Alla inlägg den 21 oktober 2014

Av Caroline Olsson - 21 oktober 2014 22:00

Det mesta rullar på, idag är det en månad sen han hämtades... Kanske därför jag drömde inatt igen... Annars drömmer jag alltmer sällan om honom.
 
Inatt drömde jag att jag vaknade.
Jag gick ner för att hämta något eller dricka. Då såg jag att mina papper på bordet inte låg som de gjort när jag gick och la mig.
Jag tyckte det var konstigt, för han har ju ingen nyckel längre. Även om han gjort kopior, så kommer han inte in. Låsen är ju bytta. Det var det första jag gjorde när han släpptes från häktet.
Jag försökte intala mig det där jag stod i köket, men det hjälpte inte. 
Kikade mot dörren han slog sönder för 2 år sen, den var fortfarande hel. Kikade mot källardörren i massivt trä som han med råstyrka knäckte på mitten samma dag, men den var också hel. Stod stilla och försökte känna om det drog någonstans ifrån, han kan ju ha kraschat en ruta. De var hela, allihop.
Så hur kom han in?
Kan han ha gjort en kopia av min nya nyckel? Har jag lämnat den utom synhåll? 
Nej, aldrig! Inte en chans! Jag hänger upp min knippa och den med extranycklarna direkt när jag kommer hem!
Kollar alla dörrar så att de säkert är låsta flera gånger. 
Kan han ha fått tag på Martinas nyckel? Nej, inte en chans! De har inte träffats, han har inte kört dit.
 
Så vaknade jag... En kall il åkte längs ryggraden, nackhåren reste sig, och vad kunde jag göra?
Konstatera att han inte kommit in och hoppas att mina papper såg ut att ligga rätt när jag senare skulle gå ner.

Av Caroline Olsson - 21 oktober 2014 21:45

Alltså, det här med karlar nu då...


Pappa är väldigt praktiskt lagd, så när jag ringde honom för ett par veckor sedan och berättade att mitt ex blivit häktad för ca 15 åtalspunkter, bl.a misshandel, olaga hot, våldtäkt och grov kvinnofridskränkning var hans första kommentar 

"Ja, men det var ju himla bra gjort att du äntligen anmälde honom. Nu är det ju på tiden att du träffar någon mycket bättre!"


Hmmm... Jo, men hur skulle det gå till?
Rebba hälsade på ikväll, så vi passade på att resonera lite kring det här. 

Hon fick höra ljudinspelningarna och se filmen.

Hon bara skakade på huvudet och 9 av 10 kommentarer var "Men det är ju helt förjävligt!!!"

Ja, jo... Ganska jävligt har det allt varit...

Så hur ska man då våga släppa in någon?!


Även om det finns karlar som kanske är mycket bättre, så kommer de aldrig få chansen att visa det för mig.

Jag kommer aldrig våga ta hem en karl på tu man hand. ALDRIG! Not gonna happen!! Bara lägg ner!

Det kvittar hur jäkla trevliga och inställsamma de är, så kommer jag alltid läsa mellan raderna att de är ena riktiga svin, som kommer börja kladda eller hångla upp en i brygga efter en stund!


Haha! Måste ta en liten parentes här... Som för några år sen... En kille började skriva med mig på Facebook. Han var trevlig och vi chattade en timme eller så, sen bestämde vi att han skulle komma hem till mig och kolla på film & snacka lite till. Han var god vän med flera av mina vänner, så jag tänkte att han var nog OK. 
Att han dessutom pluggade till polis kändes ju förtroendeingivande.

Han kom iaf och hade hyrt en jävla VHS!!! Nu var det ju tur att jag är lite gammalmodig, så jag hade ju en såndär spelare, men ändå! Dessutom någon usel rulle som alla har sett flera gånger redan, så hans syfte var väl ganska illa dolt. Men jag fattade ingenting, lilla oskyldiga Pärlan tänkte sig fortsatt en trevlig stund med film och snickesnack.

Det gick väl 10 minuter eller nåt i den stilen, sen kastade han sig över mig, hånglade upp mig i brygga - bokstavligen! Svepte omkull mig på rygg i soffan, och när handen sökte sig innanför min blus - då fick jag nog!
Jag reste mig så gott jag kunde, och fortfarande med hans tunga i min mun började jag försöka prata...

"Aschå, guuuuu...!!!"

Ojdå! Han slutade, men låg kvar ovanpå mig med oförstående min. Jag tog ny sats...

"Asså du! Om du kom hit för att ligga så kan du lika gärna köra igen! Jag är ingen sån tjej"

Jag tittade menande på honom, spände ögonen i honom så osexigt jag kunde.

Han himlade med ögonen, mumlade "jaja..." sen lommade han bort mot dörren och körde hem.

