Senaste inläggen

Av Caroline Olsson - 7 juni 2015 01:15

Jo men det var ju det här med Sweden Rock...

De här tjejerna gör sitt bästa för att jag ska komma ut och se världen lite, inte bara sitta hemma i soffan med mitt handarbete, så i fredags ville de ha skjuts dit.

"Ja, så kan du ju äta lite med oss och sånt innan vi går in. Du kan låna mitt parkeringspass!!" tyckte Martina, och visst. Jag är inte sen att hänga på lite trevligheter.


Jisses...

Jag har väl aldrig sett så många konstiga människor samlade på ett ställe innan!

Parkeringen låg nära, och givetvis rullade vi in med rutan nere och dunka-dunka, visserligen inte rock direkt - mer snusk men roligt "Jag spottar aldrig ut min snus innan jag suger k......." skrålade det, hehe!

Ja, man får ta seden dit man kommer   


Tjejerna var passande klädda och var hemskt söta   


 

På vägen till maten var det trångt och massa konstiga människor.

Jag passade dåligt in, klädd från jobb med skjorta och finskor, men man kan väl kalla mig glam-rockare då?   

Vi gick via campingen, och man kan ju inte vara stel och trist bara för man är nykter, så jag fick sätta mig in i rollen som rolig festivalbesökare och dansade lika gärna som både Vickan och Martina när det spelades musik från bussar, husvagnar och allt möjligt. Det ena åket skabbigare än det andra.

På insidan var jag lite lätt chockad   


Mitt på campingen hittade jag minsann en gammal militärbil, något jag såklart var tvungen att fota och skicka till min vän som mycket ståndaktigt stått emot påtryckningar om en uniformsbild under dagarna han jobbat denna vecka!

En liten pik följde såklart med, något i stil med att det fanns en massa kamouflage i Norje åtminstone   

Den togs nog emot lite dåligt, med ett svar om att jag fick passa på att titta där då!   


Undrar just om han missförstått något??
Det är inte kamouflaget i sig... Eller jo, visst är det tilltalande, men det är ju inte det jag vill se egentligen.

Det är ju just han som blir så snygg i sin uniform!

Jäkla trögo, om han inte förstår bättre. Hade det kunna va vem som helst kunde jag ju lika gärna bett någon av de jag känner inom hemvärnet!!

Men det är ju förstås en bra egenskap att vara ståndaktig och varken ge efter för gnäll eller lätta hot, hehe!
Men ändå... Han borde ju begripa att detta inte alls är lika givande, utan att det faktiskt är han som utgör det bästa av de där bilderna...

Borde jag säga något om det?
Nä, det borde han fatta utan förklaring! Eller är jag sådär trög nu igen? Aja...


 

På natten var de avhämtning, så vid 2 somnade jag, och sen gick jag inte upp förrän 13,40     

Så JÄKLA SKÖNT!!   


Jag vaknade först vid 11,30 men tänkte "Bättre kan du!" Så somnade jag om igen.   


Idag blev alltså inte mycket gjort...

Jag började klippa gräset, men klippte av en lina av stål, så sen strejkade klipparen.

Utmärkt ursäkt att gå in igen och titta vidare på Game of Thrones.   


När jag kände mig tillräckligt lat åkte jag till stallet och sen vidare för att handla.

Mitt i shoppingen messade Frida och undrade om jag ville följa med på rocken...

Jodå, jag hade ju varit där innan, riktigt världsvan börjar jag minsann bli, så jag var på.


Hem och gjorde mig iordning.

Undrar hur många jag lurade i att jag var en tvättäkta rocker??
Fake it til you make it! Eller?
Skickade bild till Frida och undrade om hon trodde jag skulle lyckas...

Hennes svar blev "Bad ass! Men nopp Caroline du e ju en mjukis   "

Haha...

Tycker nog ändå jag blev lite fräckare än vanligt... Nersläppt hår och tillochmed svarta naglar ju!   




Tycker för den delen inte att hon heller ser så mycket rockigare ut än jag!   




   


Efter några varv såg jag anledningen till att alla hade kamouflagebralls på sig!
Minsann, minsann! En hel liten shop med såntdäringa!

