Idag vankades det riddarspel i Degeberga hembygdspark.

Kändes som en aktivitet som kräver ett barn i sällskap, så jag passade på att få med mig Nathalie och Pernilla.

Innan det började provianterade vi såklart!
En grillad i bröd till mig och en glass till Nathalie.

I väntan på riddarna tog vi en selfie, vilket Natta genast påpekade var en groupie, inget annat!
Hon kommer att bli en ordmärkare av rang, precis som sin faster!    

Vi trodde att riddarspelen skulle börja kl. 14,00, så vi tog plats på gräsmattan.

ICKE något i syne...

Däremot jazzades det från scenen och en tjej gol värre än om hon varit en katt som fått svansen i kläm...

Tradiga låtar, men vi fick sittdansa en stund mest för att ha något att göra.

Jag hann också med en kort tupplur, och så fort jag såg en utklädd människa med en häst lurade jag med Natta att klappa hästen.

- Vill du inte gå bort och klappa hästen?

- Nä...

- Varför inte?

- Vet inte...

- Men de andra barnen klappar ju...?

- Mmmmm...

- Är det för att han är snygg? Du sa ju det innan....?

- Mmmmm...

- Är det lite pinsamt att gå fram då?

- Mmmm...

- Ähh, kom nu, din mes!

- OK, faster!

Haha, hon är för rolig!   

En stund innan gick samma kille förbi en bit bort på gräset. Då sa hon att "OJ! HAN va snygg!! Jag skulle DÖ om han kom hit och sa att JAG var snygg!!!"

Karlen var väl i 40-årsåldern, så så jäkla snygg kan hon väl inte ha tyckt att han var??
Kanske jag och Pernilla tjatat för mycket om snyggingar i samband med militärerna häromdan?? Oooops!

Aja, fram kom vi, och hästen var både snäll och fin   

Det var Skånska Björnens Riddare som visade upp sig, och medverkade gjorde ett ekipage som varit med i Ponnyakuten! Ojoj, vad Nathalie var stolt över att ha träffat en kändis efteråt.

När riddarna var klara åkte vi såklart en runda med guide-tåget i hembygdsparken och gick en runda för att kika på både konst och vagnmakeri i de olika stugorna.

Degeberga hembygdspark är riktigt mysig, och jag känner till den sen innan eftersom jag spelade flöjt ihop med folkdanslaget, och dessutom medverkade på spelmansstämmorna där för några år sedan.

Dock skadar det inte att Nathalie får lära sig lite "närhistoria", och jag går gärna ett extra varv i den fina omgivningen   

När vi till sist inköpt var sin påse brända mandlar åkte vi hem till pappa, där Thomas hade lagat stek.

Riktigt gott, och jag kunde inte låta bli att passa på att ge Nathalie en liten näsbränna när hon bara satt och petade i maten.

- Varför äter du inte idag då?

- Eeeeeh, jag var inte så hungrig...

- Men du har ju bara ätit en glass innan?

- Mmmm...

- Du ljuger väl inte nu igen??

Tystnad

- Som du gjorde när vi var i Abbekås häromdan?

Tystnad

- Då ljög du ju och sa att du var mätt bara för att du inte vågade säga till Ronja att du inte tyckte om maten.

Tystnad

Plötsligt sa Pernilla att det var en jäkla tur att hon inte hade sagt något, för då hade vi inte varit välkomna dit igen?!

Kom igen! För att en 7-åring inte gillar maten??

Herregud, hon är 7 år! Vad gillar man då? Korv med mos. Typ där slutar väl listan.

Hon är bara ett litet barn, och när jag är med ska hon åtminstone lära sig att prata sanning, inget jäkla ljugande.

Det såg faktiskt ut som att hon skämdes lite, så jag hoppas att läxan blev lärd, hehe!

Ascott är världens sötaste lillebror! Ja, jag säger så, för om jag är mamma istället för matte till mina egna djur, och de är mina bebisar och inte djur, varför ska då han särbehandlas och vara ett?

Nä, han är pappas hund, alltså pappas son, alltså min lillebror   

Hemskt söt är han, det lilla charmtrollet, och bättre blir det ju knappast.

En bror som lagar god mat, och en som är en riktig liten sockertopp   

#Riddare #Degeberga #Hembygdspark #Ascott

Vilken mysig dag vi har haft idag!

