Alla inlägg under juni 2015

Av Caroline Olsson - 30 juni 2015 22:30

För ett par veckor sen när jag och Frida var på promenad började vi prata tänder.


Hon hade en vit fläck på ena framtanden och ett par gluggar framtill. Långt ifrån det värsta jag sett, men jag vet hur det känns när man egentligen är en glad tjej, men inte riktigt vill le för att något stör en.

Själv hade jag en brun fläck, samma sak där. Säkert tänkte ingen annan på den, men jag som visste om den såg BARA den när jag gapade.


Det visade sig att Frida var rädd för tandläkaren. Antagligen för att hon opererat bort strängen vid överläppen när hon var liten... Det blev klart en del blod, och det kan vara traumatiskt för ett barn...


Jag är så nöjd med Kenneth, så jag rekommenderar alla att gå till Djupadalskliniken   
Såklart även Frida.

Jag lovade att han är lugn och snäll, och sa att han ser direkt på en om det gör ont. Då stannar han direkt och frågar om det går bra. Mycket av tandläkarskräcken beror nog på rädsla för smärta.

Borren låter inte så trevligt, så man ligger kanske och förväntar sig att det ska göra ont...


Jo, hon ville gå dit och se vad man kunde göra åt smilet.

Så jag ringde Inger och bokade en tid åt henne.


I eftermiddags hämtade Frida alltså upp mig i stan, och sen körde vi mot Hässleholm.

Jag körde, dels för att vi skulle hitta rätt, dels för att vi inte ville hamna i diket för att hon satt och tänkte på annat...

Det gick jättebra!   

Den vita fläcken tog han bort direkt, fast att det egentligen bara skulle vara en undersökning.

Det är en av de saker jag uppskattar, att småsaker fixas på en gång istället för att man ska boka ny tid och köra fram och tillbaka hela tiden.

Jag fick en skön stol att sitta i så jag kunde hålla Frida sällskap.


Vi fick ju tvunget föreviga det så att vi hade bevis på att hon varit hos en tandläkare, hehe!
Här ligger hon i stolen.

Kenneth är tandläkare och Jeanette sköterska.

 


För att i fortsättningen förknippa tandläkare med något positivt istället för blod körde vi efteråt in till Hässleholm City och shoppade   


H&M och Vero Moda hann vi med, och vi hittade faktiskt en hel del   


På hemvägen fick vi syn på Rusta, så vi tog en snabb sväng inom där också.

Dock hittade vi ingenting, så det blev bara godis   



När vi kom tillbaka skulle jag och Martina iväg och handla.

Nick har inte lyckats öppna min lilla frys än, så jag vågade handla på mig en del att stoppa in där.

Den blev full   

Nu hoppas jag att han inte ska komma på hur han öppnar den bara..............


Usch, det blev sent idag också.

Vi kom hem för en halvtimme sen och jag har precis packat in allt i skåpen.


Nu ska jag slänga mig i soffan en stund och sen gå och sova.


Avslutar med ett par bilder från när jag skulle till tandläkaren sist.

Jag är lite som jag är, så jag borstar tänderna innan jag kör dit, sen tuggar jag tuggummi i bilen också borstar jag tänderna igen när jag kommer fram.

Ja, det kanske är en smula överdrivet, men ärligt talat... Hade jag varit tandläkare hade jag velat att munnen och andedräkten på mina patienter skulle vara så bra som möjligt!


Såklart tog jag en snap när jag borstade tänderna på jobbet   

 


Också en när jag hade borstat klart på kliniken.

Gillar texten på deras spegel "A smile is the prettiest thing you can wear"

Den säger så mycket på något sätt   

 


#Smile #Tandläkare #Djupadalskliniken #H&M #VeroModa

ANNONS
Av Caroline Olsson - 29 juni 2015 23:00

Idag har den svenska sommaren visat sig från sin allra bästa sida!
Not...

I samma sekund jag gick ut genom dörren och lämnade jobbet öppnade himlen sig.

På de drygt 500m jag har till bilen hann jag bli alldeles genomblöt!
 

Jisses...

Man får ju se det positivt, värmen kommer snabbt igång i bilen, och ganska mysigt är det med 28 grader sprutandes i ansiktet!
Torr hann jag bli tills jag kom hem, dessutom!   


Efter att Nick varit ute i regnet var det dags att åka till Martina på kalas!

