Alla inlägg under januari 2010

Av Caroline Olsson - 14 januari 2010 08:15

Jisses, så trött jag är idag...  

Men jag antar att det blir så när man dansar i flera timmar, och sen inte är hemma förrän vid 12 på natten, sen ut med hunden ->fixa kattlådan ->mata djuren och SEN komma i säng! Imorse när klockan 06:01 ringde ville jag inte riktigt inse att det var dags att gå upp  


Aja, lite får man väl lida om man ska bli bra, antar jag   

Hela dagen handlade mer eller mindre om dans igår...

Först träning direkt efter jobbet, sen åkte vi hem till Andy för att kolla på en videoinspelning från när han tävlade för några år sen och spanade efter lite fina turer vi ville använda.

Tydligen är julmust för Andy, vad Marabou amigo är för mig... En fix idé man bara måste ha! Så vi fick stanna till på Netto och köpa 8(!!!) stora flaskor, haha!! Om jag inte räknade fel finns nu ett lager på inte mindre än 14st hemma hos honom och Martina!! Jag hörde lite senare att hon hade fått en smärre chock när hon kom hem och såg alla flaskor, haha! Ja, vadå?! Nåt får man väl unna sig?

Och är det inte värre än lite julmust eller choklad så kan man väl få hållas?


När filmen var slut blev jag lite nyfiken på musiken han gjort och fick minsann lyssna på en del av det. Då var jag tvungen att skälla lite på honom för att han inte skickat iväg några demos. Texterna han skrivit är sanslöst bra, man känner verkligen igen sig i dem och får ordentligt med gåshud!! Dumbom, det kan han inte sitta och hålla på själv!! Jag är övertygad om att flera av låtarna skulle bli publicerade om han försökte.

Vad jag förstår har han planer på att skicka iväg några av dem nu, så det får vi hoppas att han gör, så att fler får ta del av dem...

Om inte annat är det bud på att utkräva att han bränner en skiva med dem till mig åtminstone   


Efter det blev det dags att köra hem till Emil och ta ut honom en sväng, och sen körde jag iväg på några timmars dansträning till!!

Eller rättare sagt, jag svängde inom och dansade lite bland folk   Hittade Jocke, min "trolovade" sen gammalt, hehe!!

Det blev ett par danser med honom också, både bugg och foxtrot. Fick minsann lära mig hur man egentligen ska börja en foxtrot. Vem hade trott att det fanns regler för det?!

Trevligt var det iaf, och den 29 ser det ut att bära av till Sommarlust för kasedans till Thorleifs    Nu kan jag ju skryta med att jag vet hur en foxtrott ska börjas också!

Det blev en annorlunda, men bra dag...


Nu har vaderna vackert fått vänja sig vid träningen, så de har jag ingen träningsvärk i numera... Däremot har det flyttat sig, så nu är det höfterna som värker!! Antagligen kommer det från den nya turen jag lärde mig igår;

"Dam, dam, dam, dam -> snurra-hååååll -> da-da-dam!!!"

Ja, den är lite svår att förklara, så ni får helt enkelt komma på showen den 6 för att se vad jag menar    fast ni får boka ganska snart, bara 150 platser finns kvar! Ni ringer då till 044-100175 eller mailar till info@shallwedance.se


I alla fall tvärvänder man på de fyra "dam":en i början, och då tar man i lite med höfterna för att skjuta ifrån sen... Så det är säkert den!

Förhoppningsvis betyder det också att jag har lärt mig stå med lite mer balans, alltså bredare mellan fötterna (som man ska stå)...

Hoppas kan man ju göra, och Andy sa faktiskt igår att det börjar se riktigt bra ut, och intygade att han inte bara sa det för att vara snäll. Yeah, right! var såklart min tanke, hehe. Men nu har jag hört från "pålitliga källor" att han aldrig säger nåt för att vara snäll     Och det är ju rätt egentligen. Om man inte blir tillsagd vad man gör för fel, kan man aldrig utvecklas!


Som sagt...