Jag, brorsan, hans tjej och min lilla prinsessa har varit på Tropikariet i Helsingborg.

De skulle tagit tåget dit, men när de frågade om jag ville följa med tyckte jag det var bättre att köra, så det gjorde vi.

Eftersom Nathalie gärna ville sova i bilen igår, men inte lyckades hitta ett bra läge för huvudet föreslog jag att vi skulle ta med en kudde till henne, som hon kunde lägga  mot rutan och luta sig mot.

Funkade utmärkt!

Jag har aldrig varit på Tropikariet innan, men Thomas har berättat om när de var där för ett par år sen.

När vi kom fram blev jag till en början ganska skeptisk...

Det var i stort sett en industribyggnad på utsidan. Inte särskilt imponerande.

Väl inne började vi nere i källaren där hajarna och övriga fiskar fanns.

Akvariet var riktigt mysigt, gjort för att likna ett skeppsvrak.

Innanför detta rum fanns ett en "klappdamm".

Där fanns medicinska fiskar, du vet såna där som Ullared hade ett tag   , medicinska räkor och fossiler som tydligen sett likadana ut i 3 minjoner år!!
Lika räliga i alla år, de stackarna! Fy för sören, sicka räliga ena!

Ett eget litet akvarium fanns för maneter.

Inte heller min favorit, men snyggt var det!

När vi var klara där gick vi vidare till plan 2.

Där hade de byggt upp regnskogen från olika länder.

Första rummet var nersläckt. Där fanns flyghundar, spökdjur, flygekorrar och lite annat smått & gott.

Flyghundarna var de enda jag såg första gången vi gick genom där. Mest låg fokus på Nathalie som var rädd för det mörka rummet med djur man knappt såg.

Efter lite pep-talk eller kanske snarare faster som säger "Men vad du har blivit mesig?! Kom igen nu!" gaskade hon upp sig iaf.

Andra vändan kom en flygekorre och snusade på mig. Jag hade handen på ett rep och han satte sin lilla hand på min, sen klättrade han upp på min arm en vända.

Överallt satt lappar om att man inte fick klappa djuren, men jag blev så kär i honom att jag tittade med rysligt bedjande ögon på djurskötaren och frågade med djup vädjan i rösten "Ååååh, kan jag inte få klappa honom bara lite??" Skötaren svarade att "Ja, han kan ju bitas, men nu har jag varnat, hehe".

Han var så söt så!

Efter en stund kom hans kompisar också, och undrade vad det var för tant som verkade snäll.
Så mysigt   

Vidare in i nästa rum. Upplyst denna gång.

Här fanns krokodilerna!
Man kunde åla sig genom en liten tunnel och komma upp i en glasbur hos dem.

När jag frågade Nathalie om hon ville sa hon först NEJ! och såg vettskrämd ut...

Men när jag frågade igen "Ska du verkligen inte säga hej till krokodilen? Jag kan krypa med dig" blev det genast ett OK!

Om någon skulle bli uppäten var det såklart faster, så jag kröp in först.

Efter kom Nathalie, och som tur var låg han precis intill glasburen, så jag visade att man nästan kunde klappa honom på ena tån, hehe! Efter en stund vågade hon också testa.

Vi gick igenom ett rum till som innehöll grodor i olika färger, en stor orm, fler apor, fåglar och en massa spännande djur. Både bakom glas och som hoppade fritt.

I rummet efter det fanns de här små gynnarna. Dvärgsilkesapor! Sjukt söta!

Han som sitter till höger kröp längst ut på pinnen när jag ställde mig och tittade på dem.

Han satte sig så att vi hamnade näsa mot näsa och jag sa hej!

Så tiltade han huvudet sakta till höger, och jag gjorde likadant.
Så åt vänster, jag gjorde likadant.

Vi lekte alltså spegel, jag och apan   
Efter ett par upprepningar sträckte han fram handen och tog på mig. Han trodde nog att det var en förstoringsspegel.

Det var ett så mysigt moment vi fick! Lille sötnosen   

På tredje våningen fanns lite fåglar, och i övrigt var det ett kunskapscenter.

Jag och Nathalie lekte arkeologer och grävde upp dinosaurieben i en stor gruslåda, sen var det dags för lekhagen.

Vi hoppade, svingade och kastade oss lite hursomhelst, och till sist var vi nöjda.