Hon hade gjort en kladdkaka med dumlemix i och cookies med jordnötter.

Till detta serverades jordgubbar & grädde! Smaskens  


När vi ätit upp hade det klarnat ute, så vi gick ut för att mata hästarna.

Frida hade blivit lagom toppad av Colan vi druckit och kände för att busa.


Det slutade med att vi gömde oss för Martina...

Mindre lyckat skulle det visa sig.


Vi häckade bakom en buske utanför stallet, men när hon började fnissa gjorde jag också det!
Först sådär lite väsande som inte hörs så mycket, sen snarkte jag till och då blev det ännu värre!!

Sonny kom och nosade på oss, och vi lyckades precis vifta bort honom och trodde att vi hade klarat oss.


Frida smög fram till stallet och satte sig bakom dörren.

Hon viftade att jag skulle komma, men jag viskade och pekade att Martina var i foderkammaren, alltså det fönster som Frida satt under. Hon skulle med all säkerhet se mig om jag smög dit.

Så Frida flyttade sig till ena väggen istället, och Sonny upptäckte henne genast!

 


Efter en stund ropade Martina "Ni är rätt dåliga på att gömma er, det vet ni, va??"

Hahaha...... Ja, vi var nog inte särskilt lysande på den saken...   

Så det vara bara att krypa fram.


När vi kom tillbaka in var Sonny trött efter letandet, så han gosade in sig i sin filt och somnade.

 


Det ska jag också göra snart.

Man blir trött av att vara ute och härja!   


#Kalas #SvenskSommar #Sonny #Smyga #GömmaSig #Regnrusk #Kladdkaka

ANNONS
Av Caroline Olsson - 28 juni 2015 23:15

Äntligen har jag haft lite energi att göra något igen!
Jag trodde att jag var återhämtad efter förra knäcken redan för någon vecka sen, men det var nog inte riktigt så...

Nog för att jag brukar unna mig att sitta i soffan och päsa om helgerna, men faktiskt inte hela dagarna och nätterna.


Den där "knäcken" tycks vara en depression, av symptomen att döma.

Det där avslagna, att inget riktigt lockar, inget känns riktigt roligt att se fram emot, man kommer sig inte för någonting alls, utan sitter bara rakt upp och ner utan att göra något alls.


På något sätt var det en tröskel att komma över i fredags, att se honom så nära. Jag har ju inte sett honom alls sen han åkte iväg till häktet mitt i natten för 9 månader sedan...

Jag behövde nog det, för igår hade något lättat.


Så igår tog jag tag i det där med en liten frys att ha i köket. Jag har inte plats med en stor frys i köket, och jag orkar inte gå ner i källaren hela tiden, så jag engagerade pappa och brorsan till att följa med till Elgiganten.   

Pappa åkte med hem och installerade den, blev hyfsat bra tycker jag!
Nu ska jag bara se så att Nick inte kan öppna den, innan jag handlar hem en massa och fyller den med   

Jag har stoppat i en matlåda med kyckling och potatisgratäng och var noga med att han fick lukta på den innan jag stoppade in den...

Änsålänge har den klarat sig, men vi får se imorgon när jag är iväg lite längre... Håll tummarna!


Sen var det dags att klippa gräset. Det har inte heller blivit gjort på 3-4 veckor...

Jag har inte velat visa mig på framsidan, om han skulle köra förbi... Usch, jag vill inte se hans bil och jag vill INTE att han ska se mig!

Varenda gång jag tänkt att jag skulle klippa har jag asat fram klipparen och ställt på framsidan.

Varenda gång jag har stått där och skullat dra igång den och hört en bil närma sig har jag smitit in i garaget eller på baksidan tills den passerat....

Utanför mitt kommer det ganska många bilar, så varenda gång har det slutat med 5-6 flykter och sen har jag gett upp... Låter stört, jag vet... Men det kändes klokt just då...


Innan detta senaste har jag snarare tänkt - vill han glo så låt honom! Bara han stannar där han är och inte kommer in på tomten. Tycker han att jag är så intressant att han vill köra förbi och sukta så får han väl göra det då.

Jag skiter i det och jag skiter i honom!


Nu är jag tillbaka i det stadiet.

Så jag asade fram klipparen och drog igång den.

Först tog den ojämnt, sen tog den inte alls!   

När jag vände uppochner på den såg jag varför...

 


Ringde till pappa och frågade var man kunde köpa knivar till den här...

