Imorse var vi uppe hyfsat tidigt.

Dagen började med fix av med sommarhagen. Vi delade av den så att alla hästar kan gå på betet dygnet runt och vi slipper skifta hage 2ggr om dagen.

Några minuter efter utsatt tid kom Frida, också drog vi iväg mot Österlen och Grevlunda där det orndades Grand Prix.

Jag som inte är så insatt hade bara hört att det skulle vara någon form av hopptävling och trodde inte att det var något stort, utan tänkte mig typ en pay'n'jump   ...

När vi kom dit började tjejerna tissla och tassla, och jag förstod egentligen inte vad det rörde sig om.

När jag såg en dalmatiner utbrast jag "Nämen, titta! Där är en Sivert" med en 7-årings entusiasm.

Martina svarade "Du ser en Sivert, vi ser en massa kändisar, tihi"

Jaha... Därav tisslandet! Aja... det bryr jag mig inte så mycket om.

Är hästen fin så hejar jag på den, människorna rör mig inte så mycket, hehe!

Vädret var kanon! Det blåste lite, men ganska varma vindar, så jag passade på att ta igen mig en stund eftersom vi ändå låg i så passande lutning på kullen.   

  

En av gubbarna inne på banan var VERKLIGEN slående lik Tommy Körberg, så jag förväntade mig MINST att få höra Anthem, eller Stad i ljus som pausunderhållning.

Klicka på bilden nedan för att få den större. Visst skulle det kunna vara han i stråhatten??   
  

Nu blev det inte någon musikunderhållning, så huruvida det var herr Körberg eller ej fick vi aldrig veta.
Men likt var det!

När priserna delats ut gick vi mot bilen och körde lite fel...

Ingen vågade lita på mig eftersom mitt lokalsinne är känt för att misslyckas, men de visste inte att det funkar en bit ut på landet, så det startades en GPS och vips hade vi parkerat i Hällevik, istället för vid Café Annorlunda   

Aja...

De andra for iväg som ena jehun, rätt ut i skogen, men jag ville ju kolla kartan och plocka fram en lämplig väg!

Mja, jag stod kvar medan de andra kissade på ett räligt utedass, och sen gick vi.

Själv satte jag mig i skogen en bit bort. Tvi vale för utedass! Nähä, tack! Denna lantlolla är van att nyttja naturen om behoven tränger på, så så fick det bli!
Det fick man kanske inte i en nationalpark....??

Aja. Nu är det gjort!

Tjejerna öste på ganska snabbt, men jag var inte riktigt på humör... Har inte riktigt hämtat mig från knäcken häromdan...
Om jag är tjurig eller mår dåligt vill jag vara nära naturen, det är ett perfekt ställe att samla energi på.

Då vill jag strosa mer än powerwalka, och dessutom är naturen så fin där, så jag sackade efter lite till en början.

Det bästa med de här tjejerna är att de förstår nog...
De öste på ändå, men väntade in mig lite längre fram. På så sätt fick de flamsa och busa (vilket jag skulle gjort i vanliga fall, men idag var jag tjurig), och jag fick mitt lugn och ro, men vi var ändå tillsammans på ett sätt.

Perfekt blev det ju!   

Terrängen var väl inte den lättaste på sina håll, och när vi gick mot fyren var det i princip ingen stig alls, mest en massa sten... Men visst, det heter ju STENShuvud!

Frida klättrade på längst fram.

Jag skulle tvunget se "Borgen" som de skyltade om, så när vi kom fram till caféet, fast från fel håll, kikade vi igen på kartan och jag hittade en liten i fickformat att ta med.

Vi följde stigen, och efter en stund ångrade jag bittert påhittet med borgen.

Hjälp, vad brant det var! Kändes som att vi gick rakt upp!!
Fy fasen vad jobbigt för kondisen...

Nästan uppe stannade jag och kramade ett träd... Fy, så trött jag var!

Efter en liiiiten bit till var vi uppe, och jag såg ut som ett levandes frågetecken när jag undrade var borgen var?!
DÄR FANNS INGEN!!!!!!!!!

Det var rena lurendrejeriet BARA för att nyfikna, historieintresserade, konditionslösa tösabitar skulle svettas ordentligt!!