(Rättare sagt, jag orkade inte mer. Hon kunde nog hållt på en timme till)

Vi gick tillbaka till entréplan och in till Madagaskar där Lemurerna fanns.

Så himla söta!   

De hade gjort ett litet "camp" som väl skulle likna en trädkoja. Där satt en av de bruna lemurerna som var utstött av de andra   
Han såg så ledsen ut så jag sa åt honom att han gärna fick flytta hem till mig, så skulle vi mysa, han och jag.

Dessvärre fick jag inte adoptera honom, men det var värt ett försök!

Andra vändan satte vi oss på bänken i campet och rätt som det var kom en lemur och ville mysa   

Han var oväntat försiktig när han landade på min axel, och han var en jäkel på att kittlas!
Men jisses, så mysigt   

Alla lemurer ville titta i Nathalies påse.

Thomas hade köpte en gosedjurslemur från presentshopen, och den fick man i en pappkasse, som de tyckte prasslade spännande   

Det var en riktigt mysig dag, och som den djurälskare jag är, är jag väldigt glad för de små stunderna med sötnosarna   

#Tropikariet #Helsingborg #Krokodil #Spökdjur #Dvärgsilkesapa #Lemur #Mys

Som den sanna försvarsfantast jag är försöker jag fostra lilla Nathalie, brorsdotter, i samma stil.

Därför ringde jag Pernilla och frågade om de ville med till Ystad och spana på kamouflage och båtar.

Jodå!

Inom Netto och provianterade en sväng. Negerbollar och energidricka   

Efter ett par traktorer, en husbil från 1900 frös ihjäl och ett vägarbete hann vi precis fram till parkeringen när vi hörde flygplanen swooosha förbi.

Ut ur bilen snabbt som ögat, och fram i kön för att bestiga krigsfartyget!   

Andra ungar testade kulsprutorna, men Nathalie ville inte.

Jag trugade och i stort sett puttade fram henne för att testa "dra i spaken"   

Det var det finska försvaret som fanns på plats med just denna båt, så mitt korsförhör fick bli på engelska.

När vi kom därifrån visste jag allt om ammunitionen som används, hur långt avstånd den träffar på, hur många patroner som går i, hur fort de flyger m.m

Stackars killen såg helt svettig ut, men nöjd över att ha klarat provet!
Om han inte hittade på förstås...

Så kom vi fram till det lilla kryp-inet där man står och skjuter större grejer.
Där fick man inte gå in, hur mycket man än fladdrade med ögonfransarna. Åtminstone inte just då, men om jag kom tillbaka efter stängning kunde jag få en guidad privat tur   
Jag tackade för erbjudandet, men berättade att jag dessvärre måste hem och skruva ihop min bil efteråt.
Kanske en annan gång?    

Vidare mot Ubåten.

Där kön började sa en kille till oss att man inte fick ta väskorna med sig in, så jag passade på att fråga om inte han kunde passa Pernillas väska, och fladdrade lite lagom med ögonfransarna för tredje gången idag.

Han fnissade lite, tittade ner i marken och sa "Det där hörde jag inte, hehe"
Så jag kontrade med "Jamen, det finns väl ändå någon annan snygging där inne som kan ta hand om den?!"

Nu blev Pernilla också röd om kinderna och till sist gick vi tillbaka till bilen och lämnade den.

Åter i kön fick jag ÄNTLIGEN syn på kamouflage!!   
De andra hade flottans kläder, alltså i princip ett par blå byxor och en skjorta...   

Såklart blev killen utfrågad! Fast den här var svensk.

- Vad har du i lådan?
- Är pistolen laddad?

- Är Ubåten laddad?

- Vem pratar du med i radion?

Denna kille visade sig vara vakt. Därav kamouflaget.

Pistolen var laddad, Ubåten likaså, i lådan fanns listor över VIP-gäster och i radion pratade han med sina vaktkompisar.

När vi hade kommit en meter fram i kön såg jag att en tant tog kort tillsammans med killen!!
VARFÖR TÄNKTE INTE JAG PÅ DET?!!!   

Jag knallade bak och frågade om inte jag också skulle kunna få ett kort?
Jodå. Såklart!

Helnöjd blev jag!   

Att ta sig i, genom och ur en ubåt är svårare än man kan tro...