En annorlunda, men bra och sen dag...

Nu får jag ingen sovmorgon förrän nästa lördag    så det får bli ett par timmar på soffan när tillfälle ges!

Idag lär jag inte hinna eftersom vi ska meka med bilen i eftermiddag, så tiden mellan jobbet och det lär gå till att gå en långrunda med Emil och diska ur kattlådan....

Imorrn jobbar jag tidigt igen, sen ska hästarna tas in.

På lördag ska jag upp tidigt och släppa ut hästarna, och på söndag ska jag vara i Vittskövle kl.9 och sy på min folkdräkt *gääääsp*

Sen jobbar jag visserligen eftermiddag nästa vecka, och börjar inte förrän 12, men det räknar jag inte som riktig sovmorgon!


Jaja, det blir säkert bra.

Det enda som kan sägas med säkerhet är att det lär bli en hel del dans även den kommande veckan!

Jag räknar med att hårdträningen ska komma igång på en högre växel ungefär då...






Av Caroline Olsson - 13 januari 2010 08:30

Nu ska Östra Göinge Arbetarekommun försöka införa "varannan kvinnornas".

Detta har vi haft länge i Kristianstad, och lite naivt, inser jag ju nu, trodde jag att det gällde nationellt...


http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100113/OSTRAGOINGE/701139802/1338/&/Kvinnorna-tanker-ta-plats-i-ostra-Goinge-politiken


För mig har det alltid varit självklart att köra varannan damernas på listor och så, eftersom vi i vår kommun har så många engagerade och duktiga damer!   

Sen funderar jag lite...

Deras inställning är kanske inte den bästa? De säger att männen har tid med politiska uppdrag, medan kvinnorna inte anser sig ha densamma.

Alltså... Jag och pappa har ungefär lika mycket tid. Om något har jag lite mer tid än honom, och vi är ju en man och en kvinna... Jag tänker att könet kanske inte spelar någon roll vad tiden anbelangar? Det torde snarare bero på vilka prioriteringar man gör.

För den delen... Om man inte anser sig ha tid; ska man då kvoteras in och "tvingas ta sig tiden" i alla fall, bara för att man är kvinna?

Det klingar inte riktigt rätt i mina öron...


Jag tänker såhär: Finns det underlag, alltså tillräckligt många intresserade och engagerade kvinnor som anser sig ha tid; fine! Ha en sådan regel...

Men finns det inga så varför krångla till det? In med de som vill och låt karlarna ta resten då. Är det hela världen?


Sen är jag för övrigt emot "kvotering" av alla dess slag!

Varför så könsfixerat?

Borde det inte vara "må bäste man/kvinna vinna"? Om en kvinna och en man båda vill vara låt säga ordförande i en nämnd. Strunta i vad som sitter under midjan på dem, och välj den som är bäst lämpad istället!

Tänk bara på en arbetsplats... Om jag som kvinna blir inkvoterad får jag kämpa stenhårt för att visa att jag är lika duktig som killarna! Det är oerhört påfrestande. Om jag däremot är duktigare än en manlig sökande till en tjänst och kommer in på de premisserna blir det inte samma sak.


Även Högskolan i Kristianstad brottas med detta...

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100112/KRISTIANSTAD/701139870/1018/Kristianstad


Jag som kvinna skulle avsky att bli inkvoterad någonstans.

Jag vill bli uppskattad för den jag är, för mina kunskaper, åsikter och handlingar.

Allt annat vore förnedrande!



Av Caroline Olsson - 12 januari 2010 09:15

Häromadagen råkade jag kläcka ur mig till en bekant att jag gått ett par kurser i medial utveckling och gör lite sittningar och håller kurser och sådär...

Han blev genast intressead och erbjöd sig genast att ställa upp som försökskanin, hehe! (jag tar fortfarande inte betalt för sittningar trots att jag hållt på i 4 år... just p.g.a min prestationsångest... Pressen blir mycket större om man dessutom tar betalt ju)

Sen är ju jag som jag är... Jag tycker verkligen att det är superkul, men jag får en enorm prestationsångest, så jag försökte slinga mig med att jag gör det inte på folk jag känner, eftersom det inte blir trovärdigt om jag börjar berätta för en kompis att "hennes farfar hette Gösta och dog av kol" när jag redan vet det!

