För 4-5 år sen skaffade jag en ATV, eller fyrhjuling även kallat.

En liten Badboy på 200cc, räcker gott och väl till mig.

Från början trodde jag inte att man behövde hjälm när man körde en sånhär. Jag menar, det finns ju FYRA hjul!

Vad kan hända liksom??   

Det dröjde dock inte länge förrän jag vurpade första gången, och glad var jag att övriga i sällskapet hade propsat på att jag skulle ha hjälm!

Det har blivit ett par vurpor med tiden, men på sistone har den mest stått i garaget och inväntat snön, så den kunde användas som snöplog.

I höstas kom vi på den ljusa idén att vi kunde använda den till att sladda paddocken med så den blev jämn och fin, så den har stått hos Anders och Martina sen dess.

Vissa människor lånar man gärna ut saker till, för man vet att man får tillbaka dem i samma skick som de var i från början.
Anders och Martina lånar jag mer än gärna ut till, för då får man tillbaka saker i ännu bättre skick än de var från början     

Fyrhjulingen t.ex

Min nyckel har han den där antagligen fått med sig när han flyttade, men skam den som ger sig.

Anders har fixat en startvippa som funkar bättre och inte heller syns!

Sen har den varit svårstartad, men det har han också mekat ihop, så nu startar den klockrent varenda gång   

Numera har de skaffat en egen ATV och Martina har precis börjat köra lite, så hon ville ut och köra en vända.

Istället för hästar blev det alltså en runda med fyrhjulingarna idag!

Vi tog det ganska lugnt och hade en mysig runda på lite grusvägar och i skogen hemma vid mitt.

Fördelen med maskiner jämfört med djur är att de reagerar enbart som man avser (för det mesta iaf).

Hästarna kan bli rädda för allt möjligt och skutta till, men skuttar en maskin har man ju gjort något aktivt för att den ska göra just det.

Man kan köra på smala spår över vatten, för maskinen kommer inte trampa snett eller stappla till.

Jämn gas och styret rakt fram, så går den dit.

Nackdelen är att det finns kedjor som kan hoppa!!

Vi hann inte mer än första grusvägen ner förrän min kedja hoppade   

Som tur är har jag inte tummen riktigt mitt i näven, utan jag hoppade av och pillade på den, sen körde vi vidare   

Hela skogen klarade vi oss och inte förrän vi var nästan tillbaka, på samma grusväg, hoppade den igen!!
Lite knixigare denna gång eftersom den hamnade innanför alltihop (ja, jag vet knappt var något heter, jag bara fixar det som går sönder och tänker inte mer på det, men iaf innanför.... ja, alltihop) så Martina fick köra före och hämta Anders.

Lagom tills han kom ut från huset rullade jag dock in på uppfarten och hade fixat det själv ändå!   

Efteråt blev det lite varm choklad och fika och sen gick resten av dagen som vanligt åt till lite småfix.

Nyss kom jag på att jag varit sådär förvirrad igen...

Pappa fyller ju år idag!
Skit också!!
När blev jag så dålig på födelsedagar???!!

Ahh!!
Får ringa imorgon, nu är det väl försent...