Senaste inläggen

Av Caroline Olsson - 15 maj 2015 19:15

Ehh, ja...

Så var det dags igen!
För att inga missförstånd ska ske så ja, det var hos samma kille som sist, såklart!
Regeln kvarstår - ingen karl kommer i närheten. Utom en.


Hemsk vad vissa fattar trögt förresten.

När jag vaknade imorse skickade jag en snapchat när jag låg nerbäddad i sängen med täcket upp till näsan.

På bilden skrev jag "Godmorgon från......"
Frida svarade genast "Vem bor där?!"
Jag svarade "Vem tror du?? Bengt-Gösta, eller?? Pucko!   "

Hehe, den skulle hon ha!  


Vickan och Martina fattade dock direkt, vilket iofs inte är så konstigt eftersom Vickan varit hundvakt och krävt att få veta var jag skulle, och Martina vet allt som Vickan vet.

Vi har alla lite rätt att veta vad som händer hos varandra, lite av säkerhetsskäl sådär    


Aja...

Det blev lite... knepigt där ett tag...

Vi hade samma svepskäl som sist eftersom den där sorteringen aldrig blev av, så vi skulle göra likadant denna gången. Börja fixa lite sent på kvällen och fortsätta dagen efter.

Jaja, kanske svepskäl inte skulle behövas längre nu när vi väl kommit över den där tröskeln, men ändå!

Såklart blev inget gjort igår heller, utan vi hamnade i soffan och myste ett par timmar.

Sen gick han och borstade tänderna, och eftersom vi inte hade druckit något vin eller andra alkoholhaltiga drycker fanns ju egentligen ingen anledning för mig att stanna över natten...

Men... Vi hade ju sagt att vi skulle fortsätta dagen efter...

Å andra sidan hade vi ju aldrig börjat på kvällen, så det kunde vi gjort en annan dag...

Fast vi hade ju i princip bestämt det innan eftersom när jag föreslog att vi skulle göra som sist och ta en övernattning för att vi inte hann med allt, sa han att "Ja, vi kan ju låtsas att det är det vi ska göra iaf   " den där sorteringen alltså... Haha, jag svarade bara att det är ju inte allt man behöver säga, vissa saker vet man bara!   
Hehe, så riktigt svepskäl var det väl inte heller...   


Han sa inget, jag sa inget.

Alltså...!

Han är faktiskt mannen i sällskapet och borde öppna munnen!
Jag vet att jag låter bekväm, men va fan... Någon fördel ska man väl ha som kvinna??

Ähh, han släckte till sist i köket och begav sig upp om trappen, så jag hängde på, hehe!

Så fick jag en tröja att sova i, precis som sist och gick ner och bytte om.

Passar mig perfekt. Jag är inte längre bekväm i att byta om inför andra, så lite privacy är helt på sin plats!


När jag kom upp var där kallt så in i helsike, så jag kröp in under hans täcke!

Sen blev det så varmt och tröjan var mest i vägen, så jag var på vippen att säga "ta av möget istället"
I sista sekund bet jag mig i tungan.

Inte riktigt redo för det än... Tydligen... Men jag tror det kommer, om fler tillfällen ges!


Inte heller denna gång fanns det några tvivel. Inte det minsta, och denna gång hade jag inte heller väntat mig det.


Tja, jag gör samma konstaterande som sist.

Det är en fin kille, vars sällskap jag trivs i, så det är bara att passa på att njuta och inte tänka så mycket!


Det är också en fördel.

Jag kan gå upp i varv över vissa saker. Det kan vara familjemedlemmar som gör konstiga saker eller vad som helst.

När jag går upp sådär i varv går det inte att plocka ner mig på jorden igen.

Mina vänner vet detta, och att de är informerade om att de istället ska säga till mig att hålla tyst om de inte orkar höra mer, så får jag vara uppretad i det tysta istället.

MEN när jag glider ner i hans famn glömmer jag snabbt vad jag var så uppretad över.

Jag slappnar av och lugnet infinner sig.

Det är något med honom som utstrålar lugn och trygghet, och det smittar av sig.


Jag tror att jag vant mig lite vid att sova med honom nu också.

