Senaste inläggen

Av Caroline Olsson - 23 september 2015 23:15

Så var det dags för möte i Lund igen.

I våras var jag sådär lite lagom förvirrad och tog bussen ca 250m eller vad det kan vara till Allhelgonakyrkan från stationen, men så kan det gå när man är helt lokalsinneshandikappad.


I somras gick det lite bättre, då gick jag, men bara eftersom jag fort fick syn på två gubbar som jag är ganska säker på att ha sett i Rådhuset hemma i Kristianstad, så jag tänkte att det var ganska rimligt att de skulle åtminstone i samma riktning som jag!
Jodå! De skulle tillochmed på samma möte! *Puh*


Imorse såg jag den ena gå på tåget, fast i en vagn längre fram, så jag tänkte helt sonika ta sikte på honom idag också och följa efter, men ack vad jag bedrog mig!
När jag klev av tåget på stationen var jag helt desorienterad! Jag trodde att jag skulle gå åt ena hållet, men insåg snart att dit skulle jag INTE! Så försökte jag lyssna efter dragspelsmusiken, det där som gör att man tror att man hamnat i Frankrike istället för Lund, och jomenvisst! Efter en stund hittade jag upp om rätt trappa & ut i vimlet av bussar och folk.


Det är ganska mycket raksträcka, så jag tänkte att jag borde få syn på Lars & kunna skugga honom till mötet, men icke! Han fanns inte i närheten...

Jag hann tänka "Oj! Tänk om det inte var i Lund idag? Tänk om det var i Malmö?! Nä, varför skulle det vara det?? Visst stod det Kioskgatan? Kan ju kolla telefonen, vad jag skrev i kalendern! Nä, där kan jag ju ha skrivit Kioskgatan av ren rutin, så det hjälper ju inte!! Nu borde jag snart ha pinnat ikapp honom! Var sören är han?! Ahh, det här var ju jobbigt... Är det fel dag? Nä, han gick ju på tåget... Måste va fel ställe! Vad fasen gör jag om det skulle vara i Malmö?? Nä, men då hade han ju tagit ett tidigare tåg, annars kommer ju han försent... Ohh... Hjälp!"

Sen var jag framme.


När jag gick in satt han redan på plats!
Jodå, det var rätt ställe. Han hade bara hittat från stationen snabbare än jag... Undrar hur länge jag irrade omkring nere bland tågen egentligen?!   


Så blev det dags för lunch, och jag hade väntat mig att FÅ lunch där, eftersom vi fick det sist... Men nej minsann.

Panik igen!! Var tusan ska jag gå?? Mitt lokalsinne kommer irra bort mig, och plötsligt är jag väl i Malmö... typ!


Bakom mig hör jag några prata om mat, och jag nappar direkt!
"Kan jag hänga på er?! Jag hittar INTE i Lund!!!"

Paniken i blicken fick dem att tycka synd om mig, skulle jag tro, så de tog sig an mig   
Eller ja... De verkade inte heller så säkra på Lund, eftersom de var från Helsingborg, så de var kanske glada att få fler att irra omkring med. Det blir på något sätt lite mer tillåtet att vara förvirrad om någon mer är det   


Äh, vi hittade en Persisk historia, och jag som var sugen på något onyttigt hoppade nästan jämfota när jag såg "Gyrostallrik" på menyn!

Det vankades ju Bondekväll, och det betyder snask, så lika bra att gå all in idag!


När vi satt oss och väntade på maten kom jag på att de inte frågat vilken sås vi ville ha...

När maten kom 10minuter senare förstod jag att man inte fick välja...

Jag blev lite förvånad, men tänkte hålla ett öppet sinne... Fast jag var tvungen att skicka en snap till några...

 


Det var faktiskt ganska gott, även om man inte direkt väntar sig klyftpotatis till gyros... Precis som man faktiskt förväntar sig en peperoni och lite lök... Men jaja. Nu har jag provat den persiska varianten på gyros iaf!


När jag kom hem åkte jag en snabb runda till stallet och fixade till Shiny, sen hem och städa..... Var tanken...

Jag var så jäkla trött så jag orkade faktiskt inte!
Jag sov en timme på soffan istället   
Sen fick jag ett ryck!
Jag blev så sugen på fröknäcke! Två plåtar in i ugnen & sen full fart med att tända lite ljus och mysa till det tills tjejerna kom.

Så lite nyttigt blev det ju ändå bland allt snasket.. Det måste väl väga upp en hel del... right?


Som vanligt såg vi egentligen inte så mycket av Bonde söker fru, utan det blev mest snack & godiskräng...

Så jag får väl se det på TV4 play en annan dag.