Ner kommer man ju alltid, men med klänning och klackaskor ner för en stege ett par meter är det inte det lättaste...

Nöjd som få hoppade jag ner på golvet när jag såg en soldat som stått och kollat så man inte ramlade... Rätt upp under kjolen...

Aja. Jag bjuder på den.

Väl nere tror man att man ska kunna gå rätt igenom.

Icke!

Det är små hål som man får åla sig igenom.

Det första tog jag med baken först, liksom backade igenom.

Ny kille....

Nytt hål.

Kunde ju inte låta bli att fråga hur det egentligen skulle gå till.

Resten av kön fick vänta medan jag fick instruktioner på hur man tar sig igenom på riktigt.

Fötterna först, ta tag om kanten och svinga sig igenom.

Nu vet vi det!   

Upp skickade vi Nathalie först. Hon fick hjälp av två killar som lyfte henne under armarna.

Pernilla fick också hjälp.

Det fick INTE jag!

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men väljer att se det som att jag utstrålar självständighet   

Dessutom ville jag lära mig hur det ska gå till, även detta uppstigande, så när jag närmade mig toppen frågade jag var man ska hålla och hur man ska föra sig... Så att säga.

Och det gick ju bra!   

När vi var klara låg vi efter i schemat med ett par timmar, så vi skyndade oss till bilen.

Efter att vi kört ca 50m fick jag syn på en gul lapp i torkarbladen... P-böter............ Ooooops!
Jag blev så distraherad av planen, fartygen och militärerna att jag inte ens tänkte på att leta efter en P-maskin    Aja... Det får det vara värt!

Ronja jobbar på Abbekås hamnkrog, och eftersom det låg i närheten svängde vi inom och sa hej, och fick en bit mat.

Väldigt gott, så det kan jag rekommendera!   

Vidare hem, och jag hade tänkt mig en helkväll med bilen eftersom den stod utan bromsar när jag snodde pappas bil igårkväll.

När vi anlände hos pappa hade han och Thomas redan skruvat ihop allt dock.

Gud, så skönt att slippa det.

Tack!

Ja, det var en väldigt lyckad dag, P-böter till trots!  

#Marinen #Ystad #Krigsfartyg #Ubåt #Försvaret #Försvarsmakten
#Abbekås #Hamnkrog

Imorse var vi uppe hyfsat tidigt.

Dagen började med fix av med sommarhagen. Vi delade av den så att alla hästar kan gå på betet dygnet runt och vi slipper skifta hage 2ggr om dagen.

Några minuter efter utsatt tid kom Frida, också drog vi iväg mot Österlen och Grevlunda där det orndades Grand Prix.

Jag som inte är så insatt hade bara hört att det skulle vara någon form av hopptävling och trodde inte att det var något stort, utan tänkte mig typ en pay'n'jump   ...

När vi kom dit började tjejerna tissla och tassla, och jag förstod egentligen inte vad det rörde sig om.

När jag såg en dalmatiner utbrast jag "Nämen, titta! Där är en Sivert" med en 7-årings entusiasm.

Martina svarade "Du ser en Sivert, vi ser en massa kändisar, tihi"

Jaha... Därav tisslandet! Aja... det bryr jag mig inte så mycket om.

Är hästen fin så hejar jag på den, människorna rör mig inte så mycket, hehe!

Vädret var kanon! Det blåste lite, men ganska varma vindar, så jag passade på att ta igen mig en stund eftersom vi ändå låg i så passande lutning på kullen.   

  

En av gubbarna inne på banan var VERKLIGEN slående lik Tommy Körberg, så jag förväntade mig MINST att få höra Anthem, eller Stad i ljus som pausunderhållning.

Klicka på bilden nedan för att få den större. Visst skulle det kunna vara han i stråhatten??   
  

Nu blev det inte någon musikunderhållning, så huruvida det var herr Körberg eller ej fick vi aldrig veta.
Men likt var det!

När priserna delats ut gick vi mot bilen och körde lite fel...

Ingen vågade lita på mig eftersom mitt lokalsinne är känt för att misslyckas, men de visste inte att det funkar en bit ut på landet, så det startades en GPS och vips hade vi parkerat i Hällevik, istället för vid Café Annorlunda   

Aja...

De andra for iväg som ena jehun, rätt ut i skogen, men jag ville ju kolla kartan och plocka fram en lämplig väg!