Han hade såklart i snickarbon, så jag körde och hämtade.

De kunde bara sättas på ett sätt i princip (man kunde ju satt dem tvärt om också, men jag såg ju hur de gamla satt) och pappa skickade dem med mig, med en förmaning om att de måste kunna snurra fritt, annars går de av i första håla du kör över.

En hammare och en stor skruvmejsel var allt som behövdes, sen var det bara till att hoppas att de satt som de skulle så inga fötter skulle åka av   

Jodå!
Det blev så jävla bra som det bara kan! Kolla så jämnt den tar!   

 

Någon anmärkte att "Ja, du behöver ju inte skaffa någon karl, du reder dig ju själv"

Jag svarade helt sonika att "En karl ska man aldrig ha för att man behöver honom, utan för att man VILL ha just honom!" för precis så tycker jag att det ska vara.

Man ska inte vara beroende av en annan, utan ska man ha någon är det andra kvalitéer som ska uppskattas.

Annars kan det vara!


Idag körde jag till stallet och tömde boxen på det sista. 6 kärror blev det, plus de 3 jag tog för ett tag sen, så totalt 9 kärror har gått åt. *Puh*
Men nu är det tömt och sopat så att högtryckstvätten kan komma fram   

 


På vägen hem körde jag inom macken och tankade dunken till gräsklipparen.

Det har jag faktiskt aldrig gjort innan... I Rinkaby hade jag en elklippare och i Vanneberga har A alltid skött det där.
Jag var allt lite fundersam. Jag menar, måste inte det där munstycket i en biltank? Den kanske är specialanpassad för det? Eller vadå? Fram tills för ett par år sen visste jag inte ens att man kunde tanka annat än full tank.

Jag trodde att man var tvungen att spärra handtaget för att det skulle komma något & sen var man fast tills det blev fullt, haha!
Har ju iofs aldrig haft anledning att tro något annat heller. Mina föräldrar har alltid tankat fullt, så det har jag också gjort... Aldrig förstått det där med småtankande egentligen   


Jodå, det gick utmärkt!

Munstycket brydde sig tydligen inte om var det hamnade, och funkade lika bra i dunken som på marken   

Aja...


Hem och fortsatte med klipparen.

Det behövdes verkligen! Gräsmattan såg mer ut som en äng... Kanske skulle tagit hem hästarna en dag eller två, hehe!

 


Efter ca 2/3 la gräsklipparen av.

Stackarn blev väl överhettad! Så efter några tafatta försök att dra igång den gav jag upp & körde in den i garaget.

Resten får jag ta en annan dag...


Dock hade jag ännu mer energi kvar, så jag städade hela ovanvåningen   


Nu har jag landat i soffan igen, men inte med den tunga känslan av tomhet, utan med en skön känsla, nöjd med allt som blivit fixat.

Nu, en gång för alla kan jag väl därmed konstatera att jag är på spåret igen.
Med den vetskapen somnar jag gott ikväll   



#Kvinnorkan #Gräsklippare #Kassaknivar #Bädd #Mocka #Depression?

Av Caroline Olsson - 27 juni 2015 02:00

Ikväll hade jag lovat att köra Vickan och Fredrik till hamnfesten.

Själv hade jag ont i huvudet och tänkte bara köra ner dem och sen hem till soffan igen.

Dock släppte huvudvärken framåt eftermiddagen, så jag slängde på mig klänningen som kom med posten häromdagen och hängde på. Tänkte att jag kunde stanna en stund iaf.


När jag pratade med Vickan innan sa hon "Tänk om A är där... Då är det ju inte så kul... Vi kan ju åka hem igen i så fall..."


Jag tänkte en stund, sen sa jag "Nä, minsjäl! Tycker vi att det är roligt så stannar vi!! Jag har lika stor rätt att vara där. Jag flyttar mig inte mer för hans skull! Dessutom är där gott om vakter och poliser. Vi får se till att ha en sådan i närheten bara. Nu skiter jag i honom!"


Mycket riktigt är det första jag ser hans nacke när vi kommer dit.

Fråga mig inte hur jag fick syn på den i folkmassan, eller hur jag visste att det var han.

Jag har ingen förklaring mer än att jag känner hans energi. Den gör intrång på min. Det ilar längs ryggraden och sticker i magen och jag känner direkt att det är han.

Jodå, mycket riktigt.


Jag får syn på pappa och går fram och kramar honom.