En bild tog jag, men den lät jag bli att skicka med fler pikar.

Ska han tjura så får han göra det! Minsann!

I give up!

Nog för att jag gillar utmaningar, men nånstans får gränsen ändå gå!


 


Nu blev det lite sent inatt också, så jag får väl ställa klockan imorgon så jag inte vänder helt på dygnet.

10,40 borde räcka.

Tidigt för mig, sent för andra, borde bli lagom!
Godnatt!   

Av Caroline Olsson - 4 juni 2015 23:15

I dessa dagar skulle man kunna tro att alla, verkligen ALLA är på Sweden Rock.

Från och med igår är jag hundvakt, kattvakt och hästvakt, hehe!
Tur att djuren är snälla och söta, så det känns inte som något besvär   


Lite bekymrad tänkte jag för någon vecka sedan att jag ville ju Hasse Andersson i Tivoliparken ikväll...

Men alla skulle lyssna på vrålet borta i Norje!


Dock kom jag på en lysande tanke!
Ingen på jobbet är ledig och åker dit - kanske någon av dem vill till parken istället??


Jodå, Susanne ville med, och pratade med Marie som jobbar på samma våningsplan som vi fast på kommunen istället för regionen (Ja, det är lite snurrigt, det där... I det nya Rådhus Skåne i Kristianstad blandar man hej vilt, kommunanställda och regionanställda i samma hus, på samma våningsplan!) och hon ville också följa med.


Kvällen skulle börja med nån "Pidde pannkaka" så det passade bara bra att Susanne skulle träna och jag skulle fixa djuren innan.


Jisses, med folk det var i parken!!
Vi kom strax efter 19,00 och där var i princip fullsatt    Tur att Marie hade varit på plats i tid och gjort rum för oss!

Vi såg inte särskilt mycket, men vad gör väl det?
Vi hade supertrevligt!
En fördel med att blanda kommun och region är ju att man får en bättre kontakt.
Det är ju inte så sällan som våra vägar korsas även inom jobbet, så varför inte passa på att bygga broar även utanför?


Bilden vi tog ville INTE laddas upp till Instagram, minsann!
Det var för mycket folk på samma plats, antagligen. 10 000 hade Polisen uppskattat det till.


Den kom upp en stund senare när jag kört Susanne hem.

Susanne är till vänster och Marie till höger.

 


Efter att Hasse hade spelat klart tyckte vi, och många med oss, att det var dags att åka hem.

Ett problem var att  jag behövde kissa, och kön till toaletten var lååååååååång!

Lösningen blev att jag följde med Susanne och kollade in hennes nya lägenhet.

Trevligt med en liten husesyn   


När vi hade pratat en stund tyckte vi att det började mörkna ute och undrade vad klockan var... 22,20   

Vi hade stått och traggat i nästan 2 timmar! Ooooops...

Men det var ett välbehövligt samtal, lite terapi för både henne och mig. Det behöver man ibland   

Aja, nu är jag åtminstone hemma, får väl slappa en stund i soffan & ta ut Nick, och sen sova ett par timmar.

Imorgon är det möte nästan hela dagen, och sen ska jag köra ut tjejerna till rocken!
Efter det händer inte mycket, så det verkar bli en slappehelg, även denna   

Passar mig ganska bra egentligen.

Fast städa och klippa gräset måste jag nog ändå... Innan det blir övermäktigt

Av Caroline Olsson - 2 juni 2015 23:15

Idag stod träning på schemat för Martina och Sunny.

Sicket skitväder det har varit!!
I ett ridhus blir det inte varmt, hur fint väder det än är, och är vädret uselt blir det kallt som satan där inne!

Jag kände mig lite som en mamma som tittade på sin dotter, där jag satt och frös.

De var superduktiga, och skönt var det att inga andra föräldrar var på plats.
Nog för att de är trevliga, men de babblar ju så man inte hör vad tränaren säger! Jag vill ju höra!

