Ja, det blir mycket häst nu!

Min lilla Shiny har kommit att betyda så mycket för mig...

Det är egentligen enda gången jag kan helt ärligt säga att jag mår 100% bra, så är det när jag är ute i skogen, sällskapad av antingen lite skön musik eller någon av de goa tjejerna i stallet   

Jag tänkte faktiskt på det häromdagen att på stallfesten skrattade jag jäkligt mycket, och det var inte det där ytliga måste-skrattet som jag nuförtiden så ofta lägger till med, utan helt ärligt jätteglad var jag   och det var längesen!

I lördags fick vi mycket gjort... Vi gick upp i vettig tid för att köpa skor och byxor till Andy. Såklart fick jag också skor, hehe!!! 2 par   

Sen körde vi till Tollarp på en kopp kaffe och lämnade en blomma, och hämtade en biltransport eftersom Andy skulle byta bort bilen mot en fyrhjuling på söndagen(!)

Till sist körde vi hem och duschade och cyklade till Martina.

5km enkel resa!!! Strongt av mig själv, tycker jag...

Det blev grillning, tårta och lite dricka   

Trevligt som vanligt, men faktiskt, det var roligare när det bara var vi tjejer   

På söndagen hade jag tänkt att ta en liten ridtur, men min stackars bakdel klarade INTE det!!

När vi cyklade hem på lördagen fick vi faktiskt stanna halvvägs och vila rumpan lite... Inte skönt att cykla om man inte är van   

Så i tisdags blev det en runda med några av tjejerna.

Elin och Martina drog på lite, men Shiny ska ju helst ta det lite lugnt, så vi höll oss i bakgrunden där Vickan och Hermelin gjorde oss sällskap...

Malin på jobbet har islandshästar och vi har kommit fram till att Shiny nog tror att hon är en sådan   

Hon töltar, passar och har någon annan skum gångstil för sig... Så jag har fått lite tips eftersom passen inte är särskilt behaglig!!

Det funkade utmärkt!!

Shiny ville inte galoppera, så jag bad Vickan att glida förbi så jag kunde rida bakom henne eftersom det var så Shiny kom på att hon kunde galoppa när vi red med Exxet.

Sagt och gjort, och direkt när hon såg Hermelins skull började hon också galoppera!!!

Hon sprang så fint!!!

Elin och Martina kom i full fräs tillbaka och jag hojtade "KOOOOLLAAAAA SHIIIIIINYYYYYYY!!!!"

Vickan skrek "OCH DET ÄR RÄTT OCKSÅ!!!! HON GÖR RÄTT!!!!"

Ridturen var kanon, och efteråt blev det tårta och kanelbullar hos Martina   

Sicka snacketanter vi är... 22,30 tror jag klockan var när jag kom på att det nog var dags att köra hem och duscha   

Igår blev det en tur med Exxet och Tessan.

Det är så skönt att det finns gott om ridvägar, så man kan variera!

Lite sleten var Shiny allt till en början, men efter lite trav "leade hon till sig" och var smidigare än någonsin   

Även igår blev det lite fika! Tess hade med sig negerbollar av bästa slag!! Delicato!! Finns inget som slår dem!!

Nu får Shiny vila idag och imorgon, tänkte jag... Hon trivs i sitt gräs med sina kompisar!

Helgen har varit underbar, men också jobbig.

Känslorna svajar oerhört. Ena stunden glad och nästa ledsen.

Fredagen var supermysig!!
När vi kom hem fick jag inte vara där nere, så jag gick upp och läste.

Sen kom Andy och hämtade mig...

Först fick jag rosor och sen blev det bad med bubbel, vindruvor, kex, choklad och en massa annat gott!

En supermysig kväll avslutades med mer mys i soffan   

Lördagen var kanon!! Vilken härlig ridtur jag och Shiny hade!!!

Vi gick förbi 4 vattenspridare, en läskig slang som låg över ängen och en sådäringa heeeeemsk fågelskrämma med plast som prasslar!!    Men Shiny klarade det utmärkt!! Lite långa blickar och lite mer bråttom förbi bara, hehe!

När vi kom in i skogen sa jag till henne att jag kanske inte hittade den vägen vi gick för ett tag sen, men i värsta fall kommer vi väl ut vid stora vägen och då hittar vi ju därifrån...

Ingen fara på taket! Shiny visste precis var vi skulle gå! Hon hittade rätt direkt   

Så duktig... Och tur är ju det eftersom jag inte har något lokalsinne   

I Söndags fick vi en hel del gjort. Tvättade 2 maskiner, klippte plommonträdet och rhodondendron (eller vad det nu heter) och lite annat småfix!
Överlag var det en bra söndag. På kvällen tittade vi på "Brudens bäste man" eller vad den heter...
Tanken är väl att det ska vara en feelgood-film, men istället blev jag bara ledsen.

Jag tänkte på en dag när jag ska gifta mig... Hur ska det gå till??
På nåt sätt har jag alltid tänkt mig att jag och mamma ska planera och fnissa ihop, men det går ju inte...

Likadant om man skaffar barn... Jag kan ju inte ha ett barndop om inte mamma är med... Det går ju inte...

Hur skulle det gå till??

Likadant när ungen är född... När jag är mammaledig hade jag tänkt köra hem till mamma och fika ibland eftersom hon bara jobbade halvtid... Men det går ju inte...

Hur fan ska jag kunna gifta mig utan mamma? Jag kommer ju bara böla, och det kommer inte vara glädjetårar. Det kommer vara sorg eftersom mamma inte kan vara med...