Det var det fräckaste!
Det var ju för fan bara toppen på berget! En vanlig bergstopp! Där fanns ingen ruin!
Jag tänker ju att om man skriver "borg" så menar man självklart "ruin"! Inte en jäkla bergstopp!

USCH, så besviken jag blev.

Inte hade fyren öppet heller, så vi fick bara titta utanpå!

Hemvägen gick iaf bättre, och självklart stannade vi på ICA i Kivik och köpte lite färdkost. Kunde vi gott unna oss när vi varit så duktiga och caféet var stängt!

På det hela taget blev det en bra dag.
Jag vill ha fler sådana!

#Grevlunda #GrandPrix #TommyKörberg #Körberg #Stenshuvud #Nationalpark #Borg #Fyr #CaféAnnorlunda #Kivik #Österlen

Vännerna gör sitt bästa för att distrahera mig från tankarna på livet framöver.

När jag sitter hemma glor jag bara på TV, så spännande som möjligt för att slippa tänka, men det funkar inte alltid...

Med jämna mellanrum kommer de där tankarna...

Ska han nånsin ge sig och lämna mig ifred?
Är det ens lönt att tänka framåt?

Finns det något framåt, eller kommer han närsom?

Vad blir nästa steg? Nästa sak?

Han har satt sina spår, och inte bara hos mig.

Häromdan var vi ute och åkte när en pickup rullade in på en parkering.

Martina sa drog efter andan och sa "Puh, jag trodde det var A!! Jag tänker på honom varje gång jag ser en sån bil, även om det är fel färg".

Ja, han har nog satt spår hos oss alla, och det är klart...

Så länge de var oroliga när jag inte hörde av mig. Gick det mer än 30min innan jag svarade på ett mess så skrev de direkt "Hör av dig så vi vet att du lever!"

Det har resulterat i att vi alla försätts i "flight-mode" när vi tror att vi ser honom.

Letar efter snabbaste vägen därifrån, med våra hjärtan i halsgroparna.

Det ställer förstås till det...

Det här sista gjorde så att det rann över. Jag orkar inte mer...
Men försöker tänka att det är OK att känna sig svag, för jag kommer att resa mig igen.

Frågan är bara hur länge jag får stå upprätt den gången, innan nästa smäll... Jag har ju lärt mig nu att det kommer alltid mer. Just när jag tror att jag är safe...

Hade jag varit hans nya tjej hade jag fanimig varit sotis på att han lägger så mycket tid och energi på sitt ex.

För fan, gå vidare istället!
Engagera dig i ditt nya förhållande och försök få det att funka, lämna mig ifred!

Lite nya tankar dyker ändå upp ibland...

Ikväll var vi på bio, Jurassic world 3D.

Ganska bra faktiskt... Den har fått lite kritik för att vara för lik de andra filmerna, men hallå! Det är dinosaurier på en ö, vad kan hända mer än att de smiter, liksom?!

Tycker ändå att de hade uppdaterat med lite nytt, så jo. Väl godkänd kan jag ge den!

När jag kom hem hamnade jag i soffan en liten stund, och råkade tänka lite...

Tankarna gick framåt, vilket ändå borde tyda på en liten undermedveten förbättring... Framtidstron är visst inte helt slut, eller är på väg tillbaka, kanske...

Jag tänkte på hur skönt det skulle vara att ha någon vid min sida...

Vänner har jag gott om, fantastiskt fina och de finns alltid vid min sida, bara ett telefonsamtal bort.

Jag vet att de kommer om jag så ringer mitt i natten, men det är inte samma sak...

Det skulle vara så skönt att ha någon att krypa upp till i soffan om kvällarna, en trygg famn att landa i.

En famn som talar om att allt kommer bli bra och visar var jag hör hemma.

Men ärligt talat; vem skulle stå ut med mig och allt vad det innebär?

Visst kommer det lugna perioder när jag får vara ifred, men så emellanåt gör han något, och vem skulle orka vara med i den svängen??

För jag skulle inte hålla tyst.

Det tycker jag inte att man ska... Händer något så måste man ju kunna säga det. Prata om sin oro och få stöttning...

Det är ju ingen som skulle stå ut...

Dessutom; om jag inte ens släpper någon över tröskeln, hur fan skulle jag då kunna krypa in i någons famn?!
Jag vägrar ju låta någon röra vid mig, så hur skulle det gå till?!

