Alla inlägg under maj 2010

Av Caroline Olsson - 31 maj 2010 23:45

Vår så kallade SPAweekend med syjuntan finns det mycket att säga om...

Alldeles för mycket för att det ska hinnas med nu.

Jag inväntar några bilder till, sen lägger jag upp blogginlägg dag för dag.


Så skoj som jag haft ikväll var det längesen jag hade!!   

Jag ska alltså skicka ner en födelsedagspresent till Håkan i Afghanistan...

Tänkte att han behöver ett gott skratt när han fyller år!

Så jag kom på den lysande idén om vad detta skulle innehålla redan i förra veckan... Bara en knäpp tanke som slog mig, hehe!

Sen fick jag bråttom när jag fick veta att postgången kan ta hela 8v!!

Så jag försökte rigga det hela igår... 2 av 3 delar gick bra...

Men inte den sista...   


Så tänkte jag att den enda som kan hjälpa till med detta påhitt är Sofie!

Hahaha!!

Vi är ju inte riktigt kloka, någon av oss!

Vi får våra idéer, och hon är precis likadan, haha!

Så självklart tyckte hon att det var en kanonidé och hjälpte mer än gärna till!   


Som vi har skrattat ikväll!!!

Så NU är det klart!

Fast den ena saken får prepareras under en natt till... Annars håller den nog inte så länge...

Ja du, Håkan...

Kan ju bara hoppas att du har lika skoj när du öppnar det, som vi hade när vi fixade det!   


Alltså, jag hade gärna lagt upp lite bilder, men det går inte an...

Jag vet ju att du är en flitig läsare av bloggen och vi kan ju inte riskera att du ser vad jag hittat på!   


Riktigt roligt var det iaf och jag tror det kan förgylla ett par tråkiga timmar där nere!

Förresten, det stöter väl inte på patrull nu när jag skrivit "nödpaket" på paketet???   


Nehe, mina vänner... Nu ska jag sova...

Så fort maten är klar...


Natti!

Dröm sött





ANNONS
Av Caroline Olsson - 27 maj 2010 21:25

Here we come!!

Ja, vi ska alltså till Polen, tanterna och jag i syjuntan!

Vi åker imorrn via Ystad och kommer hem ganska sent på Söndag kväll...


Andy & Malin hämtade Emil innan idag, och jag sa inte hejdå riktigt...

Delvis för att jag inte ville börja tjuta, och man kan ju inte va en sån bölfia!

Men minsann...

Sen ringde Andy, och jag var bara tvungen att säga hejdå till min bebis... Om nåt skulle hända! Vem vet? Båten kanske sjunker??

Så efter att ha avklarat att de tar hand om honom om jag går hädan, satte han luren till örat på Emil...

Så var det dags...

Lyckades pressa fram att han skulle sköta sig, inte äta upp något han inte fick (med tanke på högtalaren som strök med förra helgen) och att han skulle lyda.

Sen var det dags... "Ska mamma naaaaanna utan sin beeebis i tre hela nätter??? Mamma kommer saaaakna sitt lilla hjäääääärtaaaa... Du vet att mamma älskar dej jääättemyyyckeeeeet!! Hejdå lilla hjäääärtat"   *snyft, snyft*   


Alltså, jag är en riktig bölfi**a!

Jag kan visst låtsas tuff, men det är jag icke när det kommer till kritan!

Det var ju som Håkan (tack för den förresten!! Grrr)

Han skickade ett mess inatt när de lämnade Sverige...  Vet inte riktigt vad det var, men det var nog formuleringen... Helt enkelt...

"Dröm sött Sverige"

Och det blev så rysligt sorgligt! Not cool, man!   Hehe...

 

Jahh....

Idag var det dags för nämnd.

På väg in ringde jag mamma för att höra om lite tider och sådär.

Hon är ju också så jäkla rolig, hehe!

