Äntligen är takhelvetet klart!!

Snickarna blev klara tidigare idag och rev ner ställningen.

Efter jobbet kom pappa och brorsan med släp och hjälpte till att packa på ställningen så att pappa kan köra och lämna den imorgon!

Ställningen har varit ett kapitel för sig.

Sjukt arg har jag varit...

I förra veckan ringde jag Hyrhöjden och bokade den. Jag sa hur mycket jag behövde och killen där ringde tillbaka efter en stund och berättade att ställningen fanns på lager, men att jag inte alls behövde så mycket som jag sa... Det räckte med lite mindre delar.

"Jaha, vad bra. Ja, du kan ju det här" tyckte jag.

I måndags körde pappa och hämtade den i Sibbhult, där de beställer ställningarna från.

Jag hade såklart förberett snickarna på att jag fått färre delar än jag trott, och mycket riktigt hörde de av sig vid 11-snåret och sa att det behövdes mer...   

Jag blir så jävla arg!!!
Det är jag som räknat på allt annat material. Jag som räknat på brädor, färg, fan och hans mormor kan ju därmed inte vara helt tappad bak en vagn!
Men då sitter där en gubbsjuk jäkla gubbe och virrar på huvudet, säger "t,t,t,t,t,t" och tänker att såna här grejer klarar inte en liten flickesnärta av! Nej, nej. Han kan förstås det här myyycket bättre, jag menar, han har ju trots allt en dinge-dongare mellan benen.

ELLER????!!!!   

Bahh!!!
Så när jag ringer dem svarar en annan kille som berättar att han jag pratat med har semester.

Men det är inga problem att lägga till fler delar på beställningen.

- Toppen, tack. Då skickar jag bort pappa att hämta delarna som saknas.

- Javisst! Eller vänta.... Var det den där Hakin?
- Ja, precis.

- Aha... Du, den beställningen läggs in i ett annat system, och det har jag inte fått upplärning i...

- Nähä, det var ju tråkigt. Men jag behöver delarna ändå... Skulle faktiskt haft dem redan från början.

- Ja, men du! Jag ska ändå prata med honom om ett annat ärende, så jag ringer honom, så hör jag av mig sen.

- OK. Jag har släpet till kl 16, så jag kör gärna och hämtar delarna innan dess.

- Ja, jag ringer honom direkt!

- OK. Tack sålänge. Hej hej!

16,30 tittar jag på klockan och inser att pappa lämnat tillbaka släpet och dessutom stängde de 16,00.

Jahopp. Ringer snickaren och säger att vi får skjuta på det. De kan ta ledigt på tisdagen...

Tisdagen går fram till ca kl. 10.

När jag fortfarande inte hört av dem ringer jag igen.

- Ja, just det! Jo men det kan ni köra och hämta. Han sa att han hade meddelat dig det igår.

- Jaha... Hur då? Jag har inte fått svar på mailet jag skickade till honom, har inget mail i skräpposten, inga missade
   samtal, inga röstmeddelanden och inget SMS...!  Men skit samma. Då kan vi alltså köra och hämta delarna nu?

- Ja, du... Jag ska bara kolla med honom en gång till. Jag hör av mig om en stund.

- Jaha.... Hej hej...

Lite senare ringer han och säger att jodå, det är fixat. Vi kan åka och hämta grejerna.

Jag ringer pappa som hyr släp IGEN och kör mot Sibbhult.

Efter någon timme ringer pappa

- Hej Pärlan! Jag står här i Sibbhult, och de vet ingenting om några ställningar...?

- *suck* Säg till dem att jag har pratat med M på Hyrhöjden som har pratat med J som har semester, men sagt att
   han meddelat dem.

Sorl i bakgrunden, pappa och gubben på Skagerholms mumlar, och jag ser för mitt inre hur han kliar sig i pannan.

- Näe, han har inte hört något... Men delarna finns här.