Dessutom pratar de bara om tävlingar och kända hästar, och jag som inte är särkilt intresserad lyssnar inte så noga på det där... Jag är intresserad av hur det går för Martina och Busan, men resten struntar jag i.

Jag känner ju inte dem?!


Lagom tills fingrarna höll på att frysa av var lektionen över, och Martina skulle linda ihop benlindorna, så jag passade på att gå lite med Sunny i ridhuset så hon skulle svettas av.

När vi gått ett tag ropar Martina "Vad söt du är, Caroline" haha, plötsligt var det jag som var den lilla flickan med den stora hästen och hon min mamma.

Där gick jag med reflexjacka som ungarna på dagis, också stora Bus som är mycket högre än mig.   


När vi kom la jag på Shiny hennes täcke eftersom det regnade lite och de skulle vara ute inatt.

Min lilla muffla är lite frösen, så hon ville gärna ha det på sig.

Just som jag tog det från hängaren slog en tanke om en stor spindel mig.

Tanken viftades genast bort eftersom jag visste att vi hade besprutat med Radar, både där de hänger och själva täcket!


Hämta Anders, in i bilen och vidare mot Donken, hungriga som få.

När vi kommer fram tar jag av min stora jacka, det är ju nära in från parkeringen.

Vi börjar gå, och jag känner något strävt som rör sig mot insidan av min hand.

Tänker att det är hö, vilket det ALLTID är när jag tror att det är en spindel.

Det lossnar inte när jag viftar, så jag tänker att jag ska ta tag om strået och kasta det.

När den andra handen rör vid den första känner jag att det där rör sig!!!!! Det är nog inget höstrå ändå!!
Jag ger ifrån mig ett skrik, lite halvt och viftar med handen.

I asfalten hörs ett ljudligt PRKK när världens största, absolut megabigbautasuperduper monster megastor spindel landar   

På en nanosekund uppfattar jag att det faktiskt är en spindel, jäääävligt stor, och genast utbryter jag i ett fullkomligt hysteriskt vrål, värre än om jag sett liemannen, himself!

Jag känner hur ögonen tåras, jag får ingen luft.

Tittar på Anders som flinar, tittar på Martina som tittar medlidsamt tillbaka och försöker kväva ett flin.

Tittar på spindeln som krälar iväg, tittar olyckligt på Martina igen, som lägger armen runt mig och säger full av medlidande "Caroline, du förstår väl att den har varit på dig ända sen vi åkte från stallet, va?"

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!!!!!!!!! Ooooooooh, myyyyyyy FUCKING goooooooooood!!!!!!!!   


FyFAN vad äckligt!!
Jag tyckte att något killades i bilen, men trodde det var håret som var uppsatt i hästsvans!
Tänk om det... Tänk om det var den rälige lille jäveln?!!

Jag känner mig fanimig antastad! Jag hade INTE gett den tillåtelse att vidröra mig!
Usch och ve!

Ååååååh, så jävla äckligt!!

Vilken nära döden-upplevelse!!!   


Åh, det kryper fortfarande i hela kroppen och jag kan inte sluta tänka på det lilla kräket!!


I bilen på väg hem började jag skratta hysteriskt, helt utan anledning.

Martina frågade vad det var, och jag hade inget bättre svar än "Jag vet inte... Chocken kanske håller på att släppa?"


O fy fasen!!

Det där vill jag ALDRIG mer vara med om!

Hur ska jag kunna sova inatt????   




#spindel #ndu #näradödenupplevelse #fyfan

Av Caroline Olsson - 1 juni 2015 23:15

Idag ville Martina in till stan och shoppa, så jag flexade ut någon timme tidigare och mötte upp henne.

Egentligen skulle hon ha en klänning och jag skulle ha nya löparskor och vanliga skor...

Vi kom hem med ganksa mycket mer än så   


Jag kom plötsligt på att den ny, snygg BH kunde vara på sin plats, nu när det börjat bli lönt att fundera över sånt igen   
Martina är hjälpsam som få och vill enbart mitt bästa, så hon snokade reda på ett par snygga trosor som passade till   

Sen hittade vi "av en händelse" 2 klänningar, varav den ena hon ju faktiskt hade tänkt köpa, och en BH även till henne   

På ca 30 minuter hade vi alltså hittat 2 BH, 1 par trosor och 2 klänningar. Kanske något mer... (?)

