Häromadagen råkade jag kläcka ur mig till en bekant att jag gått ett par kurser i medial utveckling och gör lite sittningar och håller kurser och sådär...

Han blev genast intressead och erbjöd sig genast att ställa upp som försökskanin, hehe! (jag tar fortfarande inte betalt för sittningar trots att jag hållt på i 4 år... just p.g.a min prestationsångest... Pressen blir mycket större om man dessutom tar betalt ju)

Sen är ju jag som jag är... Jag tycker verkligen att det är superkul, men jag får en enorm prestationsångest, så jag försökte slinga mig med att jag gör det inte på folk jag känner, eftersom det inte blir trovärdigt om jag börjar berätta för en kompis att "hennes farfar hette Gösta och dog av kol" när jag redan vet det!

Men det hjälpte föga... Han menade att jag vet ju ändå inget om hans avlidna släkt och vänner, eftersom vi inte diskuterat det... Så jag fick ge med mig och vi kom fram till att imorrn skulle vi ha en sittning   

Som vanligt "råkade" jag öppna upp redan när vi pratade om det, och jag fick en massa information som skulle till honom. Men det var fler än en som kom, och då blir det genast rörigt. Därför bestämde jag mig för att klura lite på saken tills imorrn.

I alla fall började vi chatta igår kväll på facebook, om allt annat, och efter en stund var det ändå dags!

Lite senare bytte vi till msn och pratade där både länge och väl.

Det gick ju jättebra!!

För min egen del blev det en stor utveckling, jag lyckades med saker jag inte lyckats med innan, och nu kan jag inte låta bli att undra...

Jag vet att han också är medial... fast det visste inte han innan, hehe!

Å andra sidan visste jag inte själv heller att jag var medial förrän jag fick det berättat för mig... Men så är det väl oftast, tror jag...

Ja... frågan är ju nu om det är jag som utvecklats, eller om det är för att han dels är så mottaglig och dels för att personen på andra sidan var ivrig att komma fram...?

Jag hoppas såklart att det är jag som utvecklats, så jag får väl ta en vända med en bekant till som jag inte känner till så mkt om, och se om det går lika bra då...

Det är ju mitt största problem, att jag har svårt att tro på mina egna förmågor... en självförtroendeboost skulle vara behövlig inom detta området...

Jäkligt skoj var det i alla fall att han kunde bekräfta att det stämde, och att även detaljerna stämde bra.

Imorrn får vi testa igen och se om jag får fram mer. Det blir spännande! Jag är ju inte så bra på att ta emot budksap eftersom jag är både blind och döv när det gäller kontakten med andra sidan... Jag känn-ser och känn-hör mest, och det är lite klurigare!! Men på senare tid har jag börjat höra lite också, fysiskt alltså... Så det lossnar kanske, det också.

Det är ju inte alla som utvecklar alla kommunikationssätt, men jag hoppas på att göra det så småningom. Det känns lite tafatt att "bara" känna. Skulle bli mycket lättare att se och höra rent fysiskt också...

Ja, det finns inget annat att göra än att träna, och då kan jag inte slingra mig undan för att slippa, så jag begränsar min utveckling själv.   

Riktigt skoj var det iallafall. Det var ett tag sen jag gjorde det senast, och jag var inte alls så trött som jag tidigare blivit av sittningar.

Dags att jobba vidare!!