Vännerna gör sitt bästa för att distrahera mig från tankarna på livet framöver.

När jag sitter hemma glor jag bara på TV, så spännande som möjligt för att slippa tänka, men det funkar inte alltid...

Med jämna mellanrum kommer de där tankarna...

Ska han nånsin ge sig och lämna mig ifred?
Är det ens lönt att tänka framåt?

Finns det något framåt, eller kommer han närsom?

Vad blir nästa steg? Nästa sak?

Han har satt sina spår, och inte bara hos mig.

Häromdan var vi ute och åkte när en pickup rullade in på en parkering.

Martina sa drog efter andan och sa "Puh, jag trodde det var A!! Jag tänker på honom varje gång jag ser en sån bil, även om det är fel färg".

Ja, han har nog satt spår hos oss alla, och det är klart...

Så länge de var oroliga när jag inte hörde av mig. Gick det mer än 30min innan jag svarade på ett mess så skrev de direkt "Hör av dig så vi vet att du lever!"

Det har resulterat i att vi alla försätts i "flight-mode" när vi tror att vi ser honom.

Letar efter snabbaste vägen därifrån, med våra hjärtan i halsgroparna.

Det ställer förstås till det...

Det här sista gjorde så att det rann över. Jag orkar inte mer...
Men försöker tänka att det är OK att känna sig svag, för jag kommer att resa mig igen.

Frågan är bara hur länge jag får stå upprätt den gången, innan nästa smäll... Jag har ju lärt mig nu att det kommer alltid mer. Just när jag tror att jag är safe...

Hade jag varit hans nya tjej hade jag fanimig varit sotis på att han lägger så mycket tid och energi på sitt ex.

För fan, gå vidare istället!
Engagera dig i ditt nya förhållande och försök få det att funka, lämna mig ifred!

Lite nya tankar dyker ändå upp ibland...

Ikväll var vi på bio, Jurassic world 3D.

Ganska bra faktiskt... Den har fått lite kritik för att vara för lik de andra filmerna, men hallå! Det är dinosaurier på en ö, vad kan hända mer än att de smiter, liksom?!

Tycker ändå att de hade uppdaterat med lite nytt, så jo. Väl godkänd kan jag ge den!

När jag kom hem hamnade jag i soffan en liten stund, och råkade tänka lite...

Tankarna gick framåt, vilket ändå borde tyda på en liten undermedveten förbättring... Framtidstron är visst inte helt slut, eller är på väg tillbaka, kanske...

Jag tänkte på hur skönt det skulle vara att ha någon vid min sida...

Vänner har jag gott om, fantastiskt fina och de finns alltid vid min sida, bara ett telefonsamtal bort.

Jag vet att de kommer om jag så ringer mitt i natten, men det är inte samma sak...

Det skulle vara så skönt att ha någon att krypa upp till i soffan om kvällarna, en trygg famn att landa i.

En famn som talar om att allt kommer bli bra och visar var jag hör hemma.

Men ärligt talat; vem skulle stå ut med mig och allt vad det innebär?

Visst kommer det lugna perioder när jag får vara ifred, men så emellanåt gör han något, och vem skulle orka vara med i den svängen??

För jag skulle inte hålla tyst.

Det tycker jag inte att man ska... Händer något så måste man ju kunna säga det. Prata om sin oro och få stöttning...

Det är ju ingen som skulle stå ut...

Dessutom; om jag inte ens släpper någon över tröskeln, hur fan skulle jag då kunna krypa in i någons famn?!
Jag vägrar ju låta någon röra vid mig, så hur skulle det gå till?!

Det får väl bli han den där som är så få förunnad i så fall, hehe!

Fast jag vet inte hur han ser på saken... Han ger lite blandade signaler...
Ena dagen ses vi och allt är hur bra som helst, en annan dag kommer det kommentarer om att det är trevligt när vi ses, nästa dag hörs vi kanske inte alls, och någon dag kommer en kommentar som blir till värsta dissen, som den där med kamouflaget, om nu inte det var som han tog illa vid sig, vill säga   Eller tar jag det som en diss för att jag inte är helt i balans...? Jag hör ju inte heller av mig ibland, vi har ju en del på var sitt håll, och det där med att få lite space har ju varit en av de sakerna jag uppskattat...

Jag vet inte, och ärligt talat orkar jag inte reda i det heller just nu.

Jag sticker huvudet i sanden och ser vad som händer istället. Ibland är det skönt att inte tänka så mycket, och detta var ju just en sån grej jag inte skulle fundera över... Typiskt!
Aja, skit samma. Där någonstans stoppade jag funderingarna och gick ut med Nick.

Ska försöka sova lite nu, för imorgon blir det en fullspäckad dag!

Först hästhoppning i Grevlunda, och sen en runda på Stenshuvud eftersom vi ändå är i närheten.

Ska bli skönt med lite friskluft!

Godnatt!