- Ja, ta delarna nu så reder vi resten sen, säger gubben som kanske är den andra gubbsjuke drullen som slagit sitt kloka huvud tillsammans med han på Hyrhöjden, och gemensamt, 2 karlar förstått sig bättre på det där med att räkna på material än den dumma flickesnärtan som till syvende och sist faktiskt hade rätt.

Idag vid lunch messade snickaren att de var klara och började riva ställningen.

Det var minsjäl snabbt jobbat, må jag säga!

Lättnaden som sköljde över mig var påtaglig.

På något sätt blev dagen ljusare, livet lättare och luften lättare att andas.

100kg lyftes från mina axlar, och lycka är ett understatement av mitt känslotillstånd.

ÄNTLIGEN är det klart.

Det som skulle blivit klart v.29 2014, blev klart v.29 2015.

Så mycket skit som varit sammankopplat med det här jävla takhelvetet alltså!

Alla ändlösa diskussioner långt ut på nätterna

- Då skiter jag i taket!!
- Jamen gör det då, så lejer jag bort det. Ta dina saker och försvinn.

Blablablablablablablabla....

Och efter att det var påbörjat. Taket låg öppet...

- Då skiter jag i taket!!
Panik!! Tänk om det börjar regna, allt vatten rinner in. Kan en byggare komma sådär på stört?? Men ändå samma svar

- Jamen gör det då, så lejer jag bort det. Ta dina saker och försvinn.

Och efter att takpannorna kommit på

- Då river jag ner allting igen!!

Panik!! Fatta vad dyrt materialet var, och jag var så stolt över att inte ha lånat en krona, utan sparat ihop till allt.

Men ändå samma svar

- Jamen gör det då, så lejer jag bort det. Ta dina saker och försvinn.

Diskussioner fram till 04 på nätterna, sömn till 05, vakna 05 av att han tafsar.

Fyfan, vilken tid...

Och nu kan jag ÄNTLIGEN släppa den!

Nu finns ingenting som påminner om honom.

Ingenting som hänger över mig.

Ingenting som plågar mig.

Det tog ett år, men nu är skiten över.

Hallelujah moment!

Efter stall och annat fix hade jag fortfarande energi kvar, så jag kopplade huliganen (Nick) och SPRANG en runda med honom!!    Riktigt skönt var det också, minsann!
Nu har jag precis kommit ur duschen och satt mig i soffan.

Jag kan fortfarande inte duscha med stängd dörr, men å andra sidan kanske det kan kvitta.

Det kommer en dag, det också.

#Snickare #Vindskivor #Hallelujah #Springa #Byggställning #Dinge-dongare #Gubbsjuk #Flickesnärta

Fy fasen vad trött jag är just nu...

Känns som att jag skulle kunna sova i hundra år...

Idag är 8e dagen i rad jag inte får sova ut, och jag är inte fullt fungerande utan sömn!
Förra söndagen gick jag upp i ottan eftersom vi skulle fota hästarna innan regnet skulle dra in vid lunch, sen har det varit jobb måndag-fredag och både lördag och söndag har snickarna varit här, så jag har gått upp tidigt båda dagarna!

Jag är ganska beroende av sömn, särskilt om sömnlösheten inte är självvald.

Väljer jag att sova lite för att jag har trevliga saker att göra så är det inga problem.

Om det däremot är ett måste, och något som inte är särskilt skoj så blir det problem.

Det här nedrans taket alltså!!

Skulle kunna spy på det nu...

Det är inte bara taket i sig, det är så mycket skit sammankopplat med det.

Det är positivt att det blir fixat, men jag är bitter över att det ännu ej är klart.

Bitter över att det som skulle tagit 1-2v nu tagit snart 1 år.

Bitter över att jag lyssnade på andra istället för att anlita hantverkare.

Bitter för att jag var så jävla dum.

Bitter för jag inser att ingen annan bär ansvaret, utom jag själv.

Bitter för att jag inte kan skylla på någon annan.

Bitter för att jag inte blev av med honom redan våren 2012 när jag sa att han skulle packa sina saker och försvinna, för då hade det aldrig blivit såhär.