Jisses, så effektivt!


Sen tog det längre tid...

Jag skulle ha skor, så jag frågade om hon månne också behövde ett par?? Vi kunde ju köra ut till Skopunkten, så får någon av oss 2 par och den andra 1. "Jag behöver alltid skor om du vill dit" blev svaret!
Rätt inställning!   


Tråkigt nog hittade jag inga, så det var förgäves... Damn!


Till sist blev det Stadium outlet på Långebro för att leta efter löparskor.

Efter träget letande och en massa provande hittade jag dock ett par. Nersatta från 1500kr till 500     


Martina hittade ett par träningstights, och jag hittade dessutom en jacka!
Jag skulle INTE ha någon jacka när vi åkte dit... Men den kom med hem...

Ja, vadå? Egentligen skulle jag inte haft några trosor heller, men de köpte jag ändå.

Nåt måste man väl få unna sig?? Dessutom är det inte ofta jag shoppar loss, så det var jag värd! Minsann!
Så, då var det slöseriet rättfärdigat! Visst??   


På tal om det där med BHar förresten... Jag känner mig näst intill diskriminerad när jag kommer in i de flesta affärer!
Så fort man har byst - modell "något större" så måste man gå till de dyrare affärerna för att hitta något...

H&M har max D-kupa och Gina Tricot har max C-kupa!

På Lindex är de flesta BHar i större kupor bygellösa och med vadderade axelband. Funktionellt, jo säkert! Men snyggt? Nä, knappast!   

Dock hittade jag en likadan som jag har svart, fast vit. Jag gillar den, tycker att den formar bysten bra så att tillochmed jag kan vara lite nöjd med hyllan som annars oftast är till besvär!

Dessvärre var det fel storlek på galgen... Galgen sa 80F, men lappen sa 80E...

E funkar ju om det kniper, men är i minsta laget, så jag fick fråga i kassan.

Damen var mycket hjälpsam och knatade iväg på lagret och letade en kvart!
Sen kom hon tillbaka med en segerviss min.
Minsann! Perfekt!   



På tal om bl.a stor byst måste jag också kommentera dethär med Dan Bilzerian.

De senaste dagarna har jag hört en massa surr om "ett äckel" som finns på insta under namnet "danbilzerian".
Han ska förnedra kvinnor och vräka sig i snusk, vapen och lika mycket snuskiga pengar...

Man kan ju inte döma utan att ha sett vad det handlar om, så givetvis snurrade jag in på insta och letade upp människan.


Jag måste säga att jag inte riktigt förstår skillnaden på honom och de flesta andra killar?
Kom igen, grabbar! Vem som helst av er skulle säkert passa på att vräka er med snygga damer i lyxiga rum om ni bara fick chansen. Är det inte lite avundsjuka som spelar in här?
Bland hans bilder finns inget som särskilt chockar, och jag förstår inte all uppståndelse.


Om han gillar de här sakerna och mår bra av dem, så är väl det upp till honom? Var och en gör väl vad den mår bra av? Jag förstår att han gärna vill visa vad han har tillgång till, jag visar gärna upp mina fina djur och vänner som jag är stolt över. Man vill ju dela med sig liksom!
Om bilderna stör er kan ni väl bara låta bli att titta? Ni måste ju inte titta om ni inte vill?


Nu skulle man kunna tro att detta egentligen är en osäker människa som gör allt detta för att stärka sig själv.

Kanske blev han mobbad som liten och nu försöker hävda sig?


Eller är han en helt fungerande människa, som helt enkelt är jävligt nöjd med var han befinner sig i livet.

Vi borde lära oss lite av det där.

Livet ska levas, inte genomlidas. Man får fan passa på att njuta när man kan!

U go girl!! Eller man... kanske det ska vara.


Bland hans inlägg skymtar även en ironi, grov humor måhända, men man får ju se det med lite glimten i ögat.