Jag vaknade inte en enda gång denna natt, utan sov som en stock! Nästan bättre än jag gör hemma tillochmed!

Precis innan jag somnade kom båda katterna och la sig hos mig.

Jag låg på sidan med böjda ben, så den ena la sig i knävecket, och den andra framför smalbenen.

Fastkilad mellan dem, prrrrr!   


När jag vaknade gjorde jag det precis som sist.

Tvärs över hela sängen och det doftade kaffe.


Det låter kanske inte som något positivt när jag säger att det känns som att vakna hos mormor   men det är det, och jag ska förklara.


Hos mormor vaknar man av att det luktar kaffe och nyheterna är på på radion i köket, vilket man hör lite svagt.

Här vaknar man av att det luktar kaffe och rapport eller någon dokumentär från SVT är på, på TVn, vilket man hör lite svagt.


Det är något med det där jag gillar.

Att han är så vuxen.

Att jag inte behöver vara mamma och ta hand om.

Visst, det kan vara mysigt att ta hand om någon ibland, men det måste också få vara på motsatt håll ibland.

Jag som alltid varit "lilla pärlan" är mer van vid att det är tvärt om, och det är också det jag känner mig mest bekväm i... Eller van vid förresten, jag har inte fått vara lilla pärlan på rikitgt sen mamma dog, och jag tror att jag saknar det. Det är kanske därför jag gillar det och känner mig trygg.

Trygg är ett genomgående tema märker jag på dessa inlägg... Det har jag inte tänkt så mycket på innan, men det är tydligen viktigt för mig nuförtiden. Fast det är kanske inte så konstigt iofs...


Aja, bäst att avsluta analysen där. Jag skulle ju inte analysera det här hade jag sagt!!  
Fast någon analys är det ju egentligen inte, mest ett konstaterande... Right?

Hehe... Aja, så är det med det!


Jag ska iaf avsluta med att göra en pudel...

Jag har i tidigare inlägg (kommer inte ihåg vilket, men någonstans finns det) uttalat att det där med... rumlande i sänghalmen måste vara tjoff på, snabbt och "hålligång"... Annars går det inte.


Det är inte sant!
Jag hade bara aldrig provat den mysiga varianten, så jag visste inte bättre.

Det är lite läskigare eftersom det liksom inte går att skoja bort när det är sådär lugnt och mysigt, kanske därför jag inte velat prova innan. Jag har varit för obekväm med mig själv och kanske många gånger även med motparten...


Nu vet jag bättre.

Den lugna och mysiga varianten är faktiskt nästan bättre, bara man hittar en person som får en att glömma sina skavanker för en stund.


Envis som synden är jag, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig om jag blir överbevisad, vilket jag helt enkelt får erkänna mig i detta ämne.

Fast det var ju en trevlig upptäckt efter över 30 år, haha!

ANNONS
Av Caroline Olsson - 14 maj 2015 15:30

Kristi Himmelfärdsdagen är det alltid loppis hemma i byn.

Lena som jag brukar gå med är i Spanien med pappa, och kommer inte hem förrän ikväll, och Martina skulle hit redan vid 9, så henne ville jag inte följa med!   


Nix, jag sov till strax efter 11, eftersom sömnen är själva huvudsyftet med ledigheten, och sen ringde jag Pernilla som följde med tillsammans med Nathalie.


Vi kom vid 13, när det var en timme kvar, och alltså rätt så utplockat.

Egentligen är det inte mycket man hittar. Jag menar, porslin och sånt där plock har jag redan så det räcker i skåpen och någon lampa behöver jag inte heller.

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i loppisar, men är det hemma i byn så är det alltid trevligt att gå ner en sväng och snacka lite skit om inte annat. Dessutom är jag ute efter ett trebent bord, och det brukar finnas en del möbler där, så vem vet?

Dessutom finns ju sillavagnen på plats   


Jag hittade dock en bok om handarbete, och en roman.
När jag ville betala sa gubben att det fanns flera stickeböcker och undrade om jag hade sett dem.

Det hade jag INTE, så han följde med bort och rotade bland dem.