Bitter för att jag inte kom på ett sätt att bli av med honom redan då.

Bitter för att det gick så långt, och det här FÖRBANNADE taket är en ständig påminnelse om all skit!
Att få det klart skulle bli en så tydlig markering på att all skit är över.

Den sista utrensningen av honom.

Och jag trodde att det skulle bli klart den här helgen.

När de sa redan på lördagen att allt inte skulle hinnas med denna helg ville jag inget hellre än att kasta mig på marken i fosterställning och skrika!
Men så kan man ju inte bete sig, så jag bet ihop och sa "Nä, det är klart... Det är ju en del kvar..."

Jag tror att underläppen började darra och ögonen kändes blöta, så jag låtsades gäspa och vände blicken ner på telefonen.

De kände nog att stämningen blev lite stel, så de återgick till sitt.

Jag försöker vara på gott humör, skratta och skoja med killarna som hjälper mig, men det är så sjukt svårt att hålla masken när jag känner hur hela min uppsyn förändras så fort jag vänder bort ansiktet.

Ögonbrynen sjunker ner och ihop, mungiporna pekar nedåt och jag gissar att ögonen är helt kolsvarta.

Fan vad bitter jag är.

Fan vad trött jag är.

Jag vill ju vända det till något positivt och i små, mycket små, korta stunder känner jag att det är jävligt skönt att få det fixat.

Visst har det dragit ut på tiden, men nu är det ju iaf på gång!! Woho!!
Att åka lift är dessutom skoj, så "Jäjj, nu kör vi!!"

Den gaveln som blev fixad blev jättebra. Nu liknar det ett hus igen, åtminstone från parkeringen sett!

Men när jag är trött blir jag 2 saker.

1 - Gnällig

2 - Kramig

Jag gnäller och gnäller och kan knappt se något positivt alls.

Jag försöker, och visst kommer jag på de positiva sakerna, men de känns inte positiva.

Därför kan jag mycket effektivt lura i folk att jag är så positiv, så. Och så glad, så, att få det fixat.

Minsann!

Men egentligen tänker jag bara att det är själva fan att det inte gått som det skulle.

När jag är trött vill jag kramas. Mysa.

Inte för att jag vill bli tröstad för att jag är gnällig, utan bara för att jag är kramsjuk överlag, lite sådär.

Nick och katterna är inte alls med på noterna.

Nick tror att vi ska busa när jag tar tag om honom, och katterna vill inte alls bli fasthållna.

Dags att leta fram ett gosedjur kanske...

Blä.....

Bara tanken på att det är en hel vecka med tidiga mornar tills nästa sovmorgon är hemsk!!

Även om jag somnar på soffan nu och får en timme eller två, så är det inte samma sak som att sova från natt till förmiddag.

Urk...

Nä, nu ska jag leta fram den största nallen jag har, sen ska jag krama den hårt och låtsas att  jag är 7 år igen och precis fått honom.

Jag är 7 år, mamma lever och inget JÄVLA tak finns att fixa!

#tak #takbyte #snickare #kramsjuk #bitter

Igår var jag hos brorsan med en dator...

Han hade fixat min ena och min externa hårddisk, och nu skulle han kolla på en annan.

Tur att det finns en hacker i släkten!   

På vägen hem ringde jag pappa som skulle hjälpa till att koppla in kompressorn.

Den har stått i mitt ena garage i flera månader eftersom det andra garaget där den sen ska stå har varit fullt av nymålade brädor.

Nu börjar jag se slutet på målningen dock, och snickarna kommer till helgen och ska sätta upp vindskivorna, ÄNTLIGEN!

Vi började redan i höstas, men när de sen tog en paus över jul och nyår gjorde jag också det, istället för att köra klart allt så det var förberett!!
Så i februari/mars satte jag fart igen och skulle blivit klar med det sista i april.