En bild han lagt upp är på en tjej som sitter avklädd på honom. Med armarna döljer hon det värsta av sina bomber och han han handen på hennes mage. På armen sitter en klocka, och kommentaren går ut på att han vill visa sin nya klocka.

En annan bild är på en kompis till honom som sitter i en soffa en bit bort. Enligt kommentaren vill han visa att han umgås med sin vän. Dock "råkar" ett par stora boobs komma i vägen för kameran, haha!
Helt seriöst! Är det inte lite roligt?

Jag skrattade åt båda dessa iaf!   


Jag tycker på det hela taget, efter att ha zappat runt bland hans bilder en del att han kanske kan tyckas en smula excentrisk, men överlag verkar han vara en välmående människa.

Han engagerar sig politiskt för att få ut en marinsoldat från mexikanst fängelse, han är emot rasism och nazism, och tycks ha hyfsat sunda värderingar även i övrigt.


Att han gillar stora bröst och snygga tjejer kan väl inte han hjälpa mer än jag kan hjälpa att jag gillar hundar och choklad?!


För er som tror er utkämpa en strid för dessa "kränkta kvinnor". Lägg ner för fan.

De har själv valt att klä av sig för honom och kameran, och de ser inte ett dugg olyckliga ut.

Visst kan man tro att de mår dåligt, men i själva verket har du ingen aning.

De kanske behöver bekräftelsen, och om de känner att det är rätt sätt att få den, så låt dem.

Live and let live.
Skit du i det.


Du vet inte vad någon blir lycklig eller olycklig av.

Var och en måste få göra sina egna val här i livet, och komma fram till om de var rätt eller fel.

Ingen av dem kommer ångra sig för att du står där flat-chested och miserable med en fackla och högaffel i högsta hugg att dräpa odjuret med.


Själv tar jag mina bomber och går och lägger mig snart.


Jag har nämnligen gjort valet att inte söka bekräftelse hos andra, utan börja med mig själv.

Kanske blir det en privat bild till en få förunnad, och i så fall är det för att jag vill bjuda på den - men vad resten av världen anbelangar, så får ni titta vidare på Dans bilder om ni vill se bomber!

Godnatt!


#danbilzerian #bilzerian #byst #bröst #snusk

Av Caroline Olsson - 31 maj 2015 22:15

Så var det morsdag igen.

En oerhört tung dag de senaste 4 åren sedan mamma dog.

I år var det dock den bästa hittills, så det blev fjärde gången gillt. Fast jag är ju inte riktigt som alla andra i övrigt, så varför skulle "tredje gången gillt" gälla mig?   


Imorse (eller förmiddags om man ska hårddra det) vaknade jag 10,30! Av mig själv!   

Klockan skulle ringa 10 minuter senare, så jag passade på att mysa med Nick!


För en gångs skull var han också kramsjuk, men det är klart. Han är ju tröttare än jag, så!

Jag lurade upp honom i sängen och kramade honom hårt. Pussade halvt ihjäl honom, och när jag sträckte på mig och gäspade stort stoppade han ner sin långa, sliriga tunga i halsen på mig!   


Vi har pratat om det där!!
Jag har försökt lära honom att pussas gör man utan tunga. Isch! Jag vet ju precis var han brukar ha sin!!

Blä... Fast samtidigt vet jag att en hund är renare i munnen sekunden efter att den slickat sig i baken än vi är om fingrarna trots att vi tvättat dem med tvål... Men det hjälper ju föga mot den där slirigheten...

Hundslajm är... segt... kanske man kan säga? Väldigt kladdigt iaf.

Örk...


Lika bra att gå upp, tänkte jag.


Jag var klar en halvtimme innan jag skulle köra bort till stallet, men eftersom jag ändå inte hade något vettigt för mig körde jag direkt.


Vickan var på plats och putsade på Tulle, den lille bebisen som hunnit bli 3 år och en riktig häst!
Jag fattar fortfarande inte att det är han, och blir lika förvånad varje gång jag kommer dit och ser honom.

Han ska ju vara en liten skit!!

Sofie och Cara mötte upp och sen körde vi.


