Ett av mina extrajobb är att lägga tarot.

När jag gör det använder jag dem aningen annorlunda än många andra.

Jag säger inte till den jag pratar med hur det kommer att bli, utan använder dem i ett mer vägledande syfte. Det blir mer utvecklande på ett personligt plan och man lär känna sig själv lite mer.

Till exempel tycker jag inte att det ger dig något om jag säger till dig att "på lördag kommer du träffa den rätte"... Det blir bara en självuppfyllande profetia. Du öppnar ögonen mer och blir mer mottaglig för att hitta någon.

Alltså ingen nytta med det...

För så funkar det... Ni anar inte hur vanligt det är att man skapar sig en självuppfyllande profetia. Jag läste om det när jag studerade både psykologi och ledarskap vid universitetet.

Om jag går runt och tänker "ojoj, så dåligt jag mår på jobbet" blir jag surare, vilken gör att jag bemöts surare av mina kollegor, och sen mår jag dåligt för att de är sura mot mig.

Tänk på det, du...

Nu finns det de som ifrågasätter hur det egentligen gick till när jag och Andy blev ett par...

Man tror att vi hållt på innan, och visst, tro vad ni vill.

Såhär gick det alltså till...

- Jag och Andy träffades på en fest i slutet av februari i år.

- Vi började chatta, och senare snacka.

- Vi snackade varje dag och umgicks ofta. Vi blev bästa vänner och kunde prata med varandra om allt.

- Den gamla fjällan inbillade sig att vi "höll på".

- Så blev hon sotis och anklagade honom för det.

- Rätt som det var en dag tog det hus i helsike och Andy ringde mig.

- Han fick bo här under tiden han letade nytt boende.

- Vi blev ett par efter ca 2v... Tja, vad kan man vänta sig egentligen? Så nära vänner också leva så nära inpå varandra...

Visst, jag är medveten om att det gick undan... Men klaffar det så klaffar det.

Och det funkar så jäkla bra!!

Just nu bryr jag mig inte om vad andra tror.

Andras hjärnspöken kan inte jag göra något åt.   

Men det är ganska tydligt att även detta är ett fall av självupfyllande profetia.

- Hon anklagar honom för något han inte gjort.

- Han mår dåligt och ringer till sin bästa vän och pratar med henne eftersom de alltid funnits där för varandra.

- Han tröttnar på gnatet och sticker.

- Han och bästisen blir ett par.

Så ligger det till...

Du och dina hjärnspöken drev honom rakt in i famnen på just den du trodde han var på innan.

Så var det inte.

Men nu är det så.

Jag kan bara lyfta på hatten, bocka djupt och tacka.

Vi har det fantastiskt bra, och jag vet åtminstone vad som är sant.

Sen får andra tro vad de vill.

Det kan kvitta.

Det är inget jag kan påverka.

Over and out!