Direktlänk till inlägg 21 februari 2011
Ibland blir det bara för mycket...
Ibland undrar jag hur mycket man ska behöva klara av i livet...
Men det är klart... Om det inte fanns något mörker skulle man kanske inte uppskatta ljuset... Om man inte vet hur det känns att vara ledsen, hur vet man då om man är glad?
Men ibland blir det bara för mycket...
Vi körde till Lund imorse...
Mamma blev nersövd och undersökt.
Under tiden satt jag med datorn i väntrummet och försökte fördriva tiden...
Egentligen hade jag tänkt jobba en stund, jag kan ju ansluta till jobbets server via nätet, men jag kunde inte koncentrera mig direkt, så jag läste lite på bladets hemsida och lite sånt smått & gott.
Efter en stund orkade jag inte mer...
Jag anade ju vad de skulle säga...
Jag tyckte att jag behövde stärka mig lite...
Så jag gick ut.
Ringde till brorsan och Andy...
Sen gjorde jag en sak till...
Jag hade snott en cigg från Andy kvällen innan, för jag tänkte att det kunde lugna nerverna... Också stal jag med mig braständaren, den man använder för att tända ljus i djupa ljusstakar...
Minsjäl! Jag tände den!! Riktigt gott var det också ska jag säga!!
Jag förstår vad man menar med att det lugnar nerverna, eller var det bara inbillning?
Skit samma, det hjälpte, hehe!
Aja, sen gick jag upp igen... Utan samvetskval. Jag behövde den! Så det så!
När mamma kom tillbaka sov hon gott, men vaknade efter en stund...
Hon var lite ledsen eftersom hon hade ont...
Stackars lilla mamma...
Sen kom fikan. Det får man tydligen när man varit nedsövd.
Sköterskorna var så söta, jag fick också en kopp kaffe...
Också mamma som alltid är så snäll, bjöd på den ena halvan av bullen...
Det är det som är grejen med mamma. Hon tänker alltid på andra först...
Imorgon fyller pappa 65, och det största bekymret hon har just nu är att han ville så gärna ha stort kalas, och det orkar inte hon...
Jag sa till henne att jag tror pappa skiter i det där kalaset faktiskt... Men ändå...
Så gick det en stund, mamma fick klä på sig och sen bytte vi plats.
Hon tyckte det var bättre att sitta på stolen med stöd för ryggen än i den mjuka sängen.
Så jag satte mig i sängen och drog filten över benen.
När doktorn kom tittade hon lite förvirrat på mig i sängen, sen på mamma... Som om hon inte visste riktigt vad hon skulle tro...
Sen började det...
En tumör som har ätit upp hela livmodersetappen, vandrat vidare ner i underlivet innanför slemhinnorna, och gått ut längs med ena urinledaren...
Livmodercancer alltså, eller livmordershalscancer...
Inte så lite heller...
Jag ville inget hellre än att bara springa ut.
Jag försökte förtvivlat komma på en anledning... Lägga på parkeringspengar, vad som helst!! Jag kunde ju inte bryta ihop där... Inte när mamma såg... Måste vara stark för henne... Måste visa att "det är inga problem, det här, det löser sig"...
Men jag kom inte på ett enda vettingt svepskäl att gå ut.
Så jag satt kvar... Bet ihop...
I bilen på väg hem sa vi ingenting...
Det här är rena tramseriet!http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/opposition-vill-att-eriksson-s-avgar/ Jag hörde redan imorse på radion att treklövern och SD kräver ordförandes avgång och jag satte nästan i halsen!Helt ärligt; det är v...
Så var det dags att summera det gångna året än en gång. Jag höll först på att glömma mitt årliga inlägg och var på väg att gå och lägga mig utan det, men kom på att det trots allt är en tradition, så lika bra att hålla den igång! Året har bju...
Nä minsjäl!Det var det värsta! Han den där som varit så få förunnad är det dags att lägga på hyllan nu! Att han är sjukt skum har jag redan konstaterat. Det kan gå ett par veckor utan att han hör av sig, och sen plötsligt hör han av sig var...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
|||
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|