Ja, jisses vad tiden går fort...

Nu har jag köpt ny kalender igen... Och det känns som jag köpte en ny för en månad sen!!

Som vanligt satte jag mig häromdagen och skrev in dagar man inte får glömma...
Födelsedagar, jubileum och en massa sånt...

Den 3e december firade vi ett halvår tillsammans...

Eller ja... Egentligen har vi ju ingen datum sådär direkt... Det blev ju lite konstigt...

Så vi har satt datumen då han flyttade in här helt enkelt.

Egentligen kanske man skulle satt den 26 februari när vi träffades första gången, det klickade ju direkt    

Eller den 7 mars när han ringde mig första gången... Efter det pratade vi ju varje kväll i flera timmar...   

Eller den 26 mars, när vi hade vår första förfest ihop...   

Eller den 29 mars, som var första gången vi..........................

Ja, det där får ni själva klura på   

Hehe...

Jaja, lite spännande får man ju ha i vardagen, eller hur???
Man kan inte alltid följa alla normer och regler för allt... Lite bus måste man ju ha för sig   

Bra blev det iaf till sist efter många turer fram och tillbaka och mycket eftertanke och gemensam planering...

Ja, jisses vad tiden går...

Jag har snart varit på LB-Hus ett helt år   

Men ibland går inte tiden så fort...
Som när man väntar på att bredbandet ska komma igång...

Vi la in en flyttbeställning i Augusti hos Telia, eftersom vi ville ha hit ett snabbare bredband än det jag hade.

Så sa Telia till oss att vi skulle säga upp det jag hade och återkomma med utgångsdatumet för det.

Så det gjorde vi.

Då såg människan vi pratade med att hans abonnemang skulle hit på mitt nr från 1/12.

Sen har vi ringt 2ggr till och båda de vi pratat med har sett flytten som skulle bli av...

Den 1/12 ringde vi eftersom det inte funkade alls...

Då säger f*nskapet att han inte ser nåt alls om en flytt, varken på Andys eller mitt abonnemang?!!!
INKOMPETENTA IDIOTER!!!!!

Jaha... Då skulle de beställa ett bredband hit?!! Vafalls?!!!!!
Vi har ju för hela helsike ett, det ska bara flyttas!!!!!

Nej nej... Vi skulle vänta 10-12 dagar på den nya beställningen?!!

Långt om länge och minst 10 samtal senare fick Andy tag i en nisse som faktiskt kunde sitt jobb och fixade inkopplingen på sisådär en 10 minuter - give or take...

YYYYEEEYYYYYY!!!   

MEN så idag skulle bredbandstelefonin gå igång...

Och döm om vår förvåning (eller inte) när slashasen vi fick tag i minsann inte kunde lösa det....

Så nu sitter vi här...

Utan fast telefon som ett annat fattighjon................

Så jäkla B!

Bara för att inte de kan sköta sitt jobb!!!!
Jäkla, nedrans slashasar!!!

Inkompetenta jäkla idioter!!!

Är det samhällets bottenskrap som hamnar på Telias kundtjänst eller vad är det frågan om?!

Jag blir så förbannad!

Kan de inte sköta sina jobb ska de bannemig inte sitta där heller!!!     

Jag tyckte att en vettig kompensation kunde vara att de bjussar på uppsägningsavgiften, men det kan de såklart inte hjälpa till med....

Jag blir så förbannad...

Jag håller bannemig med borgarna, och då har det gått långt!!!
Men minsjäl, jag håller med!  SÄLJ UT SKITEN!!!!!!    

Det trodde jag aldrig... Det gjorde jag faktiskt inte...

Det började med blöjor... Man kunde inte skicka med det, det skulle han köpa själv... Då var vi på samma linje. Han är trots allt ingen barnvakt utan pappa. Men ändå... så tramsigt att gnälla om nåt sånt...

Sak samma.

När jag försökte övertala honom om att bara skita i henne och köpa de fördömda blöjskrällena sa han "ja, men ger jag mig nu så kommer hon med nästa sak, och nästa, och nästa. Jag känner MJ"

"Ahh, skitsnack" fräste jag "det finns ju inte mer hon kan komma med sen"

"jo du... hon kan..." sa han.

