Dagen började förvisso bra...

Jag åt mitt knäckebröd med Keso till frulle, sen solrosfrön och pumpafrön i yoggin till lunch, och minsjäl ett äpple och ingen varm choklad till eftermiddagsfikan.

Jag satt hela dagen och stirrade ut med jämna mellanrum som för att spana efter det lika mycket fruktade som utlovade snöovädret...

Dock kom inget!

TOPPEN!!! Tänkte jag...

När jag körde hem och kom ca 1km utanför Bromölla såg jag dock vad jag väntat på... Snö, snö snö... Snö överallt...

Idiot som jag är fick jag för mig att testa en ny väg hem... Legeved...

Idiot, som sagt.

Man såg inte vägen, så jag är inte 100% på att jag inte var ute på någon åker emellanåt...

Jävla skit!

Sen körde jag iaf till stallet efter att ha gosat lite med Emil.

Jaha.

Tror ni Jan hade plogat gårdsplanen där man parkerar?!
FAN HELLER!!

Nej, nej... Detta är ju hästtjejer, de är väl vana att ta i?

Mhm!!

Och sen då?!

Kommer in i stallet och ser på tavlan "Shiny hade ingen grimma på sig"

Nehe, den hänger väl på boxen då, tänkte jag...

I HELVETE ATT DEN GJORDE!!!
JÄVLA HELVETE!!

Den är alltså borta!!
Och jag ger mig FAAAN på att det är den där hjälpande handen som släppt ut hästakrakarna imorse. Han som ALLTID knäpper grimmorna fel!!

IDIOOOOOOT!!!

Jaha, jag tänker då ICKE gå ut i snöstormen och leta grimma!!!

GRRRR!!! IDIOOOOT!!!!

Sen kom Catarina, så jag berättade mycket upprört om det inträffade, och då hände något som inte hänt på länge... Jag kände en känsla som jag inte känt på flera år...

Den där känslan när det bara bubblar inom en. Det bubblar så fruktansvärt att man riktigt känner hur det kommer nerifrån magen och upp genom halsen så rösten vinglar... Man är nåt så in i hela jävla helvete förbannad så det blir för mycket. Därför upplever man det liksom som utanför sin kropp...

Och jag var såååååå nära att göra just vad jag sa.

Nämnligen rycka upp dörren och storma in till honom där han säkert satt på sin feta röv i soffan och gorma på honom nåt i stil med "Din jävla IDIOOOT!! Kurde!!! Spirdalaj ut i hagen och hämta mig jääävla grimma som du har förskingrat!! DAWAY. DAWAY!!! KURWAAAAAAAAAA!!!!!!"

(Stavningen är jag aningens osäker på, men jag tror att han är från Litauen, och vad jag förstått genom tidigare kontakter ska de förstå lite Polska... Och svordomarna förstår väl de flesta... Jaja...)

Och sen tryckt en fot i röven på honom så han fick ut i snöyran och leta upp fanskapet! Den grimman har fan mamma köpt till Shiny!!

Vad fan ska han i stallet och göra om han inte vet hur man ska hantera sakerna?!!

Jaha...

Så när jag lugnat mig och hittat den gamla grimman, som för övrigt är alldeles urblekt och dan, gett hästarna mat och pysslat klart skulle jag köra hem...

GRATTIS!!

Som sagt var gårdsplanen inte plogad... Med min bakhjulsdrift var det ingen höjdare... Så det blev till att skotta lite och köra lite...

Ett par gånger, sen gick det inte mer...

Kerstin och Catarina fick till sist PUTTA ut mig!!!

Tur att de fanns och kände för att hjälpa till!!

GRRR!!

SEN... Ja, för ni trodde väl inte att eländet redan var slut?!

Sen kom jag hem och skulle backa upp på parkeringen...

Som INTE HELLER ÄR PLOGAD!!

JÄÄÄÄÄVLA ABK!!!!!!!!

Så jag fick hålla på och fitta där i 5 minuter innan jag blev klar!! Gunga, fram, bak, fram, bak, snurra lite på ratten, hej & hå...

GAHH!!
Så när jag äntligen kom på plats var jag så in i helvetes jävla förbannad så jag var TVUNGEN att få ut det på ett eller annat sätt, och eftersom jag inte hade något jag kunde slå sönder utan att sakna till hands var det bästa jag kom på att sätta mig och VRÅLA "KUUUUUUUUUUUUUUUUUK!!!!!!!"

Ja...

Alla har vi våra sätt att hantera kriser.

Detta var mitt...

Svära en massa hjälper...

Skrika hjälper ännu mer...

Nu ska jag gå och krascha en tallrik eller två.

Hur hanterar du din ilska?