Efter en stund hade jag fyllt en hel låda med skatter, och eftersom jag hört honom ropa en stund tidigare (antagligen på skämt, men ändå. Spela dum kan man ju alltid testa) att de sålde böcker på låda, frågade jag "Jaha, så vad blir jag skyldig? Du sa nåt om att de säljs på låda, hehe".

Han grubblade lite, sen sa han "Äsch, en femtilapp?"

Ja för fan, tänkte jag och slängde upp den!


Nöjd med mitt fynd såg jag Nathalie komma med en bok och fråga farbrorn vad den kostade.

Hon plirade med sina klarblå ögon och precis som uttänkt kunde han inte stå emot henne.

"Den bjuder vi på" sa han, och hon sken som en sol.

Fasters lilla gryn. Hon tycks vara precis lika bortskämd som jag var i hennes ålder   


När jag kom hem hade jag tänkt klippa gräset, så jobbebyxorna åkte på.

Dock tyade jag inte, och faktiskt är inte gräset så långt än, så jag gick ut och målade istället och körde sen till stallet.


Därmed är jag redan klar med alla måsten för dagen.

Jag borde städa både huset och bilen, men jag vet inte...

Det är ju många lediga dagar kvar, och allt måste ju inte göras på en gång?!

Nä, jag blir i soffan en stund, eller hela kvällen, om jag inte kommer på nåt bättre!

Det tar på krafterna att gå på loppis och fynda stickeböcker   


ANNONS
Av Caroline Olsson - 9 maj 2015 23:15

Note to self;

Det räcker INTE att klippa i skogsdungen varannan gång!

Jäklar, vad långt gräset var!! Iofs tror jag inte att där blivit klippt sen typ augusti, så kanske varannan gång funkar, om man klipper lite oftare   

Med 3000kvm är det klart en fördel om det inte är alldeles för långt när man tar tag i det... Det är lite halvjobbigt även om det är normal längd, så att säga... Fast bra motion är det!!


Under tankningspauserna hörde jag iaf ett välkommet ljud!

Det smattrade lite från Rinkabyfältet!!   


De gick ju ut i tidningen med varning för VÄRSTA ÖVNINGEN på Rinkabyfältet häromdan. Det skulle va helt fullt med militärer på vägarna, så pass att man skulle se till att vara ute i god tid om man skulle ut och köra den närmsta veckan.

Jag tog nyheten med gott mod. Äntligen dags för lite mer kamouflage i byn!
Men icke!!
Inte en endaste liten ens förvirrad liten påg jag sett!!! Inte ett endaste grönt fordon ens jag sett när jag kört förbi, vilket ju är varje dag när jag ska hem från jobbet...

Nä, minsann! Endast civila bilar har stått där inne, och kossorna är kvar på fältet!   
Snacka om att inge falska förhoppningar!


Jag har nog kommit fram till vad min förtjusning över försvarsmakten/kamouflaget ligger i förresten...

Jag passade på att analysera det häromdagen. Såklart!


Jag tänkter såhär; att en man som gör lumpen, han borde ju utvecklas en del. Få lära sig att mamma inte lagar frukost, lägger fram kläderna och bäddar sängen varje dag. Få lära sig lite om ansvar och att ta hand om både sig själv och andra.

Jag tror att en man måste få vara lite man.

Inte något slags mjäkig, gråtrist halvtant som dammsuger och tvättar kläder. Utan en riktig man.

Men en bössa och lite tallbar innanför kallingarna.

Jag tror det är en riktig skola, faktiskt, och att män behöver få vara lite män. Känna sig lite tuffa och ränna runt i smutsiga kallingar en vecka eller två.

För var ska de annars få vara det? 

Idag när allt ska vara så jämställt hela tiden kan jag förstå att mannen känner sig trampad på tårna, och behöver ta ut sin manlighet på andra sätt.


Jag kan bara dra parallellen med mitt tidigare förhållande.

Det var väldigt jämställt. Till en början. Han dammsög och lagade mat. Diskade och tog hand om djuren lika mycket som jag.

Ett tag... Och vad hände sen?? Jo, han fick vara en riktig manly-man och våldta och hålla på!