Men det hjälpte föga... Han menade att jag vet ju ändå inget om hans avlidna släkt och vänner, eftersom vi inte diskuterat det... Så jag fick ge med mig och vi kom fram till att imorrn skulle vi ha en sittning   

Som vanligt "råkade" jag öppna upp redan när vi pratade om det, och jag fick en massa information som skulle till honom. Men det var fler än en som kom, och då blir det genast rörigt. Därför bestämde jag mig för att klura lite på saken tills imorrn.

I alla fall började vi chatta igår kväll på facebook, om allt annat, och efter en stund var det ändå dags!

Lite senare bytte vi till msn och pratade där både länge och väl.

Det gick ju jättebra!!

För min egen del blev det en stor utveckling, jag lyckades med saker jag inte lyckats med innan, och nu kan jag inte låta bli att undra...

Jag vet att han också är medial... fast det visste inte han innan, hehe!

Å andra sidan visste jag inte själv heller att jag var medial förrän jag fick det berättat för mig... Men så är det väl oftast, tror jag...

Ja... frågan är ju nu om det är jag som utvecklats, eller om det är för att han dels är så mottaglig och dels för att personen på andra sidan var ivrig att komma fram...?

Jag hoppas såklart att det är jag som utvecklats, så jag får väl ta en vända med en bekant till som jag inte känner till så mkt om, och se om det går lika bra då...

Det är ju mitt största problem, att jag har svårt att tro på mina egna förmågor... en självförtroendeboost skulle vara behövlig inom detta området...


Jäkligt skoj var det i alla fall att han kunde bekräfta att det stämde, och att även detaljerna stämde bra.

Imorrn får vi testa igen och se om jag får fram mer. Det blir spännande! Jag är ju inte så bra på att ta emot budksap eftersom jag är både blind och döv när det gäller kontakten med andra sidan... Jag känn-ser och känn-hör mest, och det är lite klurigare!! Men på senare tid har jag börjat höra lite också, fysiskt alltså... Så det lossnar kanske, det också.

Det är ju inte alla som utvecklar alla kommunikationssätt, men jag hoppas på att göra det så småningom. Det känns lite tafatt att "bara" känna. Skulle bli mycket lättare att se och höra rent fysiskt också...

Ja, det finns inget annat att göra än att träna, och då kan jag inte slingra mig undan för att slippa, så jag begränsar min utveckling själv.   

Riktigt skoj var det iallafall. Det var ett tag sen jag gjorde det senast, och jag var inte alls så trött som jag tidigare blivit av sittningar.


Dags att jobba vidare!!


Av Caroline Olsson - 11 januari 2010 15:45

Med tanke på inlägget om Skånes djurpark som skjutit av hela vargflocken sedan alfahonan avlivats har jag grävt fram lite fakta...

(http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100110/SKANE/100119993/1338/&/Hela-vargflocken-fick-skjutas)

Min största fråga var vad som händer när ett av alfadjuren dör. Om det verkligen är så att resterande del av flocken självdör, eftersom man valde att avliva dem.

Min privata spekulation var att istället ett nytt alfapar framträder. Det låter mer naturligt.

Då det första inlägget skrevs hade jag inga fakta om saken, men det har jag inskaffat nu.

Här finns bl.a stöd för min spekulation! Och lite annan fakta...

 

  

 

Från Wikipedia 

Ibland påträffar man ensamma vargar i naturen men den vanligaste levnadsformen är flocken eller familjegruppen som man idag föredrar att kalla den. Vargens flock består av föräldraparet (alfa-djuren), deras årsvalpar samt tidigare ungar. Antalet beror på födotillgången.