Mja, jag stod kvar medan de andra kissade på ett räligt utedass, och sen gick vi.

Själv satte jag mig i skogen en bit bort. Tvi vale för utedass! Nähä, tack! Denna lantlolla är van att nyttja naturen om behoven tränger på, så så fick det bli!
Det fick man kanske inte i en nationalpark....??

Aja. Nu är det gjort!

Tjejerna öste på ganska snabbt, men jag var inte riktigt på humör... Har inte riktigt hämtat mig från knäcken häromdan...
Om jag är tjurig eller mår dåligt vill jag vara nära naturen, det är ett perfekt ställe att samla energi på.

Då vill jag strosa mer än powerwalka, och dessutom är naturen så fin där, så jag sackade efter lite till en början.

Det bästa med de här tjejerna är att de förstår nog...
De öste på ändå, men väntade in mig lite längre fram. På så sätt fick de flamsa och busa (vilket jag skulle gjort i vanliga fall, men idag var jag tjurig), och jag fick mitt lugn och ro, men vi var ändå tillsammans på ett sätt.

Perfekt blev det ju!   

Terrängen var väl inte den lättaste på sina håll, och när vi gick mot fyren var det i princip ingen stig alls, mest en massa sten... Men visst, det heter ju STENShuvud!

Frida klättrade på längst fram.

Jag skulle tvunget se "Borgen" som de skyltade om, så när vi kom fram till caféet, fast från fel håll, kikade vi igen på kartan och jag hittade en liten i fickformat att ta med.

Vi följde stigen, och efter en stund ångrade jag bittert påhittet med borgen.

Hjälp, vad brant det var! Kändes som att vi gick rakt upp!!
Fy fasen vad jobbigt för kondisen...

Nästan uppe stannade jag och kramade ett träd... Fy, så trött jag var!

Efter en liiiiten bit till var vi uppe, och jag såg ut som ett levandes frågetecken när jag undrade var borgen var?!
DÄR FANNS INGEN!!!!!!!!!

Det var rena lurendrejeriet BARA för att nyfikna, historieintresserade, konditionslösa tösabitar skulle svettas ordentligt!!

Det var det fräckaste!
Det var ju för fan bara toppen på berget! En vanlig bergstopp! Där fanns ingen ruin!
Jag tänker ju att om man skriver "borg" så menar man självklart "ruin"! Inte en jäkla bergstopp!

USCH, så besviken jag blev.

Inte hade fyren öppet heller, så vi fick bara titta utanpå!

Hemvägen gick iaf bättre, och självklart stannade vi på ICA i Kivik och köpte lite färdkost. Kunde vi gott unna oss när vi varit så duktiga och caféet var stängt!

På det hela taget blev det en bra dag.
Jag vill ha fler sådana!

#Grevlunda #GrandPrix #TommyKörberg #Körberg #Stenshuvud #Nationalpark #Borg #Fyr #CaféAnnorlunda #Kivik #Österlen

Kidnappa säger man väl inte om en hund?
Måste bli hundnappa jag gjort mig skyldig till idag   

Jag ville så gärna gå på Kjugekull.

Det var så längesen jag var där, och naturen där är så fin, så jag messade Frida och Martina och frågade om de ville med. Sa också att jag inte orkade några kamper med Nick, så Sonny kanske ville med istället?

Jag är uppvuxen med hund, och hunden har alltid varit anledningen till att gå i skogen, varför göra det annars, liksom?!

Martina orkade inte.
De hade jobbat på rocken till närmare 3 inatt, men jag fick gärna låna Sonny om jag ville.

Det ville jag!

Han är så snäll att gå med, så man märker knappt att han är med, lille Giddy!   

Jag har kvar nyckeln hem till Anders och Martina, så det gjorde ingenting om de inte var hemma när jag skulle hämta honom.

Martina var hemma när jag kom, så hon släppte ut honom.

Han såg lite förvirrad ut när han hade blivit instängd i en bil som han sent omsider upptäckte inte var hans!

Martina gick dessutom iväg, istället för att hoppa in, så han blev ett levandes frågetecken när vi körde iväg.

Väl framme tänkte jag att han kanske inte alls lyder mig när hon inte är med, men jodå!
Han är så duktig!
Han hängde på när vi tog avstickare för att titta på stora stenar, jättegrytor och allt möjligt.