Vickan var krasslig, så Martina körde hem henne direkt när det var slut, men det var roligt att hon kom en stund iaf   
Rebba stannade en timme till, och sen gick jag och Nick ut lagom tills hon skulle köra.
Fast såklart kunde vi inte sluta tragga då heller, så hon har precis kört hem!   Tur att jag tog den där tuppluren innan!! Näe, minsann. Nu ska jag gå och sova gott.
Imorgon är det tillbaka till Kristianstad, nu får det vara färdigrest för ett tag faktiskt.

Fast det är rätt skoj att komma ifrån det vanliga skrivbordet emellanåt    

  


#BondeSökerFru #Tjejkväll #Godiskräng #Kränga #Fröknäcke

ANNONS
Av Caroline Olsson - 22 september 2015 21:45

Åh, hjälp vad trött jag är nu!
Skulle kunna lägga mig och sova ända till söndag, tror jag!


Imorse ringde klockan 05,25... Inte min bästa tid på dygnet!
Dessutom var det fortfarande mörkt ute   Fy, så synd det var om mig då!!


Upp & gjorde mig iordning, sen iväg mot Nöbbelöv, där jag mötte upp Jeanette, också iväg mot Malmö!

Jag var egentligen medbjuden för att skriva minnesanteckningar, men eftersom killen som skulle pratat om vår nya hemsida inte ville åka med och inte heller kunde fixa en inhoppare fick jag rycka in.

Lika bra det, egentligen, eftersom jag vet vad de som kommer på våra möten vill kunna hitta på hemsidan.
Därför kan jag hoppa över de delar som de inte har något intresse av och fokusera mer på det vill faktiskt vill ha.


Med på mötet fanns Lisa Andersson, en föreläsare som tidigare varit sjukgymnast.
Hon är fantastiskt inspirerande och pratade om att leva tills man dör.

Vi hade också Oral Care med oss som berättade om sin verksamhet. Mats som är tandläkare hos dem visade på saker som man inte annars kanske tänker sig. Bl.a hur ohälsa i munhålan kan leda till både trycksår och depression.
Eftersom jag hoppas att många fler är intresserade av sina tänder tänkte jag föra vidare det här.


Trycksår:
Dålig munhälsa - näringsbrist - yrsel - ramlar & bryter benet - blir sängliggande - trycksår.

Depression:
Dålig munhälsa - ont i munnen när man äter - slutar gå ut i matsalen - blir sittande på sitt rum - instängd & isolerad - depression. 


Kanske jag hoppade över ett steg eller la till något, men grunden är densamma.

Dåliga tänder leder till så mycket andra besvär!

Tänk dig att du har en protes, eller så kallat "löständer". Så är du för skröplig för att ta ut och rengöra den själv. Hemtjänsten eller de som jobbar på äldreboendet har inte tid att hjälpa dig med det.
Då sitter den och sunkar i gommen, i värsta fall i flera veckor!!
Till sist bildas bakterier på den, och eftersom den sitter i munnen, som du åtminstone ibland andas genom, börjar du till sist dra ner bakterierna i lungorna! Vad tror du det leder till???


Usch och fy!

Lisa hade en god idé.

Hon hade visserligen många, men en av dem var att synliggöra tid för munvård. T.ex bevilja hemtjänst för tandborstning. Eller schemalägga det på boendena. Asta Persson, 97 år - tandvård 10min dag och kväll.

Då kan man inte lika lätt hoppa över det. Bra va?!


Nähe... Nu ska jag gå och sova, för imorgon väntar Lund! Helt själv eftersom Anneli har semester   
Ahh, jag har ju varit där ett par gånger innan, så nu borde jag hitta, tycker jag!

Håll tummarna!   


#Trött #Dialogmöte #Föreläsning #Löständer #Depression #Trycksår #Munhälsa #Tandvård #Malmö

ANNONS
Av Caroline Olsson - 20 september 2015 22:45

Ibland tycker jag det är roligt att leka hårfrisörska!

Dessutom är det en stafettpinne jag har övertagit efter mamma, som alltid klippte pappa.


Första gången han bad mig klippa honom blev jag aningen förskräckt!
Att klippa min dåvarande sambo var en enkel match, det var bara trimmern på det i nacken & sen lite med saxen upptill, men han hade tuppakam, så det var inte så noga.

Pappa har ju riktig frisyr med långt hår i  nacken som måste tas, även det, med sax!


Aja, det var bara att försöka, och det gick faktiskt lysande!   

Så jag har fortsatt med det.


Idag fick jag äran att klippa en äkta elitidrottsman - pappa!