Tydligen ringde jag på ett illa valt tillfälle. Ascott hade nyss dragit omkull henne när de var ute på långpromenad i skogen... Så hon var lite purken, och vem fick skiten, om inte lilla jag som råkade ringa! Haha...

Helt plötsligt fräste hon till med "när skulle vi klippa dig?!" skitsurt!!

Det hör till saken att vi började så smått för drygt en månad sen, men vi hade inte riktigt tid, så när etapperna skulle klippas blev det helt fel... Och nu har vi pratat om att vi skulle försöka få till en tid för att fixa det hela så jag kan ha håret nere, istället för uppsatt alltid.

Så jag sa att det var väl ingen brådska, jag kan väl ha det uppsatt?

"Ja och hur fan ser det ut då?!!" fräste morsan!

HAHAHAA!! Pappa tycker minsann att jag är världens sötaste i hästsvans, så det där var totalt obefogat!

Ja, jag skrattar nu... Men då blev jag irriterad!

Men så satte diplomaten Caroline igång...

"Ring mig när ilskan har lagt sig istället" sa jag bara. Vänligt men bestämt.

Haha... Det gjorde hon också, och lösningen på det hela blir att hon tar med saxen, så tar vi det på dass på färjan   

Undrar just om hon var full när hon kom på det förslaget....?

Varför måste det va gjort när vi kommer till SPAet?!


Aja...

För den delen kan jag upplysa om att SMS till Afghanistan inte förutsätter att man sätter landsnummer framför telefonnumret. Dagens teknik löser tydligen det själv... Dock är det en hiskelig fördröjning...

Jag slängde iväg ett mess vid lunch, och när jag inte hade fått svar ett par timmar senare satte jag på leveransrapporten och skickade ett nytt...

"Svara då ditt pucko!! Jag blir ju orolig!!"

Hoppsan, hoppsan... Inte riktigt meningen med det där "pucko" men vad tusan?!

Det var ju tydligen dåligt väder där nere så planet blev försenat... Man vet ju aldrig om de kanske inte får landa då heller... Vad gör man då???

Aja, jag tror jag blev förlåten... Det kom ett mess senare "tja!! Puckot här..."

Hahaha!


Jaja...

Skönt att veta att planet inte störtat, och skönt att veta att Emil blir omhändertagen om båten skulle sjunka.

Nu kan jag sova gott!

Eller vänta nu... Var det inte nåt mer jag skulle göra....?

VISST FASEN!! PACKA!!!   

Det är nog en bra idé...

Fast jag kanske kan be tanterna köpa lite nytt till mig annars... Jag ska ju vara lite tolk där nere, så något slags gage ska man väl förtjäna?   


Ojojoj...




ANNONS
Av Caroline Olsson - 26 maj 2010 20:15

Ja, det gick ju bra, detta också...


Eftersom jag inte längre har något spring-sällskap tänkte jag skita i det hela...

Men så igår menade Håkan på att det är skönt att springa själv.

Så när jag kom hem idag, solen lyste och sköljde över mig med positiv energi i massor kände jag en plötslig lust att springa en runda!!

På med skorna och iväg!!

När jag nästar var framme nere i Åhus messade Sofie och undrade om jag ville ha sällskap. Givetvis!

Så  jag körde ner och sprang en liten runda ner till stranden under tiden jag väntade på henne... Pluggade i spelaren i öronen och bara satte fart...

Havet är alltid så lugnande... Jag vet inte varför, men det känns så skönt att bara ställa sig på stranden och blicka ut över havet...

Sen sprang jag.

Jag sprang för glatta livet.

Jag sprang ut min ilska.

Ilskan över att ha förlorat min bäste vän.

Sprang ut sorgen över samma sak.

Sprang ut oron som ändå ligger där och gror över min vän som åker ner till kriget idag.

Och när jag sprungit en stund kände jag lättnad...

Jag kände att allt på något sätt kommer ordna sig.

Jag kan springa själv.

Håkan hade rätt.