När sen exet ringde och hotade med besök i början av april var jag inte bekväm i att stå i garaget på mörka kvällar, när jag inte har något fönster mot uppfarten, och alltså inte vet om någon står och väntar på mig när jag kommer ut från garaget... Feg kanske man kan kalla det, men så tänkte jag!

Nu är det iaf ljust länge om kvällarna, så jag har tagit tag i det sista.

Häromdagen messade Tommy (en av snickarna som hjälper mig) "Du har kompressor, eller hur? Så tar jag med spikpistol och slang"

"Ehh, alltså... Ja, jag har en kompressor om du vet hur man kopplar in den... hehe..."

När pappa fick höra det erbjöd han sig genast att komma bort.

Sagt och gjort.

Direkt kom första problemet.

Kartongen hade bara ett snöre, hur fan ska vi lyfta den???

- Har du ingen säckakärra, Pärlan?

- Nä........ Men jag har en rullebör!

- Jaja, det går ju lika bra.

Vi fick upp den och körde bort den.

Kniven har jag inne i huset, men jag hittade en såndär rakbladskniv och sen slaktade jag lådan!

Så in i garaget och hittade rätt nycklar för att skruva på hjulen.

En vända till för att hämta en mejsel att pela väck plomberingen vid oljepåfyllningen.

Jag gav grejerna till pappa, men icke! Lilla pärlan fick allt skruva själv!

Det gick för den delen galant!

Precis som förr när vi mekade i garaget. Pappa pekar, jag skruvar, sen kan jag det till nästa gång   

Jag kände pappas nöjda min i nacken. Pärlan kan om Pärlan vill, tänkte han! Haha...

När vi fått ihop skrället satte jag i sladden i väggen. Sen var det bara att vänta.

Den dönade och pumpade, och när vi stått där en stund slog det mig att alla haft rätt i alla år.

Jag är pappas flicka. Sådan far, sådan son brukar det ju heta. Här är det sådan far, sådan dotter.

Vi stod precis likadant.

Fötterna på axelbredds avstånd, händerna i sidorna, lätt knutna, blickarna riktade mot apparaten.

Min blick med skeptisk förväntan, pappas med säker förväntan.

Jodå! Det gick som det skulle! Woho!!   

Nöjda rullade vi in den i garaget. Vi hade lyckats ännu en gång.

Hur gammal man än blir är nog pappa alltid den lilla flickans hjälte.

Som när jag var en av vändorna i garaget för att hämta något.
Jag såg den där förbolta spindeln sitta kvar i spannen, som den gjort häromdagen också!
Iiiiiiiiiihh!! Fyyyyyyy!! Hjääääääälp!!! Paaaappaaaaaa!!!
Paniken slog emot mig, men man kan ju inte fara iväg och skrika som en liten fjolla, så jag bet ihop, gick sakta mot dörren och stirrade stint på pappa.

- Pappa... Är du rädd för spindlar? (som jag kommer ihåg det är det alltid mamma som har dödat dem sålänge jag bodde hemma, en viss rädsla till trots)

- Näe...

- Kan du döda den som sitter där inne?

- Var då?

- Där inne. I spannen!

- Var?

-DÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!

Jag går så nära jag vågar och pekar sedan i rätt riktning.

Pappa hittar en träpinne och krossar den lille rälige jäkeln så det hörs ett riktigt krrrrrrrraaaasssss när den slutar sina dagar.

Pappa kommer med segervissa steg ut genom dörren med pinnen i högsta hugg.

Längst ut på spetsen sitter spindelskrället med tillhörande bo och nät.

Jag pustar ut. Lycklig att än en gång, mina 30 år till trots ha blivit räddad av min pappa - min hjälte!

Tryggheten och lugnet själv.

Vickan ringde och frågade om jag skulle med in till stan och äta, men jag hade inte tid.

Dock ringde jag tillbaka när vi var klara, och de hade preciiiiiiis kört, så jag sket i att måla brädorna den sista gången.

Kastade mig i bilen och åkte in till Max och mötte upp dem.

I jobbekläder.
Hemskt snygg   

När jag kom hem krängde jag av allt utom linne och trosor och satte mig i soffan.

