Idag känns det bättre...

Jag tror jag har kommit på vad det är jag har saknat...
Det är nog mest våra samtal...
Det är så tyst där hemma nuförtiden...
Ingen att tragga hela kvällarna med längre...
Ingen att somna med i luren...
Ingen som ringer och väcker mig...

Men imorse ringde han :)
Och en gång till i eftermiddags :)

Så idag känns det bättre!

Fast jag vet inte riktigt om jag egentligen hoppas att han ska fortsätta ringa, eller om det är bäst att bryta helt och inte ens umgås med honom... Försöka glömma helt............

Jag vet inte...
Jag vet bara att det känns bättre när jag pratat med honom...........
Fan......

Nu börjar det kännas tufft...

Jag kände verkligen i söndags att jag var beredd att släppa honom.
Allt var faktiskt OK...
Men nu börjar något hända...
Jag saknar honom så jag håller på att sprängas!!
Jag får inte luft, kan inte tänka klart, jag vill bara hem och dra täcket över huvudet när jag sitter på jobbet.
Jag vill inte mer...
Jag vill inte känna såhär...
Varför i helvete när allt kändes ganska OK i söndags???
Jag vill inte mer....
Jag vill inte sakna honom såhär...
Varför?

Redan den 2 maj 2010 startade jag uppföljaren till den där första anonyma bloggen.

Tro fasen att de var anonyma förresten! Precis som den sista som jag redan publicerat allt från.

Hela historien kring vårt förhållande; hur det startade, hur det var under tiden och hur det slutade är så nedrans pinsam!!
Dock är det på tiden att jag inser och accepterar att det är en del av min historia.

Jag var trots allt med.

Jag kunde satt stopp närsomhelst under tidens gång. Eller nej, faktiskt inte efter att vi flyttat ihop. Jag försökte mer än en gång övertala honom att dra och lämna mig ifred, men det gjorde han ju inte.

Polisen avhyser ingen om han inte begått ett brott som ger minst 1 års fängelse, det kollade jag upp.

Att anmäla kändes inte heller aktuellt eftersom jag inte hade några bevis.

Dessutom såg jag inte hur fel allt var.

Jag såg inte att det inte var normalt att bli nerslängd i källaren, dörren låstes och där fick jag sitta tills han kom hem och öppnade(?!) Fast det hände ju bara en gång... eller kanske två...

Idag vet jag att det där kallas "Normaliseringsprocess". Det börjar med små saker och efter ett tag känns det inte så allvarligt att bli svingad med ett judokast i golvet med bakbundna händer och huvudet före.

Aja...

När bloggen, vars inlägg nu kommer, startades ville jag inget hellre än att få honom till min.

Han hade visat en underbar sida, helt och hållet charmat byxorna av mig, och tji fick jag senare.

Men det kom som sagt senare...

I de inlägg som nu kommer publiceras vill jag ha honom, men på rätt sätt.

Får väl passa på att be om ursäkt till eventuella människor med ömma tår, även efter att ni läst denna blogg...

... så var sagan slut...
Jahh...
Idag är det definitivt slut.
Vi hade ju sista mötet i onsdags, men idag är dagen de flyttar ihop..

What can I do?
Inget...
Hon är mor till hans barn.
Det kan inte jag konkurrera med...
Jag får erkänna mig slagen och försöka glömma.
Det blir svårt ett tag...
Men bara han slutar höra av sig går det säkert om på ett par dagar...
Hoppas jag...

Snipp...
Snapp...
Snut...
..................Så var sagan......................
Slut

Fan, fan, faaaaaaan!!!!
Jag skulle varit hos A ikväll....
Vi skulle haft vår sista kväll...
Vi skulle haft en sista chans...
Att mysa...
Busa...
Ligga...
Njuta...

Jag sov hos honom igår eftersom jag skulle på möte idag som inte började förrän 13,30 inne i stan, så det var gott om tid att köra hem med hunden innan dess.
Det var lika underbart som alltid...

Han gick upp och körde till jobbet imorse som vanligt och jag låg kvar och drog mig...
I världens skönaste säng tänkte jag mig en låååång sovmorgon, och tänkte inte gå upp förrän vid 12...
Men minsann... Vid 9 fick jag springa till toa!! Jag har så ont i magen!!!
Jag mår skit...