Det är skönt.

Skönt att springa ut alla sina känslor, och enbart fokusera på det.

Riktigt skönt att känna att jag klarar mig nog ändå...


Negativiteten har fått vad den ska nu.

Nu har jag deppat i 2 dagar, det räcker nu.

Tack till Sofie och Håkan som lyckades liva upp mig.

Varesig ni visste det redan eller inte, betyder det mycket att höra ifrån er.

Tack!   


Av Caroline Olsson - 25 maj 2010 22:19

Det känns väl sådär just nu tycker jag...


För det första har jag blivit av med min bäste vän... Eller blivit av med och blivit av med förresten... Jag har gjort mig av med min bäste vän, kanske man ska säga.

Nja... Det känns väl sådär, måste jag säga...

Näe, nu ljög jag.

Det kännsförjävligt!!! Jag mår inget bra alls av det här...

Men så är det ibland. Man får ta ett par smällar...

Jag vill åtminstone inte vara anledningen till tjafs, ett par emellan.

Aldrig att jag skulle ställa mig mellan. Nej tack.

Och även om jag inte ställer mig där självmant blir det så när den ena kommer till mig för att snacka, och sen inte vill att jag berättar för den andra att han är här...

Då får jag skiten för det...

Nej tack.

Men fan vad synd.

Du kommer saknas mig länge, länge...


Sen blir ju inte saken bättre av att världens goaste Håkan åker till Afghanistan imorrn bitti...

Var där ikväll och tog en fika och småpratade lite.

Jag tycker egentligen att det är lite häftigt med militärer, och stormtrivdes när jag fick testa uniformen lite...

Men ändå..

Det är Afghanistan, för sjutton gubbar!!!

Kalla det vad du vill, men du åker ner till ett krig. Du åker ner som soldat och vad som helst kan hända. Kock eller inte!!

Måtte faen själv ta dig om du inte kommer hem helskinnad   

Jag vill ta fler fikor, ge fler ridlektioner... Ja...

Så nu ser du till att ta hand om dig där nere!!

Själv funderar jag på att dra runt på turné och påverka alla så att vi får till ett beslut på att hämta hem våra pågar därifrån!

Inte bara för Håkans skull, men jag anser att det finns många anledningar till det.

Det är en NATO-ledd  operation, NATO är i krig...

Sen kan man kalla det vad man vill, att svenska soldater gör.

De styrs ändå av den krigande nationen...


Ahh... suck...

Ja, det känns allt lite jobbigt just nu...

Allt kommer på en gång på nåt sätt.

Men så brukar det vara.


Det löser sig...


Av Caroline Olsson - 24 maj 2010 16:39

Högertummen ska vara överst när man knäpper händerna!

Precis som jag sa från början...

Jag testade sätta den vänstra överst, och det gick precis som jag sa.

Åt fanders!!


På jobbet går det bra...

Är lite mycket bara.

Jag tog hem en hiskelig massa jobb i helgen. Fakturor som skulle sorteras, brev som skulle vikas och kuverteras.

Så körde det ihop sig lite mellan två vänner, så den ena kom hit och snackade lite... Visst, jag jobbade samtidigt, men det blev inte så mkt gjort som jag hade tänkt...

Men strunt i det.

Klart man ställer upp om någon behöver en.

Jag får helt enkelt skippa mötet ikväll & jobba lite till.

Vi ligger ju tajt på det även när alla är där, och nu hade vi sådan otur att en kollegas dotter fick vattenkoppor, och det tar ju lite tid att bli frisk ifrån...

Jaja, vi jobbar på så gott vi kan.

Ganska skönt att man kan ta hem det och göra det hemma, så man slipper sitta där halva natten. Det är ganska skönt att vila en timme eller två, så man får energi att fortsätta...


Näe... minsann...

Nu ska jag ta en tupplur på soffan, en halvtimme eller så...

Sen blir det lite jobb någon timme, och sen kommer Sofie...

