Idag blev mamma utskriven från CSK...

Hon har ju varit hemma på permis över helgen, och känner att hon lika gärna kan ligga hemma och ha ont, som att ligga där och ha ont...

Och det är ju sant... De gör ju ingenting ändå.
Kollar inget, inga prover, ingen röntgen, ingenting... Varför ska hon då ligga där?!

Andy körde in henne till sjukhuset där hon pratade med doktorn.

Sen blev hon utskriven, gick inom apoteket och hämtade en stor kasse med piller, också körde de hem...

Tydligen var detta en av de bra dagarna. Hon hade inte ont...
Problemet är ju bara att imorgon kan hon ha jätteont, fast att hon tar lika många piller... Det är sådär varannan dag hon har ont, oavsett...

Skönt att hon ska till Lund på torsdag iaf...

Där kollar de iaf vad problemet är, istället för att bara knarka ner folk som de gör på CSK...

Det är som vi sagt innan.

CSK är inget sjukhus, snarare ett slakthus!!

Titta bara hur det var när Andy kraschade med crossen.

Ni ska ju inte tro att de tvättat av honom och snyggat till honom, eller över huvud taget tagit hand om honom.

När jag hämtade honom dagen efter var han full med torkat blod, och skinnflärpar som torkat och stod rakt upp...
Så när vi kom hem fick jag sätta honom på en stol och ta försiktigt med ljummet vatten och tvätta av honom... Sen kom saxen fram! Klippa av död hud...

Usch...  

Kunde de verkligen inte gjort det där??? De som kan...

Men det blev ju bra, så tydligen duger även jag som undersköterska............

Idag hade mamma jätteont...

När vi kom dit låg hon inne på soffan och bara skakade...
Hon hade tagit sin medicin, men hade ändå så ont...

Jag gick och hämtade lite Coca Cola till henne eftersom hon trodde att det var magen som var problemet, och när hon lyfte glaset för att dricka skakade hela handen...

Det är så hemskt att se henne så liten och hjälplös...
När hon satt där ihopkurad, utan hår och man riktigt såg hur mager och tärd hon blivit... DÅ insåg jag hur sjuk hon faktiskt är... Eller har varit, om man ska tro på läkarna...

Jag sa till henne att de faktiskt fick åka in till CSK sa hon bara att hon inte orkade.

- Jag kan ju lika gärna ligga här och ha ont, de gör ju ingenting ändå...

Nej, det är ju iofs sant... Men då får man väl trycka på dem lite!!

Så kom pappa in, och jag sa till honom också att de skulle åka in.

Vad som hände vet jag inte riktigt, men han fräste till

- Men Carro! Hon har ju precis kommit hem!!!

Ja, och?!! Hon har ju ont!!! Inse någon gång att hon är sjuk.

Hon kan inte vara hemma. Hon kan inte laga mat. Hon kan inte tvätta.

Hon kan inte finnas där alltid.

Mamma måste också få vara... Bara vara...

Sjuk eller frisk, pigg eller trött. Bara vara...

Inte alltid finnas för andra, utan bara vara!

Jag orkade inte hålla emot mer...

Insikten om hur sjuk hon är blev för jobbig, och det kan jag ju inte visa henne...

Så jag gick ut i köket...
Andy kom och skulle trösta, men saken är den att så fort jag landar i hans famn känner jag mig lugn och släpper ut allt! Så det gick inte...

Istället gick jag ut till Ascott i hallen och kramade honom lite...
Det är märkligt, det där med djur... På något sätt är de trygga och uppmuntrande. Det är så härligt att mysa in sig i hans stora bringa och gosa runt.

När jag fyllt på med energi från honom var det ganska OK igen...

Mamma kände sig dessutom bättre, så vi gjorde en macka och fikade lite.

Så frågade hon om jag ville klippa henne, hehe!

Hon har sitt lilla stubb som kommer, men där finns också ett och annat hårstrå som inte trillat av från det gamla håret. Så det fixade vi...

Mitt i allt elände började jag fnissa

- Det är ju nästan som Skalleper i Ronja rövardotter, *fniss*

Så började mamma också fnissa och sen var det bra igen...

Ja, lite skoj får man väl ha mitt i allt elände?

Nu är hon trött på skiten.

Varför ska hon ligga på CSK till ingen nytta och ha ont?

Då kan hon lika gärna ligga hemma och ha ont, resonerar hon...

Jag håller fan med!

De gör ju inget ändå...

Proppa i sig smärtstillande gör hon lika bra himma!

Hon hade lite ont när hon skulle åka hem, men hem skulle hon!

