Direktlänk till inlägg 4 februari 2011

Cancer.......

Av Caroline Olsson - 4 februari 2011 18:00

Idag var ingen bra dag...


Jag har haft ont i en tand länge nu, och idag gick det inte längre!
Jag ringde till tandläkaren imorse och fick en akuttid...
Så ringde jag till mamma, jag tänkte att jag kör ju ändå förbi deras på vägen hem, så då kunde jag kika inom en runda.


När jag sa att jag skulle till tandläkaren sa hon snabbt mycket hoppfullt "Oh, ska du va hemma sen i eftermiddag då?!"

Lite märkligt med denna strålande gläjde tänkte jag undrandes, vi ses ju ett par gånger i veckan och pratar minst en gång varje dag...??


- Ehh... ja...? Det ska jag...? Vadådå...?

- Nä, jag tänkte om du kunde följa med mig till sjukhuset då, jag skulle få svar på proverna idag...

 

Aha...

Hon har haft ont i magen ganska länge nu, så äntligen häromdan blev hon färdig till att åka till doktorn och kolla. När de undersökte henne hade det börjat blöda... Hon är ju ändå över 60, så det där med blödningar tillhör ju inte direkt vardagen längre... Så de förstod att något var fel och skickade in henne till kvinnokliniken på CSK för mer provtagning och idag var det alltså dags för besked om vad som spökade.


- Ja, klart jag följer med. Jag kommer så fort jag är klar hos tandläkaren! Ska bli skönt att få reda på vad det är så man kan fixa det ju!

- Mmmmm.....

 

Besöket hos tandläkaren gav absolut ingenting... De kollade lite, såg att det inte var något fel, och kom fram till att det måste vara som jag gnisslar tänder på nätterna och alltså puttar fram den ena tanden. Lösningen består alltså i en bettskena för typ 5000 spänn, eller var det 7000 till och med? Nej tack. Jag klarar mig i så fall!! *suck* Till och med pengarna för den jäkla undersökningen var slängda i sjön!


Gnällig som få och oerhört självömkande körde jag hem till lilla mamma.

Lite undrande var jag ändå, hon brukar ju gå till doktorn själv...

Jaja, hon har ju följt med mig till doktorer och annat under alla år, så det är bara roligt att få ge tillbaka lite!


Så närmade klockan sig och vi körde in.

Väl inne hos läkaren säger doktorn

- Ja, det var ju som vi misstänkte. Det är cancer, Britt-Marie.

 

SAY WHAT?!!!!! Cancer... Det är ju sånt som drabbar andra. Inte oss och FAN INTE MIN MAMMA!!! OK, morfar hade det... Men inte mamma... Det blir så läskigt när det är så nära... Han kryper närmare, spanar efter en glipa att ta sig in i... Vakar... Väntar...

Cancer... Min mamma? Hur länge får jag ha henne? Ska inte min mamma finnas alltid? Jag menar, jag har aldrig ens övervägt möjligheten att leva utan henne... Även om vi inte bor ihop längre vet jag att hon är bara ett samtal bort, eller en mil bort... Hon finns ju alltid där... Om det är nåt man kan lita på, så är det att mamma alltid finns där... Min mamma ska alltid leva. Lika länge som jag. Annars går det ju inte. Hon har ju alltid varit där, och måste alltid vara det... Mamma............


Jag tror inte jag sa så mycket... Jag stirrade nog mest ut genom fönstret... Lyssnade... Försökte förstå... Väntade på att få höra hur länge till jag skulle få behålla min mamma...

Så hörde jag plötsligt

- De flesta patienterna med denna sortens cancer svarar bra på behandling.

 

Då fick jag upp hoppet, och ville veta mer... Men snart förbyttes hoppet till ilska och förtvivlan...

- Vad betyder det? Att de blir helt bra?

- Ja.

- Vad är oddsen då? Statistik?

- Ja, det har jag ju inte såhär på rak arm...

- Ta fram det då, jag vill se papper!! Svart på vitt!

- Nej, men det har jag inte...

- Då ska du inte heller sitta här och säga att min mamma ska bli bra!!