Vi vet ju vad det betyder, vid det här laget...


Minsann, minsann...

Så kan det gå när man inte följer sin instinkt...

Jag sa nej, men lät mig övertalas... Dumt... Mycket dumt... Det gick ju ändå som jag sa...

Hehe, då har man lärt sig det!



Av Caroline Olsson - 21 maj 2010 00:12

Alltså fy fasen!!
Det säger jag bara!!

Idag var det 4e gången vi sprang... 3e gången på denna rundan...

Alltså, jag gör minsann stora framsteg! Om jag får säga det själv...


Idag sprang jag nog nästan dubbelt så långt som första gången... Det måste jag ha gjort!!

Sist sprang jag faktiskt ända till bommarna, så idag tänkte jag att jag skulle orka till huset en bit därifrån.

Så när jag just satt upp det målet gapade Andy om att "du orkar förbi gödseltunnan!!!"

Näe *pust* jag *pust* orkar *pust* fram till *pust* huset *pust* *stånk* *stööööön*

" Du orkar till tunnan säger jag, kom igen nu!!"

Ja, han vet ju att jag inte kan säga nej till en utmaning, så fan själv flög i mig och jag tyckte att "ja, det gör jag minsjäl!!!"

Så jag gav järnet och drog upp tempot ytterligare ett snäpp den sista biten, och självklart klarade jag det!

Men när jag kom fram hade jag håll i heeela magen!! Inte lite i en sida eller så, utan i verkligen heeeeeeela magen!! Och fick inte luft...

Fast det var ju bara till att fortsätta gå!


Så gick vi en bit & sprang en bit till...

När vi sprungit över vägen kom vi fram till lekplatsen, och han tyckte nog synd om mig eftersom jag hade så ont att jag stönade och kippade efter andan...

Så han frågade om jag skulle sätta mig ner en stund (första gången slängde jag ju mig raklång på marken, hehe)     *pust* jaaaahhhh *pust* fick jag fram och var på väg att slå mig ner...

Men icke! Då flög det där jäklar anammat i mig igen, och jag tvärvände och sa "näe, minsjäl! Det ska jag INTE!!"

Så vi fortsatte att gå en bit.

Sista biten sprang jag fast att både ben och mage gjorde hur ont som helst och luften inte räckte till på långa vägar!! Men jag SKULLE springa den sista biten...


Jag är minsann riktigt stolt över min insats!

Jantelagen kan dra dit pepparn växer! JAG ÄR BÄST!!!!!


Natti!



Av Caroline Olsson - 19 maj 2010 23:53

Uhh...

Jag ger mig inte!

Jag håller på med min träning... Nu jäklar!


Idag stod simning med Surre på schemat.

Så imorse lämnade jag Emil hos dem innan jobbet, så han fick gosa med Tanja hela dagen   

Efter jobbet hämtade jag Surre, så drog vi till simhallen i Bromölla.

Jösses, så längesen!! Har nog inte varit i ett badhus sedan gymnasiet!!


Som jag kom ihåg det var det inte särskilt jobbigt att simma...

Men ack, så minnet bedrar!!!!    

Efter 4 längder var jag HELT SLUT!!

Armar, axlar och ben värkte och jag ville inget hellre än att bara pausa!!
Men inte då!

Nej minsann!! Jag körde 8 till, och pausade först efter 12 längder!!

Lite vilja får man väl ändå ha!   


Jag tänkte som jag gör när jag springer...

Jag jobbar ofta efter mål. Det gäller allt i livet... Gör det du vill, gör det när du vill. Ingen annan kan ändra något åt dig, det är alltid upp till dig själv.

Sätt upp målet du vill nå, gör upp delmål. Pricka av.

Målet var att köra 10 längder innan paus, jag gjorde 12... Lite mer än jag satt upp som mål. Precis som när vi springer.

Målet är att jogga till vissa punkter, ett par bommar, buskar, en stolpe, en anslutande väg eller liknande. Så gör jag det och lite till.