Så Andy hämtade henne...

Hon blir så tacksam för minsta lilla, och tjatar om hur snälla vi är hit och dit...

Vad hon inte förstår är att vi inte hjälper till för att vara snälla utan för att vi vill!!

Det är ju min mamma för tusan!

Jag VILL ju göra allt jag kan för henne!

Andy känner likadant. Han känner ju lite att hon är hans mamma också... Så det är ju inte så konstigt om han också vill hjälpa till...

Man kan ju alltid hoppas att hon känner sig lite piggare av att komma hem...

Så nu får vi se hur det går.

Permission över helgen är ju alltid nåt!

Idag var första gången jag sett mamma utan hår...

Hon har ju fått en stilig peruk, som alla cellgiftspatienter får, så man har inte märkt det innan.

Men ikväll när vi var hos henne blev hon varm, så hon slängde av den!

Lite chockartad upplevelse måste jag säga... Man ser ju så mycket sjukare ut utan hår på nåt sätt... Så litet hennes huvud är... Undrar hur mitt hade sett ut...?

Lite fjun har iaf vuxit tillbaka på henne, så det kommer ju...

Hon blir säkert jättefin snart igen   

... blev det idag.

Andy hämtade mig, så körde vi upp till mamma med den där boken, så hon har nåt att göra om dagarna.

Hon är så söt...

Hon hade köpt en liten glasängel till mig, för hon tycker att jag är det som kommer varje dag   

Det är inget att vara tacksam för egentligen tycker jag...

Mår mamma dåligt är det klart att jag kommer!

När jag legat på sjukhus har hon varit hos mig!

Nedrans läkare... Hon har ont varannan dag och mår bra varannan...

Det börjar bli dags att sätta fart på dem snart!

Smärtan har fått ytterligare en förklaring nu...
Tydligen ska kroppen ha vant sig vid att få cellgifter vid en viss period, i hennes fall var 4e vecka. När det då inte kommer (eftersom hon är friskförklarad) protesterar kroppen såhär....
Jag tycker det låter skumt... Cellgifter syftar ju till att döda sjuka celler, varför skulle kroppen vilja ha något dödande i sig?
Ahh, jag fattar inte... Tycker mest det låter som dumma bortförklaringar...

Det enda rätta hade varit att sätta henne i transport till Lund och låta dem göra en kontraströntgen snarast möjligt!

Men nej...

Vi förvarar henne här, proppar henne full med smärtstillande också skiter vi i vad som händer... Vi gör det lätt för oss...

Är det så man ska tolka det?????

Idag körde jag uppom mamma en runda efter jobbet.

Eftersom det inte var besökstid fick vi träffas utanför istället...

Vi kom fram till att hon nog inte kommer hem imorgon, utan får bli kvar ett par dagar till... Så jag får köra upp med en bok till henne imorgon, tror jag...

Häromdan när hon hade så ont berodde det på att sköterskan gett henne fel medicin!!!

De har dubblat dosen morfin nu, så pillerna ska vara dubbelt så starka.

Eftersom de inte hade de starka hemma skulle hon ha dubbel dos av de svaga.

Men det hade missats!!!!

Inte undra på att hon hade ont!!!

Vad är det för personal?!!!

Men sen tänker jag... Att om det hade varit tvärt om, och hon hade fått för mkt hade det ju inte heller varit bra, så sköterskan tog väl det säkra före det osäkra...?

Men ändå...

Det är för dåligt!

Och det uppdagades inte förrän på ronden heller!!

Då fick doktorn reda på det av en slump, och sen hoppas jag att sköterskan fick sina fiskar varma och att en avvikelse skrevs på det hela!

Faktum kvarstår; mamma har ont och de gör ingenting... ren förvaring alltså.

Ska det fortsätta så tills hon ska till Lund den 6/10?!

Känns som om det är dags att kontakta patientnämnden snart....

Idag hade hon ont igen...

Tydligen förklaras det hela med någon form av förstoppning, som morfinet ställer till med...?

Varför hjälper då inte de dropparna hon får för magen?

Jag har inget större förtroende för läkarna där, känner jag...

Det är precis som om det bara är någon slags förvaring tills hon ska till Lund på torsdag...

Ja, jag vet inte... Dåligt är det iaf...

Idag var mamma lite bättre.

Vi mötte henne utanför CSK en stund innan vi skulle köra till Vånga och köra cross eftersom vi gjort ett litet ärende till henne   

Skönt att det går på rätt håll.

Då var det kanske bara urinvägsinfektion iaf?