Plötsligt hör jag ett "pling" när Bailey gick på soffarmstödet.

Whuuuuuut?? Det där lät som Nicks koppel som jag är av med?!!   

Flyttar kudden, och jovisst!! Där ligger det ju!!   

SOM JAG HAR LETAT EFTER DET!!

När jag kom hem och skulle ta ut Nick snabbt som ögat för att sedan skynda till stallet innan pappa kom hittade jag det ICKE!
Jag sökte lite tafatt på köksbänkarna, stolar och på övervåningen. Jag lägger det alltid på samma ställe!!
Varför hänger det inte på sin krok?!!!!!!!

Till sist tog jag en annan halslänk istället och släppte ut honom. Tur att han går snällt numera eftersom jag inte har något annat kort koppel   

När jag kom hem tog jag bara in flexikopplet och tänkte att jag fick använda det och den andra halslänken tills jag kommit på vart jag lagt det vanliga kopplet.

Jag tror att jag gör vissa saker i sömnen precis innan jag somnar och innan jag riktigt vaknat.

Kroppen är vaken, men huvudet halvsover än.

Det kommer jag inte ihåg sen, eftersom hjärnan inte riktigt var med.

Kan tänka mig att man kan ha ganska roligt om man pratar med mig precis före och efter sömn, eftersom jag inte alls hinner tänka innan jag pratar och alltså hasplar ur mig lite vadsom, innan jag hinner värdera om det kanske är taskigt eller pinsamt.

Lite som att prata med barn och fulla... Sömndrucken känns som ett passande uttryck!

Aja, dags att sova nu snart. Borde ha ro till att somna eftersom kopplet kom fram och allt!

God natt!

Jag brukar vanligtvis inte uppskatta shopping...

Tycker faktiskt att det är dödens tradigt att ränna runt i en massa affärer och trängas med andra...

Men idag var det skoj!!!
Mamma ringde innan och frågade om jag ville ha mockat till Shiny idag.

Ja tack! Det skulle va skönt att slippa!   

Lilla mamma, hon är så snäll   

Sen gick det inte så lång tid innan hon ringde igen. Då hade hon sett i Ekohallens reklamblad att de hade billiga gardiner, också tänkte hon på vårt nya hus.

Jo, vi har ju blivit med hus... Hittade ett kanonfint hus i Vanneberga med allt vi behöver och lite till. Så vi slog till när vi fick det till ett kanonpris!

Bilder kommer senare, efter den 28 mars nån gång.

Vanneberga blir kanon!
Jag känner redan en hel del av de boende där eftersom Rinkaby S samarbetar med Vanneberga S-förening.

Dessutom bor en bekant till mina föräldrar där.

Han är taxichaffis för en f.d granne till mina föräldrar, så honom har vi åkt många turer med... Man kanske skulle dra ihop byn på en Tysklandsresa som de gör i Horna?     En kulturresa såklart, vad trodde du?   

Jahh, så idag har vi handlat gardiner till köket, matrummet, TVrummet och ett av rummen på ovanvåningen. Också blev det lite förvaringskorgar och annat smått & gott!

Med betoning på GOTT!!   

Nu är det dags att jobba lite till, 800 fakturor ska ut tills fredag   

Jaja, det går säkert finemang!

Var och kollade på huset i Önnestad i dagsljus idag...

Näe... Alltså...

Det fanns ju helt klart en anledning till att det visades i mörker första gången...