Så gjorde han inte heller lumpen! Samband? Ehh, ja!

Känns inte helt orimligt att det skulle hänga ihop på något sätt.

Män behöver vara män ibland, precis som vi kvinnor behöver vara kvinnor.


Som jag, som gärna är lite av en pojkflicka.

Jag gillar att köra traktor och skogsvagn, meka med bilen och klippa gräset.

Men jag behöver ibland sätta på mig ett par högklackade skor eller en klänning.

Jag är gärna frispråkig och har lite av en grabbhumor, ja, snuskig alltså.

Men träffar jag en kille jag gillar blir jag lite försiktig och aningen blyg, sådär som "man ska vara" som tjej.


Jag tror helt enkelt att man behöver lite av varje, och kanske behöver vissa av oss mycket av något och näst intill inget av det andra. Låt det vara så då. 
Egentligen; vad är det för fel att han klipper gräset och hon lagar maten? Trivs båda med sina sysslor så skit i om det är jämställt eller ej!

Man behöver ju inte överdriva?!
Jag vill fortsatt att mannen drar ut stolen och öppnar dörren, och tar första steget...

Inte bara för att jag blir blyg, utan för att det helt enkelt ska vara så.

För att det alltid varit så.

För har det fungerat så många år innan, finns ingen anledning att ändra på det.

Så det så!!


Ett sätt för män att vara män är väl rimligtvis att få leka krig ibland. Tänk, så mycket aggressioner de kan göra av med där ute i skogen. Bomba grejer och ha sig.

Låt dem leka krig och sen komma hem och dammsuga, om de så vill! 

Jag tycker nog egentligen inte att en man är en man om han inte gjort lumpen, så nu blir det betydligt färre män i det här landet! Lumpen finns ju inte längre, och jag är ytterst tacksam att jag tillhör årskullen där åtminstone de flesta fick det gjort. Känns tryggt och bra! 

De lite yngre töserna får istället sätta sitt hopp till att så många killar som möjligt kör en GMU!


Fan, jag skulle vilja göra det själv...
Det är väl den där pojkflickan som tar överhanden ibland. Och visst är väl också det en anledning till min stora förtjusning!


Aja...

Efter min gräsklippning av djungeln hade jag minsann förtjänat lite snask!!
Som tur var fyllde Frida år igår, så hon hade både mat och gotte kvar.

Jag, Anders och Martina var inte sena att åka dit med en liten present och hälsa på.


Jisses, vad mycket gott hon hade!!!
Fruktfat, pastasallad med kyckling, 2 tårtor och 7 sorters kakor, MINST!   

Dessvärre blev det ganska sent, och klockan ringer 05,40 imorgon eftersom jag ska släppa ut hästarna!
Nu hoppas jag att sockerchocken lägger sig snabbt, så jag får sova ett par timmar iaf...   


        

Av Caroline Olsson - 5 maj 2015 20:15

Vissa rubriker är mer glädjande än andra!

Idag finns en sådan i Kristianstadsbladet.


http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/militar-ovning-kan-stora-trafiken-till-helgen/


Jisses, så trevligt med lite liv på Rinkabyfältet!
När jag var liten och bodde i Horna var jag väldigt emot det där bombandet, och googlar man Caroline Olsson Rinkaby så hittar man en insändare som jag var med och skrev ang. det där...

Den skäms jag för idag!

Jag har blivit något slags försvars-fantast på senare år.

Tittar man tillbaka i denna blogg ett par år så finns det ett inlägg där jag rasar över nedläggningar inom Försvaret!

Dessvärre finns all historia på nätet, så den där insändaren lär jag få dras med även framöver...


Jag har inte riktigt utvärderat det där med min förtjusning över försvarsmakten, men jag skulle kunna tro att det snarare är en uniforms-besatthet!
Det är något med det där kamouflaget, alltså!
De blir ju så NEDRANS SNYGGA!

Den fulaste gubbe blir genast lite mer tilltalande om han får på en militäruniform, och de som redan är snygga från början blir ju så snygga så man nästan svimmar!!!   


