Idag satte banken tillbaka mina pengar.

Igår var min bankman ledig, så jag fick prata med den som råkade svara.

När hon sa att de inget kunde göra ringde jag Polisen för att se om det gälldes som ett brott eller inte.

Inte enligt brottsbalken.

Har han tillgång till kontot så har han rätt till pengarna som finns där.

Däremot kunde jag gå till en jurist och få det civilrättsligt prövat.

I en sådan prövning skulle jag antagligen vinna eftersom man kan se att kontot varit tomt sen vi delade på oss, man kan kolla att han suttit häktad och att ett kontaktförbud funnits, och man kan se att pengarna kom från mitt konto.

Jaha... Alltså slänga ännu mer pengar på en jurist, när jag redan passerat 100 000kronorsgränsen?!
Nja... Det tar ju en del energi också, och jag är inte beredd att lägga mer av den varan på honom.

Så idag mailade jag min bankman, som även är jurist.

Efter ca 15 minuter kom svaret.

Vi har fört tillbaka pengarna till dig.

Åh, tack! Underbara människa!

Det var ju en liten tröst iaf.

Fast inte så stor som många tycks tro...

Jag berättade sålkart direkt för tjejerna.

Pappa ringde, han hade sett mitt inlägg på FB och trodde väl att jag skulle dra utomlands på studs, så han fick också höra.

Kollegorna fick höra.

Ja, jag har slutat tycka det här är så pinsamt nu.

Lite pinsamt är det förstås... Att man är så dum i huvudet... Men faktiskt... Som alla andra säger - det är fan han som ska skämmas med sig!

Fast det har han inte vett till...

Skit samma

Jag orkar inte hålla masken längre. Det gjorde jag i så många år innan.

Nu är jag nedstämd om jag är nedstämd och frågar någon så får de veta varför.

Reaktionen när de fick höra att pengarna var åter var "Jamen vad bra! Vad skönt att det löste sig!"

Ehh.... nä... Inte egentligen...

Som jag sa är inte pengarna det största problemet.

12 000kr kan jag både ha och mista, faktiskt lite drygt 10% av vad det kostat mig att bli av med honom.
Så nä... Det har inte alls löst sig.

Det stora problemet är ju att han visat att han har full koll.

Han stör min rytm och jag kan inte göra vad jag vill.

Hur gärna vill jag stanna och ta posten, när jag vet att han också är där och snor den ibland?

Hur gärna vill jag klippa gräset eller på annat sätt vara på framsidan i min trädgård när jag ser hans bil köra förbi och snoka alltsomoftast?

Hur gärna vill jag parkera på framsidan där han ser min bil varje gång han kör förbi?

Han har full koll, och jag känner mer och mer för varje dag att jag inte kan bo kvar.

Skulle behöva flytta ut på landet.
Så långt iväg att han inte hittar min bil.

Folkbokförd på pappas adress, lagfart på någon annan, behålla mitt hus och hyra ut det, så att jag inte går att spåra.

Avsluta de där förbolta kontona!

Det tycks vara lösningen...

Så om någon har en stuga långt in i skogen, hör av er!

Pappa bjöd in till räkpill i Horna ikväll, och jag sa ja för att inte sitta hemma och grubbla.

Distraktioner är välkommet denna helg.

Även de där märkte att något var fel.

Jag har inte träffat grannarna i Horna sedan han åkte ut i höstas.

Har inte varit redo att möta alla frågor, men nu fick det räcka.

Jag är bräcklig och skör just nu, och då får jag vara det.

De får ta det, eller får det vara.

När Ingrid frågade om jag trivdes i mitt hus, och jag sa "Nä... Egentligen inte... Han har ju full koll..." undrade hon hur jag menade, om jag inte fick göra som jag ville.

Då slog det mig.

Ojdå... Hon har nog inte facebook, och kanske läser hon inte heller bloggen.

Vet de inte vad som hänt?
Har inte pappa sagt något?

Nä, såklart inte.

Han har förstått min skam.

Men nu räckte det.

Så jag berättade - allt. Nästan.

Lite mer vin, så var det bra med det.

Skönt att kunna prata om det åtminstone.

Efter lagom mycket vin, lite bunkaboule och räkor kom Anders & Martina och hämtade mig.

En bra stund blev vi sittandes i bilen och pratade.

Lite lättare med de som vet allt redan från start.

Jag hade hoppats att jag skulle repat mig tills idag, men det har jag inte.

Nu får jag acceptera det.
Det kanske tar en dag till eller två. Men sen är det över för denna gång.

Han kan få göra mig illa till mods och göra så jag saknar framtidstro för ett par dagar.

Men det är allt han får.

Alla dagar får jag ändå vakna utan honom, utan hans tafs, utan hans trackasserier, så alla dagar just nu är ändå bättre än de jag levde med honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här är rena tramseriet!http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/opposition-vill-att-eriksson-s-avgar/   Jag hörde redan imorse på radion att treklövern och SD kräver ordförandes avgång och jag satte nästan i halsen!Helt ärligt; det är v...

Så var det dags att summera det gångna året än en gång. Jag höll först på att glömma mitt årliga inlägg och var på väg att gå och lägga mig utan det, men kom på att det trots allt är en tradition, så lika bra att hålla den igång!   Året har bju...

Ibland är jag lite extra modig!Ibland får man helt enkelt lägga rädslan åt sidan och prova på något skrämmande. Efteråt är det enormt stärkande.   Min fina Shiny har jag haft i 12 år, och sedan jag fick henne har jag inte ridit någon annan häst...

För ett par veckor sen fick jag eld i baken!!Plåtslagaren skulle komma på måndagen, och på fredagen kom jag på att jag måste måla klart "lådan" under taket innan hängrännorna kommer på plats!   Som tur var skulle jag släppa ut hästarna på helgen,...

Nä minsjäl!Det var det värsta!   Han den där som varit så få förunnad är det dags att lägga på hyllan nu! Att han är sjukt skum har jag redan konstaterat. Det kan gå ett par veckor utan att han hör av sig, och sen plötsligt hör han av sig var...