Nu har det rullat igång ordentligt med hobbyverksamheten!

I helgen har vi haft 2 bilar, varav den ena lämnades igår.
Rostlagning på en Volvo 850.
Inga stora saker, mest mindre rostpluppar...

Jag förstår faktiskt inte de som gnäller över att det är tråkigt med rostlagning... Jag gillar att slipa spackel!   

Det är så skönt att se hur jämnt och fint det blir.

Han blev supernöjd och tyckte Andy lackerade bra, så när han skaffat en ny baklucka (det var mer rost än hel plåt på den så han tyckte inte det var lönt att laga den) får Andy i uppdrag att lackera den, om den är i fel färg   

Dessutom ska vi hämta ett långtidsprojekt hos honom på onsdag.

En gammal volvo som vi ska byta... ja, man kan väl säga mer eller mindre den mesta plåten på!

Det ska bli riktigt skoj!!

Och på torsdag ska en Jetta lämnas. Det är lite allt möjligt som ska fixas på den.
Nytt dörrhandtag, fixa så att dörrarna går att öppna bak, byta bromsar fram, svetsa avgassystem etc.

Sen till helgen kommer en Polo som ska rostlagas.

Där får han antagligen bygga en ny skärm eftersom den gamla inte verkar gå att rädda...

Ja, det är riktigt skönt att det kommit igång.

Förhoppningsvis rullar det på så vi kan starta eget på riktigt, och inte "bara" ha hobbyverksamhet.

Det är ju kanon att jag kan ekonomi så jag kan bokföra. Och skulle jag bli osäker finns ju både Johanna och Mirha som säkert gärna hjälper till   

Pratade med mamma för en stund sen...

Hon har ju varit i Lund på återbesök nu...

Det var precis som jag trodde.

Sammanfattningsvis, för er som inte läst de andra inläggen är det så att mamma haft cancer, behandlats och blivit bra.
Sen har hon fått ont igen och åkt in till CSK som i första vändan gav henne penicillin för urinvägsinfektion och i övrigt enbart smärtbehandlade. I andra vändan hade hon fått blodförgiftning och ytterligare en infektion p.g.a en obytt slang i katetern, som de missat att kalla henne till byte för.

Jag sa redan första gången hon åkte in på CSK att det var cancern som var tillbaka, och att man åtminstone kunde kolla det. Men nej, det var ju en infektion och sådant kan göra ont, förstår ni!

Andra gången hon åkte in var jag ännu mer övertygad om att det var cancer igen, men nej, det var en infektion och sådant kan göra ont, förstår ni!

Idag åkte hon till Lund.

Idag istället för för flera veckor sedan, när jag ville satt henne i iltransport till Lund för undersökning.

Idag fick hon reda på att det var cancern som kommit tillbaka.

Vansinnig till tusen ringde jag upp damen på patientnämnden och berättade det inträffade.

Så nu har jag kontaktat Göran Emtersjö, kirurgchef på CSK.

Jag ifrågasatte rutinerna och önskade att man inför en rutin gällande cancerpatienter.
Nämnligen att man ska kontrollera för cancer om en friskförklarad cancerpatient kommer in.

Inte bara anta att det är infektion eller annat som gör ont.

Utan kolla.

KOLLA FÖR I HELVETE!!
Ska det vara så svårt?!!

Bara kolla för säkerhets skull.

Bara kolla för att kanske upptäcka så fort som möjligt.

Bara kolla så kanske man kan rädda ett liv.

Bara kolla.....

Ska det aldrig ta slut?

Dessa eviga sjukhusbesök...

Andy ringde i förmiddags och berättade att han skulle köra mamma till CSK igen...
Hon ringde vårdcentralen eftersom hon hade ont liksom mot ryggen till, och hon trodde det var njuren eftersom katetern var tom.

Hon fick då reda på att slangen till katetern ska bytas var 3e månad, och nu är det 4,5 månader sen hon fick den!!!

Så bra fungerar sjukvården i vårt fina välfärdsland Sverige. De missar att kalla en till byte av slang, och informerar inte heller om hur ofta den ska bytas, så man själv kunde hållt reda på det...

Är det detta som är vår fina sjukvård?

Är det detta vi betalar skatt till?

Då vet jag inte om jag är så särskilt intresserad av att vara med i välfärdsSverige mer...

Jaha, då ville de inte titta på det i Åhus om de skulle göra fel, som de sa.

Så hon ringde urologen på CSK.

De sa att hon fick gå via akuten, men de skulle lägga en lapp till dem så hon skulle komma in så snabbt så...

Kanon! Då kör vi!

Andy & mamma hämtade mig på jobbet eftersom tanken var att jag och Andy skulle ta en baguett på CSK sålänge.

In på akuten där en tanta i luckan konstaterar att det inte alls det finns någon fin liten lapp.

Mamma sitter på en stol och stånkar och stönar och har jätteont. Det syns långa vägar och hon kan knappt prata så ont hon har...

När tanten frågar efter mer information lyckas hon stöna fram "ahhh, jag...ahh...ohh... orkar...inte...."

Då frågar den oerhört intelligenta damen "har du oooont???"

VAFAN TROR DU?!!! Kärring!!!

Klart som fan att hon har ont!!!   

Så tar hon upp luren och ringer någonstans, säger att en dam sitter där och har ont. Hon ska ha ringt någon som skulle lämna en lapp...

Så till sist säger hon att vi kan gå och sätta oss vid "rum 1&2" så tar de mamma som nästa patient.

OK. Det kan ju inte ta så lång tid. 2 dörrar.

Det går 5 minuter...

Det går 10 minuter...

När Andy ser på mig att jag snart, mycket snart är redo att hoppa genom rutan och ge kärringen vad hon tål om hon inte fixar min mamma snart går han bort och säger till.