Efter många om och men köpte vi blöjor, barnen hämtades och allt var frid och fröjd... Jag tänkte inte mer på saken...

Sen kom nästa sak...
Han ville ändra tiden på söndagen för att följa med på ett möte...

Han ville ändra tiden från 17,00 till 15,00. Det gick inte, hon var inte hemma så tidigt.

Jag sa att det fick han acceptera. Hon är fri att planera sitt liv efter de tider vi sätter. Så det är inget att tjura över!

OK, vi testar 18,30 istället, så slipper hon ju dessutom att skynda sig hem...

Det gick inte...

Det var för sent, de skulle upp till skola/dagis dagen efter...

Jaha? Men de brukar väl ändå inte lägga sig före 18,30?!! Dessutom tyckte hon själv att 18,00 skulle vara en utmärkt tid för lämning från början, det var först senare det blev 17,00 och det var vi som sa det... Så den halvtimmen skulle göra så mkt?!

Nehe minsann!! Det var ENBART för att jäklas!

Visst, det var han som började kladda med tiden, men lite flexibel får man ju faktiskt vara!

Den helgen slutade det med att han sket i att hämta sina barn...

Rätt eller fel?? Det kan vi tycka vad vi vill om.

Jag såg hur ledsen och alldeles ifrån sig han var när han försökte bestämma sig för om han skulle göra det "rätta" och böja sig för henne igen, eller det andra rätta... Att stå på sig och känna att han slapp krypa för henne.

Det har han gjort i 11 år... Han trodde att han ÄNTLIGEN sluppit från eländet, men nog fanken hittar människan ett sätt att fortsätta plåga honom!!

Och hon vet vad som fungerar... Barnen!!

Att en mamma kan vara sådan?!

Jag förstår att hon blivit sårad. Det fattar vem som helst, men inte fasen ska barnen bli lidande för det?!!!

Till sist sa jag bara att han fick göra hur han ville... Jag skiter i vilket...
Jag hjälpte honom resonera utifrån båda alternativen. Konsekvenser runt om och allt.

Om han förlorar kontakten med sina barn för att han inte hämtar dem, är det värt det?

Om han hämtar dem och alltså viker sig ännu en gång, fortsätter att känna sig kränkt och utnyttjad, är det värt det?

Sen sa jag till honom att själv fundera på saken och fatta ett eget beslut.

Jag lovade att stötta honom hur han än valde...

Det gjorde jag också.

Det blev ett jäkla liv på föräldrar och annat för att han sket i det...

Men det kan inte hjälpas... Familjen ska stötta, inte trycka ner. Det är så det måste fungera... 

Jaha, så kom nästa sak...

Vi hade sagt till om att de skulle ha oömma kläder med sig.

Det hade de. Vi åkte till stallet, vilket de tycker är skoj...

Sen packade äldste pojken själv väskan, och råkade slänga ner hästkläderna ihop med de vanliga.

Inte så bra...

Men vad gör man? Det är väl bara att beröma honom för att han försökte och berätta hur han bör göra nästa gång? Man måste ju uppmuntra!

Men nej... Då ringer hon och skäller på Andy för att alla kläderna luktar häst!

Jovisst... Men ändå... Det var väl inte värre än att han hade glömt packa ner sin pyjamas när han skulle hit? Man löser väl det och skiter sen i det???

Är det lönt att älta om?!

Då började det gnällas om att oömma kläder skulle vi minsann själva stå för!

Nehe tack!! Han betalar 2500spänn/månaden i underhåll. Det ska gå till kläder m.m Vi begär inte att hon ska köpa ridkläder, ridbyxor har jag fixat till honom, hjälm har de redan och sen räcker det med en vanlig lektröja... Oöm alltså...

Så vad är problemet?!! Enbart för att tjafsa om nåt!

Sen kom nästa sak...

Jag smäller snart av alltså...