Såklart fanns det en skylt som skröt om ett fornminne och en brant trappa upp.

Sonny hängde på och litade på att vi skulle leda honom rätt.

Vad själva fornminnet bestod i fattade varken jag eller Frida, så vi hittade på att det säkert hade varit en utkiksplats eller att ett stort slag utspelat sig just där... eller nåt...

De kunde ju sagt vad som var själva fornminnet??
Men utsikten var fin, det höll Sonny också med om!

Rätt som det var hade vi nog gått lite fel...

Några meter från oss fick vi syn på stooora kossor som låg och sov!   

Jahopp...

Frida fick trampa ner taggtråden på en sten som jag och Sonny klättrade över, sen var vi i säkerhet.

En liten kik på google maps eller något i den stilen, helt lokalsinnesbefriade som vi båda tycks vara, och ett konstaterande att vi fick börja gå åt något håll, och hoppas på att få syn på en blå prick på ett träd...   

Långt om länge hittade vi den.

När Martina snapchattade en bild på Butters och skrev "Buttersmys" fick vi ju göra likadant och skriva "Sonnymys", kanske mest för att hon inte skulle tro att han dragit iväg med mig, hehe!
   

Frida som ju är från Bromölla (eller Gualöv tillochmed???) hade inte varit på Kjugekull sen hon var liten och var där med skolan.

För min del är det åtminstone inte mer än 1-2 år sen jag var där.

Synd egentligen, när man har så nära.

Det får vi börja utnyttja bättre!

När vi kom hem gick Sonny och la sig.

Han tyckte nog det var skönt att vara hemma i tryggheten hos sina föräldrar, fast han verkade trivas bra med oss också.

De dagar jag inte orkar kämpa med Nick är det väldigt skönt att Sonny finns och att Martina vågar låna ut honom.

Tack   

Lördagen beskrivs med ett ord KAOS!!!

Det började med att vi ringde på en katt i fredags...

Jag har ju letat efter en röd katt ganska länge och lyckades för ett par veckor sedan övertyga Andy om att en liten bebis till inte skulle skada här hemma  

Jodå, han fanns kvar!! Men tyvärr hade de inte dags för oss då, så vi fick komma dagen efter istället.

Aja, det gör ju inget, bara bebisen kommer  

Så på lördagen skulle vi köra några ärenden innan vi körde eftersom de inte var hemma förrän senare på eftermiddagen.

Vi hade sett en reklam för en dammsugare på Expert. 299kr, billigt och bra  
Dessutom skulle vi ha en avfuktare, som vi visste att de hade en bra på Rusta.

Så efter en runda till stallet åkte vi.

In på Expert och såg bara de där dyra jäklarna för typ 1000 spänn. Alltså! Det är bara en dammsugare... Ett nödvändigt ont, som jag inte alls har planer på att lägga alltför mkt pengar på...

Jahopp... Så vi fick fråga en gubbe som direkt frågade om vi skulle ha den till att dammsuga bilen...?!

Ehh... nej... På reklamen sa de dammsugare, och den skulle vara så bra så...?!!

Ja, jo, men den har en sugförmåga på 200w (eller vad det var), livsmedelsverket rekommenderar minst 300...

Men om ni tittar där borta så har vi jääättefina för 1000kr och sen är det 25% rea, så 750kr för en jääääättebra dammsugare.

Jag glodde på honom med en aningen mördande blick, sen gick vi.

Vad är det för JÄVLA SÄTT?!! Rent ut sagt!!

Lura in kunderna med en reklam och sen säga direkt att det är bara skit och titta på den som är dubbelt så dyr istället?!!  Nehe tack, gubbJÄVEL! Jag sätter inte min fot i den affären igen!

*Suck*

Vidare till Rusta, och givetvis var avfukaren slut!
Asså... Vad hände med att skriva det på hemsidan?!

Jaha... Bort till Biltema, som alltid har det man behöver, och visst hade de avfuktaren.

Billigare dessutom!

Prisa Gud! Biltema!!!!!  

Sen var det ÄNTLIGEN dags att köra!!

Till Halmstad...

Jaja, vi är inte kloka, bla bla bla. Det där har jag redan hört!

Hunden hämtade vi i Jönköping, crossen i Mariestad och nu körde vi till Halmstad för att hämta en liten tissemiss!