Han och Lena vann Horna Boulemästerskapen igår, WOHO! Stort grattis   

I Horna, den lilla by mellan Rinkaby & Åhus, där han bor börjar säsongen varje år på Valborgsmässoafton med ärtsoppa & pannkakor i "gökboet" vid tennisplanen.
Där lottar man lag bland de som inte redan innan parat ihop sig. Sen delas det upp i 2 serier, och till sist kommer kvartsfinalerna, semifinalerna och så ÄNTLIGEN i september själva finalen.

En riktig rysare på 3 set blev det, men de kammade hem det!


Givetvis hade han gjort sig förtjänt av en klippning, och jag i min tur av en liten macka.

Mätt & belåten körde jag hem och fortsatte med städningen.


På Onsdag börjar Bonde söker fru, och därmed drar tjejkvällarna igång igen!
Vi börjar hos mig, så jag måste alltså storstäda ordentligt...

Lagom utmattad hamnade jag i soffan för en stund sen, så nu blir det en liten srund här & sen är det sängdags!

Natti natti!

Av Caroline Olsson - 19 september 2015 23:00

Jag blir minsjäl inte klok på karlar, alltså!
Knappt på mig själv heller, faktiskt, så det kanske inte är så konstigt ändå   


Jag skulle ju inte analysera det där med han som var så få förunnad, men ibland liksom råkar jag analysera utan att riktigt tänka på det. Det sker på ett eget spår i huvudet eller nåt, så även om jag inte är riktigt medveten om vad som händer har jag till sist anayserat sönder något!   


Jo, alltså...

I somras lovade han att komma förbi och hjälpa mig att få ut en gammal rälig bäddsoffa. Han skulle höra av sig efter jobbet dagen därpå, men gjorde aldrig det.

Så när jag gick och la mig tog jag en bild på soffskrället och skickade tillsammand med ett "Tror bestämt att du glömde något idag   "

Lite för att hinta om att det där inte var riktigt schysst, men en smiley som sa att "jag är inte sur om du trodde det, så du kan gott höra av dig"

Gjorde han INTE!

Jag tycker ändå att man kan höra av sig.
Är man trött efter jobbet kan man väl bara slänga iväg ett mess & säga det.

"Vi får ta det en annan dag, jag tyar minsjäl inte idag" eller nåt... Hur svårt kan det va? 

Och inte för att han hörde av sig dagen efter heller, när han sett bilden!!


Såklart tog jag det som VÄRSTA dissen! Jag tänkte helt enkelt att han tappat intresset, och visar det såhär!

Så jag gav fan i att höra av mig. Jag tänker minsann inte tjata. Nähe, tack!


Så lagom tills jag hade i princip lagt honom bakom mig och gett upp på honom helt, 3 veckor senare, DÅ hör han av sig?!

Attså, WTF? Vad är det frågan om??
Jag fattar verkligen inte...
Men jaha. Så skrev vi lite den kvällen, om allt och inget.

Jahopp.

Så gick det 2 veckor, sen skrev han igen.

Sen typ en vecka...

Alltså?! Är det någon slags nedräkning, eller vadå? Jag fattar ingenting...

Sen iaf, kom han plötsligt förbi ikväll!

Han hjälpte till att få ut den räliga stinkbomben, och att få av badkarsfronten så att jag kunde rensa golvbrunnen.

Så snackade vi en timme eller nåt, sen KÖRDE HAN HEM?!

Men va?!

OK, han hade sagt att han skulle lägga sig i tid, så han inte vände på dygnet eftersom han skulle upp tidigt på måndag, men ändå.


Det kan ju ha betytt 2 saker.

Antingen ville han säga typ "Vi kan göra annat än att pippa" eftersom det är så det har slutat de senaste gångerna vi setts.

Eller ville han säga typ "Nä, jag är inte intresserad av dig på det sättet längre", men kunde han inte bara ha sagt det då?

Jisses...

Ah, skit samma. Får väl se om det tar 3v tills han hör av sig igen nu då!


Ja, OK. Jag kunde ha erbjudit honom ett glas vin istället för kaffe, men han var ganska tydlig med att han ville hem & lägga sig i tid, så jag tänkte inte så långt. Kändes mest ohövligt att erbjuda något som han skulle avböja.

Så sen när han sa att han skulle hem och ta just ett glas vin & slappa i soffan innan han la sig tog jag det mest som en diss! Igen!

Han är så jävla märklig alltså.

Ah, jag orkar inte spekulera i vad sören han menar, så jag skiter i det.

Flyter med och ser vad som händer.


Men det är ju lite synd...

Analysens utfall blev att det hade funkat.

Jag tror bannemig att det hade funkat, alltså! Även på längre sikt, alltså.
Han är iväg ett par dagar i sträck med jobbet, vilket ju ger mig egentiden jag behöver ibland. 

Han är lugn och trygg, jag är mer hypad, så jag hade peppat upp honom lite och han hade lugnat mig.

