Definieras en människa av sina handlingar?

Om du utför en kriminell handling, är du då för evigt kriminell?

Kan man "råka" begå en kriminell handling?
Kan missförstånd ske?

Formas vi av omgivningen, och således påverkas av vårt umgänge?

Kan man i så fall skylla på det?

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100126/TYCKTTANKT/701269965/1028/ASIKTER/&/Syna-kriminella

Människan är inte vad hon gör, utan vad hon tänker.

Vi är precis de vi vill vara.

Åtminstone de flesta, alltså vi som inte lider av grava psykiska störningar.

Däremot händer det att vi gör saker som inte stämmer överens med vår bild av hur vi borde eller brukar agera. Då det händer mår vi ofta dåligt, vilket i sin tur inte sällan leder till att vi gör andra saker vi mår dåligt av, t.ex vänder oss till alkoholen eller liknande.

Om det inte finns kongruens mellan självbilden och de handlingar vi utför, alltså om det inte stämmer överens eller ligger i linje med vartannat är det lätt hänt att man försöker förtränga det med något annat.

Om du den ena dagen krossar ett skyltfönster och snor en klocka, betyder inte det att du kommer göra samma sak imorgon.

Man måste se till anledningen till varför brott begås.

Om en pensionär stjäl en fläskfilé på ICA ena dagen måste man titta på varför. Är personen så fattig att densamma inte har råd att köpa mat?

I så fall är det kanske inte så konstigt, och det kommer således inte hjälpa att spärra in personen bakom lås och bom. Böter lär inte heller kännas särskilt, om inte annat är det rent av onödigt eftersom personen från början var för fattig att köpa mat lär den inte heller ha råd att betala några böter!

Vad gör man då?

Samhällstjänst? Ja, möjligen... Låt personen jobba på ICA lite då, om den nu tvunget ska straffas för att den ville bli mätt en dag.

Allt hänger ihop.

Är det inte viktigare då att försöka göra något åt saken? T.ex. se över pensionssystemet? Då skulle risken minska att personen återfaller i brott.

Då tar vi en titt på "knarkare"...

Så... Formas vi av vårt umgänge? Självklart. Även om jag inte är anhängare av behaviorismen just, ser jag givetvis att vi formas av samhället och vår omgivning. De flesta av oss skulle exempelvis aldrig gå runt nakna mitt i stan, eftersom det finns normer om det. Oskrivna lagar som vi rättar oss efter.

Även i mindre gruppkonstillationer finns normer.

Om du hamnar i "fel" umgängeskrets eller grupp, och gruppen är tillräckligt stark faller du till sist för grupptrycket. Sålänge du inte har en oerhört stark uppfattning själv och gott om personer som stöttar dig i ditt ställningstagande.

Om du då hamnar i en grupp där sprutor och tabletter tillhör vardagen och du hotas med att stängas ute från gruppen om du inte går med på deras villkor. Vad gör du? 

Om du inte har stöd utifrån, och är nedbruten sedan innan, är det lätt hänt att du faller in i det beteende de förväntar sig av dig.

När du väl är där, ska du finansiera ditt missbruk. Har du inte råd med det får du börja råna och stjäla.

Kan du då skylla på detta? På din omgivning? Att de tvingade dig?

Nej.

Tyvärr.

Jag säger inte att jag inte förstår, men du måste ta ansvar för dina handlingar!

Du har alltid ett val! Det kanske inte är ett lätt val, men du har ett.

Du kan välja ensamhet istället och stå med huvudet högt.

Du kanske saknar gemenskapen som du då gått miste om, men vad är det egentligen du missar? Inget särskilt eftersträvansvärt, eller hur?

Till sist missförstånd, och jag förstår att många kommer reagera på mina åsikter här, men tänk innan ni protesterar!!

Jag tänker nu på de som dömts för samlag med minderårig.

Det finns en hel del som uppgett i rättegångar att de inte visste att barnen var just det. Barn.

Faktum är att det är högst troligt idag. Det är inte så lätt att avgöra ålder på ungdomar.
Jag har en släkting som är 13 år. Om hon hade påstått att hon var 18 och visat fram ett (uppenbarligen förfalskat, men det lär inte en amatör se) ID hade jag inte tvivlat en sekund! De klär sig som vuxna ungdomar och sminkar sig i stort sett likadant. De ser faktiskt "vuxna" ut! Och jag kan inte låta bli att undra hur i hela fridens namn föräldrarna kan släppa ut dem på det viset?

Nu får man också skilja på olika saker här.

1 - Handlar det om 2 personer som ligger med varandra?

2 - Handlar det om barn som "säljs"?

Grunden är densamma. Du har ett ansvar att ta reda på om personen är minderårig innan du gör något med den.

Å andra sidan tvivlar jag på att man ser någon skillnad på ett falskleg eller ett riktigt... För den delen, om du blir kär är kanske inte ett leg det första du frågar efter... Inte om du "bara" vill ligga heller, antagligen...

Om du då köper sex... Bara det i sig är ett brott, men skulle det inte kunna finnas anledningar till det också?

Om du i så fall får tag i en minderårig, vems är ansvaret? Ditt eller den som vill tjäna pengar på ett barn på detta sätt?

Jag säger att det är lika illa att sälja ett barn så. Minst!

Den som köper sin halvtimme eller vad det nu är, litar kanske på att den man träffat avtalet med håller koll på det där?

Säkert inte alla, men några av dem åtminstone.

Frågan är om man kan ställa utom rimligt tvivel att de varit fullt medvetna om åldern?

Jag tror inte att det är möjligt att säga till 100% att så är fallet.

Den som säljer sina barn borde dock hängas upp till allmänhetens beskådan, spott och ve. Eller?

Finns det en anledning även till att begå detta brott?

Säkert. Ofta behövs det pengar. Och vill man inte sno kött på ICA får man komma fram med något annat.

Det är svårt, detta.

Vårt rättssystem är lite skruvat.

Vi är också lite skruvade... faktiskt...

Första tanken då man hör att ett brott begåtts, t.ex sexköp av minderårig blir man ju förbannad så det ryker ur öronen på en och tycker inte att något straff är hårt nog.

Men man måste tänka steget längre.

Det finns en hel kedja av folk som betett sig illa innan personen ens kunde köpa sin tid.

Det finns anledningar till att människor faller i brott.

Farmor på ICA, killen i skolan och mannen på gatan.

Tänk ett steg längre. Det kunde kanske varit du? Om du haft andra förutsättningar...

Varför bry sig?

Om vi träffas idag. Vad spelar det för roll vad du gjort tidigare?
Om du knarkat, slagits, köpt sex...?

Sålänge du är en reko person idag umgås jag gärna.

Människan är outgrundlig, men hon är även föränderlig.

Imorgon är en annan dag.

Ta tag i ditt liv, bete dig vettigt, så har du förtjänat min respekt!