Haha, som för ett tag sen när jag fick den första uniformsbilden från en vän som jobbar inom försvaret.
Nick blev väldigt lycklig den kvällen, han fick mat minst 2ggr! MINST!!
Jag blev så till mig så jag visste inte om jag hade gett honom mat eller ej!   
Fick ju ta det säkra före det osäkra och ge honom en omgång till.


Men faktiskt.

Jag såg en dokumentär på SVT för ett tag sen, kan det ha varit Vetenskapens Värld, kanske?
Den hette iaf "Vad hände med försvaret?"
Man blir ju mörkrädd...

Inställningen att "vi har inte varit i krig på såååååååå många år" funkar ju inte.

Desto viktigare att rusta upp då!
Om det dröjt sedan sist börjar det kanske bli dags?? Vad vet vi?
Känns onödigt att riska på en så viktig sak, kan jag tycka.


Till Rinkaby är de iaf YTTERST välkomna   

Alltid trevligt med något grannt att titta på   

Av Caroline Olsson - 3 maj 2015 18:30

SHIIIIIIT vad grym jag är alltså!!!


I förra veckan fick jag reda på att Anticimex kommer hit imorgon och ska ockulärbesiktiga mitt hus.

Jag har trygghetsavtal med dem, så de kommer en gång vart fjärde år och kollar till allt.


Tur att det har varit långhelg så jag har haft tid att städa!


Paniken var fullständig när jag insåg att jag fortfarande inte har fixat dammsugaren som jag skulle ha pappa till att fixa, och inte heller städat källaren där det ligger en massa skit sedan Nick länsat papperskorgen och jag inte orkat städa och jag plötsligt fick oplanerat sällskap för ett tag sen och bara lässte ner allt där med den stora moppen   


Ska man städa måste man dessutom lyssna på musik för att det ska bli vettigt gjort, och förstärkaren blev inte rätt inkopplad när jag, Vickan, Martina och Frida gav oss på att lägga in allt i TV-bänken för längesen...


I fredags började jag med källaren. Tog det stora, typ 4 hästtäcken, 2 par stövlar och en halv garderob som jag rensat ut min 940 när den såldes. Sen var jag trött på det.

Så jag startade en maskin tvätt och gick upp och startade diskmaskinen också.


Jag kom på att jag har en dammsugare i rummet som renoveras, och den kunde jag ju ta i värsta fall.

Men sen tänkte jag att det var väl själva fan om jag inte skulle kunna meka ihop dammsugaren själv!!
Mycket riktigt klarade jag det! Woho!!   En riktig mästermekaniker är jag!!


Efter det tyckte jag att jag var värd en liten paus, så jag startade Viaplay och tänkte att jag skulle hitta något spännande där.


Minsann, MINSANN, så spännande jag hittade!!

Där fanns en serie som heter "Stridspiloterna", en dokumentär där man får följa stridspiloter i Norge som kör F16-plan. JEEEEEEEZ!! Så jävla coolt!!
De förklarade en del om missilerna och övrig ammunition, hur mycket bränsle de förbrukar, vad de väger, ja det mesta om planen! Så sjukt häftigt!! Jag rekommenderar alla att se den!

Dessvärre blev jag så intrigued att jag fastnade i soffan ganska länge och inte mycket mer blev gjort den dagen   


I lördags blev det inte så mycket tid över till att städa, jag var ju iväg med Martina och handlade och grejade i stallet och såntdär. Så det blev lite fler avsnitt av Stridspiloterna   


Idag dock!!!
Idag, alltså hör nu här!
JAG FIXADE FÖRSTÄRKAREN!     


Så nu kan jag kalla mig både dammsugarmekaniker och ljudtekniker!   


Sen jäklariden dammsög jag och torkade golven både uppe och nere!!

Nu är allt klart inför gubben imorgon, eller åtminstone nästan...

Jag skiter i resten av möget i källaren!!
Skyller på hunden eller nåt.


Är man så grym som jag så förtjänar man det sista avsnittet av Stridspiloterna och resten av min tröstätargodispåse från igår!


Så det så!


I

AM

THE

GREATEST!


Osså stridspiloterna i Norge då... De är rätt så great, de också!