Dessutom tyckte åtminstone jag att samarbetet funkade finemang med den där bäddsoffan när vi hjälptes åt ner med möget.

Jo, jag tror minsjäl att det hade funkat!


Men samtidigt... Hade han velat något mer hade väl han hört av sig lite oftare?
Jag menar, 3 veckor?! Hallå, alltså! Näe... Han känns ju inte superintresserad...

Samtidigt, så... Vem fan hjälper någon med en tung & stinkande bäddsoffa, utan att vara åtminstone lite intresserad?
Fast ändå, han är ju väldigt snäll & tycks ständigt hjälpa till både här och var.


Äh, jag vet inte.

Nu ska jag iaf gå & lägga mig, så jag orkar städa undan den där golvbrunnen imorgon   
Hoppas att den inte är lika rälig som handfatens, de där grunkorna, typ vattenkoppar. För de var SJUKT äckliga!   

Av Caroline Olsson - 14 augusti 2015 21:45

Jag har sen semestern började tänkt att jag skulle åka till mormor en dag när andan faller på.

Då tänkte jag ta med Nick och sova över, så det har inte blivit av...


Så idag fick jag ett infall!
Jag behöver ju faktiskt inte övernatta, när jag var mindre åkte vi ner över dagen bara, och SÅ långt är det inte till Simrishamn. Håkan på jobbet pendlar ju varje dag!


Sagt och gjort.
Jag slog mormor en signal och körde ner.

När jag kom fram upptäckte jag att det var en jäkla tur att jag lämnat gangstern hemma, för mormor har gått & skaffat katt!   


Tydligen har min kusin flyttat till lägenhet från hus, och kunde inte ta katten med sig.

När barnbarnsbarnet så spände ögonen i mormor och en sällan skådad vädjande blick mötte hennes och han med darrande underläpp frågade om hon inte snälla, rara, söta Dagny kunde tänka sig att ta hand om honom, annars skulle han ju aldrig mer få se honom....?
Då kunde hon helt enkelt inte säga nej.


Så nu är det slut på vildkatter i drivhuset. Fille har skrämt iväg allihop och intagit reviret!

I koppel... Men ändå!


Hemskt söt är han, och hemskt kelen.


Det blev såklart en fika. Hembakt vetebröd, havreflarn och sockerkaka.

SEN en macka, men när hon som vanligt drog fram en såndär söt, sliskig marmelad av något slag sa jag nej tack...

Nuförtiden har jag förmånen att kunna skylla på laktosintolerans, så jag kan "tyvärr" inte längre äta ost, hehe.

Fast som vanligt kunde jag inte ljuga, utan började strax fnissa och fick krypa till korset och erkänna att jag inte gilar såntdär... Vilket jag iofs påpekar varenda gång det erbjuds, men antingen börjar tanten få dåligt minne eller är hon en envis jäkel, precis som jag.   

Ja, jo. Hos mormor tar vi kakorna först och mackan sen. Kakorna vet hon ju att jag äter, och jag skulle tro att det är den där viljan om att visa vad goda saker hon gjort och få lite uppskattning som gör att hon först får bjuda på något och SEN tar fram det där som jag alltid tackar nej till.

Gud förbjude att mackorna skulle ätas först och jag sen inte skulle orka med hennes hembakta kakor!


När det var avklarat frågade hon om jag brukade borsta mina katter... För hon hade fått "en såndäringa borste av nåt slag med katten", men hon fick liksom inte till det.

När hon drog fram den visade det sig vara en bra borste, likadan som den jag har hemma, och Fille älskade den!   


Så efter kattaborstning blev det dags för bomullslusjakt.

Hon har ställt in de angripna växterna i ett eget rum, och nu jagar hon bomullslus för fulla muggar!

Räliga jäklar, måste jag säga!   


Mormor är för rolig!
Hon är gammal sjuksköterska och tycker att det mesta inte är särskilt mycket är äckligt.
Hon är inte rädd för något alls. Särskilt inte sprutor.

Undrar om hon verkligen är min mormor?
Jag tror att mamma föddes av någon annan och adopterades.


Både jag och mamma är de värsta räddhararna när det kommer till sprutor.

När jag hade knäckt beckenbenet och mamma skulle ge mig en blodförtunnande spruta en dag när distriktssköterskan inte kunde komma hem och göra det, höll vi båda på att svimma.

Flera gånger siktade hon, flera gånger skrek hon "Ohh!!" när hon var riktigt nära, och flera gånger var jag på vippen att slå henne i huvudet med min leverpastejmacka för att hon skrämt livet av mig med den förbolta sprutan och sen backat i sista sekund   

Eller som när mormor skulle på PRO-dans med tillhörande julbord och jag skulle "passa moffar" som var i princip helt både blind och döv med stomipåse och diabetes och jag skulle ge honom insulinsprutan i magen innan kvällsmackan.