Parning sker i februari–mars och de 5–6 ungarna föds i en lya efter 65 dygn[3]. Det är endast alfahonan som löper och får ungar. Unga vargar är könsmogna först vid två års ålder, men fortplantar sig i allmänhet inte förrän under sitt tredje levnadsår, och kan stanna hos föräldrarna fram till dess. Äldre ungdjur hjälper föräldrarna vid uppfostran av yngre ungdjur. När ungvargarna blir könsmogna lämnar i de allmänhet flocken och letar efter eget territorium.

 

 

Från http://www.folkforvarg.com/vargfakta.htm

Vargen är genom sin uthållighet och flockbeteende en anpassningsbar djurart som spridit sig över enorma ytor i Eurasien till Nordamerika

 

 

Från http://www.jarvzoo.se/swe/djur_varg.php

 
En vargflock är i grunden en familj, med ett ursprungspar (= alfa-paret) och deras ungar. Ibland kan en eller flera av ungarna stanna hos föräldrarna i flera år och hjälper då till med jakt, ungvårdnad (av småsyskonen), revirförsvar, m.m

 

Vargflockarna är inte stabila, utan kan variera i storlek både under året och mellan olika år beroende på födotillgång, antalet valpar som föds och överlever, antalet andra vargflockar, etc. När föräldraparet dör upphör i allmänhet flocken att existera och de yngre vargarna söker nya partners för att bilda egna flockar.

 

 

Från http://www.bilderochfakta.se/djur/hunddjur/varg/

Om någon av vargarna i föräldraparet dör splittras vanligtvis flocken. Är den kvarvarande vargen inte för ung försöker han eller hon stanna kvar inom reviret och locka dit en ny partner. Genom att yla, vilket hörs över flera kilometer, och lämna luktmarkeringar i form av urin försöker han eller hon få kontakt med andra vargar.

Under följande tio veckor iakttar ungarna sina syskon och föräldrar för att på så sätt lära sig hur en varg ska bete sig inom flocken. Under den här tiden tyr sig ungarna till alla vargar i flocken och tror att alla de möter tillhör den.

__________________________________________________



 

 

Ja, här ser vi att vargen är ytterst anpassningsbar, och övriga flockmedlemar självdör inte om t.ex alfahonan (som det var i detta fallet) försvinner. Istället bildas ett nytt alfapar, och ungarna i flocken tyr sig till dessa.

Alltså.

FY SKÄMS, Skånes djurpark som kallblodigt hade ihjäl hela flocken i onödan. Här finns flera olika, av varandra oberoende källor som säger samma sak!

 

 

 

Av Caroline Olsson - 11 januari 2010 13:30

Ja, nu rör det på sig!

Idag var det dags för anställningsintervju på Effekt personal!

Kändes riktigt bra, måste jag säga. Jenny-Ann som jag pratade med var väldigt trevlig, och gav mig lite tips på hur jag kan förbättra mitt CV, och lite tips på saker att ta upp (eller inte ) vid intervjuer etc.

Vi pratade i över 1,5 timme, och först när jag kände att mobilen vibrerade kom jag på att jag faktiskt hade ett annat jobb änsålänge...

Det var Sandra på Volvo som messade och undrade om vi inte bara skulle byta pass... Hon trodde inte att jag skulle komma alls, hehe.

Så jag sprang därifrån och ringde upp henne...

Tack och lov var det ingen fara, hon hade inte bråttom, och jag hann dit innan hon skulle sluta sitt pass.

Nu sitter jag här och försöker få ner en räkbaguette mellan kunderna!!
Jag hann inte köpa något själv eftersom jag redan var sen, så Rune var snäll nog att springa inom Brödboden i stan när han var inne med kundtransporten och vände.   

GUD SÅ GOTT!!

Fast just nu skulle nog vad som helst vara smaskens! Jag har varit uppe sen 9 och inte hunnit äta!!

Jaja... Planeringen kan inte alltid hålla...