Det får väl bli han den där som är så få förunnad i så fall, hehe!

Fast jag vet inte hur han ser på saken... Han ger lite blandade signaler...
Ena dagen ses vi och allt är hur bra som helst, en annan dag kommer det kommentarer om att det är trevligt när vi ses, nästa dag hörs vi kanske inte alls, och någon dag kommer en kommentar som blir till värsta dissen, som den där med kamouflaget, om nu inte det var som han tog illa vid sig, vill säga   Eller tar jag det som en diss för att jag inte är helt i balans...? Jag hör ju inte heller av mig ibland, vi har ju en del på var sitt håll, och det där med att få lite space har ju varit en av de sakerna jag uppskattat...

Jag vet inte, och ärligt talat orkar jag inte reda i det heller just nu.

Jag sticker huvudet i sanden och ser vad som händer istället. Ibland är det skönt att inte tänka så mycket, och detta var ju just en sån grej jag inte skulle fundera över... Typiskt!
Aja, skit samma. Där någonstans stoppade jag funderingarna och gick ut med Nick.

Ska försöka sova lite nu, för imorgon blir det en fullspäckad dag!

Först hästhoppning i Grevlunda, och sen en runda på Stenshuvud eftersom vi ändå är i närheten.

Ska bli skönt med lite friskluft!

Godnatt!

Idag satte banken tillbaka mina pengar.

Igår var min bankman ledig, så jag fick prata med den som råkade svara.

När hon sa att de inget kunde göra ringde jag Polisen för att se om det gälldes som ett brott eller inte.

Inte enligt brottsbalken.

Har han tillgång till kontot så har han rätt till pengarna som finns där.

Däremot kunde jag gå till en jurist och få det civilrättsligt prövat.

I en sådan prövning skulle jag antagligen vinna eftersom man kan se att kontot varit tomt sen vi delade på oss, man kan kolla att han suttit häktad och att ett kontaktförbud funnits, och man kan se att pengarna kom från mitt konto.

Jaha... Alltså slänga ännu mer pengar på en jurist, när jag redan passerat 100 000kronorsgränsen?!
Nja... Det tar ju en del energi också, och jag är inte beredd att lägga mer av den varan på honom.

Så idag mailade jag min bankman, som även är jurist.

Efter ca 15 minuter kom svaret.

Vi har fört tillbaka pengarna till dig.

Åh, tack! Underbara människa!

Det var ju en liten tröst iaf.

Fast inte så stor som många tycks tro...

Jag berättade sålkart direkt för tjejerna.

Pappa ringde, han hade sett mitt inlägg på FB och trodde väl att jag skulle dra utomlands på studs, så han fick också höra.

Kollegorna fick höra.

Ja, jag har slutat tycka det här är så pinsamt nu.

Lite pinsamt är det förstås... Att man är så dum i huvudet... Men faktiskt... Som alla andra säger - det är fan han som ska skämmas med sig!

Fast det har han inte vett till...

Skit samma

Jag orkar inte hålla masken längre. Det gjorde jag i så många år innan.

Nu är jag nedstämd om jag är nedstämd och frågar någon så får de veta varför.

Reaktionen när de fick höra att pengarna var åter var "Jamen vad bra! Vad skönt att det löste sig!"

Ehh.... nä... Inte egentligen...

Som jag sa är inte pengarna det största problemet.

12 000kr kan jag både ha och mista, faktiskt lite drygt 10% av vad det kostat mig att bli av med honom.
Så nä... Det har inte alls löst sig.

Det stora problemet är ju att han visat att han har full koll.

Han stör min rytm och jag kan inte göra vad jag vill.

Hur gärna vill jag stanna och ta posten, när jag vet att han också är där och snor den ibland?

Hur gärna vill jag klippa gräset eller på annat sätt vara på framsidan i min trädgård när jag ser hans bil köra förbi och snoka alltsomoftast?

Hur gärna vill jag parkera på framsidan där han ser min bil varje gång han kör förbi?

Han har full koll, och jag känner mer och mer för varje dag att jag inte kan bo kvar.

Skulle behöva flytta ut på landet.
Så långt iväg att han inte hittar min bil.

Folkbokförd på pappas adress, lagfart på någon annan, behålla mitt hus och hyra ut det, så att jag inte går att spåra.

Avsluta de där förbolta kontona!