Han lyfte på tröjan liksom på känn, för han visste typ var bästa stället var att sikta.

Jag ville verkligen inte göra någon något så ont som att spetsa människan, så jag frågade om jag skulle ta det försiktigt eller köra in den, liksom   

"Äh, fan. Bara gör det snabbt" tyckte moffar, och när hade tagit ordentligt med sats, samlat mod till mig och jag i sista sekund skulle hejda mig och skrika "Ohh!!" precis som mamma gjort med mig, flög mormors ande i mig!
Typ... eller nåt... Jag tjoffade iaf in sprutan, tryckte till och fick ut fanskapet igen! *Puh*

Jo, jag är nog mormors barnbarn ändå... Det kanske bara skippade en generation??


Sen åt vi kräftor.

Åt helvete med mackorna som mormor sagt till oss. Kräftorna hade jag spanat in ute i brygghuset redan tidigare.
Julbord? Nähe tack! Kräftskiva tog vi!


Det är lustigt, det där...

Varje gång jag kommer hem till mormor blir det en trip down memory lane.

För det mesta kommer vi på roliga saker och skrattar en massa, men ibland händer det, allt oftare sen min världens bästa mamma dog, att vi pratar om sorgligheter också...

Fast det behövs väl det också, tänker jag...


Just det, det var ju det jag skulle komma fram till, med tanke på mormors oförmögenhet att tycka något är äckligt!

Jag hjälpte henne med datorn.

Det kom inga siffror när hon tryckte, ett riktigt mysterium, och jag blev utnämnd världens bästa datorfreak när jag sa att hon nog kommit åt NumLock bara   

Så hon blev kvar på kontorsstolen och jag satte mig på sängen och klappade katten.

Plötsligt kastade hon ur sig "Kan du klippa väck den skinnflisan där under foten?"

Som om det var huuuur normalt som helst!

Jag lyfte blicken, aningen konfys och såg att hon satt med benet i vädret och saxen i högsta hugg!!

Say whuuuuut??????   


Jaha.......? Ehh.....

"Ja, jag ser ju inte sen jag opererade knäna. Jag kan inte böja benet så liksom"

"Aha... hehe..."   Uggh.......

Det var inte mycket att be för, så jag tog saxen och klippte väck skinnflisan   


Ja, jisses....

Nu är jag åtminstone hemkommen och Nick har snusat igenom mig ordentligt.

Nu ska jag varva ner och borsta min katt. Han gillar också sin borste, fast att Nick har ätit på den, så den är lagad med eltejp... Kanske skulle köpa en ny??
Å andra sidan får mormor säkert inte rätt på sin nya, fina borste, så jag kanske snor den nästa gång jag är där istället!
Gage för fotvård, kanske!    

 



#minnen #mamma #mormor #moffar #diabetes #kräftor #Österlen #Fille #sjuksköterska #spruta #spruträdd

Av Caroline Olsson - 9 augusti 2015 21:15

Idag vankades det riddarspel i Degeberga hembygdspark.

Kändes som en aktivitet som kräver ett barn i sällskap, så jag passade på att få med mig Nathalie och Pernilla.


Innan det började provianterade vi såklart!
En grillad i bröd till mig och en glass till Nathalie.


I väntan på riddarna tog vi en selfie, vilket Natta genast påpekade var en groupie, inget annat!
Hon kommer att bli en ordmärkare av rang, precis som sin faster!    


 


Vi trodde att riddarspelen skulle börja kl. 14,00, så vi tog plats på gräsmattan.

ICKE något i syne...

Däremot jazzades det från scenen och en tjej gol värre än om hon varit en katt som fått svansen i kläm...

Tradiga låtar, men vi fick sittdansa en stund mest för att ha något att göra.

Jag hann också med en kort tupplur, och så fort jag såg en utklädd människa med en häst lurade jag med Natta att klappa hästen.

- Vill du inte gå bort och klappa hästen?

- Nä...

- Varför inte?

- Vet inte...

- Men de andra barnen klappar ju...?

- Mmmmm...

- Är det för att han är snygg? Du sa ju det innan....?

- Mmmmm...

- Är det lite pinsamt att gå fram då?

- Mmmm...

- Ähh, kom nu, din mes!

- OK, faster!


Haha, hon är för rolig!   

En stund innan gick samma kille förbi en bit bort på gräset. Då sa hon att "OJ! HAN va snygg!! Jag skulle DÖ om han kom hit och sa att JAG var snygg!!!"

Karlen var väl i 40-årsåldern, så så jäkla snygg kan hon väl inte ha tyckt att han var??
Kanske jag och Pernilla tjatat för mycket om snyggingar i samband med militärerna häromdan?? Oooops!

