Tänk att man aldrig upphör att förvåna sig själv...

Det börjar med en liten sak men traskar snabbt iväg till något större...

Jag trodde just att jag började känna igen mitt tankemönster och beteende igen men...

När moralen tycks flugit sin kos och allt som återstår är stunder av passion...

Vad har man då?

Hur hänger det ihop med mitt gamla tankesätt??

Så vad återstår?

Stulna sekunder av passion som antagligen faller i glömska om ett tag...

Vad ska man tänka då?

Jag vet inte...

Jag tänker för mycket som vanligt...

Jag har ju sagt att jag ska bli bättre på att tänka mindre och bara go with the flow...

Men om jag inte vill det mer då?

Tänk om jag vill mer....?

Vad gör jag då?

Ahh...

Det löser väl sig...

Men tänk att vissa personer bara påverkar en i en riktning man aldrig skulle ens överväga innan...?

Många har försökt, men ingen tidigare lyckats...

Varför ska då situationen vara sådan att det är så komplicerat?

Ahh, så är livet.

Det ska inte vara så jävla lätt... tydligen...

Aja...

Nehe, dags att återgå till mina synder...

Fast det är rätt så gött ändå...