• Takkuporna var alldeles uppruttna på utsidan...
• Uterummet var också uppruttet p.g.a att taket inte gick ut utanför, så allt vatten samlades på träet där...
• I TV-rummet fanns fukt längs golvet och en bit upp på väggen. Tapeten var möglig, och utåtbuktad.
• Pannans pelletsbehållare var så liten att det inte går i mer än 2-3 säckar. Alltså tät påfyllning.
• Avlopp... Där kunde han inte svara riktigt. Ägaren har sagt att det är 3kammarbrunn, sa han... Alltså är det inte det eftersom man inte får det skriftligt...
• Pannan var så gammal och sleten att om den ens fungerar idag, lägger den av när som helst...
• Vatten fanns inte indraget. Ägaren skulle bekosta det... Mhm...? Hur fanken har han klarat sig då?  Dessutom vet jag att han "köpt" ved i byn som han inte betalt... Hur ska han kunna bekosta det då?
• Från brunnen låg en slang ut på gräsmattan... Pumpat ut skiten där? Yärchh!!!

Näe...

Jag skiter i det också....

Fy fan...

Jaja.

Nya tag, imorrn ringer jag mäklaren om ett annat jag har spanat in... Med öppen spis!!!!! Fett nice  

Tjoho!

Kollade ju på ett hus i Måndags, som jag skrev om...

Var där igår och kollade lite i trädgården och så, eftersom det var mörkt när det var visning.

Helt OK, fortfarande intresserad...

Så ringde mäklaren igår kväll när jag var hos Surre på pizza- och krängarkväll  

Vi skulle boka en visning i dagsljus också, så hade vi sagt att vi skulle försöka få till nåt i helgen eftersom pappa är i Stockholm nu, och han MÅSTE vara med! (enligt mig, alltså)

Iaf ringde mäklaren igår och hade tid på lördag, så jag skulle kolla upp det och ringa idag. Han kunde absolut inte på Söndag, som jag ville från början.

GIVETVIS kom jag senare på, eller snarare mamma kom på när jag ringde henne att jag ska på kurs i Lund hela lördagen!!

Jaja, så jag ringde mäklaren och sa att jag inte kan på lördag.
Han - Jaha, då är det bara Söndag du kan?

Jag -  Ja, sen jobbar jag ju eftermiddag nästa vecka, så då är det ju också mörkt... Då får det bli veckan efter..

DÅ gick det helt plötsligt på Söndag, hehe!

Toppen!

Jag tolkar det som att ingen annan är intresserad hittills, och att de vill sälja snarast! Det ger ju lite utrymme för negativa bud... Eller det hoppas jag iaf...

Men nu ska jag inte hoppas för mkt... Så jag blir besviken... Skulle ju va piss om man taggade upp sig & sen hittar besiktningsmannen nåt skit eller nåt... Så jag ska, ska, SKA ta det lugnt och inte hoppas för mkt...

Håll tummarna för mig!!!

Var och kollade på ett annat hus igår.
Lite längre ut på landet, eller längre från stan iaf.

Det var jättefint!! Eller ja... det hade potential, kanske är en mera riktig beskrivning.

Där ser man så olika folk är.
Jag gick in, ställde mig i TVrummet, lyssnade på vägen (21:an som ligger intill) och bestämde mig för att det inte var värre än 118 som jag är uppvuxen intill!

Tapeter och golv var lite skabbigt, men det är ju bara skoj att tapetsera och sådär. Inte farligt dyrt heller.

Dessutom är priset så vettigt att det blir pengar över till lite sånt. Skoj att ha lite att göra också.

Inatt har jag inrett det mentalt

Näe, man får väl se. Det kanske finns fler som tycker som jag... Iaf tyckte jag det var skitbra! Så hörde jag hur någon kom in, gick i 2 rum, och sen bara "ne, detta är inget för oss"

Haha! SUCKERS!!! Hoppas alla andra tycker likadant, så jag får det för utgångspriset!

Jag ser ju inte det som att jag ska ha ett färdigt hus! Jag VILL ju renovera lite. Byta tapeter och måla och sådär och göra det liksom till mitt... Så jag kollade bara strolek och placering på rummen mest.
Det var ju toppen!

Men där ser man. Vissa tycker att det är skit, andra älskar att få fixa och trixa lite själva!

Mäklaren skulle iaf ringa typ imorrn så vi kan kolla på det i dagsljus. Detta var ju kl 17,00 igårkväll, så det var ju mörkt. Inga lampor på ovanvåningen och de hade inte röjt i källartrappen så man kom inte ner och kunde spana in pannan eller så heller...