Aja, fram kom vi, och hästen var både snäll och fin   


Det var Skånska Björnens Riddare som visade upp sig, och medverkade gjorde ett ekipage som varit med i Ponnyakuten! Ojoj, vad Nathalie var stolt över att ha träffat en kändis efteråt.


När riddarna var klara åkte vi såklart en runda med guide-tåget i hembygdsparken och gick en runda för att kika på både konst och vagnmakeri i de olika stugorna.

Degeberga hembygdspark är riktigt mysig, och jag känner till den sen innan eftersom jag spelade flöjt ihop med folkdanslaget, och dessutom medverkade på spelmansstämmorna där för några år sedan.


Dock skadar det inte att Nathalie får lära sig lite "närhistoria", och jag går gärna ett extra varv i den fina omgivningen   



När vi till sist inköpt var sin påse brända mandlar åkte vi hem till pappa, där Thomas hade lagat stek.

Riktigt gott, och jag kunde inte låta bli att passa på att ge Nathalie en liten näsbränna när hon bara satt och petade i maten.

- Varför äter du inte idag då?

- Eeeeeh, jag var inte så hungrig...

- Men du har ju bara ätit en glass innan?

- Mmmm...

- Du ljuger väl inte nu igen??

Tystnad

- Som du gjorde när vi var i Abbekås häromdan?

Tystnad

- Då ljög du ju och sa att du var mätt bara för att du inte vågade säga till Ronja att du inte tyckte om maten.

Tystnad


Plötsligt sa Pernilla att det var en jäkla tur att hon inte hade sagt något, för då hade vi inte varit välkomna dit igen?!

Kom igen! För att en 7-åring inte gillar maten??

Herregud, hon är 7 år! Vad gillar man då? Korv med mos. Typ där slutar väl listan.

Hon är bara ett litet barn, och när jag är med ska hon åtminstone lära sig att prata sanning, inget jäkla ljugande.

Det såg faktiskt ut som att hon skämdes lite, så jag hoppas att läxan blev lärd, hehe!


Ascott är världens sötaste lillebror! Ja, jag säger så, för om jag är mamma istället för matte till mina egna djur, och de är mina bebisar och inte djur, varför ska då han särbehandlas och vara ett?

Nä, han är pappas hund, alltså pappas son, alltså min lillebror   


Hemskt söt är han, det lilla charmtrollet, och bättre blir det ju knappast.

En bror som lagar god mat, och en som är en riktig liten sockertopp   



    


#Riddare #Degeberga #Hembygdspark #Ascott

Av Caroline Olsson - 8 augusti 2015 21:15

Vilken mysig dag vi har haft idag!


Jag, brorsan, hans tjej och min lilla prinsessa har varit på Tropikariet i Helsingborg.

De skulle tagit tåget dit, men när de frågade om jag ville följa med tyckte jag det var bättre att köra, så det gjorde vi.

Eftersom Nathalie gärna ville sova i bilen igår, men inte lyckades hitta ett bra läge för huvudet föreslog jag att vi skulle ta med en kudde till henne, som hon kunde lägga  mot rutan och luta sig mot.

Funkade utmärkt!


Jag har aldrig varit på Tropikariet innan, men Thomas har berättat om när de var där för ett par år sen.

När vi kom fram blev jag till en början ganska skeptisk...

Det var i stort sett en industribyggnad på utsidan. Inte särskilt imponerande.


Väl inne började vi nere i källaren där hajarna och övriga fiskar fanns.

Akvariet var riktigt mysigt, gjort för att likna ett skeppsvrak.

Innanför detta rum fanns ett en "klappdamm".

Där fanns medicinska fiskar, du vet såna där som Ullared hade ett tag   , medicinska räkor och fossiler som tydligen sett likadana ut i 3 minjoner år!!
Lika räliga i alla år, de stackarna! Fy för sören, sicka räliga ena!


Ett eget litet akvarium fanns för maneter.

Inte heller min favorit, men snyggt var det!


 


När vi var klara där gick vi vidare till plan 2.

Där hade de byggt upp regnskogen från olika länder.

Första rummet var nersläckt. Där fanns flyghundar, spökdjur, flygekorrar och lite annat smått & gott.

Flyghundarna var de enda jag såg första gången vi gick genom där. Mest låg fokus på Nathalie som var rädd för det mörka rummet med djur man knappt såg.

Efter lite pep-talk eller kanske snarare faster som säger "Men vad du har blivit mesig?! Kom igen nu!" gaskade hon upp sig iaf.

Andra vändan kom en flygekorre och snusade på mig. Jag hade handen på ett rep och han satte sin lilla hand på min, sen klättrade han upp på min arm en vända.