På andra sidan bordet kommer brorsans flickvän med en blick som säger att hon har något livsviktigt att berätta och hon skyndar sig runt.

Jag anar vad det är som ska sägas, så jag tittar på henne med sammanbiten blick och mimar "Jag har sett honom".

Jodå... Hans mamma och hennes man, hans bror och hans flickvän, hans syster och hans egen nya tjej sitter en bit längre fram.

Vickan, Fredrik och Thomas går ut för att röka, och jag följer med.

Där kommer så hela familjen och ställer sig en liten bit ifrån oss.

Jag står dock kvar. Jag flyttar mig inte.

Väntar nästan på att hans mamma ska komma och flåsa mig i ansiktet och börja yra, och planen är klar om så händer.

Ingen respons. Behandla henne som ett spöke. Titta rakt igenom henne och fortsätt prata med mina vänner.


Hon kommer dock aldrig och i pausen försvinner alla utom han och hans tjej.

Vi sitter kvar och efter en stund kommer Cara och även Sofie.

Efter ett tag har vi så trevligt att jag har glömt honom helt!    


Just som vi har som trevligast känner jag en il längs ryggraden och den där kniven i magen igen... Vad nu då?? tänker jag och ser mig omkring.

Jodå, han har precis passerat bakom mig.

Jaha... Jo, jag känner hans energi. Den var så nära mig så länge mot min vilja, så jag känner den. Utan att se honom vet jag instinktivt när han är i närheten. Självbevarelsedrift, kanske...


De passerar flera gånger, noga med att gå bakom mig. Vet hon att jag är jag?

Jag känner hennes syster, men känner hon igen mig? Vad vet hon om allt som hänt? Tycker inte hon det är tramsigt att de ska gå bakom mig varenda gång de ska på toa, när det hade varit närmare att gå andra hållet?
Varför blir hon inte sotis på att han lägger den energin på mig istället för på henne? Jag hade blivit rykande rasande om jag var hon!

De går på gåsarad. Hon först och han som håller om hennes midja eller axlar, riktigt visar vems ägodel hon är.

Fyfan... Så många gånger vi gick så... Undrar om hon avskyr det lika mycket som jag gjorde?


Fredrik ser hur jag ryser till och tittar på mig.

Jag ser att han ser och förklarar "Jag bara väntar på att få en axel i nacken eller ett knä i ryggen, något som ingen ser..."

Han sätter ögonen i mig, ser sig omkring och viskar "Vi är många som skyddar dig här".

"Jaha...? Vilka då?" säger jag, för vad jag vet är Fredrik den enda killen vi är här med...

Han svarar inte, men ser sig omkring igen och säger bara "Du kan vara lugn."

Jahopp... Jo, det finns ju ingen anledning att noja över något som kanske inte händer. För händer det inte så har jag slösat bort hela kvällen på att noja när jag lika gärna kunde haft trevligt.


Äsch, när de har passerat ett antal gånger och fortfarande inget hänt lägger jag det på hyllan.

Jag som tidigare suttit klistrad vid bänken går på toa och tillbaka. Det låter löjligt, men för mig var det stort.


När väl det är avklarat släpper allt.

Vi har hur roligt som helst.

Det blev en toppenkväll, och nu är jag glad att jag körde istället för att dricka.

Så trött som jag är hade jag antagligen somnat efter ett glas vin, hehe!

Dags att sova.


 

Sofie till vänster, jag i mitten och Vickan till höger.


Tack för ikväll!  


#Hamnfest #Åhus #Partyfabriken #Gamlademoner

Av Caroline Olsson - 25 juni 2015 23:30

Efter jobbet var jag såklart tvungen att köra bort till Flamman och Contimo!
Han skulle få prova att vara ute en liten stund, och jisses vad han har blivit stabil på bara ett par timmar!!


Här är han ca 17 timmar gammal, och han står riktigt stadigt faktiskt.

Flamman busade igång honom lite, så han tillochmed galopperade i hagen   

Ganska bredbent, förstås. Men ändå!

Så jäkla söt!

 


Martina hade presentkort på Hööks och visste att de hade rea, och det kunde vi ju inte missa!
Jäklar vad vi shoppade! Vi kom ut med varsin stooooor påse   


Vi skulle rida på kvällen, men jag hade så bråttom till lille bebisen att jag inte hann byta om innan jag körde dit, så jag var ju helt enkelt tvungen att köpa ett par nya ridbyxor och en väst, hehe!