Jag förstår verkligen att Andy har problem med alla sina relationer här i livet. Om det där är vad man är van vid... Att aldrig kunna påpeka något utan att hela helvetet bryter lös... Ja, då får man också förstå att det tär på en människa...

För en stund sen ringde hon bara för att fråga om han tänkte hämta dem imorrn?!!

Ja, om hon inte hört nåt annat är det väl klart att han kommer?! De gånger han inte gjort det har varit för att de har tjafsat så han har mått dåligt! Då har han också sagt ifrån att han inte tänker komma. Han har aldrig bara skitit i det!

Jovisst, förr kanske det hände, men nu är ju nu... Man får ju hoppas att en människa kan utvecklas lite på 2 år... Eller????

Näe...

Att man bara orkar hålla på såhär...

Är det inte det ena så är det det andra...

Jag börjar förstå honom när han säger att han skiter i det. Han orkar inte mer...

Jag förstår honom, för nu har jag sett det med egna ögon...

Jag har sett hur hon är...

Jag har sett hur det går till...

Och jag är ledsen...

Mycket ledsen... för att jag tjatade om dessa jäkla blöjor...

För att allt mitt tjat om att han alltid har ett val

att han ska ta sitt ansvar

att han ska skita i att hon jävlas och välja att inte bry sig om det

att han ska, ska, ska...

Alltid dessa jävla råd jag har kommit med...

De känns så jävla tomma och meningslösa...

Jag ser ju bara hur jag själv reagerar på människan... Också har jag gnällt på honom för att han har reagerat så... Efter 11 års terror...

Fy fan vad sketen jag känner mig...

Men en sak är åtminstone positiv i allt detta kaos!

Vi känner mer och mer hur mycket vi älskar varandra när vi stöttar varandra i detta elände.

Vår kärlek har aldrig varit starkare och det är jag evigt tacksam människan för!   

Ett av mina extrajobb är att lägga tarot.

När jag gör det använder jag dem aningen annorlunda än många andra.

Jag säger inte till den jag pratar med hur det kommer att bli, utan använder dem i ett mer vägledande syfte. Det blir mer utvecklande på ett personligt plan och man lär känna sig själv lite mer.

Till exempel tycker jag inte att det ger dig något om jag säger till dig att "på lördag kommer du träffa den rätte"... Det blir bara en självuppfyllande profetia. Du öppnar ögonen mer och blir mer mottaglig för att hitta någon.

Alltså ingen nytta med det...

För så funkar det... Ni anar inte hur vanligt det är att man skapar sig en självuppfyllande profetia. Jag läste om det när jag studerade både psykologi och ledarskap vid universitetet.

Om jag går runt och tänker "ojoj, så dåligt jag mår på jobbet" blir jag surare, vilken gör att jag bemöts surare av mina kollegor, och sen mår jag dåligt för att de är sura mot mig.

Tänk på det, du...

Nu finns det de som ifrågasätter hur det egentligen gick till när jag och Andy blev ett par...

Man tror att vi hållt på innan, och visst, tro vad ni vill.

Såhär gick det alltså till...

- Jag och Andy träffades på en fest i slutet av februari i år.

- Vi började chatta, och senare snacka.

- Vi snackade varje dag och umgicks ofta. Vi blev bästa vänner och kunde prata med varandra om allt.

- Den gamla fjällan inbillade sig att vi "höll på".

- Så blev hon sotis och anklagade honom för det.

- Rätt som det var en dag tog det hus i helsike och Andy ringde mig.

- Han fick bo här under tiden han letade nytt boende.

- Vi blev ett par efter ca 2v... Tja, vad kan man vänta sig egentligen? Så nära vänner också leva så nära inpå varandra...

Visst, jag är medveten om att det gick undan... Men klaffar det så klaffar det.

Och det funkar så jäkla bra!!

Just nu bryr jag mig inte om vad andra tror.

Andras hjärnspöken kan inte jag göra något åt.   

Men det är ganska tydligt att även detta är ett fall av självupfyllande profetia.

- Hon anklagar honom för något han inte gjort.