Annars e det ju toppen. Stort kök, stort badrum... Det är det viktigaste!! Sen även lite lyx med inglasad altan(!!!) stoooor tomt etc. etc.

Jaja. Jag tycker att det är kanon, det jag sett hittills!

Sen kan man ju undra vad tusan en ensam liten tösabit ska med 6 rum och gigantiskt kök till... What can I say? Jag gillar stora ytor, och rummen har jag alla utom ett planerat, hehe!   Eller vänta lite... sovrum måste jag ju ha! Det får det bli   

Så var dagen kommen då jag skulle kolla på hus...

Jag och pappa har kikat lite på www.hemnet.se och hittade till förra helgen 4 hus som var intressanta.

Så vi körde runt och kollade lite utanför för att se vilka vi ville boka visning på.

ETT enda av dem... Men det kändes SÅ perfekt! Ett riktigt Caroline-hus!

Gammalt (1916) och jag ÄLSKAR gamla saker, byggnader och ja, i stort sett allt som har en historia att förtälja.

Dessutom var energierna runt det sååå mysiga!

Så jag ringde banken och ordnade med finanserna, så allt var i sin ordning om det skulle bli affär.
Såklart var pappa med även här. Han är min klippa  

Igår var det visning...

Fy farao vad besviken jag blev! Helt krossad!

Det kunde man kanske räknat ut, förstås... Med ett sånt omen :-S

Jag har ALDRIG kört på ett djur!! Mer än några grodor när det har regnat... och en gång en fågel, men det skyller jag utan samvetskval på Greger (min dåvarande sambo) eftersom vi hade en semester FROM HELL då!!
Fast det kan man ju fnissa lite åt nu i efterhand...

MEN minsann!! När vi var på väg till visningen kom en liten ekorre!!! Han kilade över vägen och blev platt som en pannkaka under bilen!!
Förlåt lille vännen!!!! Usch, jag som e en sån djurälskare!! Det var riktigt traumatiskt minsann!
Men nu vet jag iaf att en ekorre som blir överkörd blir platt just där, och andra änden fjongar upp liksom, ungefär som om man skulle bryta en pinne... Usch...
Tände med stora samvetskval ett litet ljus för lille Kurre när jag kom hem igårkväll

Iaf. Huset var inte alls som jag tänkt mig!!

1. Köket var jättelitet (gör egentligen inget eftersom jag aldrig är där, men ändå)

2. BÅDA toaletterna var för små... Det "stora" badrummet var ett badkar, toa precis intill och ingen mer plats... Den lilla hade en sprucken vägg och man fick backa in för att gå ut...

3. Trappan var för brant och för smala steg, dessutom kom man ner på en avsats som ledde ner till källartrappen, jag vill komma ut i ett öppet rum när trappan tar slut...

4. Det ena rummet på ovanvåningen var lika litet som klädkammaren i min lägenhet!!

5. Vägen låg ALLDELES för nära. Tomten är liksom sne, så i ena änden är det inte mer än 5-6 meter till en ganska vältrafikerad väg.

Sen kom jag att tänka på boken jag läser... En gammal en från 1976. Men den tar upp precis det jag brukar predika för folk. Skapa din egen lycka, du måste göra aktiva val och välja lyckan! Om du är besviken eller olycklig, så gör något åt det!!
Skönt att bli påmind själv om det... Varför ska det vara så svårt att säga till sig själv som till alla andra?

Iaf tog jag mig tid för en liten tankeställare, och en stund senare hade jag gaskat upp mig och var ute på hemnet igen

I morse bokade jag tid till ett hus lite längre ut på landet, och ska efter samråd med pappa boka på ett till som också ligger en bit ut... Jag är ju trots allt en skogsmulle...

Ahh... Det ordnar sig sääääkert

Nästa gång jag mördar någon på väg till en visning vet jag iaf att det inte är värt att åka och kika på det ens...