I Osby mötte fler upp, och vi var till sist 7 pers i Tulles hejarklack.


Tulle åkte dit som ett ämne inom dressyren, men åkte hem som en klass 1 hopphäst   

Jisses, vad han hoppade! Han var nästan över hinderstöden i vissa skutt!


Vackra Tulle, så det blev en hopphäst av honom iallafall! Dressyrstammen till trots.

Hopp eller dressyr, han är väldigt fin i vilket fall, den lille bebisen   


 


En sånhär distraktion var precis vad som behövdes en dag som denna.

Morsdag, och jag har ingen mor att fira.

"Fira" vid en grav är inte aktuellt. Vad skulle det vara för mening med det?

Mamma skulle inte vilja att jag satt där och tjöt. Hon skulle säga till mig att rycka upp mig och göra något vettigt, att hon finns hos mig ändå.

Hon skulle säga till mig att åka hem, att njuta av att äntligen vilja vara hemma igen, något jag inte ville på flera år tidigare.

I did it! För första morsdagen utan mor är det bara jag som bestämmer över mig och min tid.

På det som skulle varit mammas 66-årsdag firade jag ett halvår som singel.

Att han åkte ut på det sätt han gjorde exakt ett halvår innan mamma skulle fyllt år ser jag som att hon hjälpte mig den där natten.

Ärligt talat vet jag inte vad det var som gjorde att jag äntligen fick tummarna loss att be tjejerna om hjälp att larma just då. Den natten var egentligen ingenting utöver det vanliga, men någonstans under natten kände jag att det räckte. Det fick vara nog.

Tack mamma!
Du som alltid var så handlingskraftig och stark. Egenskaper jag önskar att jag hade hälften av.

Det var inte min styrka som gjorde slag i saken. Det måste varit din.


Alltid älskad, alltid saknad.

Min älskade lilla mamma   

 






#mamma #morsdag #Toulouse #3-årstest #tulle

Av Caroline Olsson - 30 maj 2015 22:45

Åååh, vilken perfekt dag jag haft idag!!


Jag vaknade först vid 7, tittade på klockan, ropade (eller tänkte, vet inte riktigt vilket eftersom jag knappt var vaken) HELL NO!! Vände på steken och somnade genast om.

Sen vaknade jag inte förrän vid 11,30   

Fyfasen vad gött det var att sova ut!!

Hela veckan har jag gått i en dvala, trött och förvirrad.

Hela veckan har jag sett fram emot denna helg av en anledning. SÖMN!!


Hade egentligen inte tänkt göra något alls mer än att sitta i soffan, men när jag kollade FB såg jag att det var Hemvärnets dag på Rinkabyfältet!!

Dock var Nathalie, min brorsdotter redan iväg på annat. Damn! Jag som skulle fostra henne till en försvarsfantast!! Aja, det finns gott om tid att skola in henne på den banan!   

Martina och Vickan var redan iväg, och när jag föreslog för Frida att vi kunde åka dit svarade hon

"Jag gillar inte militärer"   

Det här får vi reda ut en dag!
Vadå "gillar inte militärer"?!! Hur tänker hon där?

Menar hon att hon inte gillar att vi har en fungerande försvarsmakt, och alltså att hon tycker att det räcker att var och en i befolkningen får varsin bössa att skydda sig med när ryssen kommer?   
Eller menar hon att hon inte gillar karlar i uniform?

Eller menar hon bara att hon inte gillar dem lika mycket som jag?

Skulle hon i själva verket ha skrivit "Jag är inte lika begeistrad i kamouflageprydda karlar som du"?!

Nä, så det blev inga militärer. Attans!

Fast jag tolkade det som att det var ett tecken på att jag skulle bli på soffan   

Vid 13 tog jag mig i kragen och körde en vända till stallet.


Sonny och Butters ville ut och kissa, och eftersom Anders och Martina var iväg, så fick "Tant Caroline" fixa.

Sonny blängde förnärmat när jag halvt pussade ihjäl honom, men glömde det så fort han kom ut och fick sparka boll lite   

Butters var som vanligt lite feg, så jag fick gå upp för trappan och bära ner honom.

