Alltså fy fasen!!
Det säger jag bara!!

Idag var det 4e gången vi sprang... 3e gången på denna rundan...

Alltså, jag gör minsann stora framsteg! Om jag får säga det själv...

Idag sprang jag nog nästan dubbelt så långt som första gången... Det måste jag ha gjort!!

Sist sprang jag faktiskt ända till bommarna, så idag tänkte jag att jag skulle orka till huset en bit därifrån.

Så när jag just satt upp det målet gapade Andy om att "du orkar förbi gödseltunnan!!!"

Näe *pust* jag *pust* orkar *pust* fram till *pust* huset *pust* *stånk* *stööööön*

" Du orkar till tunnan säger jag, kom igen nu!!"

Ja, han vet ju att jag inte kan säga nej till en utmaning, så fan själv flög i mig och jag tyckte att "ja, det gör jag minsjäl!!!"

Så jag gav järnet och drog upp tempot ytterligare ett snäpp den sista biten, och självklart klarade jag det!

Men när jag kom fram hade jag håll i heeela magen!! Inte lite i en sida eller så, utan i verkligen heeeeeeela magen!! Och fick inte luft...

Fast det var ju bara till att fortsätta gå!

Så gick vi en bit & sprang en bit till...

När vi sprungit över vägen kom vi fram till lekplatsen, och han tyckte nog synd om mig eftersom jag hade så ont att jag stönade och kippade efter andan...

Så han frågade om jag skulle sätta mig ner en stund (första gången slängde jag ju mig raklång på marken, hehe)     *pust* jaaaahhhh *pust* fick jag fram och var på väg att slå mig ner...

Men icke! Då flög det där jäklar anammat i mig igen, och jag tvärvände och sa "näe, minsjäl! Det ska jag INTE!!"

Så vi fortsatte att gå en bit.

Sista biten sprang jag fast att både ben och mage gjorde hur ont som helst och luften inte räckte till på långa vägar!! Men jag SKULLE springa den sista biten...

Jag är minsann riktigt stolt över min insats!

Jantelagen kan dra dit pepparn växer! JAG ÄR BÄST!!!!!

Natti!