Det tycks vara lösningen...

Så om någon har en stuga långt in i skogen, hör av er!

Pappa bjöd in till räkpill i Horna ikväll, och jag sa ja för att inte sitta hemma och grubbla.

Distraktioner är välkommet denna helg.

Även de där märkte att något var fel.

Jag har inte träffat grannarna i Horna sedan han åkte ut i höstas.

Har inte varit redo att möta alla frågor, men nu fick det räcka.

Jag är bräcklig och skör just nu, och då får jag vara det.

De får ta det, eller får det vara.

När Ingrid frågade om jag trivdes i mitt hus, och jag sa "Nä... Egentligen inte... Han har ju full koll..." undrade hon hur jag menade, om jag inte fick göra som jag ville.

Då slog det mig.

Ojdå... Hon har nog inte facebook, och kanske läser hon inte heller bloggen.

Vet de inte vad som hänt?
Har inte pappa sagt något?

Nä, såklart inte.

Han har förstått min skam.

Men nu räckte det.

Så jag berättade - allt. Nästan.

Lite mer vin, så var det bra med det.

Skönt att kunna prata om det åtminstone.

Efter lagom mycket vin, lite bunkaboule och räkor kom Anders & Martina och hämtade mig.

En bra stund blev vi sittandes i bilen och pratade.

Lite lättare med de som vet allt redan från start.

Jag hade hoppats att jag skulle repat mig tills idag, men det har jag inte.

Nu får jag acceptera det.
Det kanske tar en dag till eller två. Men sen är det över för denna gång.

Han kan få göra mig illa till mods och göra så jag saknar framtidstro för ett par dagar.

Men det är allt han får.

Alla dagar får jag ändå vakna utan honom, utan hans tafs, utan hans trackasserier, så alla dagar just nu är ändå bättre än de jag levde med honom.

Igår skrev jag om en idiot.

En politiker som uttalat sig förjävla dumt.

Jag skrev att jag funderade på att starta en kategori som heter "idioter" och putta in bl.a det inlägget där.

Idag är det jag som är idioten!
Satan så dumt!!!

Den där Kristdemokraten kan trösta sig med att jag åtminstone dömer mig själv precis lika hårt som alla andra idioter.

När jag äntligen blev av med mitt ex bröt jag alla band.

Jag stoppade hans Volvokort (som jag stod på)

Jag stoppade hans mobil (som jag stod på)

Ja, ni fattar nog grejen... Jag stod på allt eftersom han var en slarvputt med betalningsanmärkningar.

Under tiden vi var ihop hade jag hand om all ekonomi, även hans, så numera är han skuldfri.

Det har varit ganska dyrt för mig, som fått punga ut lite extra till gemensamma räkningar m.m men vi har fört bokföring över det och snart var det dags för honom att betala tillbaka...

Det kom dock aldrig.

Taket som han lovade att han kunde fixa har jag fått betala dyrt material och hantverkare för att rätta till och fixa efter hans slarv.

Saker han snott.

Ja, det slutar någonstans runt 90 000kr som det har kostat mig att bli av med honom.

Läropengar -  som jag konstaterat att det får ha varit värt, helt enkelt.

Visst kunde jag gjort mycket bra för de pengarna, men let's face it - jag är hellre av med honom.

Kosta vad det kosta vill.

Han är blockad på facebook och andra sociala medier.

Hans nya telefonnummer är blockat.

Jag ringde banken i höstas när han åkt ut, och ville avsluta våra gemensamma konton, MEN det går inte.

Jag lyfte en oro över att jag skulle en dag råka sätta in pengar på ett av våra gemensamma konton som han då skulle kunna ta.
 
Det är just vad som hänt nu.
 
Jag fick skattepengar och lite andra extrapengar som jag satte in på kontot "spar och renovering", tydligen är det det som bara heter "Renovering" som är mitt egna...
Imorse när jag satt på tåget loggade jag in på banken och upptäckte jag att alla 12 000kr var borta!!!
 
Tror ni hjärtat hoppade upp i halsen, eller?
Eller kanske ner i magen?
Jag vill inte ens tänka på hur min min såg ut när jag insåg att jag satt in dem på fel konto.

In på alla de tomma kontona och kollade, och mycket riktigt.

