tämligen säker på att släppet bakom inte skulle bebyggas.
Så jag mailade till dem när jag kom hem, och har ringt och lämnat meddelande idag...
Hoppas de hör av sig!

Jag kan riktigt se framför mig hur det ser ut, vilka rum som ska användas till vad och hur julfirande skulle se ut!!

Nice!