Ingen ska kunna anklaga mig för att inte ge mina barn en religiös uppväxt!

Min Sixten, som nyligen var vildkatt och flyttade in till mig för några veckor sen börjar minsann bli riktigt hemmastadd, som en normal katt nu!!

Nu springer han omkring och busar oavsett om Emil är vaken eller ej...

Fast det har ju förstås inte bara fördelar att han blivit normal!!!

Min skönhetssömn får t.ex sätta livet till!

Inatt var han helt otrolig med sitt bus! Jag hoppade i säng redan vid 22-tiden och var supertrött redan då... Så läste jag lite i min bok (Sagan om Isfolket nr 44 just nu) och sen släckte jag och gottade ner mig med Emil vid fotänden!

Efter ett par minuter, alltså precis när jag höll på att glida in i den skönaste sömn, började han föra liv!! Först juckade han emot en tröja som jag slarvigt nog slängt just där jag stod, sen klättrade han upp i bokhyllan och började slita i en tygkasse... Så tände jag lampan och frågade vad han höll på med. Haha, sötare blick får man leta efter!! Sen fortsatte han som om inget hänt!

Jahh, så släckte jag igen och han började klättra på elementet?!  

Då fick jag nog!

Tände lampan och började sjunga godnattvisor för honom! Men efter ett par minuter, när han just lagt sig tillrätta på ovan nämnd tröja tog visförrådet slut!

Inte tänkte jag knalla ut till pianot och hämta notböcker heller bara för det!!

Så plötsligt kom jag på att jag hade en psalmbok liggandes på byrån(?)
Man tager vad man haver, så att säga... Så kl. 00,30 satt jag i sängen och sjöng blott en dag, bred dina vida vingar och många fler för att vyssa en vildkatt till sömns   

När han såg ut att sova smällde jag ihop psalmboken och la mig tillrätta med sprängande huvudvärk...

Måtte kattaf*n sova nu, tänkte jag...

Men minsann om han inte började igen efter en stund!!!!!!!!!!

Tänkte att det kanske hjälpte att läsa för honom istället, men min Sagan om isfolket hade jag inte tänkt läsa mer den kvällen...

Då drog jag mig till minnes att i psalmboken finns väl utdrag från bibeln?

Mycket riktigt!! Efter lite bläddrande hittade jag några stycken längst bak!

Passande nog fanns där lite som samlats under kategorin "tredje söndagen i advent", så det fick duga!

Måste säga att jag blev riktigt intrigued!Det stämde ju inte alls! Fanns med något där någon frågade Jesus om han var den de väntade på eller om han ännu ej kommit...? Men vadå? Jesus är väl "född" på julafton?!  Det är väl det som är tanken? Då kan man ju inte läsa sådant 3e söndagen i advent?

Förstod inte det riktigt...

Eller fanns det inte en jesus till innan "The Jesus", förresten? Tror jag har hört nåt om det...

Någon som vet?

Jaja...

Sak samma

Men ingen kan iaf komma och säga att jag inte gett mina "barn" en kristen uppfostran!

Vilken bra helg detta blev!!

Skönt att få lite annat än varslet att tänka på...

I lördags var det bad i tunnan hemma hos föräldrarna, igår ridande luciatåg i Viby   

Mycket trevligt!!! Lille Krösus (shettis) gick sist med vagn & spann med spade, utifall att "olyckor" skulle ske! Vilket det givetvis gjorde, spannen fick tömas 3ggr!! 

Mycket av det kom såklart från min Shiny, som tyckte att hela promenaden gick för sakta! Hehe, 26 år och piggast av alla! Lite skoj att min lilla snäcka håller igång så pass!!
Jag pyntade henne med ett lakan som jag sytt fast glitter på. La det över baken på henne, fram över sadeln och runt mina ben. Sen hade jag ett lucialinne och glitter i hjälmen, och såklart ett ljus i handen. Kände oss sååå fina så   

Trots att jag såg helt gravid ut med 3 tröjor och en vinterjacka under linnet, hehe!

Synd att vi bommade bladet, bara! Vi skulle ju tipsat dem så de kom ut och fotade oss och skrev nåt i tidningen! Ahh, vi skickar nog in en bild iaf... Skulle ju vara skoj!

Snygga renar, va?   

Visst blev Shiny fin med glittret fastsytt på lakanet?