Byxorna var riktigt snygga med lite bling på bakfickorna   

 


Skjortan fick duga att ha under   

 


När jag tittade på dem i affären tänkte jag att färgen var riktigt snygg, men var lite orolig att det skulle skära sig mot Shinys bruna... Men det blev ju riktigt bra     

 


Det var lite ruggigt innan idag, så det var ju egentligen tur att vi tog bebismys och Hööks först, för när vi kom tillbaka och hade bytt om kom solen, minsann!

Det var riktigt skönt fast att jag bara hade en tunn skjorta under västen   


När vi var nästan hemma tyckte vi att det blev lite kyligt.
Inte så konstigt eftersom klockan var närmare 21,30   

Oooops!

Ähh, det var en härlig nattarunda, haha!
Men skönt var det att komma hem och hoppa in i en varm dusch.

Dags att sova snar tror jag... Det blev ju sent igår, och ingen tupplur idag heller   


Natti natti!


#Hööks #föl #Contimo #Flamman #Ridtur #Rea

Av Caroline Olsson - 25 juni 2015 02:45

Vilken konstig dag detta blev.

Från huvudvärk, via klump i magen till fullkomlig glädje!
Det skiftar fort vissa dagar, men det är bara att hänga med så gott det går...


Ikväll började Hamnfesten i Åhus och Smens Baglomma skulle spela.

Jag har alltid åkt dit och tänkte göra så även i år.

Vickan ville följa med, men på morgonen messade hon att Flamman började förbereda sin fölning, så inom 48h skulle vi ha en liten bebis. Vi fick alltså avvakta och se om det blev hamnfest eller babylycka!


Jag hämtade Vickan i stallet eftersom ingen drastisk utveckling skett under dagen. Lite större vaxproppar i juvren och ansträngdhet i bakbenens kärl, men i övrigt lugnt.

Vi tänkte oss en trevlig timme eller 2 i Åhus och sen tillbaka till stallet.


När vi kom dit hade knappt något folk alls kommit, så vi gick en runda i hamnen.

Tillbaka i tältet satte vi oss på en bänk, hyfsat långt fram.



På väg dit såg jag en MC-jacka, likadan som A gnällt om att han inte fått när han åkte ut, den han skulle komma och döda mig för (den var tydligen enormt viktig?!) Jaja, då vet jag åtminstone att han visst har fått den... Som jag anade...

Tanken passerade snabbt - Kan det vara han?

Ett snabbt konstaterande om att jag fick sluta noja. Varför skulle han vara här? Dessutom var de andra vid bordet inte riktigt den sortens människor han brukar umgås med, utan snarare göra narr av... Så nej, risken var relativt liten.


Vi satte oss ner på bänken som var på motsatta sidan av bordet, en bit längre bak och efter någon minut vänder sig Vickan om mot mig med stora ögon och säger lite jagat "Det är HAN! A sitter där framme!!!!!"

Aaaahhhhhhhh..... Vad gör vi nu?!

Bestämmer oss ganska fort för att sitta kvar. Han ska inte styra mig mer. Jag tänker vara där jag vill.

Men obehaget kryper på... Tänk om han ser mig? Undrar vad han gör då? Skulle han våga göra något bland allt folk?
Antagligen inte, men å andra sidan har han gjort gott om saker jag aldrig trodde att han skulle....

Egentligen är det ju bara bra om han gör något här... Gott om vittnen... Äntligen...

Fast aj... Jag vet hur ont det gör, och smärta är inget jag längtar efter...


Messar en ordningsvakt jag känner och frågar om han jobbar i Åhus.

Nix! "Ta sikte på första bästa vakt du ser om han får syn på dig" blir svaret. Ja, jo... Men det skulle känts tryggare om någon jag känner finns där, så jag kan springa och gömma mig bakom honom utan förklaring, feg som jag är...


Det går en stund, sen kommer Kent & Pia.

Vi snackar en liten stund och de sätter sig hos oss.

Kent har jobbat som fångvakt, så några mooves borde han ju ha kvar. De vet dessutom det mesta av vad som hänt, så det känns tryggt och bra.


Efter en dryg timme landar jag i något slags acceptans.

Då har vi utbytt en kort blick mellan allt folk, och efter det undvikt varandras blickar fler gånger.