- Han mår dåligt och ringer till sin bästa vän och pratar med henne eftersom de alltid funnits där för varandra.

- Han tröttnar på gnatet och sticker.

- Han och bästisen blir ett par.

Så ligger det till...

Du och dina hjärnspöken drev honom rakt in i famnen på just den du trodde han var på innan.

Så var det inte.

Men nu är det så.

Jag kan bara lyfta på hatten, bocka djupt och tacka.

Vi har det fantastiskt bra, och jag vet åtminstone vad som är sant.

Sen får andra tro vad de vill.

Det kan kvitta.

Det är inget jag kan påverka.

Over and out!

Just nu är jag riktigt förvirrad...

Jag vet inte riktigt vad det är som håller på att hända........

Det började för en vecka sen.

Mitt i natten ringde Andy och frågade om han kunde komma hem till mig...

De hade tydligen tjafsat igen, vilket jag iofs visste eftersom jag fått ett par mess sedan innan från Malin........

Jaha, kl. 2,30 alltså... Jobb på fredagen...

Men mina vänner vet att dörren alltid är öppen, om de behöver det, så visst... Kom du.... *gäsp*

Nyckeln hade han kvar sen han lämnade Emil efter att ha passat honom när jag var i Polen, så han fick stränga instruktioner om att gå in, hämta sängkläder i klädkammaren och lägga sig på soffan UTAN att väcka mig från skönhetssömnen!

Sagt och gjort...

Jahapp...

Så nu bor han här...

Inget fel i det förvisso, vi har alltid trivts i varandras sällskap, men lite konstigt blir det ju... Aja, strunt i det. Jag har väl aldrig varit den mest aktiva på att dra hem karlar från krogen, så det blir ju inget problem    Annars är här ju ganska lyhört, så det hade inte räckt med att stänga en dörr eller så, hehe...

Aja, det går ju bra.

Vi hjälps åt med både mat och övriga hushållssysslor, så det funkar ju skitbra att få lite hjälp med det  

Så i Lördags var vi på Folkrace i Ripa, något som var planerat sedan länge...

Jag var ruggigt trött eftersom det där samtalet kom ganska sent i Torsdags, och sen var vi uppe tidigt på lördagen...

I en liten paus la vi oss ner på gräset, och jag fick vila mot honom...

Då kom där en och slängde ur sig en kommentar "jaså, är det kärleksparet??"

Hahaha!!
Ja, det kanske hade vat nåt?  Sa jag på skoj till Andy, hahaha!

Sen skojade vi lite om det fram & tillbaka, men ahh... Vi är ju så bra vänner, så det skulle nog mest kännas skumt....

Jag menar... Det är ju för tusan ANDY!! Haha, det skulle just sett nåt ut, hahaha...

Sen i Onsdags skulle mamma & Lena, numera kallade städakuten, rycka ut...

De tyckte det var dags för en storstädning här, och då fick vi INTE vara hemma!!

Stort tack, det blev superfint!!   

I alla fall... Andy kände för att åka till badhuset......................

Jag? Visa mig i BIKINI i STAN där man KÄNNER FOLK???!!!

Han är ju inte riktigt klok!!!!!!!!!!!!!!

Aja, vi kom inte på nåt annat, så så fick det bli   

Jag var väldigt anti....

Men minsann om det inte blev hur trevligt som helst   

Till en början var jag väldigt avvaktande, hehe...

Andy busade på som fasen och slängde sig från trampolinerna hej vilt, men lilla fega pärlan satt snällt och trampade vatten och vågade sig inte ens upp på ettan   

Efter lite drygt en halvtimme var det dags för bubbelpoolen! MYCKET bättre, tyckte jag   

Så satt jag bara och vred lite på huvudet, och tankeläsaren fattade genast att jag hade ont i nacken...

Så han hoppade helt enkelt upp på kanten och satte sig och masserade min nacke hur länge som helst    

Det var riktigt mysig, ska jag säga!!    