  





Av Caroline Olsson - 2 maj 2015 20:00


Igår vaknade jag vid 7 och mådde pyton!!
Varför vaknar alltid tidigt dagen efter att jag druckit?!

Ähh, jag somnade om och vaknade igen vid 9, fortfarande lite halvkass.

Så jag somnade igen och gick till sist upp vid 10 och mådde prima!

Sömn är den bästa medicinen mot allt, banne mig!   


Martina messade strax därefter och undrade hur dags jag kunde köra...

Min bil stod kvar hemma hos dem sen igår, så hon skulle hämta upp mig och sen skulle vi till Apoteket och hämta Shinys ögondroppar, och till Broköp för att köpa mat till Knut & Sunny.


Jag var helt övertygad om att receptet jag fick av veterinären skulle ligga i min jackficka eftersom jag visste att jag hade vikt ihop det 2ggr och stoppat ner det där.

Dock, när jag ser Martina rulla in på uppfarten och jag stoppar ner handen för att ta det SÅ FINNS DET INTE DÄR!   

Var FASEN har det tagit vägen??!!!

Jag letar på alla köksbänkar, på köksfläkten, på hyllan i köket, överallt!
I skålen där jag slängt laddaren på natten när jag kom hem, överallt! Men det finns ingenstans...

Ut i bilen och berättar för Martina som engagerar Anders till att söka hemma i stallet, om jag lagt det där?
Nix!

In igen, en extra koll överallt i köket och jag börjar svettas. Det suger i magen. FAN!!
Sånt här får man ju inte slarva bort!!
Jävla virrpanna!!

Vi kör iaf till Broköp, och Maxi, där jag inhandlar en STOR påse godis att tröstäta.

Jag messar veterinären och frågar om hon kan ringa in receptet eller om jag kan möta upp henne någonstans och få ett nytt, men inget svar!!

Vi vänder uppochner på Martinas hus.

Hallen - om det skulle ramlar ur jackfickan när hon lånade min laddare.

Matrummet - om jag skulle tagit in det där

Köket - har jag haft det i näven när vi fixade med maten?

Soffbordet - har jag lagt det där?

Stallet igen, Anders kanske inte är så bra på att leta?
Min bil - Kan jag lagt det där??

Messar Frida - Kan det åkt ur jackfickan i hennes mammas bil när hon körde hem mig?


Det finns ingenstans, så jag får köra hem och ha is i magen tills veterinären återkommer.


När jag kommer hem går jag ut i köket igen, och det första jag ser, vad kan det vara??
Jomenvisst!!

Receptet HAR trillat ur jackfickan. Fast hemma, när jag lite lagom rund under skorna och förvirrad öst ur fickorna innan jag gick och la mig   


SÅ det blev en runda till.

Till Apoteket denna gång. Sen vidare till stallet och tryckte i henne droppar och salva.



Så idag var det Martinas tur att vara förvirrad.

Jag messade henne att det var dags för Eko innan jag skulle ta in hästarna och hon svarade OK.

Så frågade jag hur dags jag skulle hämta henne.

"Jaha, skulle jag med till Eko?"


Bra där!
Jo, vi bestämde ju det igår, haha!


Jag skulle ha hårspray, så vi kikade länge och väl på de olika sorterna, och till sist valde jag ett som luktade gott.

För en stund sen skulle jag testa det och läste lite på det...

Då ser jag... Jag har också varit förvirrad idag   

Sicket bra hårspray jag köpt!!!

Ser du felet??



 


Suck!
Får köpa hårspray en annan dag!



Av Caroline Olsson - 1 maj 2015 11:45


Så var det Valborg igen.

I år spenderades den hos Martina och Anders, vilket var tur eftersom lilla Shiny fått problem med ett öga, och veterinären skulle komma under dagen...


Vad gör man då man ska hoppa i duschen och ser att inga rena badlakan finns?
Jo, man blir lite kreativ och kommer på att badrocken säkert kan användas till håret också.

Sagt och gjort.

Turbanen blev lite högre än normalt bara   

 


Vad är det med mig och miner vid kameran förresten??
2 bilder togs under kvällen för att se så smink och hår klarat sig efter hundpromenad och hästinsläpp och på båda snörper jag på munnen!! Jäkla olata jag lagt mig till med!   