Överallt satt lappar om att man inte fick klappa djuren, men jag blev så kär i honom att jag tittade med rysligt bedjande ögon på djurskötaren och frågade med djup vädjan i rösten "Ååååh, kan jag inte få klappa honom bara lite??" Skötaren svarade att "Ja, han kan ju bitas, men nu har jag varnat, hehe".

Han var så söt så!

Efter en stund kom hans kompisar också, och undrade vad det var för tant som verkade snäll.
Så mysigt   


Vidare in i nästa rum. Upplyst denna gång.

Här fanns krokodilerna!
Man kunde åla sig genom en liten tunnel och komma upp i en glasbur hos dem.

När jag frågade Nathalie om hon ville sa hon först NEJ! och såg vettskrämd ut...

Men när jag frågade igen "Ska du verkligen inte säga hej till krokodilen? Jag kan krypa med dig" blev det genast ett OK!

Om någon skulle bli uppäten var det såklart faster, så jag kröp in först.

Efter kom Nathalie, och som tur var låg han precis intill glasburen, så jag visade att man nästan kunde klappa honom på ena tån, hehe! Efter en stund vågade hon också testa.


 


Vi gick igenom ett rum till som innehöll grodor i olika färger, en stor orm, fler apor, fåglar och en massa spännande djur. Både bakom glas och som hoppade fritt.


I rummet efter det fanns de här små gynnarna. Dvärgsilkesapor! Sjukt söta!

 

Han som sitter till höger kröp längst ut på pinnen när jag ställde mig och tittade på dem.

Han satte sig så att vi hamnade näsa mot näsa och jag sa hej!

Så tiltade han huvudet sakta till höger, och jag gjorde likadant.
Så åt vänster, jag gjorde likadant.

Vi lekte alltså spegel, jag och apan   
Efter ett par upprepningar sträckte han fram handen och tog på mig. Han trodde nog att det var en förstoringsspegel.

Det var ett så mysigt moment vi fick! Lille sötnosen   


På tredje våningen fanns lite fåglar, och i övrigt var det ett kunskapscenter.

Jag och Nathalie lekte arkeologer och grävde upp dinosaurieben i en stor gruslåda, sen var det dags för lekhagen.

Vi hoppade, svingade och kastade oss lite hursomhelst, och till sist var vi nöjda.

(Rättare sagt, jag orkade inte mer. Hon kunde nog hållt på en timme till)


Vi gick tillbaka till entréplan och in till Madagaskar där Lemurerna fanns.

Så himla söta!   

De hade gjort ett litet "camp" som väl skulle likna en trädkoja. Där satt en av de bruna lemurerna som var utstött av de andra   
Han såg så ledsen ut så jag sa åt honom att han gärna fick flytta hem till mig, så skulle vi mysa, han och jag.

Dessvärre fick jag inte adoptera honom, men det var värt ett försök!


 


Andra vändan satte vi oss på bänken i campet och rätt som det var kom en lemur och ville mysa   

Han var oväntat försiktig när han landade på min axel, och han var en jäkel på att kittlas!
Men jisses, så mysigt   


Alla lemurer ville titta i Nathalies påse.

Thomas hade köpte en gosedjurslemur från presentshopen, och den fick man i en pappkasse, som de tyckte prasslade spännande   

 


Det var en riktigt mysig dag, och som den djurälskare jag är, är jag väldigt glad för de små stunderna med sötnosarna   



#Tropikariet #Helsingborg #Krokodil #Spökdjur #Dvärgsilkesapa #Lemur #Mys

Av Caroline Olsson - 7 augusti 2015 21:30

Som den sanna försvarsfantast jag är försöker jag fostra lilla Nathalie, brorsdotter, i samma stil.

Därför ringde jag Pernilla och frågade om de ville med till Ystad och spana på kamouflage och båtar.


Jodå!


Inom Netto och provianterade en sväng. Negerbollar och energidricka   


Efter ett par traktorer, en husbil från 1900 frös ihjäl och ett vägarbete hann vi precis fram till parkeringen när vi hörde flygplanen swooosha förbi.

Ut ur bilen snabbt som ögat, och fram i kön för att bestiga krigsfartyget!   


Andra ungar testade kulsprutorna, men Nathalie ville inte.

Jag trugade och i stort sett puttade fram henne för att testa "dra i spaken"   


Det var det finska försvaret som fanns på plats med just denna båt, så mitt korsförhör fick bli på engelska.

När vi kom därifrån visste jag allt om ammunitionen som används, hur långt avstånd den träffar på, hur många patroner som går i, hur fort de flyger m.m

Stackars killen såg helt svettig ut, men nöjd över att ha klarat provet!
Om han inte hittade på förstås...