DÅ kommer det någon.

Först ska man bli förbannad. SEN kommer det någon!!
Och om inte vi hade varit med?

Ja, då hade mamma suttit där och svimmat av smärtan, för inte fan hade hon orkat gå vägen bort till luckan igen och be om hjälp....

Fy..........fan......

Detta är under all kritik!

Det ska ju också tilläggas att när hon låg inlagd på detta underbar sjukhus under 1,5v sa hon att hon hade ont mot ryggen till.

Men ni ska inte tro att läkarna frågade hur länge hon hade haft den där slangen... De kom inte på tanken att det kunde vara något med njurarna, och människan har ju kateter.
 Nej, nej. Varför skulle de komma på att det kunde vara något sånt?

Vi kan ju inte begära så mycket av våra fina doktorer...

Jag blir så förbannad...

Jag blir förbannad över den inkompetens som läkarna visar på.

Jag blir förbannad på kärringen i luckan som ens frågar om hon har ont.

Jag blir förbannad över att ingen gör nåt.

Jag blir förbannad för att mamma har ont.

Men mest av allt är jag förbannad på cancern...

Hade han hållt sig borta kunde läkarna gjort fel med någon annan.

Hade han hållt sig borta kunde kärringen i luckan frågat en döende människa som nyss krossats av en lastbil om han hade ont.

Hade han hållt sig borta hade allt rullat på som vanligt.

Tänk vad en tråkig vardag kan kännas lockande ibland

Idag blev mamma utskriven från CSK...

Hon har ju varit hemma på permis över helgen, och känner att hon lika gärna kan ligga hemma och ha ont, som att ligga där och ha ont...

Och det är ju sant... De gör ju ingenting ändå.
Kollar inget, inga prover, ingen röntgen, ingenting... Varför ska hon då ligga där?!

Andy körde in henne till sjukhuset där hon pratade med doktorn.

Sen blev hon utskriven, gick inom apoteket och hämtade en stor kasse med piller, också körde de hem...

Tydligen var detta en av de bra dagarna. Hon hade inte ont...
Problemet är ju bara att imorgon kan hon ha jätteont, fast att hon tar lika många piller... Det är sådär varannan dag hon har ont, oavsett...

Skönt att hon ska till Lund på torsdag iaf...

Där kollar de iaf vad problemet är, istället för att bara knarka ner folk som de gör på CSK...

Det är som vi sagt innan.

CSK är inget sjukhus, snarare ett slakthus!!

Titta bara hur det var när Andy kraschade med crossen.

Ni ska ju inte tro att de tvättat av honom och snyggat till honom, eller över huvud taget tagit hand om honom.

När jag hämtade honom dagen efter var han full med torkat blod, och skinnflärpar som torkat och stod rakt upp...
Så när vi kom hem fick jag sätta honom på en stol och ta försiktigt med ljummet vatten och tvätta av honom... Sen kom saxen fram! Klippa av död hud...

Usch...  

Kunde de verkligen inte gjort det där??? De som kan...

Men det blev ju bra, så tydligen duger även jag som undersköterska............

Idag hade mamma jätteont...

När vi kom dit låg hon inne på soffan och bara skakade...
Hon hade tagit sin medicin, men hade ändå så ont...

Jag gick och hämtade lite Coca Cola till henne eftersom hon trodde att det var magen som var problemet, och när hon lyfte glaset för att dricka skakade hela handen...

Det är så hemskt att se henne så liten och hjälplös...
När hon satt där ihopkurad, utan hår och man riktigt såg hur mager och tärd hon blivit... DÅ insåg jag hur sjuk hon faktiskt är... Eller har varit, om man ska tro på läkarna...

Jag sa till henne att de faktiskt fick åka in till CSK sa hon bara att hon inte orkade.

- Jag kan ju lika gärna ligga här och ha ont, de gör ju ingenting ändå...

Nej, det är ju iofs sant... Men då får man väl trycka på dem lite!!

Så kom pappa in, och jag sa till honom också att de skulle åka in.

Vad som hände vet jag inte riktigt, men han fräste till

- Men Carro! Hon har ju precis kommit hem!!!

Ja, och?!! Hon har ju ont!!! Inse någon gång att hon är sjuk.

Hon kan inte vara hemma. Hon kan inte laga mat. Hon kan inte tvätta.

Hon kan inte finnas där alltid.

Mamma måste också få vara... Bara vara...

Sjuk eller frisk, pigg eller trött. Bara vara...

Inte alltid finnas för andra, utan bara vara!

Jag orkade inte hålla emot mer...

Insikten om hur sjuk hon är blev för jobbig, och det kan jag ju inte visa henne...

Så jag gick ut i köket...
Andy kom och skulle trösta, men saken är den att så fort jag landar i hans famn känner jag mig lugn och släpper ut allt! Så det gick inte...

Istället gick jag ut till Ascott i hallen och kramade honom lite...
Det är märkligt, det där med djur... På något sätt är de trygga och uppmuntrande. Det är så härligt att mysa in sig i hans stora bringa och gosa runt.

När jag fyllt på med energi från honom var det ganska OK igen...

Mamma kände sig dessutom bättre, så vi gjorde en macka och fikade lite.

Så frågade hon om jag ville klippa henne, hehe!

Hon har sitt lilla stubb som kommer, men där finns också ett och annat hårstrå som inte trillat av från det gamla håret. Så det fixade vi...

Mitt i allt elände började jag fnissa

- Det är ju nästan som Skalleper i Ronja rövardotter, *fniss*

Så började mamma också fnissa och sen var det bra igen...

Ja, lite skoj får man väl ha mitt i allt elände?