  


Alltså, nu tror jag väl kanske inte att alla killar skulle göra just så... Men jag har ju blivit van vid en massa tafsande och att alltid tvingas vara på sin vakt i närheten av killar.

Jag som alltid varit en mysglad tjej som mer än gärna hoppat in i någons famn och suttit där i timtal, vågar inte det längre...

Så fort jag har krupit upp i famnen hos han den där, och tänkt att jag skulle vila en stund, så har det inte gått mer än 10 minuter... Så fort andetagen blivit djupare och jag tyngre, så har tryggheten brutits av tafs både här och var...


Så nej, tyvärr.

Ni som hade tänkt komma med en VHS-kassett, hyr den inte.

Ni som tror att ni ska få kaffe, brygg eget och stanna himma!

Ni som tror att ni kan komma och hälsa på själva. Släpp tanken.


Stanna himma och fråga inte ens om ni är välkomna.

Här kommer nämnligen inte en karljäkel innanför min dörr!!


Eller nja... Det bästa med Rebba är att hon har benkoll på allt som hänt. Även om hon numera är bosatt flera mil härifrån så pratar vi med jämna mellanrum, och även om det bara blir någon gång per år, så har hon alltid fått uppdateringar om allt som hänt mellan gångerna och hon har ett minne som är bättre än bäst.

Vi har också en gemensam bekant, en herre... Som ju faktiskt bevisat att han är en tvättäkta gentleman för några år sen... Rebba var som alltid rak på sak och klämde fram ett "Honom skulle du väl släppa in?"

Utan att tänka hasplade jag ur mig "Ja, det skulle jag nog"


Möjligen, om någon, skulle han bli insläppt. Just för att han uppvisat dessa gentlemannakvalitéer som inte finns idag. Det finns INGEN karl som skulle sova över i en liten 90-säng och inte ta tillfället i akt att klämma lite eller tro en massa. Det finns helt enkelt inte. Han är den enda i sitt slag, så visst!

(Eller var han helt enkelt inte intresserad, det är förstås också fullt möjligt, om inte mest troligt, haha!)

I vilket fall behöver jag nog inte grunna alltför mycket på det. Det är flera år sen vi hördes av, så jag är säkert bortglömd för längesen... Lite synd faktiskt... Mycket kanske skulle varit annorlunda idag, om jag hade lagt in en stöt där istället... Fast... Jag kunde ju inte veta heller om han var intresserad, och jag är inte direkt den som trycker på först... Jämställdhet och sånt dravel gäller inte sånthär. Killen ska tala klarspråk, så man vet. Tjejen ska inte behöva riska!   


Ahh, skit samma.

Jag får helt enkelt dö som en gammal nucka med mina djur! Skotta uppfarten kan jag väl alltid få en granne att göra.   




Av Caroline Olsson - 21 oktober 2014 21:30

För 16 dagar sedan hämtades han med blåljus.

För 13 dagar sedan släpptes han från häktet.

För 9 dagar sedan hämtade han sina saker.


Idag var jag ensam med en karl för första gången. Något jag inte alls hade tänkt mig på flera år framöver.

MEN det kändes helt OK eftersom jag visste att inget fuffens skulle hända!


Martina är iväg så jag tog in hästarna. Anders var ute och fixade paddocken.

I 16 dagar har jag ätit hos dem... Typ... Jag lagar inte mat själv. Känner inte att jag är hungrig, så varför skulle jag?

Martina har slutat fråga om jag är hungrig. Nu frågar hon istället om jag har ätit. Hon är klok, hon   


Anders kände väl ansvaret idag när hon inte själv kunde fråga.

Så när jag höll på med hästarna kom han ut.

Ett litet försynt "Öhh... Du... Har du ätit idag?"

Också det vanliga svaret från mig "Öhh... Näe..."

"Nä, för Martina sa att jag skulle äta upp ärtsoppan i kylen och det är en sån stor paket, så jag kommer inte äta mer än hälften ändå... Vill du ha, eller?"

Ett snabbt överläggande med mig själv över huruvida det innebär en risk eller ej att vara ensam med en kille, ett snabbt konstaterade att här är det ingen fara, och sekunder senare "Ja tack! Ska bara ta in hästarna så kommer jag in sen."


Så enkelt, men så enormt välbehövligt! Jag tror inte att Anders vet hur viktigt det var för mig.

Lite ärtsoppa som vi klämde ut i var sin skål och värmde i micron, var sin Fanta.

Lite TV i bakgrunden och en stunds snack om allt som varit.


Det var så skönt att prata med en kille om det. Det blir ju lätt lite pinsamt, så jag har egentligen inte pratat så mycket med någon mer än Vickan & Martina. Åtminstone inte i detalj...