Så kom vi fram till det lilla kryp-inet där man står och skjuter större grejer.
Där fick man inte gå in, hur mycket man än fladdrade med ögonfransarna. Åtminstone inte just då, men om jag kom tillbaka efter stängning kunde jag få en guidad privat tur   
Jag tackade för erbjudandet, men berättade att jag dessvärre måste hem och skruva ihop min bil efteråt.
Kanske en annan gång?    


Vidare mot Ubåten.

Där kön började sa en kille till oss att man inte fick ta väskorna med sig in, så jag passade på att fråga om inte han kunde passa Pernillas väska, och fladdrade lite lagom med ögonfransarna för tredje gången idag.

Han fnissade lite, tittade ner i marken och sa "Det där hörde jag inte, hehe"
Så jag kontrade med "Jamen, det finns väl ändå någon annan snygging där inne som kan ta hand om den?!"


Nu blev Pernilla också röd om kinderna och till sist gick vi tillbaka till bilen och lämnade den.

Åter i kön fick jag ÄNTLIGEN syn på kamouflage!!   
De andra hade flottans kläder, alltså i princip ett par blå byxor och en skjorta...   


Såklart blev killen utfrågad! Fast den här var svensk.

- Vad har du i lådan?
- Är pistolen laddad?

- Är Ubåten laddad?

- Vem pratar du med i radion?


Denna kille visade sig vara vakt. Därav kamouflaget.

Pistolen var laddad, Ubåten likaså, i lådan fanns listor över VIP-gäster och i radion pratade han med sina vaktkompisar.


När vi hade kommit en meter fram i kön såg jag att en tant tog kort tillsammans med killen!!
VARFÖR TÄNKTE INTE JAG PÅ DET?!!!   


Jag knallade bak och frågade om inte jag också skulle kunna få ett kort?
Jodå. Såklart!

Helnöjd blev jag!   


 


Att ta sig i, genom och ur en ubåt är svårare än man kan tro...

Ner kommer man ju alltid, men med klänning och klackaskor ner för en stege ett par meter är det inte det lättaste...

Nöjd som få hoppade jag ner på golvet när jag såg en soldat som stått och kollat så man inte ramlade... Rätt upp under kjolen...

Aja. Jag bjuder på den.


Väl nere tror man att man ska kunna gå rätt igenom.

Icke!

Det är små hål som man får åla sig igenom.

Det första tog jag med baken först, liksom backade igenom.

Ny kille....

Nytt hål.

Kunde ju inte låta bli att fråga hur det egentligen skulle gå till.

Resten av kön fick vänta medan jag fick instruktioner på hur man tar sig igenom på riktigt.

Fötterna först, ta tag om kanten och svinga sig igenom.

Nu vet vi det!   


Upp skickade vi Nathalie först. Hon fick hjälp av två killar som lyfte henne under armarna.

Pernilla fick också hjälp.

Det fick INTE jag!

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men väljer att se det som att jag utstrålar självständighet   

Dessutom ville jag lära mig hur det ska gå till, även detta uppstigande, så när jag närmade mig toppen frågade jag var man ska hålla och hur man ska föra sig... Så att säga.

Och det gick ju bra!   


När vi var klara låg vi efter i schemat med ett par timmar, så vi skyndade oss till bilen.

Efter att vi kört ca 50m fick jag syn på en gul lapp i torkarbladen... P-böter............ Ooooops!
Jag blev så distraherad av planen, fartygen och militärerna att jag inte ens tänkte på att leta efter en P-maskin    Aja... Det får det vara värt!


Ronja jobbar på Abbekås hamnkrog, och eftersom det låg i närheten svängde vi inom och sa hej, och fick en bit mat.

Väldigt gott, så det kan jag rekommendera!   


Vidare hem, och jag hade tänkt mig en helkväll med bilen eftersom den stod utan bromsar när jag snodde pappas bil igårkväll.

När vi anlände hos pappa hade han och Thomas redan skruvat ihop allt dock.

Gud, så skönt att slippa det.

Tack!


Ja, det var en väldigt lyckad dag, P-böter till trots!  



#Marinen #Ystad #Krigsfartyg #Ubåt #Försvaret #Försvarsmakten
#Abbekås #Hamnkrog

Presentation

Omröstning

Skulle du kunna tänka dig att ta hand om ett omplaceringsdjur? (Glöm inte att kontakta mig i så fall www.carolz.se eller carolz_84@hotmail.com)
 Helt klart
 Kanske
 Det beror på
 Antagligen
 Antagligen inte
 Absolut inte

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Carol'z

Följ bloggen

Följ Carolz med Blogkeen
Följ Carolz med Bloglovin'

Dela

Bookmark and Share

Min Instagram


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se