Han höll nästan på att blåsa bort i stormen   


Hästarna är släppta på bete sedan igår, så egentligen skulle jag bara mata Shiny, men hon stod längst ner i hagen så Martina fixade det senare istället.

Därmed passade jag på att tömma ut en del av bädden i henne box.

Hela kan man knappt ta på en gång eftersom ögonen börjar rinna och halsen tjocknar av ammoniaken.

Ett ca 10-15cm tjockt lager under den rena halmen är packat med kiss   

Jag slängde ut 3 tunga kärror, sen fick det vara.


När jag kom hem åkte kläderna av igen, och jag satte mig i soffan i bara sovtröjan och låtsades som att jag aldrig varit utanför dörren!


Efter ett par timmar kände jag mig lite lat, så jag drog på lite kläder igen och körde ner till skogen med Nick och sprang en runda.

Han blev glad, jag blev trött och svettig!

Sen raka spåret hem till soffan igen. Svettig och dan.   


Idag har jag plöjt igenom hela Dallas säsong 2.

En heldag i sängen och soffan var precis vad jag behövde.

Känner redan hur gnälligheten rinner av mig!

Imorgon ska vi förvisso iväg, men inte förrän efter lunch.

Bäst att ställa klockan iaf, jag känner mig själv ganska väl vid det här laget   




Uppdatering 2015-05-31.
På länken nedan ser man vad vi gick miste om igår!

http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/jubileum-firades-med-skottsalvor-i-skogen/

Av Caroline Olsson - 28 maj 2015 20:45

Igår kväll kom jag på att jag skulle köra bort till Lasse, det hade jag HELT glömt bort när jag först kom hem.


Efter en halvtimmes välbehövlig vila på soffan slog det mig!

Jag kunde inte riktigt motivera att ta bilen för 2km, och gå ville jag inte, så då återstod cykeln...

Den har stått och dammat i 3-4 år, så jag visste inte riktigt var den fanns, men jag hade en tanke...

Jodå, i tobaksladan, längst in i ett hörn stod den!
Dammig med snett styre och platta däck   


Lösningsorienterad som jag är asade jag ner den till garaget där ju kompressorn är monterad och klar för användning.

Hittade ett munstycke som liknande det pappa brukat använda när jag var liten och kopplade in slangen.

SUCCESS!!!    


Däcken blev pumpade och styret snurrade jag rätt.

Dammet fick blåsa av på vägen, tänkte jag, eftersom det stormade hyfsat!


Jeeeez, vad jobbigt det var!!
Det måste vara nåt fel på min cykel!! Eller....?


Nåt är det, för jag cyklade hem till Horna för några år sen, 7km. Inte så farligt långt...

När jag kom fram var jag HELT SLUT! Men på hemvägen lånade jag en cykel av pappa istället, och då gick det mycket bättre. Knappt trött anlände jag hemma... Det kan väl inte bara ha berott på snapsarna som intogs till sillen?   


Aja, jag kom både dit och hem igen efter en kopp kaffe & lite choklad   


Det behövdes för att stärka mig efter den knäppa förmiddagen. Fixandet av cykeln alltså, inte chokladet. Eller jo, det också kanske   


Ikväll hade jag tänkt slänga mig på soffan och inte göra ett skit.

När Martina undrade om jag ville rida en runda svarade jag att jag såg fram emot en kväll på soffan eftersom jag inte varit hemma förrän närmare 22 resten av veckan...

Det visade sig senare att jag inte hade behövt erkänna min lathet eftersom det ändå börjare ösregna lagom tills vi skulle gett oss ut, men den risken vågade jag inte ta!   

Men icke!

Jag blev sugen på choklad, men orkade inte köra och handla, så jag slängde ihop en kladdkaka   

När jag skickade en snapchat blev Vickan sugen, så hon kom bort och vi krängde upp mer än hälften till några avsnitt av Morran & Tobias 


Usch, nä.
Nu ska jag inte göra mer idag...

Jisses, vad jag längtar till helgens sovmornar.