Där fanns ett konto som inte var använt sedan september 2014, men där jag satt in 12 000kr den 9 juni, och 12 000kr var överförda samma dag till ett konto jag inte kände igen!

Ringer banken, men de öppnar inte förrän 9...

Funderar på att springa av tåget och köra bort på Polisstationen - jag har ju för fan blivit rånad?!!

Eller...? Någonstans i bakhuvudet känns det som att det egentligen inte är brottsligt... Han har ju tillgång till kontot.

Fan vad arg jag blir.

Vill allt annat än sitta på tåget till Lund och sen sitta i möte hela dagen.

Hur ska jag kunna koncentrera mig?!

Ringer Martina som även hon blir vansinnig! Vi fattar ju att det är han som sett pengarna och snott dem.

Vi fattar ju att det är hans kontonummer som blänker mig i ögonen.

Tåget lämnar stationen och jag får vackert sitta kvar.

Anländer till Lund och går med smärtsamma steg bort till lokalen som ligger i närheten.

Jag har feber och ont i hela kroppen, och är rånad.

Rånad på MINA skattepengar som jag slitit jävligt hårt för att tjäna in, och nu har han fått dem.

Satan så dumt!

Mötet genomleds, och i ärlighetens namn lyssnade jag inte särskilt noga.

Mitt i allt messade Vickan - "Men shit jag hörde nyss!!! Jävla svinfittajävel. Ring när du slutat."

Hehe... Ungefär så kände jag också, men skönt att höra att jag inte överreagerade iaf.

När jag kom av tåget ringde jag banken och undrade hur de skulle lösa detta?
Jag har velat säga upp dessa konton sedan september, men inte fått göra det.

Hon som svarade sa att det inte gick att lösa.

Jag frågade om det var deras uppfattning att jag som blivit våldtagen, misshandlad, inlåst i källaren, kastad i golvet så jag svimmade av i 2 timmar - ska kontakta min förövare?!
Den som suttit häktad för gärningarna, och därmed bryta ett kontaktförbud, vilket leder till att det är fritt fram för honom att komma hem till mig och göra allvar av sitt hot att döda mig?!
 
Jag tycker verkligen att det är en rutten policy.
Kontona kanske inte kan avslutas, men nog måste jag väl kunna avskriva mig från dem?!
Sen får han ta ställning till om han vill ha kvar dem själv eller inte!
 
På andra banker går det.
 
Jag inser att misstaget är mitt - jag skulle kollat noggrannare så att det säkert inte var ett sådant konto. Problemet hade dock aldrig kunnat ske om de hade låtit mig dra mig ur dessa konton för längesedan.
 
Jag sa att jag ville ha en förklaring till varför deras policy ser ut som den gör!
Jag är rånad av min förövare, på grund av en bank som tvingar mig att ha gemensamma affärer med honom.
Känns inte alls bra.

Svaret var att de inget kunde göra, för det krävs att båda skriver på en uppsägan av kontona, och han har inte skickat in sin lapp...

Jag blir så trött... Det var ju precis det här jag sa för 9 månader sen... Att jag var rädd att råka göra ett sånthär misstag, och att han såklart skulle vänta in det och genast sno mina pengar.

Alltså, nu blir det mycket tjat om pengar här, men det är inte det som är det stora problemet...

Det värsta är känslan av att jag aldrig kommer bli av med honom.

Också alla som peppar genom skiten...

De menar väl, men att få höra "Du är stark, kämpa på, blablabla"...
Jag vet inte...

Just nu känner jag mig inte särskilt stark...

Vissa artiklar bara måste kommenteras.

När jag läste den här http://www.expressen.se/nyheter/jamforde-prideflagga-med-nazistsymbol/ i Expressen satte jag nästan i halsen!

Jag är på vippen att starta en kategori till här på bloggen som heter "Idioter", och där skulle detta inlägg platsa mer än väl...

Alltså, han ville avslå en motion om att sätta upp en Pride-flagga (regnbågens färger) utanför kommunhuset i Västerås i samband med pridefestivalen.

Han får ju avslå bäst han vill, det säger jag ingenting om, men motiveringen är nog det sjukaste jag hört i mina dagar.

Han ska ha sagt "Jag ville bara säga att tillåter vi flaggning med en organisations flagga, då måste vi tillåta andras. Kommunen ska bara flagga med den svenska flaggan och sin egen flagga" och gjort jämförelsen att "om kommunen skulle tillåta regnbågsflagga, borde de också tillåta flaggning med hakkorsflagga."