     

Veterinären skulle komma ca 17,45 och vi skulle grilla vid 18.

Snacka om pressat schema!!
När jag var klar i stallet ringde jag in till Martina och kom överrens om att vi skulle ta in hästarna innan folket kom.

Så jag började i väntan på henne.


Först kom Shiny och gnäggade, men hon ska inte in först, så jag gick förbi henne.

Sen kom Knut och ville busa!! Men det var inte hans tur heller, så han viftades också bort.

Då såg jag att Anders kom ut i trädgården.

Inte mer med det, jag satte kurs mot Sunny som stod längst ner.

Märk väl - jag hade änsålänge inte druckit en droppe!!


På väg ner till Sunny slår jag tårna i en... jag vet inte... jordhög/hästspår/nåt annat litet skit som sticker upp.

Börjar stappla framåt, ni vet sådär o,o,o,o,o,ohh, jag kan reda upp dethär, jag KAN reda upp dethär!!

PANG!!!!!

Så ligger jag på knä i hagen!   

FUCK!!
Hoppas inte Anders såg mig! Tänk om han såg mig. Bäst att jag säger nåt.

"Ajjjj" säger jag och låter lite förnärmad.

Upp som fasen och tar på nytt kurs mot Sunny, mycket noga med att inte halta trots att det gör förbaskat ont, men OM Anders skulle se mig, ska jag banne mig inte halta!


På väg tillbaka till stallet ser jag Martina komma.

En blick på mina tights säger mig att jag inte kommer undan... De är helt leriga på knäna.   


Hellre förekomma än förekommas!
Jag ropar till Martina, "Jag har ramlat"

Hon fnissar och sen ses vi i stallet.

Så fnissar vi båda.


När vi går in kommer vi på att jag borde blöta lite papper och badda mot tightsen, då borde leran försvinna.

Så jag går in på badrummet och blötar på.

Plötsligt utbrister jag "Martina!! Det är blooooood på mitt knä... Pappret blir rött   "


Jisses.

Hon hämtar sårtvätt och ett minion-plåster. Sen känns det bättre   

Självklart skulle detta dokumenteras...
Såhär såg det ut.

Tur att veterinären var på G!!   


   

Veterinären fick ett akutfall, så hon kom lagom tills maten var färdiggrillad...

Men alla var snälla, så vi la folie över så att alla kunde äta tillsammans.

Lilla stumpans öga var grått och rann en del, så vi fick recept på ögondroppar och antibiotikasalva.


 

Alla gäster var väldigt intresserade av hästarna, så jag undrar vad veterinären tänkte när hon kom och stallet var fullt av grabbar med varsin öl i näven   


Under kvällen hade jag tänkt dela min flaska vin med någon, men Martina ville inte ha,

och inte Frida heller när hon kom, så det slutade med att jag drack upp hela själv   


I soffan hamnade jag bredvid en okänd karl! Men han pluggade till sjuksköterska, och det vittnar ju ändå om en mjuk sida, så han fick duga att prata med!


Såhär i efterhand är tjejerna helt övertygade om att han raggade, men jag vet inte det riktigt.

Alltså, vi pratade om traktorer, skogsmaskiner och motorsågar. Räknas det verkligen som raggning?   
Lite om hundar också, och han tycktes kunna sin sak, så jag var nästan på vippen att slänga ur mig att det skulle va kul att se om han kunde hantera min.

I sista sekund kom jag dock på att jag ICKE släpper några karlar över tröskeln, så jag bet mig i tungan.

Inte ens vinet kunde få mig att tappa den regeln     



Under ett obevakat ögonblick (jag hade klänning och inga fickor, så telefonen blev liggandes på bordet) fick Frida tag i min telefon!
Hon och Martina tog visst selfies och både la ut på Instagram med diverse hash-taggar, och skickade till några på FB.

Mer vet jag inte, men säker kan man aldrig vara på vad som hittades på   

Kanske dags att ordna låskod på den?!
Haha, nädå.

De är så söta, så, och är det inget allvarligare så strunt samma.