Han ser rätt patetisk ut där han sitter, och det känns som en jäkla vinst att han är där med just det sällskap han är.

Har han äntligen lärt sig att alla människor är faktiskt människor? Eller har han ställt till med något och sitter där som "straff"? Jag tänker att han kanske mobbat någon eller kränkt, så som han brukar, och som straff fått att han måste umgås med dem! Fast så funkar det ju inte... Så jag är verkligen konfys...???

Skit samma.


Dessutom tänker jag att vill han mig något så får han väl göra vad han måste. Här är ju faktiskt bästa läget, med mycket folk som kan vittna.

Låter han mig vara så är ju det skönt.


I pausen känner vi att det är dags att köra hem.

Vi vill kolla till Flamman och jag ska upp och jobba dagen efter.

Vickan reser sig upp och kollar bort mot hans plats. Konstaterar att han gått, så då kan vi också dra.

Hade han precis rest sig så hade vi väntat någon minut tills han var ute så vi slapp en konfrontation.

Kramar Pia och Kent hejdå, och Pia säger att vi ska ringa om vi springer på honom på väg till bilen.

Svaret blir kort från mig "Om vi hinner det, ja..."


Vi hittar bilen, går med ett gäng andra människor som ska på samma håll.

Snabbt in och sen pustar vi ut. We did it!


En vända inom Statoil (eller vad det nu heter) och sen till stallet.

Flamman ser ut ungefär som när vi körde så jag kör hem och säger flera gånger till Vickan att hon måste ringa när det närmar sig. Även om det är mitt i natten.


Hemma landar jag i soffan, men kan knappt fokusera på serien.

Jag känner mig som ett barn på julafton, som väntar på tomten. Rastlös, förväntansfull och ivrig att få se vad tomten kommer med. Obehaget från tidigare ikväll är helt bortblåst.


23,07 messar Vickan att det börjar närma sig. Flamman flämtar och vankar av och an.

Vi rings och kommer fram till att hon kör hem igen och tillbaka om en halvtimme.

23,36 ringer hon "Han har kommit"

"Ohh!! Åååååh, jag kör direkt!!" kvittrar jag och kastar mig ut i bilen.


När jag anländer är Martina redan på plats och bebisen ligger bland halm och fostersäcksrester. Slajmig och nykläckt!

Det är en liten kille, som haft en hyfsat svår resa till livet.

Fostersäcken sprack inte, så Vickan fick slita upp den och blåsa liv i honom samtidigt som Martina masserade revbenen på honom.

Men till sist började han andas och hjälp, vad söt han blev   


Denna bild tog Martina precis när han kommit till liv.

 


När jag kom dit låg han kvar i slajmet, men efter en stund hade han makat på sig så vi fick ut det sista som Flamman inte hade käkat upp. Slemmig och blodig är han dock fortfarande.

 


Flamman gjorde sitt absolut bästa för att slicka honom torr.

  


Efter drygt 30 min försökte han resa på sig, men det var ganska vingligt   

 


Under natten har han lärt sig att resa på sig, han har gått några stapplande steg, och nu är det bara maten kvar.

Om ett par timmar måste han ha ätit och fått igång magen.

Jag körde dock hem, och ska försöka sova en stund nu.

Det blev ju en riktigt bra dag till sist!


Så sjukt söt är han, lille Contimo!

Det här är första fölet jag ser helt nytt, och det har varit så spännande att följa Flamman.

Från otaliga seminationer till att det äntligen tog sig, och till sist hur bebisen tog sig ut.


Ikväll välkomnar vi till världen ett litet mirakel.

Hoppas att livet behandlar dig väl och att du blir en snäll liten kille som gillar att pussas   


#SmensBaglomma #Åhus #Hamnfest #Partyfabriken #föl #Contimo #Flamman

Av Caroline Olsson - 21 juni 2015 20:45

Midsommarhelgen var en av de bästa!
Vickan tog hand om Nick, så jag kunde med gott samvete åka iväg och roa mig.


Innan jag kunde släppa ut honom på morgonen fick jag tålmodigt vänta ut Bambi, som bestämt sig för att knapra på min Jasminbuske   
 


På väg till Höllviken stannade jag såklart för lite proviant.

En stadig frukost är en del av framgångsreceptet för alla idrottsmän.

Det blev ett kina-choklad och en Red Bull   


Väl framme hade vi visst bråttom! Kenneth kom och mötte mig för en promenad till övningsplatsen ett kvarter bort.