 

Usch, så arg jag blev... Hon kan säga vad fanken hon vill, men sålänge hon inte kan visa vetenskaplig statistik kan hon heller inte styrka att det hon säger är sant. Tjafs som inte är bevisat bryr jag mig inte om!!
Jag är en realist. Är det ett helsike att klara något och det bara är 5% chans så kan man ge sig fasen på att det ska gå, då kämpar man mer!

Sen förstår jag också att hjärnan kan klara mer än vi vet om. Om man tror att man ska bli bra, så blir man också det, lite lättare... Men ändå...

Jag tycker det var fult gjort...


Lite senare, efter jag lämnat mamma hemma hos henne och kört hem till mitt, kom jag att tänka på en sak.......
Mamma blev inte särskilt förvånad över beskedet... Det verkade faktiskt som om hon och doktorn pratat om detta redan när de tog alla prover, att det kunde vara just cancer...

Jag kommer ihåg när hon hade tagit proverna, då ringde hon mig och jag frågade

- Vad var det då?

- Nä men det går att bota.

- Jamen vad var det då?

. Ja, det vet jag inte så noga, men det går att bota.

 

Så hon har säkert fått samma besked då, men att de inte var säkra. Hon visste vad hon skulle få höra, och därför ville hon ha med mig..........


Uschanemej...

Också vill hon inte att jag ska berätta det för någon heller...
Men skriva måste jag... Så jag sparar detta som ett dolt inlägg sålänge, så får vi se sen, om det publiceras eller ej...


Jo, Andy fick veta när han kom hem...

Det var då det brast...

Sålänge jag var med mamma kunde jag hålla fasaden... För det måste man ju.

Om jag är med som hennes stöd, hennes klippa kan ju inte jag bryta ihop.

Måste man så måste man.

Jag kunde inte heller falla isär när jag kom hem... Det orkade jag inte göra själv... Det var först när Andy kom hem och jag landade i hans trygga famn som jag kunde känna. Som jag vågade känna...

Så började det med en stilla gråt.

En ensam tår på sin stilla färd över kinden.

Ner på halsen.

Vidare ner på tröjan där den torkade bort.

Senare en mer hysterisk gråt där jag borrade in ansiktet i hans armhåla och bara ville försvinna.

Han rörde inte en fena.

Bara höll mig stilla i sin trygga famn...

Tills det var över...


Jag somade på soffan, utmattad med tandvärk och en mamma med cancer...




 


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Caroline Olsson - 31 mars 2016 18:15

Det här är rena tramseriet!http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/opposition-vill-att-eriksson-s-avgar/   Jag hörde redan imorse på radion att treklövern och SD kräver ordförandes avgång och jag satte nästan i halsen!Helt ärligt; det är v...

Av Caroline Olsson - 31 december 2015 22:39

Så var det dags att summera det gångna året än en gång. Jag höll först på att glömma mitt årliga inlägg och var på väg att gå och lägga mig utan det, men kom på att det trots allt är en tradition, så lika bra att hålla den igång!   Året har bju...

Av Caroline Olsson - 1 november 2015 21:30

Ibland är jag lite extra modig!Ibland får man helt enkelt lägga rädslan åt sidan och prova på något skrämmande. Efteråt är det enormt stärkande.   Min fina Shiny har jag haft i 12 år, och sedan jag fick henne har jag inte ridit någon annan häst...

Av Caroline Olsson - 28 oktober 2015 16:15

För ett par veckor sen fick jag eld i baken!!Plåtslagaren skulle komma på måndagen, och på fredagen kom jag på att jag måste måla klart "lådan" under taket innan hängrännorna kommer på plats!   Som tur var skulle jag släppa ut hästarna på helgen,...

Av Caroline Olsson - 27 oktober 2015 22:30

Nä minsjäl!Det var det värsta!   Han den där som varit så få förunnad är det dags att lägga på hyllan nu! Att han är sjukt skum har jag redan konstaterat. Det kan gå ett par veckor utan att han hör av sig, och sen plötsligt hör han av sig var...

Presentation

Omröstning

Skulle du kunna tänka dig att ta hand om ett omplaceringsdjur? (Glöm inte att kontakta mig i så fall www.carolz.se eller carolz_84@hotmail.com)
 Helt klart
 Kanske
 Det beror på
 Antagligen
 Antagligen inte
 Absolut inte

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Carol'z

Dela

Bookmark and Share

Min Instagram


Skapa flashcards