Efter jobbet var jag såklart tvungen att köra bort till Flamman och Contimo!
Han skulle få prova att vara ute en liten stund, och jisses vad han har blivit stabil på bara ett par timmar!!

Här är han ca 17 timmar gammal, och han står riktigt stadigt faktiskt.

Flamman busade igång honom lite, så han tillochmed galopperade i hagen   

Ganska bredbent, förstås. Men ändå!

Så jäkla söt!

Martina hade presentkort på Hööks och visste att de hade rea, och det kunde vi ju inte missa!
Jäklar vad vi shoppade! Vi kom ut med varsin stooooor påse   

Vi skulle rida på kvällen, men jag hade så bråttom till lille bebisen att jag inte hann byta om innan jag körde dit, så jag var ju helt enkelt tvungen att köpa ett par nya ridbyxor och en väst, hehe!

Byxorna var riktigt snygga med lite bling på bakfickorna   

Skjortan fick duga att ha under   

När jag tittade på dem i affären tänkte jag att färgen var riktigt snygg, men var lite orolig att det skulle skära sig mot Shinys bruna... Men det blev ju riktigt bra     

Det var lite ruggigt innan idag, så det var ju egentligen tur att vi tog bebismys och Hööks först, för när vi kom tillbaka och hade bytt om kom solen, minsann!

Det var riktigt skönt fast att jag bara hade en tunn skjorta under västen   

När vi var nästan hemma tyckte vi att det blev lite kyligt.
Inte så konstigt eftersom klockan var närmare 21,30   

Oooops!

Ähh, det var en härlig nattarunda, haha!
Men skönt var det att komma hem och hoppa in i en varm dusch.

Dags att sova snar tror jag... Det blev ju sent igår, och ingen tupplur idag heller   

Natti natti!

#Hööks #föl #Contimo #Flamman #Ridtur #Rea

Vilken konstig dag detta blev.

Från huvudvärk, via klump i magen till fullkomlig glädje!
Det skiftar fort vissa dagar, men det är bara att hänga med så gott det går...

Ikväll började Hamnfesten i Åhus och Smens Baglomma skulle spela.

Jag har alltid åkt dit och tänkte göra så även i år.

Vickan ville följa med, men på morgonen messade hon att Flamman började förbereda sin fölning, så inom 48h skulle vi ha en liten bebis. Vi fick alltså avvakta och se om det blev hamnfest eller babylycka!

Jag hämtade Vickan i stallet eftersom ingen drastisk utveckling skett under dagen. Lite större vaxproppar i juvren och ansträngdhet i bakbenens kärl, men i övrigt lugnt.

Vi tänkte oss en trevlig timme eller 2 i Åhus och sen tillbaka till stallet.

När vi kom dit hade knappt något folk alls kommit, så vi gick en runda i hamnen.

Tillbaka i tältet satte vi oss på en bänk, hyfsat långt fram.

På väg dit såg jag en MC-jacka, likadan som A gnällt om att han inte fått när han åkte ut, den han skulle komma och döda mig för (den var tydligen enormt viktig?!) Jaja, då vet jag åtminstone att han visst har fått den... Som jag anade...

Tanken passerade snabbt - Kan det vara han?

Ett snabbt konstaterande om att jag fick sluta noja. Varför skulle han vara här? Dessutom var de andra vid bordet inte riktigt den sortens människor han brukar umgås med, utan snarare göra narr av... Så nej, risken var relativt liten.

Vi satte oss ner på bänken som var på motsatta sidan av bordet, en bit längre bak och efter någon minut vänder sig Vickan om mot mig med stora ögon och säger lite jagat "Det är HAN! A sitter där framme!!!!!"

Aaaahhhhhhhh..... Vad gör vi nu?!

Bestämmer oss ganska fort för att sitta kvar. Han ska inte styra mig mer. Jag tänker vara där jag vill.

Men obehaget kryper på... Tänk om han ser mig? Undrar vad han gör då? Skulle han våga göra något bland allt folk?
Antagligen inte, men å andra sidan har han gjort gott om saker jag aldrig trodde att han skulle....

Egentligen är det ju bara bra om han gör något här... Gott om vittnen... Äntligen...

Fast aj... Jag vet hur ont det gör, och smärta är inget jag längtar efter...

Messar en ordningsvakt jag känner och frågar om han jobbar i Åhus.