Man har alltid lite kvar att ge när man tror att kraften är slut.

Jag ger alltid lite mer än 100%.


En timme simmade vi, och när vi räknade ut hur långt det blev slutade det faktiskt på hela 1,5km!!

Kanske inte så långt egentligen, men med min kondis är det jäkligt bra.

Jag är nöjd!

Surre är också en bra motivationscoach!! "Kom igen nu, Carro, en längd till klarar du!! BRAAA!!"

Behövdes vill jag lova...


Efteråt blev det en sväng i bubbelpoolen. Det kan man ju inte missa!!
Sen knatade vi in i bastun...

Örk, alltså... Jag klarar inte bastu... Får ju ingen luft!!

Fast idag gick det ganska bra en stund!

Tills jag såg hur Surre kollade på en annan brud där inne...

Alltså den blicken!! HAHAHAAA!!!

Den sa verkligen "Är du helt dum i huvudet, eller??!! Vad fan håller du på med?"   

HAHAHA!! Du är GRYYYYM, Surre!!


Hon satt alltså och slängde någon handduk över huvudet, som ett huckle eller nåt, sen kletade hon på värsta ansiktskrämen, med en massa skit i... Sen klippte hon tånaglarna(!!) Och bredvid henne låg en liten tuss hår... Jag såg ju vad det såg ut att vara för sorts hår, och inte FAN kom det från huvudet iallafall!!!   

Alltså... ÖÖÖÖÖÖRRRRRK!!!

Vi drog illa kvickt sen jag hade fått syn på det där håret!!

Alltså... ÖÖÖÖÖÖRRRRRK!!!

Alltså... ÖÖÖÖÖÖRRRRRK!!!

Alltså... Jag fattar inte hur människan tänkte?!! 

För höge farao!! SÅNT DÄR gör man minsjäl himma!! Inte bland en massa folk!!

Alltså... ÖÖÖÖÖÖRRRRRK!!!

Jag saknar ord... som ni märker...

Alltså... ÖÖÖÖÖÖRRRRRK!!!

 

Sen drog vi illa kvickt.

Emil fick skiljas från sin fjälla och vi körde hem mot Rinkaby...

Mmmmmmmlalaaa.... En massa fina pojkar i fina uniformer var samlade på fältet...  I LIKE!!

På väg till jobbet hade de sänkt hastigheten till 30 genom fältet, och på båda sidor kröp stridsvagnar fram.

Där stod ett par gamla bilar och lite stockhögar, som jag antar skulle symbolisera ihopfallna hus eller något i den stilen.

Det ser så spännande ut!!

Jag vill också köra stridsvagn!! Det har jag sagt sen jag var runt 10 år och såg filmen "plutonen"... Då sa jag till mamma att när jag blev stor skulle jag minsann köra stridsvagn!

Åja, en vacker dag ska man väl kunna tjata sig till ett litet teståk åtminstone??

Man kanske skulle ansluta sig till Lottakåren i alla fall???

Eller får lottorna laga mat medan karlarna leker krig?? I så fall är jag ICKE intresserad längre   


Fast lite läskigt är det allt... Där var en som stod stilla, så satt där en kille i takluckan... Han satt jäklariden HELT stilla! Så jag trodde att det var en övningsdocka eller något. Så helt plötsligt RÖR HAN PÅ HUVUDET!!!

Alltså, jag blev så rädd att jag nästan slog huvudet i taket!! Jag hoppade så högt bältet tillät, och Emil blev helt förskräckt över min reaktion, hahahahaha!!!

Jag sitter ofta i min egen lilla värld och tänker, och när då något oväntat händer hoppar man givetvis till!! Hahaha!!


Nu har jag precis snackat en stund med Lone... Blev sådär akut McDonaldssugen, och hon följde gärna med och snackade lite en stund.

Tack!


Nehej... Dags att sova nu...