Men ärligt... Titta på honom, och se mig sen i ögonen och säg igen att vi inte är kloka

Visst är han så jäkla söt?!! Helt klart värt det!
Mammas lille beeeeeebis  

Han är lugn som en filbunke!

Vi hade transportburen med oss, men för att knyta an till honom lite mer fick han sitta i mitt knä i bilen.
Selen var inte så populär när vi skulle hämta honom, men så fort vi kom in i bilen fick jag knäppa på den.

Efter 2 minuter la han sig till rätta i mitt knä och efter en halvtimme sträckte han på sig och myste till sig.
Några minuter senare kom han upp till mitt ansikte och strök sin kind emot min  

Sen la han sig till rätta igen, och började kloa försiktigt på min hand, sådär som kattungar gör när de diar...
Det tog jag som att han accepterade mig som sin mamma.

Sen sov han...

Resten får djuren själva berätta om senare  

På väg hem hamnade vi bakom vad vi först trodde var en väldigt ovan förare eftersom han/hon bromsade i varje kurva, om den så lutade bara 2grader!!

Efter en stund fattade vi dock att något var fel, och när han vinglat över på fel sida vägen på raksträckor ett par gånger ringde vi polisen.

Med dem i luren följde vi honom/henne mot Kristianstad, och på 21:an var han nära att ramma 2st av de där blå/vita skyltarna som delar körfältet och avfarten...

Han hade också nästan rammat en bil som försökte köra om på dubbelfiligt, han svängde helt sonika ut i "omkörningsfältet" och tvärnitade sedan...

Tack och lov mötte polisen upp i Önnestad och tog över.

Vi klarade oss helskinnade hem med bebisen och resten är en helt annan historia som djuren kommer att berätta om senare   

Vi har bestämt oss för att lasta in Emil i bilen en gång/vecka och åka iväg på en liten utflykt!

Det finns ju massor av härliga platser att åka till, och Emil blir så glad så när han får springa av sig   

Igår kom turen till Forsakar i Degeberga.

Jag tyckte allt att det stupade lite väl bra på vissa ställen...

Men visst är det vackert?

Var kommer denna sänka ifrån? Lite spännande att se hur naturen formar sig...

Vattnet ligger spegelbrant innan bron, sen stupar det!

Mysigt värre!!

Emil tyckte det var superspännande med bron!

Här vet jag inte riktigt vad han håller på med...?    
Vattenstänk i ögonen, kanske?   

Gummistövlar hade kanske varit en bra idé....

Ibland var det nästan lite läskigt brant... Med alla blöta boklöv var man ganska nära att hamna på ändan med jämna mellanrum...

Alltså... Vad är detta?!!!   

Fräsiga svampar...

Ett välgömt fågelbo, hittar du det?   

Rundan är inget för den som är snubblig eller har problem att gå...

Men för oss som inte har problem med det är det fantastiskt fint, och bra träning med lite kuperad terräng!

Min Eeeeeeeeemil!!!   

När vi gått om övre fallet tyckte vi rundan var lite väl kort...
Så vi tog en vända om det nedre också till Emlis stora lycka!   

Fräcka klippformationer!

Vem har byggt stenbron?? Lite mysigt att finkelera över sådär...

Ohh, blås INTE på trädet... Då trillar det antagligen. Hälften av rötterna utanför känns väl sådär 2 på en skala 1-10 över säkerhet...

Som sagt... När byggdes detta? Och av vem?!

Naturen känns väldigt Ronja Rövardotter... Fast Emil gav aldrig ifrån sig något vårskrik... Å andra sidan är det ju höst   

Vem bor här, tro???

Sammanfattat kan man väl säga att naturen i Forsakar är fantastisk!

Fotriktiga skor, gärna av gumma är väl att rekomendera och gärna ett par stavar man kan stötta sig på i de hala löven...

Lite synd att de inte märkt ut vissa saker...

På skylten innan man går in i slingan står det om pysslingberget och pysslingstugan, där det sägs finnas pysslingar och annat småknytt.

Låter ju superspännande!!
MEN jag såg ingen stuga, förutom den som väl tillhör badet, och berg fanns det ju lite överallt... Så var fanns dessa mytomspunna platser??

Men ändå...

En mysig utflykt med mysigt sällskap!