Skönt att få lite input på CV och sådär, bra tips mottages alltid gärna   

Så nu hoppas vi att det kommer in lite uppdrag till Effekt personal, så jag kan bli matchad med dem, och anställd   


Skickade in en ansökan till tjänsten som "mobil reporter" till SR också för ett tag sen... De skickade en mall som jag skulle fylla i och sända tillbaka.

Samma med Statoil på tjänsten som "ställföreträdande anläggningschef".

Hoppas det nappar någonstans nu...

Ahh...

Håll tummarna för mig!!





Av Caroline Olsson - 10 januari 2010 21:15

Ja, kanske var det en aning dumt att sätta sig i bilen och köra ner till Österlen i detta väglaget, men fyller mormor 80, så fyller mormor 80.

Så det var bara till att slänga in packningen och spänna fast sig själv och Emil igår...

Jisses vad dåliga vägarna var!!

När jag kom till Brösarps backar tänkte jag att om jag någånsin ska köra av vägen, lär det bli här och nu...

Inget blir ju bättre av att man stimmar upp sig, så jag tog ett djupt andetag och lutade mig tillbaka i lugn och ro.

Efter en stund kom den... Dalen med en massa snö på vägen. Spårigt och dant var det... Glidet kom, och jag for nästan ut. Men att bromsa hjälper knappast, så jag ställde mig på gasen, fick upp ett fint ställ med bra glid och gled lugnt och fint tillbaka dit jag skulle   


Resten av resan gick fint, och när jag kom fram till Simrishamns kullersten hade det blivit mörkt.

Plötsligt såg jag att grinden till kyrkogården var öppen, och då var jag tvungen att köra inom moffar...

Men jag har bara varit vid graven 2ggr... Så jag hittade inte riktigt...

Så jag gick runt & sopade bort snö från ett tiotal gravar, utan att hitta rätt bland "kvarteren". Efter en stund fick jag nog och tyckte att jag minsann tänkte köra därifrån om moffar inte fick tummarna loss att visa mig rätt!

Ett par sekunder senare började jag gå, och gick rakt på den efter ett par steg. Då behövde jag inte ens borsta bort snön för att veta var jag var, men gjorde det i alla fall, eftersom det ser bättre ut.

Stannade till tillräckligt för att upplysa honom om att han minsann skulle vara glad att han låg där han gjorde i denna snålblåst och kyla. Sen var jag stelfrösen och körde vidare hem till mormor.


När jag kom fram hörde jag det vanliga brusandet från havet, fast ca tio gånger värre! Jag förstod att det var ett riktigt oväder den kvällen och packade in Emil och sakerna fortast möjligt.

Jag var hungrig när jag kom fram, och eftersom mormor inte plockade fram någon mat ansåg jag att det var fritt fram att röja i kylen och skafferiet   

Hittade lite kassler och päregratäng som jag värmde på, och sen fortsatte kvällen ungefär i samma tema.

Hos mormor gör man lite olika saker. Man äter, äter och äter!

Efter maten kom vinet fram, sen även apelsinlikören och kvällen var hellyckad med lite jordnötsringar, ostbågar och choklad i olika former  


Som mormor säger "sjön är vild inatt".

Ja, det var den visst fasen!

Jisses vad det slog när jag gick och la mig!

Måsarna skriade, och vågorna dunkade. När jag läst klart min bok släckte jag och rullade upp persiennen.

Sen stod jag där och bara tittade... tittade på "den vilda sjön" och njöt.

Havet har aldrig skrämt mig... Sen får det vara oväder bäst det vill. Jag kan stå och titta i evigheter utan att tröttna.

När jag sent om sider hoppade i säng hade det gått en halvtimme...

Moffars säng... Känns lite fel... Där ska ju han ligga, och ingen annan.

Men han är död, och han kommer inte tillbaka för att jag ligger i bäddsoffan.

För den delen, skulle han vilja sova där i andlig form, är han välkommen. Så kan vi värma varandra, för vi är likadana frösenkyllingar båda två.   


Så idag kom Mona. Vi har ju inte träffats sen jag var en liten "pattaglytt" vad jag kan minnas, så när hon hälsade fick jag presentera mig ordentligt, tyckte jag.