På kvällen tänkte vi kolla på film... Problemet var bara det att den fanns på datorn... Att slänga över den på minneskortet & plugga i DVD-spelaren tar typ en timme, så vad tusan... Vi tryckte ihop oss i min lilla 90säng och kollade på den...

Hur nice som helst! Jag är ju värsta mysgalningen, och tydligen är han likadan   

Jahh, efter 20 minuter tröttnade vi dock, så vi slängde ner datorn och somnade...

Längesen jag somnade på en arm på det sättet................

Jag märkte hur mycket jag har saknat det...........

Jahh.....

Jag vet inte..........

Det kanske kunde va nåt iaf?????????

En kompis jag pratade med om mitt lilla dilemma påminde mig om vad jag alltid sagt... "en förutsättning för att det ska funka i längden är att man dessutom är bästa vänner"     och det är vi ju.............   

Ja, idag visade jag alltså brevet jag skickat till bonden, för mina kollegor.

Hahaha!!!

Alla fnissade förnöjt och tyckte att det vore mycket märkligt om han inte fastnade för det, hehe!!

Tydligen stämmer min beskrivning av mig själv också, och det känns ju skönt att veta att man inte överskattat sig själv på något vis   

Efter jobbet körde jag inom kiosken. Lotta tog nämnligen upp ämnet kulglass på lunchen!!!!! Så jag var bara tvungen!

Mötte L där, som pekade ut 2 pågar som de som pistolhotat ett par killar här i byn, och misshandlat en annan så han ligger med hjärnblödning på sjukhuset!!

Det var alltså på Valborgsnatten detta hände...

Jäkla puckon!!

De såg inte ut att vara en dag över 15 år, men det hoppas jag innerligt att de är, så de kan få hårda straff... Fy fasen...

Jag trodde åtminstone att det var utbölingar som kommit till byn för att festa, som ställt till med jäkelskap, men tydligen är de bybor!!

Vem gör så?!!!

Fy farao!

Efter en runda med Emil var det dags att köra in till Fackens Hus.

Det var avslutningsträffen med Facebook-kursen jag hållt för ABF.

Som vanligt blev det en trevlig träff, och jag fick till och med en chokladkartong med mig från två av eleverna!! Stjärna i kanten i betyget till dem   

Chokladen smakar väldigt bra i skrivande stund!

Jag har varit aktiv i politiken också, och jag får väl delvis ta tillbaka mitt uttalande om bladet igår... Så dåligt har det faktiskt inte blivit med den nya sidan... Det är fortfarande illa att man måste regga ett konto för att kunna kommentera insändare och artiklar, man går miste om många röster på så sätt. MEN en sak är ju bra! Jag kan skapa en bild som syns vid min kommentar, så jag kan visa vem jag är som tycker som jag gör. Dessutom kan folk klicka på mig och få upp alla mina kommentarer. Och de kan visst se min blogg, men det blir inte lika tydligt att man bloggat om något om de inte skriver vid insändaren/artikeln att någon bloggat om det. Inte alla som tänker på att klicka på den där länken...

Aja...

Promenaden fick ställas in eftersom L skadat foten...

Inte bra det. Fast idag behövdes det inte lika mycket.

Det blir bättre för varje dag.

Vi började med promenaderna i höstas som ett slags terapi. Jag brukar tänka när jag går att jag går framåt, från problemen och lämnar dem bakom mig, och går framåt mot nya möjligheter!

Funkar faktiskt utmärkt!! Vi pratar inte alltid så mycket när vi går, men det är skönt med sällskap!

På tal om bollar, förresten...

Den låg hos dig hela tiden. Det var din situation som var krånglig, inte min.

Du hade alla möjligheter att ändra på den, och då som först skulle jag kunna känna efter. Det har du vetat hela tiden... Jag kunde aldrig påverka din situation eller göra ett val åt dig.

Det är upp till var och en att äga sitt liv.

Det är upp till var och en att ta ansvar för sin egen lycka.

Du kan aldrig skylla på någon annan för att du valt fel!

Dags att sova snart, så fort jag blivit klar med maten som ska tas med till jobbet, och hängt upp tvätten...