Imorgon sätter jag telefonen på stör ej-läge innan jag somnar och på lördag tänker jag ICKE vakna en minut före 12,00!!!   


Ujuj, vad jag längtar!


#kvinnorkan

Av Caroline Olsson - 27 maj 2015 17:15

Idag skulle Smarten lämnas på verkstad.

Bromsarna är slut, så det är dags att fixa dem.

Tjejen som brukar sitta i receptionen kör alltid mig till jobbet när hon tagit in bilen och hämtar mig när den är klar.

Himla bra service   


Idag blev det dock problem...

Hon var ute och körde när jag kom eftersom vi inte hade bestämt någon tid, utan bara kommit överrens om att jag skulle droppa in "på morgonen", och jag brukar ju inte komma förrän framåt 9, hehe...

På sistone har jag dock blivit riktigt duktig på att komma upp i tid om morgnarna, så jag var där redan strax efter 8!


- Inga problem, vi är ju ett transportföretag också, så något ska vi väl kunna ordna, hehe!
sa han som tog emot bilen.

Vi gick ut, och just då kom en kille körandes. Hade tydligen kört klart skolskjutsen.

Han som tagit emot bilen bad honom köra mig till Rådhuset och det var inga problem alls.


Inte för dem, kanske...


Det är ju fan också, vad vek jag är!
I en bil är det ganska trångt, och jag tänkte inte så långt från början att jag satte mig i baksätet, så jag satte mig på passagerarsidan.

Efter 100 meter kände jag pulsen stiga.

Fan!
Det är för nära!
Jag vill INTE sitta så nära honom!

Jag känner inte honom!
Jag vill inte vara här!
Kände för att skrika att han kunde släppa av mig, tvärnita helst!!
Jag ville bara bort.

Sammanbiten försökte jag koncentrera mig på andningen.

Va fan, liksom. Vi sitter i en bil, han lär ju knappast hoppa på mig. Då stannar ju bilen. Ge dig!! försökte jag skälla på mig själv i det tysta.

Hjälpte knappt.

Det kröp i hela kroppen!

Varför?? kanske någon undrar...


Jag har ju sagt att jag inte vill vara ensam med en karl.

Att jag inte släpper någon över min tröskel är en sak. Det kan jag kontrollera.

Här blev det fel.


Jag tror ändå att det var bra.

Inget hände ju. Det var bara obehagligt. Men inget hände.

Det var en snäll kille, egentligen. För fan, han kör både skolskjuts och färdtjänst, hann jag snappa upp.

Man kanske behöver utsätta sig lite för sånt där man inte gillar. Men jag tror samtidigt att man måste få ta det i sin egen takt. Jag var ju inte förberedd på det här.


Jag hade faktiskt inte trott att jag skulle reagera på en sånhär skitsak. Inte längre.

Jag menar, jag har ju varit på "övernattning" mer än en gång, så jag tänkte att jag var över alla de gamla demonerna.

Men tydligen inte.

Tydligen finns det någon få förunnad som kan komma i närheten utan att det blir obehagligt. Faktiskt riktigt mysigt!

Tydligen är det så, och då får det vara så. Det räcker för mig.


Aja.

Jag håller på min rätt att bestämma vem som kommer i närheten eller ej.

Kommer inte utsätta mig för sånt där om det inte känns OK.

Faktiskt är det riktigt skönt att sätta den gränsen. Att säga till folk att "Nä du. Tyvärr vill jag inte bjuda på kaffe, du får koka eget."

Jag fortsätter gladeligen med det.

Jag släpper in de jag vill ha i närheten, resten får vänta om de vill, och vill de inte så är det upp till dem.

Jag är nöjd, och jag tänker fortsätta bestämma vem som är välkommen.

Så det så!


Presentation

Omröstning

Skulle du kunna tänka dig att ta hand om ett omplaceringsdjur? (Glöm inte att kontakta mig i så fall www.carolz.se eller carolz_84@hotmail.com)
 Helt klart
 Kanske
 Det beror på
 Antagligen
 Antagligen inte
 Absolut inte

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Carol'z

Dela

Bookmark and Share

Min Instagram


Skapa flashcards