Äntligen har jag haft lite energi att göra något igen!
Jag trodde att jag var återhämtad efter förra knäcken redan för någon vecka sen, men det var nog inte riktigt så...

Nog för att jag brukar unna mig att sitta i soffan och päsa om helgerna, men faktiskt inte hela dagarna och nätterna.

Den där "knäcken" tycks vara en depression, av symptomen att döma.

Det där avslagna, att inget riktigt lockar, inget känns riktigt roligt att se fram emot, man kommer sig inte för någonting alls, utan sitter bara rakt upp och ner utan att göra något alls.

På något sätt var det en tröskel att komma över i fredags, att se honom så nära. Jag har ju inte sett honom alls sen han åkte iväg till häktet mitt i natten för 9 månader sedan...

Jag behövde nog det, för igår hade något lättat.

Så igår tog jag tag i det där med en liten frys att ha i köket. Jag har inte plats med en stor frys i köket, och jag orkar inte gå ner i källaren hela tiden, så jag engagerade pappa och brorsan till att följa med till Elgiganten.   

Pappa åkte med hem och installerade den, blev hyfsat bra tycker jag!
Nu ska jag bara se så att Nick inte kan öppna den, innan jag handlar hem en massa och fyller den med   

Jag har stoppat i en matlåda med kyckling och potatisgratäng och var noga med att han fick lukta på den innan jag stoppade in den...

Änsålänge har den klarat sig, men vi får se imorgon när jag är iväg lite längre... Håll tummarna!

Sen var det dags att klippa gräset. Det har inte heller blivit gjort på 3-4 veckor...

Jag har inte velat visa mig på framsidan, om han skulle köra förbi... Usch, jag vill inte se hans bil och jag vill INTE att han ska se mig!

Varenda gång jag tänkt att jag skulle klippa har jag asat fram klipparen och ställt på framsidan.

Varenda gång jag har stått där och skullat dra igång den och hört en bil närma sig har jag smitit in i garaget eller på baksidan tills den passerat....

Utanför mitt kommer det ganska många bilar, så varenda gång har det slutat med 5-6 flykter och sen har jag gett upp... Låter stört, jag vet... Men det kändes klokt just då...

Innan detta senaste har jag snarare tänkt - vill han glo så låt honom! Bara han stannar där han är och inte kommer in på tomten. Tycker han att jag är så intressant att han vill köra förbi och sukta så får han väl göra det då.

Jag skiter i det och jag skiter i honom!

Nu är jag tillbaka i det stadiet.

Så jag asade fram klipparen och drog igång den.

Först tog den ojämnt, sen tog den inte alls!   

När jag vände uppochner på den såg jag varför...

Ringde till pappa och frågade var man kunde köpa knivar till den här...

Han hade såklart i snickarbon, så jag körde och hämtade.

De kunde bara sättas på ett sätt i princip (man kunde ju satt dem tvärt om också, men jag såg ju hur de gamla satt) och pappa skickade dem med mig, med en förmaning om att de måste kunna snurra fritt, annars går de av i första håla du kör över.

En hammare och en stor skruvmejsel var allt som behövdes, sen var det bara till att hoppas att de satt som de skulle så inga fötter skulle åka av   

Jodå!
Det blev så jävla bra som det bara kan! Kolla så jämnt den tar!   

Någon anmärkte att "Ja, du behöver ju inte skaffa någon karl, du reder dig ju själv"

Jag svarade helt sonika att "En karl ska man aldrig ha för att man behöver honom, utan för att man VILL ha just honom!" för precis så tycker jag att det ska vara.

Man ska inte vara beroende av en annan, utan ska man ha någon är det andra kvalitéer som ska uppskattas.

Annars kan det vara!

Idag körde jag till stallet och tömde boxen på det sista. 6 kärror blev det, plus de 3 jag tog för ett tag sen, så totalt 9 kärror har gått åt. *Puh*
Men nu är det tömt och sopat så att högtryckstvätten kan komma fram   

På vägen hem körde jag inom macken och tankade dunken till gräsklipparen.

Det har jag faktiskt aldrig gjort innan... I Rinkaby hade jag en elklippare och i Vanneberga har A alltid skött det där.
Jag var allt lite fundersam. Jag menar, måste inte det där munstycket i en biltank? Den kanske är specialanpassad för det? Eller vadå? Fram tills för ett par år sen visste jag inte ens att man kunde tanka annat än full tank.

Jag trodde att man var tvungen att spärra handtaget för att det skulle komma något & sen var man fast tills det blev fullt, haha!
Har ju iofs aldrig haft anledning att tro något annat heller. Mina föräldrar har alltid tankat fullt, så det har jag också gjort... Aldrig förstått det där med småtankande egentligen   

Jodå, det gick utmärkt!

Munstycket brydde sig tydligen inte om var det hamnade, och funkade lika bra i dunken som på marken   

Aja...

Hem och fortsatte med klipparen.

Det behövdes verkligen! Gräsmattan såg mer ut som en äng... Kanske skulle tagit hem hästarna en dag eller två, hehe!

Efter ca 2/3 la gräsklipparen av.

Stackarn blev väl överhettad! Så efter några tafatta försök att dra igång den gav jag upp & körde in den i garaget.

Resten får jag ta en annan dag...

Dock hade jag ännu mer energi kvar, så jag städade hela ovanvåningen   

Nu har jag landat i soffan igen, men inte med den tunga känslan av tomhet, utan med en skön känsla, nöjd med allt som blivit fixat.

Nu, en gång för alla kan jag väl därmed konstatera att jag är på spåret igen.
Med den vetskapen somnar jag gott ikväll   

#Kvinnorkan #Gräsklippare #Kassaknivar #Bädd #Mocka #Depression?