Jag förstod att det där med övningen nog inte varit prio, utan snarare en viss "Sportdryck" under förmiddagen, för rätt som det var hamnade vi på fel gata! Men huset som låg mellan denna och den rätta gatan verkade tomt nog, så vi genade lite smidigt   


När vi kom fram var resten av laget på plats med skidorna i högsta hugg.
Vi provade en liten start, gick väl sådär, och provsjöng lite innan taxin kom.


Väl på plats i Skanör hittade vi drickapatrullen. Mycket lyxigt anordnat med ett partytält där det dukades upp skumpa och öl samt tunnbrödsrullar. (Ska se om jag får tag i bilder senare.)

Var sin öl fick vi, och sen bar det av mot uppropet.
Jag och Kenneth fick med oss var sitt glas skumpa (mousserande vin kanske det var, men i vilket fall smakade det gott och bubblade!)

Stefan tog tag i själva nummerlappshämtningen och sen blev det ett glas skumpa till, fast vi blev av med de fina glasen vi snodde och fick lila plast istället... Det var nog ganska klokt, hehe!

Gåsaloppet förflöt väl, får man väl ändå säga...

3ggr ramlade laget och Stefans byxor har sett sina sista dagar... Oooops!
Jag tappade min tamburmajorstav ungefär halvvägs, så lyktan rök av   

Skidorna tappade sina lyktor ett antal gånger... Men vi hade god stämning åtminstone!   

Hittade en kort snutt på vårt lag på Youtube, lyckligtvis medan staven var intakt, men skidorna har visst redan tappat sin ena lykta.

https://www.youtube.com/watch?v=dKQelBuouBU


Stefan går längst fram, bakom honom hans fru (eller sambo?) Annika.

Sen kommer Jimmy, bakom honom Kenneth och längst bak Anton.


På filmen sjunger vi någon haltande variant av "Tänd ett ljus", men mestadelen rullade Ronja Rövardotter.

Stefan har en jäkla pipa, och emellanåt stämde jag in (eller kanske nästan hela tiden).

Efteråt fick vi höra från flera håll att Loa Falkman hade stått i publiken och stämt in i sången när vi kom förbi.

Synd att vi inte märkte det då, för då kunde han sällskapat mig längst fram   


Efteråt var det prisutdelning, och himlen hade öppnat sig.

Som tur var hade vi hunnit till drickatältet och fått var sitt paraply.

Efter prisutdelningen var vi törstiga som få, men då hade dryckespatrullen gett sig av   

Vi hade också blivit av med de flesta, så på väg mot ICA där taxin skulle hämta oss var det jag, Kenneth och Stefan...

Lite senare fick vi syn på Jimmy som kom gåendes med en skumpa i handen. Räddningen var kommen!


I taxin på väg till Gåsaloppet var vi 6 pers, på väg hem var vi 4! Men lite svinn får man väl räkna med?!
När vi kom tillbaka upptäckte vi att alla var återfunna.

Det blev ett pit-stop i "Olles bar" med en liten Baileys, chokladpraliner och jordgubbstårta! Smaskens!


Tillbaka i Inger och Kenneths stuga var Inger i full fart med förberedelserna inför kvällens mat.

Vi tog var sitt glas rosé, och tanken var att vi skulle ta en liten middagslur, men jag glömde den och plötsligt kom de andra!

Till min stora glädje hittade jag Coca cola till maten!    Öl och snaps är inte så himla bra ihop tycker jag, så det blev cola och snaps istället. Snaps av okänd smak, Olle special    men god var den!


Vid maten hamnade jag mellan Kenneth och Jimmy, och efter en stund visade det sig att Jimmy är målvaktstränare för Pantern, där Emil ska börja spela till hösten.

Såklart tog jag en selfie med honom och skickade till Emil.

 
Normala miner?? Aldrig på en selfie   


Kvällen bjöd också på en promenad med vovven Pax, som gärna ville ner och bada, men tyvärr inte fick eftersom klockan inte hade passerat 20.


Efter en lång dag med idrottsliga inslag blev det tidigt sänggående. Vid 22,45 tror jag att jag la telefonen och somnade gott efter att ha upptäckt en del inlägg på min FB som jag inte hade skrivit själv, hehe!
Tror att min selfiekompis var i farten, men så går det om man inte tar den med sig när man lämnar bordet, hehe!