Ska bli gott att krypa ner i min sköna säng och veta att man vaknar imorgon till ännu en ny dag med nya möjligheter!!

Natti!

Jag är inte riktigt klok!!

Igår förde någon på tal under en fikapaus att "Bonde söker fru" skulle börja igen...

Jag passade på att nämna att jag alltid sagt att jag skulle bli bonnmora eftersom jag älskar livet på landet med allt vad det innebär.

Givetvis tyckte alla då att jag skulle spana in en bonde och skicka en ansökan...

Nja... Aningen skeptisk var jag allt, ingen från de tidigare säsongerna har fallit mig riktigt i smaken, men så är jag ju också av det kräsna slaget!

Hur som haver... Jag sa att om alla som tittade på det kom fram till att en och samma bonde skulle passa mig, och jag kom fram till samma karl skulle jag författa ett brev.

Döm om min förvåning när jag samlade in åsikterna och alla, inklusive jag själv, fattat tycke för samma påg!!!

Så  jag fick stå till mitt ord.

Jag har alltså författat ett kärleksbrev!!! Hahaha...

Jag försökte dra mig ur genom att skylla på att han är för ung, och dessutom väldigt lång!! Jag har mina 163cm att komma med...

Aja, inget av argumenten höll. Mina arbetskamrater har betydligt större översikt med småsaker, hahaha!

Sak samma, han får väl överbevisa mig gällande åldern då!!

Annars tycker jag att 5 år äldre än mig är lite lagom, men han är 1 år YNGRE!!!

Ohhh.....

Aja, han kan ju va en bra karl för det, tänkte jag. Det är ju en kär påg, vad tusan...

Alla tyckte att hans beskrivning på drömtjejen passade in på mig. Glad, kul och har nära till skratt! Jo tack...

Sen tyckte jag lite att "fy vad pinsamt om man inte kommer med då, när man gjort sig till och knusslat ihop ett brev och allt!"

Men vad tusan... Skit i det.

Jaja, jag bjuder på den i så fall!!

Vi får väl se, haha!!

Detta kanske blir den utmaning jag sa för några dagar sedan att jag väntar på??

Ja, lite ovant är det allt...

Klockan närmar sig 23, och av allt att döma ser det ut som om jag skulle kunna somna vilken minut som helst.

Bilen står i garaget och lägenheten ekar tom utan telefonsignaler eller min traggiga röst i den ena änden och den där som blivit så allför välbekant och invand i den andra...

Jag har ju under flera veckors tid somnat med dig i örat...

Men inte längre...

Jaja, skyll sig själv lilla fröken. Hon har själv sagt det!!
Jisses, så lätt det är att vara kaxig, hehe!!

Igår blev det väldigt tyst när man kom hem efter att ha haft öronen fulla av ljud från bilar och ett sällskap på 10 pers!!

Så jag ringde till S... Vi traggade bort ett par timmar, och sen blev det tyst igen...

Döm om min förvåning när telefonen ringde väldigt sent... Det brukar bara vara en person som ringer så dags...

Denna gången var det J.

Givetvis började det med en uppiggande pik om att "jaså, det går att få tag i dig nuförtiden?!! Annars har här alltid varit upptaget eller inget svar hela kvällarna"

Haha!!! Ja, du... Det är allt slut med det nu. Tack för uppiggningen!!    

Just vad jag behövde...

Så fick jag somna med någon i örat den natten också!!!
Fast riktigt detsamma blir det ju inte... förstås...

Men strunt i det.

Det tar väl ett tag att vänja sig, helt enkelt.

Man är ju vanemänniska, som jag sa för ett par dagar sen...

Ikväll har L suttit här och traggat lite skit. Alltid trevligt efter en hektisk dag att ta en promenad, kolla lite på bönder, handla och snacka lite.

Jisses vad man hinner med mycket under en enda dag egentligen...

Nehe...

Dags att sova...

I vettig tid för en gångs skull, ser det ut som.

Vad tycker jag om det egentligen??

Näe, jag skiter i att tänka efter, det blir lättast så...

Natti!