Seriöst?!

Morgan Emgardsson - har du missat precis alla historielektioner under skoltiden??

Kan du ha missat vad hakkorset står för?

Har du missat att den står för förtryck, och inget annat?

Eller vet du inte vad prideflaggan står för?
Har du missat att den står för frihet och kärlek??

Är du helt seriöst, helt sjuk i hela ditt jävla huvud??
Eller är det synd om dig, för att ni i din skola inte hade några historielektioner?
Fick du aldrig åka till Treblinka eller något av de andra koncentrationslägren?
Har inte du skrivit uppsater på flera A4-sidor om hur Hitler och hans gäng slaktade miljontals?

Du kan ju inte ha missat det?!

Är du så jäkla inskränkt att du inte förstår att det finns olika människor här i världen?
Alla älskar inte alla, alla kan inte älska alla, men man kan banne mig ha vett att visa en gnutta respekt!

Även du måste väl ändå inse att du inte har ett endaste dugg med att göra om en kille älskar en kille, en tjej älskar en tjej, eller en kille älskar en tjej?
Även du måste väl ändå inse att du inte har enn endaste dugg med att göra om en kille vill klä sig som en tjej, eller som en kille?
Tillochmed kyrkan accepterar homosexuella idag, men du, din jäkel?! Du ska stå där och predika om vem som får älska vem?!

FY SKÄMS!
Hade jag varit Kristdemokrat i din kommun hade jag gjort allt för att du skulle avgå från dina uppdrag.

Du kan väl inte jämföra en kärlekens flagga med en dödens, hatets och förtryckets flagga?

För upplysnings skull kan jag berätta att det inte bara var judarna som förföljdes och torterades, utan även homosexuella.

Men du vet väl inte det heller, förstås - du som missat alla dina historielektioner.

Jag tycker att du ska anmäla dig till en kurs på Komvux - Historia A. Sen kan du fortsätta med Historia B.

Eller förresten, börja med grundskolekurserna, för svastickan tror jag har nämnts i varenda bok.

Nä du.

Skärpning.

Behöver du hjälp med att leta komvuxkurser så hör av dig.

Jag hjälper dig gärna på din väg mot upplysning, så du får veta hur korkat ditt uttalande var!

Kidnappa säger man väl inte om en hund?
Måste bli hundnappa jag gjort mig skyldig till idag   

Jag ville så gärna gå på Kjugekull.

Det var så längesen jag var där, och naturen där är så fin, så jag messade Frida och Martina och frågade om de ville med. Sa också att jag inte orkade några kamper med Nick, så Sonny kanske ville med istället?

Jag är uppvuxen med hund, och hunden har alltid varit anledningen till att gå i skogen, varför göra det annars, liksom?!

Martina orkade inte.
De hade jobbat på rocken till närmare 3 inatt, men jag fick gärna låna Sonny om jag ville.

Det ville jag!

Han är så snäll att gå med, så man märker knappt att han är med, lille Giddy!   

Jag har kvar nyckeln hem till Anders och Martina, så det gjorde ingenting om de inte var hemma när jag skulle hämta honom.

Martina var hemma när jag kom, så hon släppte ut honom.

Han såg lite förvirrad ut när han hade blivit instängd i en bil som han sent omsider upptäckte inte var hans!

Martina gick dessutom iväg, istället för att hoppa in, så han blev ett levandes frågetecken när vi körde iväg.

Väl framme tänkte jag att han kanske inte alls lyder mig när hon inte är med, men jodå!
Han är så duktig!
Han hängde på när vi tog avstickare för att titta på stora stenar, jättegrytor och allt möjligt.

Såklart fanns det en skylt som skröt om ett fornminne och en brant trappa upp.

Sonny hängde på och litade på att vi skulle leda honom rätt.

Vad själva fornminnet bestod i fattade varken jag eller Frida, så vi hittade på att det säkert hade varit en utkiksplats eller att ett stort slag utspelat sig just där... eller nåt...

De kunde ju sagt vad som var själva fornminnet??
Men utsikten var fin, det höll Sonny också med om!

Rätt som det var hade vi nog gått lite fel...

Några meter från oss fick vi syn på stooora kossor som låg och sov!   