Risken med att prata med karlar om det är ju dessutom att de ska håna och inte alls förstå.

Att de, precis som han, ska tycka att "Killen har rätt till tjejens kropp, och får röra den precis som de vill om de är tillsammans".

Jag känner mig lite som en rabiat kvinnofridskämpe, en såndär som aldrig rakar sig, som har buskar både här & var, och som bedriver häxjakt på alla män. Som jagar dem som vore de odjur, med facklor och högafflar.

SÅ känner jag mig, när jag menar att jag har rätt till min egen kropp. Ingen annan.

Det borde vara självklart, tänker jag... Men kanske är det bara jag som tänker så...?


Nu är jag iofs rakad både här och var, tro inget annat! Men jag ser liksom den bilden framför mig när jag tänker såhär... Det är så jag känner att alla män som får höra dessa tankar, ser mig...


Nu vet jag att Anders inte skulle få för sig att säga något kränkande om de här funderingarna, så jag vågade mig på att lufta dem.

Det var så skönt, för jag vet att han inte är så finkänslig. Jag kunde säga "runka" "knulla" "fitta" m.m istället för att tänka efter och skriva om allt till andra uttryck, som jag alltid annars gör.

Att bara prata och låta allt flöda ut i precis de ord som poppade upp i huvudet just då var så enormt välbehövligt.


Jag tror inte han vet hur mycket det där hjälpte mig framåt. Det verkar så enkelt, men det var precis vad jag behövde!


Tack!



Av Caroline Olsson - 21 oktober 2014 21:15
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Caroline Olsson - 21 oktober 2014 21:00
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Caroline Olsson - 21 oktober 2014 20:45
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Caroline Olsson - 21 oktober 2014 20:30
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Caroline Olsson - 21 oktober 2014 20:15

All kaos hemma börjar bli för mycket nu.

Känns som att jag håller på att tappa greppet helt.

Jag har ont i magen varje dag jag kör hem eftersom jag inte vet om han är hemma.

Är han inte hemma när jag kommer så har jag inte ro att titta på TV eller läsa, bara undrar om han ska komma, vilket humör han kommer vara på...

Jag har inte ljudet igång på TVn, måste höra om bilen kommer. Så jag kan förbereda mig.


Börjar bli svårt att inte låta det komma åt mig.


Idag skulle jag på möte på jobbet.

Jag parkerade på Naturum eftersom jag var ute i god tid.

Mitt på bron var det som om en kniv stacks rakt in i magen på mig.

Det brände och gjorde fruktansvärt ont.

Det snurrade till i huvudet och en hemsk tanke slog mig - Hade jag Nick ute innan jag körde?

Jag stannade utan att tänka mig för.

Böjde mig ner.

Tog mig för pannan.

Blundade.

1 minut senare kom jag tillbaka i verkligheten.

Hoppades att ingen hade sett mig.


Hade jag honom ute?

Hur mycket jag än funderade så visste jag inte.

Jag försökte komma ihåg om jag hade haft den andra jackan på mig.

Om jag kunde känna hur jag hängde tillbaka kopplet.

Inget.

Om jag kunde känna på mig att jag INTE hade gjort det.

Inget.

Det är helt svart från imorse.

Jag kommer inte ihåg att jag gått upp från sängen.

Minns inte att jag klätt på mig, sminkat mig eller fixat håret.

Minns inte bilresan in till stan.

Var parkerade jag?
Just det! Jag är på bron, då har jag parkerat på Naturum.


För er som inte haft minnesluckor någon gång kan jag berätta att det är fruktansvärt obehagligt.

Tänk dig själv - att inte minnas vad du gjorde för en halvtimme sedan, eller 5 minuter sedan.


Börjar jag bli knäpp?
Ja, jag börjar fanimig bli psykiskt sjuk.


Fan vad skönt det hade varit att åka in på PIVA och lägga sig.

De får gärna spänna fast mig och droga mig så jag slipper allt som händer just nu.

Men det går ju inte...

Djuren klarar sig inte själva...


När jag kom hem kollade jag hur kopplet hängde, och jag vet inte riktigt säkert, men jag tror att det var flyttat sedan kvällen innan.

Han hade inte gjort något inne och var inte överdrivet nödig när jag tog ut honom...

Han bör ju ha varit ute imorse...?
Hade jag honom ute?
Vet fortfarande inte...


Vad fan är det som händer?????




Presentation

Omröstning

Skulle du kunna tänka dig att ta hand om ett omplaceringsdjur? (Glöm inte att kontakta mig i så fall www.carolz.se eller carolz_84@hotmail.com)
 Helt klart
 Kanske
 Det beror på
 Antagligen
 Antagligen inte
 Absolut inte

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Carol'z

Dela

Bookmark and Share

Min Instagram


Skapa flashcards