Jag kan inte förstå hur jag ska kunna glädjas åt den dagen.

Visst, det är inget som kommer att hända nu i dagarna, men en dag kommer det väl...

Jag kan inte förstå hur jag ska kunna njuta av de tillfällena...

Det går ju inte...

Idag är det 6 månader sen mamma dog... 6 månader!!!

Idag för 6 månader sen satt jag vid 06,35 på morgonen och hörde hennes sista andetag...

Men det känns som igår...

Fast ändå inte... Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att hon är borta för alltid.

Det var ju inte såhär det skulle bli...

Shiny har blivit tokig!!!   

Vi red en runda med Tess och Exxet häromdagen, och när Tess satte fart på Exxet passade jag på att trava lite lugnt bakom... Trodde jag!! Men när Shiny såg att han galopperade började hon också!! Sakta men ändå...

Hon hade nog glömt att man kan göra det också, hehe!   

Det var en riktigt bra runda, fin trav (inte den där halv-tölt-traven, utan riktigt fin trav) och sen dessutom lite galopp... Den blev bara halv dock!    Hon har ju inte fått alla muskler på plats, långt ifrån, så hon orkade inte riktigt med baken utan det blev galopp fram och trav bak, även kallat "Shiny-galopp", hehe!   

Efter att hon nyupptäckt galoppen vill hon inte göra annat...

Igår tog jag en runda, en ganska kort eftersom vi "råkat" hamna på 2-timmarsrundor och lite sådär de senaste dagarna... Först travade vi 50 meter. Gick bra. Fin trav igen.

Andra gången tänkte jag mig 100 meter, man vill ju inte gå för fort fram eftersom hon är 29 år och hade en liten muskelknuta för ett par veckor sedan...

Men vad gör Shiny då??

Min gamla toktant börjar galoppera!!   Först såndär Shiny-galopp, men sen blev det allt ett par riktiga steg också!

4st räknade jag till!!   

Hon är så duktig, min gamla toktant   

Och världens bästa terapeut   

Det sägs att tiden läker alla sår... Frågan är ju hur lång tid det ska ta, innan den är klar med sitt läkande...?

Det är snart ett halvår sedan mamma dog, och sorgen är precis lika stor nu...

Jag kommer inte längre på mig själv med att tänka "oh, jag måste ringa mamma och säga det eller det", så nu har jag insett att det inte går...

Därför är det ännu jobbigare nu, för alla de där gångerna jag annars skulle ringt mamma får jag istället säga, "ja, sånt brukade jag ju fråga mamma om..." Och nu finns det ingen att fråga...

Fortfarande gråter jag i bilen, i soffan och i sängen...

Det börjar med en såndär fin stilla gråt, där det bara rinner litegrann sådär... Oftast när vi har gått och lagt oss, och enda anledningen till att det är sådär fint och stilla är att jag inte vill väcka Andy med ulkningar...

Om han däremot vaknar, vilket han oftast gör. Han känner väl på sig att det är något. Om han då vaknar och frågar vad det är, vet jag inte vad jag ska säga... Han frågar alltid, och jag svarar helst inte. Inte förrän jag tröttnar på frågan...

Det känns så patetiskt...

Till sist finns ju bara ett svar "Jag vill ha min mamma!!!!"

Det är det enda jag lyckas krysta fram efter 10 minuters frågan...

Ett patetiskt gnyende och sen en riktig urladdning. En rejäl fulgråt!! En såndär där man skriker rakt ut, utan att säga något direkt... Bara skriker... Skriker tills halsen svullnar och ingen luft kommer igenom...

Då tar han på mig  morgonrocken så att jag inte ska frysa i min tröja som är dyngsur av snor och tårar, sen går vi ut på balkongen och andas...

In med ny luft... Öppnar strupen sakta med säkert...

In med ny luft, ut med den gamla...

Tårarna torkar, snoret torkar, tröjan blir stel...

In med ny luft... Andas... Andas... Andas...

Sen lägger det sig.

Eller ja, ibland krävs det ett bloss eller två också...

Eller ja, för det mesta kanske...

Men sen lägger det sig...

Lite...

För den gången...

Det känns inte riktigt normalt...

Att en 28-åring gråter så hon skriker. Riktigt ful spädbarnsgråt, och skriker efter mamma.

Som en liten snorunge på dagis... Fast den jävla snorungens mamma kommer ju sen, så varför gapar den egentligen??? Min mamma kommer ju inte... Hur mycket jag än skriker... Så egentligen är det kanske mer normalt av mig att skrika? Jag har ju en legitim anledning...

Nej, det känns inte normalt... Fast inte heller helt jäkla onormalt... Jag vet inte vad det känns...

Jo, jäkligt jobbigt. Det är hur det känns...

Och den där jäkla tiden kan ju ta och göra någon nytta någon gång...

Ett halvår är en ganska lång tid... Vad har egentligen hänt på ett halvår? Jag har slutat på ett jobb, börjat på ett annat, varit på ett antal intervjuer, vi har fixat vattnet, hämtat Bailey, kastrerat Bailey, flyttat Shiny, gjort 2 cellprov...

En jäkla massa har egentligen hänt, men det känns inte som om jag har varit med...

Jag kommer inte ihåg känslorna när allt hände, det känns som om jag bara tittade på...

Jag går i något slags dvala. Skrattar och ler när det förväntas, visar medlidande när det förväntas, blir arg när det förväntas, men efteråt kommer jag inte ihåg att jag känt nånting...

Skumt... det är hur det känns...