Jahopp...

Frida fick trampa ner taggtråden på en sten som jag och Sonny klättrade över, sen var vi i säkerhet.

En liten kik på google maps eller något i den stilen, helt lokalsinnesbefriade som vi båda tycks vara, och ett konstaterande att vi fick börja gå åt något håll, och hoppas på att få syn på en blå prick på ett träd...   

Långt om länge hittade vi den.

När Martina snapchattade en bild på Butters och skrev "Buttersmys" fick vi ju göra likadant och skriva "Sonnymys", kanske mest för att hon inte skulle tro att han dragit iväg med mig, hehe!
   

Frida som ju är från Bromölla (eller Gualöv tillochmed???) hade inte varit på Kjugekull sen hon var liten och var där med skolan.

För min del är det åtminstone inte mer än 1-2 år sen jag var där.

Synd egentligen, när man har så nära.

Det får vi börja utnyttja bättre!

När vi kom hem gick Sonny och la sig.

Han tyckte nog det var skönt att vara hemma i tryggheten hos sina föräldrar, fast han verkade trivas bra med oss också.

De dagar jag inte orkar kämpa med Nick är det väldigt skönt att Sonny finns och att Martina vågar låna ut honom.

Tack   

Jo men det var ju det här med Sweden Rock...

De här tjejerna gör sitt bästa för att jag ska komma ut och se världen lite, inte bara sitta hemma i soffan med mitt handarbete, så i fredags ville de ha skjuts dit.

"Ja, så kan du ju äta lite med oss och sånt innan vi går in. Du kan låna mitt parkeringspass!!" tyckte Martina, och visst. Jag är inte sen att hänga på lite trevligheter.

Jisses...

Jag har väl aldrig sett så många konstiga människor samlade på ett ställe innan!

Parkeringen låg nära, och givetvis rullade vi in med rutan nere och dunka-dunka, visserligen inte rock direkt - mer snusk men roligt "Jag spottar aldrig ut min snus innan jag suger k......." skrålade det, hehe!

Ja, man får ta seden dit man kommer   

Tjejerna var passande klädda och var hemskt söta   

På vägen till maten var det trångt och massa konstiga människor.

Jag passade dåligt in, klädd från jobb med skjorta och finskor, men man kan väl kalla mig glam-rockare då?   

Vi gick via campingen, och man kan ju inte vara stel och trist bara för man är nykter, så jag fick sätta mig in i rollen som rolig festivalbesökare och dansade lika gärna som både Vickan och Martina när det spelades musik från bussar, husvagnar och allt möjligt. Det ena åket skabbigare än det andra.

På insidan var jag lite lätt chockad   

Mitt på campingen hittade jag minsann en gammal militärbil, något jag såklart var tvungen att fota och skicka till min vän som mycket ståndaktigt stått emot påtryckningar om en uniformsbild under dagarna han jobbat denna vecka!

En liten pik följde såklart med, något i stil med att det fanns en massa kamouflage i Norje åtminstone   

Den togs nog emot lite dåligt, med ett svar om att jag fick passa på att titta där då!   

Undrar just om han missförstått något??
Det är inte kamouflaget i sig... Eller jo, visst är det tilltalande, men det är ju inte det jag vill se egentligen.

Det är ju just han som blir så snygg i sin uniform!

Jäkla trögo, om han inte förstår bättre. Hade det kunna va vem som helst kunde jag ju lika gärna bett någon av de jag känner inom hemvärnet!!

Men det är ju förstås en bra egenskap att vara ståndaktig och varken ge efter för gnäll eller lätta hot, hehe!
Men ändå... Han borde ju begripa att detta inte alls är lika givande, utan att det faktiskt är han som utgör det bästa av de där bilderna...

Borde jag säga något om det?
Nä, det borde han fatta utan förklaring! Eller är jag sådär trög nu igen? Aja...

På natten var de avhämtning, så vid 2 somnade jag, och sen gick jag inte upp förrän 13,40     

Så JÄKLA SKÖNT!!   

Jag vaknade först vid 11,30 men tänkte "Bättre kan du!" Så somnade jag om igen.   

Idag blev alltså inte mycket gjort...

Jag började klippa gräset, men klippte av en lina av stål, så sen strejkade klipparen.