 


Tack för en trevlig kväll, knäppgökar!   

Av Caroline Olsson - 26 april 2015 21:45

Idag är jag starka kvinnan i dubbel bemärkelse!


Vannebergas "starka kvinna" kallar jag mig lite skämtsamt eftersom jag är ordförande i vattensamfälligheten hemma i byn.

I förmiddags var det dags för årsmöte.


Till mötet hade en motion inkommit.

En herre som bygger i byn hade inkommit med motionen som gick ut på att man ska betala utefter förbrukning istället för som vi idag har det, att alla fastigheter är anslutna och avgiften är en medlemsavgift, oberoende av förbrukningen.


I praktiken är förändringen inte lösbar, eftersom det måste till en förändring i föreningens stadgar för att kunna genomföra detta, men alla motioner ska behandlas.


Jag tog upp den, läste den högt, lämnade ordet fritt, det diskuterades och till sist frågade jag om vi kunde gå till beslut.

Ingen sa något, så jag sa att de som röstade för den skulle räcka upp handen.

Då höjde författaren sin hand och började prata igen!!

Han menade att vi inte behövde säga ja eller nej, utan att man kunde ta med det i tankarna framöver.

Jag meddelade att årsmötet hade fått in en motion och därmed skulle den behandlas.

Huruvida vi tog tankarna med oss vidare är en annan fråga, men den har inkommit och ska behandlas.

Mitt i min förklaring gällande förfarandet (jo, jag har varit med i ett par olika styrelser genom åren och vet formalian) avbröt farbrorn och skulle förklara en gång till hur han tänkte.

Det kunde jag såklart inte finna mig i, så jag fick ryta till.

Jag pekade på honom och höjde rösten till ett högt "URSÄKTA...!"

Så tystnade han och jag drog ett andetag, sen fortsatte jag. "Ursäkta. Här är det jag som är ordförande och fördelar ordet. Jag skulle uppskatta om jag fick tala till punkt."

Sen blev det omröstning och ingen röstade för motionen. Inte ens han själv.   


Efter mötet kom flera av medlemarna fram och klappade mig på axeln och tackade för ett väl genomfört årsmöte.

De var väl också trötta på hans kackel   


Stärkt av detta bytte jag genast om när jag kom hem och drog fram klipparen!!
Lite tjurig var den efter att ha stått i ett par månader, men minsann om jag inte fick liv i den!!   

Så klippte jag hela baksidan!

Svettigt blev det, men det var hög tid.

 


Pappa hade ringt under tiden jag var på möte, och bjudit in till korvgrillning på gammaldags vis.

Han hade en risbunke som skulle eldas upp, och glöderna skulle vara lagom ungefär när mitt gräs var färdigklippt.

Så jag körde såklart bort.

Den godaste korven grillas på detta sätt.

Grillar är till för amatörer!!




 

Världens sötaste prinsessa, närmare bestämt brorsdottern Nathalie var såklart också på plats.

Inte svårt att se vem hon brås på   


 


Väl hemma tog jag minsann tag i klipparen igen och klippte även framsidan.


Jisses, vad jag har klippt i träklossar med spik, tegelpannor, buntband och annat skit idag   

Men nu är skitet borta och nästa gång slipper jag förhoppningsvis hoppa och skrika varannan meter   

Skönt att få det gjort.


Sen blev det de sista 3 timmarna av Band of brothers, så nu är de slut   

Tyvärr hade Skägget inte Pacific på DVD, så den kunde jag inte låna...

Får väl se om någon annan har den...


Ähh, nu är det ändå dags att sova snart.

Det har varit en överraskande bra helg, och med den vetskapen kommer jag sova himla gott!

Presentation

Omröstning

Skulle du kunna tänka dig att ta hand om ett omplaceringsdjur? (Glöm inte att kontakta mig i så fall www.carolz.se eller carolz_84@hotmail.com)
 Helt klart
 Kanske
 Det beror på
 Antagligen
 Antagligen inte
 Absolut inte

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Carol'z

Följ bloggen

Följ Carolz med Blogkeen
Följ Carolz med Bloglovin'

Dela

Bookmark and Share

Min Instagram


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se