Dagen efter serverades en riktig lyxfrukost med äggröra, stekt bacon och kryddkorv.

Fantastiskt gott, och så mysigt att känna sig bortskämd.


De hade passat på att öppna paketet jag hade med mig under morgonen.

På sommarlunchen med jobbet skojade Håkan och Kenneth om att de skulle ha ett par betonglejon på grinden till sitt "chateau", så jag susade in på Ekohallen och hittade 2 plastlejon och skrev ihop ett rim.

Mest på ploj, men något litet ska man ju ha med sig när man går bort   


 

Efter frukosten gick vi en runda utan Pax, så att vi kunde gå ner på stranden.

Höllviken påminner en del om Åhus som jag är van vid.
Kvarteren med sommarstugorstugor blandat med året runtboenden och en härlig sandstrand.

Riktigt varmt var det också.


Efter ett ordentligt kramkalas var det dags att köra hem, och såklart avslutade jag min utflykt på samma sätt som den påbörjats, ett stopp på en mack för inköp av färdkost - choklad och Red Bull!


När jag kom hem blev djuren glada och la genast beslag på mig.

Den där middagsluren kom då istället.
 


 

Vädret inbjöd till soffhäng och mys, regn och blåst kantade dagen och kvällen, så jag stannade på soffan, nöjd med en perfekt midsommar som bjöd på flertalet nya och trevliga bekanta, god mat och dessutom lite "idrott".

Det blev, precis som jag anat, en midsommar att komma ihåg   


#Midsommar2015 #Gåsalopp #Skanör #LoaFalkman #Loa #Falkman #Tamburmajor

Av Caroline Olsson - 17 juni 2015 22:30

I'm back!
Det var en hård knäck jag fick i förra veckan, och det tog nästan en vecka att repa mig, men nu är jag tillbaka igen.  

Ikväll märkte jag att jag sjöng i bilen på väg till stallet, det är alltid ett gott tecken   


När jag sen kom hem igen fick jag energi att fixa inför midsommar.

Jag har blivit bjuden till Gåsaloppet i Skanör, kommer bli hur kul som helst!

Mina kollegor ska dit med lite andra släktingar, och en dag vid fikabordet kläcktes idén om mig som tamburmajor/fjöjtist till laget. Mest på skoj från början, men jag hade inga planer för midsommar, så när det löste sig med hundvakt och övernattning gick allt i lås!

Ingen tamburmajor utan stav, så jag har snickrat ihop en egen (med god hjälp från pappa).


Här är den "in da making" i pappas snickarbod!

 
Den som sitter i skruvstycket, alltså, resten av grejerna tar jag inte ansvar för   


Vi ska alltså vara begravningsentreprenörer, och för att få till rätta stämningen även på tillbehören fick skidorna, som Jimmy gjort, lyktor längst fram.

 

Eftersom skidorna har lyktor måste såklart även staven ha det!
Jag tog alltså en gardinstång, skar av den i rätt längd och skruvade fast en lykta   


Alles klar!

 


Det här blir skitbra!
Jag är drillad av Arméns musikkår i tamburmajoreri en gång i tiden, så jag tänker öva starten tills vi sätter den disciplinerat och bra. Vi satsar allt på stilpoäng!   


Efteråt blir det sill & päror i Kenneth och Ingers stuga och (beroende på vattentemperatur) eventuellt ett dopp.

Såklart har jag förberett en liten en liten present också, något måste man ju ha med sig, och igår fick jag värsta idén när Håkan & Kenneth satt och skojade vid sommarlunchen! Det blir bra, det här.

Jag ska ta med clarinetten och piccolan, Kenneth tar med irländska flöjter och Stefan tar nog med sin clarinett.
Strejkar instrumenten är vi sångfåglar alla 3, och kanske fler i sällskapet.


Nu ska jag iaf sova ett par timmar, nöjd med att staven ordnades!
Godnatt   



Presentation

Omröstning

Skulle du kunna tänka dig att ta hand om ett omplaceringsdjur? (Glöm inte att kontakta mig i så fall www.carolz.se eller carolz_84@hotmail.com)
 Helt klart
 Kanske
 Det beror på
 Antagligen
 Antagligen inte
 Absolut inte

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29 30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Carol'z

Följ bloggen

Följ Carolz med Blogkeen
Följ Carolz med Bloglovin'

Dela

Bookmark and Share

Min Instagram


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se