Nix! "Ta sikte på första bästa vakt du ser om han får syn på dig" blir svaret. Ja, jo... Men det skulle känts tryggare om någon jag känner finns där, så jag kan springa och gömma mig bakom honom utan förklaring, feg som jag är...

Det går en stund, sen kommer Kent & Pia.

Vi snackar en liten stund och de sätter sig hos oss.

Kent har jobbat som fångvakt, så några mooves borde han ju ha kvar. De vet dessutom det mesta av vad som hänt, så det känns tryggt och bra.

Efter en dryg timme landar jag i något slags acceptans.

Då har vi utbytt en kort blick mellan allt folk, och efter det undvikt varandras blickar fler gånger.

Han ser rätt patetisk ut där han sitter, och det känns som en jäkla vinst att han är där med just det sällskap han är.

Har han äntligen lärt sig att alla människor är faktiskt människor? Eller har han ställt till med något och sitter där som "straff"? Jag tänker att han kanske mobbat någon eller kränkt, så som han brukar, och som straff fått att han måste umgås med dem! Fast så funkar det ju inte... Så jag är verkligen konfys...???

Skit samma.

Dessutom tänker jag att vill han mig något så får han väl göra vad han måste. Här är ju faktiskt bästa läget, med mycket folk som kan vittna.

Låter han mig vara så är ju det skönt.

I pausen känner vi att det är dags att köra hem.

Vi vill kolla till Flamman och jag ska upp och jobba dagen efter.

Vickan reser sig upp och kollar bort mot hans plats. Konstaterar att han gått, så då kan vi också dra.

Hade han precis rest sig så hade vi väntat någon minut tills han var ute så vi slapp en konfrontation.

Kramar Pia och Kent hejdå, och Pia säger att vi ska ringa om vi springer på honom på väg till bilen.

Svaret blir kort från mig "Om vi hinner det, ja..."

Vi hittar bilen, går med ett gäng andra människor som ska på samma håll.

Snabbt in och sen pustar vi ut. We did it!

En vända inom Statoil (eller vad det nu heter) och sen till stallet.

Flamman ser ut ungefär som när vi körde så jag kör hem och säger flera gånger till Vickan att hon måste ringa när det närmar sig. Även om det är mitt i natten.

Hemma landar jag i soffan, men kan knappt fokusera på serien.

Jag känner mig som ett barn på julafton, som väntar på tomten. Rastlös, förväntansfull och ivrig att få se vad tomten kommer med. Obehaget från tidigare ikväll är helt bortblåst.

23,07 messar Vickan att det börjar närma sig. Flamman flämtar och vankar av och an.

Vi rings och kommer fram till att hon kör hem igen och tillbaka om en halvtimme.

23,36 ringer hon "Han har kommit"

"Ohh!! Åååååh, jag kör direkt!!" kvittrar jag och kastar mig ut i bilen.

När jag anländer är Martina redan på plats och bebisen ligger bland halm och fostersäcksrester. Slajmig och nykläckt!

Det är en liten kille, som haft en hyfsat svår resa till livet.

Fostersäcken sprack inte, så Vickan fick slita upp den och blåsa liv i honom samtidigt som Martina masserade revbenen på honom.

Men till sist började han andas och hjälp, vad söt han blev   

Denna bild tog Martina precis när han kommit till liv.

När jag kom dit låg han kvar i slajmet, men efter en stund hade han makat på sig så vi fick ut det sista som Flamman inte hade käkat upp. Slemmig och blodig är han dock fortfarande.

Flamman gjorde sitt absolut bästa för att slicka honom torr.

Efter drygt 30 min försökte han resa på sig, men det var ganska vingligt   

Under natten har han lärt sig att resa på sig, han har gått några stapplande steg, och nu är det bara maten kvar.

Om ett par timmar måste han ha ätit och fått igång magen.

Jag körde dock hem, och ska försöka sova en stund nu.

Det blev ju en riktigt bra dag till sist!

Så sjukt söt är han, lille Contimo!

Det här är första fölet jag ser helt nytt, och det har varit så spännande att följa Flamman.

Från otaliga seminationer till att det äntligen tog sig, och till sist hur bebisen tog sig ut.

Ikväll välkomnar vi till världen ett litet mirakel.

Hoppas att livet behandlar dig väl och att du blir en snäll liten kille som gillar att pussas   

#SmensBaglomma #Åhus #Hamnfest #Partyfabriken #föl #Contimo #Flamman