Natti!


 

Av Caroline Olsson - 18 maj 2010 23:45

Jag vill väl också leka lite krig?!!!

Sofie också...

Men inte då...

Aja, vi tar det från början!


Alltså, militärerna har sin slutövning nu.

Jag visste att de var i Rinkaby, Åhus och anade att de även höll till på Revinge

Så jag och Andy bestämde att vi skulle vidga våra vyer och springa på A3 istället för den vanliga rundan.

Sofie upplyste dock om att det fanns militärer även där!!!

Fast man kan ju inte tro på allt man hör, så efter att jag slängt in hästarna mötte jag upp Andy där vi bestämt... Så körde vi in.

När vi kom upp till bommarna hissade han ner rutan och sa att det visst var som Sofie sagt... Det var övning även där!

"De ligger ju där" som han sa... Visst såg jag väl att bommarna var nere, men de är ju alltid stänga p.g.a trafiken??

"Nej, nej, de ligger ju där"

Vadå, jag ser inga tält, tänkte jag...

"Nej, de ligger ju där med sina bössor!! Hela skocken"

Hoppsan... Lilla fröken blindstyre såg inte pågarna som låg på span i gräset, hahaha!!!

De bara glodde lite förvirrat och undrade nog vad det var frågan om...


Jahopp... Bara att vända & köra till Björket vid Maxi istället!

SICKEN RUNDA han lurade ut mig på!!!

När jag tänker på att springa i Björket, tänker jag att man springer tills där de 2 vägarna möts, då vänder man tillbaka på den andra... Alltså typ 2km eller vad det kan tänkas bli... Knappt...

Men inte då! Nej, nej... Upp på bron över motorvägen och ner en bra bit på andra sidan!! Fy fasen!!
Jag sprang INTE hela!! Men en bra bit iaf...

Lite trevligare att springa sådär i skogen än på öppet fält med grusvägar...


Stretcha gav jag fasen i... Vem orkar sånt???

Dyngsur av svett körde jag hem till S.

Det fanns ju faktiskt militärer på A3, jag hade ju sett dem med mina egna ögon!

Och jag fick ju faktiskt brev från Lottakåren, som ville värva... 2st till och med!

Så vi ville ju också leka lite krig!!

För tusan, det ska väl inte va så svårt att få komma in till dem, tänkte vi...

Man måste ju chansa, hahaha!


Vi fick kalla handen!! Kan ni tro???!!! Kan ni fatta detta???!!!

Det hade vi inte övervägt som en möjlighet... Haha, vi ville ju bara kika lite... Kanske få testa en mössa eller så, haha... Men inte då...

Det var minsann försvarsmakten, och försvarsmakten ONLY som hade tillträde. BASTA!!


En liten pågaspoling på max 20 år som trodde han var nåt med sin leksaksbössa upplyste oss om detta... Vem tusan är HAN att säga så?? Pfffff!!

Huhh!!

Så vi knatade hem igen, hehe...


OK, vi hade väl inte trott att vi skulle få kika lite heller. Man får väl fatta att det gäller försäkringar och sådär, men en runda i utkanten av fältet kunde de ju inte hindra, och eftersom jag vid det laget hade hunnit vila upp mig en god stund efter springturen var jag på G!!

Så blev det en liten promenad åtminstone...


Dags att sova, och det känns ganska bra att den där pastan slank ner till lunch!

Den är bortjobbad för längesen!

Toppen!

Presentation

Omröstning

Skulle du kunna tänka dig att ta hand om ett omplaceringsdjur? (Glöm inte att kontakta mig i så fall www.carolz.se eller carolz_84@hotmail.com)
 Helt klart
 Kanske
 Det beror på
 Antagligen
 Antagligen inte
 Absolut inte

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Carol'z

Följ bloggen

Följ Carolz med Blogkeen
Följ Carolz med Bloglovin'

Dela

Bookmark and Share

Min Instagram


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se