"Hej hej. Caroline - Dagnys barnbarn"

"Ja, di seir jau ju" haha... Hmmm, tycker inte själv att jag är särskilt lik henne, men det verkar ju så...

Alltid lika skoj att lyssna när två tanter sladdrar om en annan:

"Ja, hon ei ju litt geon i hoed, men di bleir ju seo nar man bleir litt ti eoren"

Hahaha...

Jaja...


När jag sen packade in i bilen för att köra hem höll jag på att blåsa iväg!!
Jag hade fått lite blommor med mig, och hela papperskassen blåste sönder!!

Fy farao vad det slet och rev i bilen när jag körde sen... Brösarps backar var lika illa idag som igår, men det gick ju vägen, och en stund senare rullade jag in på parkeringen.

Nu är det väl snart dags att sova, så jag kommer upp utvilad imorrn när det är dags för anställningsintervju   

Håll tummarna för att allt går bra nu!!! 




Av Caroline Olsson - 10 januari 2010 16:00

Vad är det för jävla idioter som har Skånes djurpark?!

Jävla idioter!

Ja, förlåt, men det finns inga bättre ord än så...

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100110/SKANE/100119993/1338/&/Hela-vargflocken-fick-skjutas


Alltså. Om alfahonan försvinner kan man inte bara luta sig tillbaka och ta den lätta vägen genom att kallblodigt skjuta av de andra!!!   


För helvete så se till att fixa hägnet så de inte kommer ut istället då! Dubbelt staket, el i staketet, om de gräver sig ut, så får man ju gräva upp och sätta stängsel under också!

Det finns alltid lösningar!


Hur funkar det i det vilda?

Om alfahonan dör... självdör de andra då?

Är det inte snarare så att vargflocken omgrupperar? Att en ny alfahona framträder?

Jag har väldigt svårt att tänka mig att en vildflocks övriga vargar skulle trilla av pinnen "bara" för att ledaren försvinner... Låter inte riktigt naturligt...

Näe... fy farao!

Illa skött!

Bojkotta Skånes djurpark!

Av Caroline Olsson - 10 januari 2010 15:15

Ja, det kan man väl kalla det, tycker jag...

Här ser vi en bild på snurr åt höger, där jag lutar och tar väääldigt små steg... Såhär kan det inte vara! Då snubblar man, tappar balansen, hinner inte runt i tid och allt går åt helsike! Saken rättades till med att borden sattes upp med ca 1m mellanrum, som jag fick snurra mellan, utan att gå emot.

Detta gjordes e ganska lång stund, och efteråt stod jag rak i snurren och hann runt som jag skulle... Läxa till nästa gång blir att snurra åt höger, så det funkar då!

 


Mycket snurrande blev det! Dagens detalj att slipa till...


Mer snurr!!


  

"Handduken börjar sitta som den ska nu!

Den där med "pressen" blev också betydligt bättre efter snurrövandet. Där ingår ju inte bara en, utan TVÅ högersnurrar!


Som sagt... Nu ska jag snurröva här hemma.

Jag fattar inte riktigt varför jag gör så i högersnurren, men inte åt vänster...


Som vanligt hade jag skitskoj, men idag har jag en sjuhelsikes träningsvärk i magen! Ja, man får ju göra nåt emellanåt för att bryta av, så det blev lite träning för magmusklerna, julgodiset till ära  
Ja, ni ser ju att jag har lite att jobba på, hahaha!


Nästa träning ser ut att bli på onsdag. Då jävlar, ska jag snurra perfekt! 



     

Presentation

Omröstning

Skulle du kunna tänka dig att ta hand om ett omplaceringsdjur? (Glöm inte att kontakta mig i så fall www.carolz.se eller carolz_84@hotmail.com)
 Helt klart
 Kanske
 Det beror på
 Antagligen
 Antagligen inte
 Absolut inte

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22 23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Carol'z

Dela

Bookmark and Share

Min Instagram


Ovido - Quiz & Flashcards