Nu kan man ju fråga sig varför...
Men jag tror jag vet.
Det är rent psykiskt.

Jag vill inte åka härifrån, helt enkelt.
Jag vill inte komma en sista gång ikväll.
Jag vill bara ligga här med A hos mig.
Alltid.

Jag vill inte åka, för vi har så många minnen härifrån. När han tröstade mig efter det där med hästen, när vi myste i soffan, till och med när vi stod på balkongen den där kvällen innan allt annat började och han bara höll en hand på ryggen på mig... Jag tycker det är mysigt, jag vill bli omhållen på det sättet, jag vill bli "uppvisad" och stolt över. Det är inget fel i att vara en "trofé-fru" som många andra tycker: "han vill bara visa upp mig blablabla..." Ja vadå? Var stolt att han tycker du är fin, och vill visa för alla vilken snygging han fått tag i! Vad är felet i det?! Hade väl varit värre om han försökt gömma dig och inte velat bli sedd med dig?
Jag vill inte komma en sista gång för jag vet att det blir den sista... Det blir så sorgligt, jag tror inte hjärtat hade klarat det... Det gick för långt. Jag skulle brutit tidigare...
Jag vill bara ligga här med A hos mig och jag vet inte varför. Jag kan skita i varför, jag vill bara göra det. Jag trivs i hans sällskap. Jag passar perfekt i hans famn. Våra kroppar är som skapta för varandra... Vi är som ett pussel... Klaffar perfekt...

Näe...
Jag vet precis varför jag har ont i magen idag...
Det är inte för nåt jag ätit...
Det är hjärtat som spökar, men eftersom det gör för ont tar magen över, för det vet man går om.

Det är ju själva fan....

När han ringde innan ikväll och undrade hur dags jag skulle komma sa jag bara att jag hade ont i magen. Jag hade säkert ätit nåt konstigt...
Så jag kunde inte pippa ändå, för då hade det väl slutat med att jag hade sprutlackerat både vägg och lakan :P
Då sa dumskallen bara att jag kunde kommit ändå... Han kunde bara ligga och hålla om mig... Massera magen och mysa.........
Jävla idiot!!!
Kan du sluta va så jävla härlig när du inte ville annat än att bara pippa hela tiden i alla fall?!
Dumskalle!!!!!!
Aldrig att jag skulle erkänna att jag faktiskt tycker om honom.
Det blir bara så pinsamt då... Då ser han att han minsann lyckats när han ändå inte ville mer...
Fan vad pinsamt att jag föll för hans spel... Fast jag hade lovat mig själv att inte göra det...

Fan.....

Fan, fan, faaaaaaaaaaaaaaaan!!!!!!!

Varför måste han vara så mysig?!!
Jag älskar Desperate Housewifes, så idag duschade vi, sen kröp vi ner under täcket i soffan och mös.......
Han är inte alls intresserad av det, men han satt där ändå och bara höll om mig....
Fan vad go han är.............
Varför måste han va sån när vi bara har 2 dagar kvar?!!!!

Innan när jag inte har tyckt det har varit lönt att åka till A efter ett sent möte har han mest suckat och ibland surat...
Men igår kom han till mig istället :O
Vad betyder detta??
Bryr han sig mer nu?? Han börjar väl inte bli som jag... känslosam.....?
Näe, det tror jag inte...
Han vill nog mest pippa av sig ordentligt medan han kan, hehe...
Men mysigt var det iaf... Och precis lika bra som vanligt!!!
Också har vi bara denna veckan kvar..... :( 
Vad fan ska jag göra sen?!!

Jag har trivts med att åka till honom, vara med honom, prata med honom varje dag, somna med honom i luren... Jag har tyckt om allt det så jäkla mycket... Också ska det ta slut efter denna veckan..........
Det är egentligen lite sorgligt, när man tänker efter........
Ähh, vem fan försöker jag lura? Det är jävligt sorgligt!! Jag vill inte att det ska ta slut!!!!!!

Å andra sidan ska det bli skönt att gå och lägga sig i tid, så man inte är sådär dödstrött på dagarna, telefonräkningen kommer bli lägre, bensinräkningen kommer definitivt bli lägre...

Ja, det finns för- och nackdelar med allt här i världen................
Men jobbigt blir det........