Utmärkt ursäkt att gå in igen och titta vidare på Game of Thrones.   

När jag kände mig tillräckligt lat åkte jag till stallet och sen vidare för att handla.

Mitt i shoppingen messade Frida och undrade om jag ville följa med på rocken...

Jodå, jag hade ju varit där innan, riktigt världsvan börjar jag minsann bli, så jag var på.

Hem och gjorde mig iordning.

Undrar hur många jag lurade i att jag var en tvättäkta rocker??
Fake it til you make it! Eller?
Skickade bild till Frida och undrade om hon trodde jag skulle lyckas...

Hennes svar blev "Bad ass! Men nopp Caroline du e ju en mjukis   "

Haha...

Tycker nog ändå jag blev lite fräckare än vanligt... Nersläppt hår och tillochmed svarta naglar ju!   

Tycker för den delen inte att hon heller ser så mycket rockigare ut än jag!   

Efter några varv såg jag anledningen till att alla hade kamouflagebralls på sig!
Minsann, minsann! En hel liten shop med såntdäringa!

En bild tog jag, men den lät jag bli att skicka med fler pikar.

Ska han tjura så får han göra det! Minsann!

I give up!

Nog för att jag gillar utmaningar, men nånstans får gränsen ändå gå!

Nu blev det lite sent inatt också, så jag får väl ställa klockan imorgon så jag inte vänder helt på dygnet.

10,40 borde räcka.

Tidigt för mig, sent för andra, borde bli lagom!
Godnatt!   

I dessa dagar skulle man kunna tro att alla, verkligen ALLA är på Sweden Rock.

Från och med igår är jag hundvakt, kattvakt och hästvakt, hehe!
Tur att djuren är snälla och söta, så det känns inte som något besvär   

Lite bekymrad tänkte jag för någon vecka sedan att jag ville ju Hasse Andersson i Tivoliparken ikväll...

Men alla skulle lyssna på vrålet borta i Norje!

Dock kom jag på en lysande tanke!
Ingen på jobbet är ledig och åker dit - kanske någon av dem vill till parken istället??

Jodå, Susanne ville med, och pratade med Marie som jobbar på samma våningsplan som vi fast på kommunen istället för regionen (Ja, det är lite snurrigt, det där... I det nya Rådhus Skåne i Kristianstad blandar man hej vilt, kommunanställda och regionanställda i samma hus, på samma våningsplan!) och hon ville också följa med.

Kvällen skulle börja med nån "Pidde pannkaka" så det passade bara bra att Susanne skulle träna och jag skulle fixa djuren innan.

Jisses, med folk det var i parken!!
Vi kom strax efter 19,00 och där var i princip fullsatt    Tur att Marie hade varit på plats i tid och gjort rum för oss!

Vi såg inte särskilt mycket, men vad gör väl det?
Vi hade supertrevligt!
En fördel med att blanda kommun och region är ju att man får en bättre kontakt.
Det är ju inte så sällan som våra vägar korsas även inom jobbet, så varför inte passa på att bygga broar även utanför?

Bilden vi tog ville INTE laddas upp till Instagram, minsann!
Det var för mycket folk på samma plats, antagligen. 10 000 hade Polisen uppskattat det till.

Den kom upp en stund senare när jag kört Susanne hem.

Susanne är till vänster och Marie till höger.

Efter att Hasse hade spelat klart tyckte vi, och många med oss, att det var dags att åka hem.

Ett problem var att  jag behövde kissa, och kön till toaletten var lååååååååång!

Lösningen blev att jag följde med Susanne och kollade in hennes nya lägenhet.

Trevligt med en liten husesyn   

När vi hade pratat en stund tyckte vi att det började mörkna ute och undrade vad klockan var... 22,20   

Vi hade stått och traggat i nästan 2 timmar! Ooooops...

Men det var ett välbehövligt samtal, lite terapi för både henne och mig. Det behöver man ibland   

Aja, nu är jag åtminstone hemma, får väl slappa en stund i soffan & ta ut Nick, och sen sova ett par timmar.

Imorgon är det möte nästan hela dagen, och sen ska jag köra ut tjejerna till rocken!
Efter det händer inte mycket, så det verkar bli en slappehelg, även denna   

Passar mig ganska bra egentligen.

Fast städa och klippa gräset måste jag nog ändå... Innan det blir övermäktigt