Jag ser det snöar, jag ser det snöar, tralalalalalala! Kunde ju inte passat bättre än lite snö på självaste lucia!  

Sen blev dagen ännu bättre när jag kom hem och kollade min mail!!

Hade ett trevligt mail där  :D

Fast det får jag inte berätta om än......   

To be continued..........   

Tack, LO........ Känns skönt att någon tänker på en   

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091211/KRISTIANSTAD/712119836/1338/&/LO-tande-ljus-for-arbetslosa

Jag brukade älska julen...

Så sent som i söndags älskade jag julen...

Så när fönstren är putsade, gardinerna bytta, utegranen klädd, och pepparkakorna klara får man ett samtal från chefen...

Och julen är plötsligt hatad istället för älskad...

Samma med veckodagar...

Förr var Tisdagar värst, varför vet jag inte men all skit som hände var på tisdagar... Ända tills i somras. Då hände nåt verkligt positivt en tisdag o så var det åtgärdat, sen dess har tisdagar varit riktigt bra. Faktiskt alla dagar i veckan, har nog inte haft så mkt negativt i livet över huvud taget sen dess... Tisdagen behövde visst bara en liten boost för att ordna upp sig.

SEN minsann, var det en måndag chefen ringde... Nu hatar jag måndagar...

Både julen och måndagar alltså....

På tal om julen, igår var det bara 2v kvar till julafton *yey*  , men inte då... Öppnade kalendern enbart för att se att det även var ett år sen moffars begravning........

Jaha, så är man varslad sen i måndags... Pratade med facket i tisdags. Unionen är ju inte mkt att hänga i julgranen alltså... LO är mkt bättre!! Man skulle kanske ta truckkort eller nåt?

Iaf lät det ju himla trevligt. Frågade när uppsägningarna beräknades komma igång "Ja, vi räknar ju med att ha det avklarat innan jul"'

Hon kunde för i helvete lika gärna sagt "Ja, vi räknar med att vara av med er innan jul" Mmmm, ha en jääävligt god jul, du med! Merry fucking christmas! Kärringfan!   

Först, när jag hade pratat med chefen i måndags tänkte jag bara att det var rätt så skönt att  bli av med de jävlarna! Annars hade man väl aldrig kommit därifrån... Sekunden efter tänkte jag på att kiosken i Rinkaby fortfarande inte hittat nån som ska ta över, alltså bara möjlighter...

SEN insåg jag att jag nog gjorde bäst i att ringa pappa... Fackbas på sitt jobb & alltid lugnande, för jag kände ändå på någon nivå att jag skulle balla ur efter ett tag...     
Så pratade jag med pappa och kände fortfarande ingen direkt negativ reaktion, men märkte dock att jag småskakade lite, antagligen av rädsla för vad som komma skall... Jag har ju aldrig varit arbetslös...? Jag bor ensam... På a-kassa går jag ca 2000back varje månad, hur i HELVETE löser jag det?!!!

För jag lär ju inte få nåt nytt jobb. Jag har ju sökt med jämna mellanrum när nåt skoj har kommit på annons, säkert 1/v åtminstone... Har inte ens kommit till intervju... Pappas citat ekar i huvudet "Det är lättare att få jobb om man redan har ett..."  FAN HELLER FARSAN! Man har inte heller något för att man är schysst och ställer upp för sin arbetsgivare, tydligen... Jag har tagit det ena SKITuppdraget efter det andra, men ändå ligger jag på minimilön och när man äntligen hamnar på ett ställe där man trivs blir man varslad för att de fittar bort storkunder?! Jävla idioter!   

Inte Volvo alltså... Här trivs jag som fisken i vattnet, men på "bemanningsföretaget" som sugit livet ur en under 5 års tid...

Fy fan...

Skönt att känna igen mitt mönster av reaktioner iaf... Än sålänge ligger jag i linje med vad som brukar ske, så jag vet att hopp blandat med jävlar anamma kommer snart!

Först i måndags blev det ju lite kaos... lite att jag insåg möjligheter samtidigt som jag var lite rädd. Sen blev det istället sorg... När jag kom till jobbet pratade jag med chefen här på Volvo och övriga kollegor, då kände jag att jag faktiskt hade gråten i halsen?! Sen satt jag här hela eftermiddagen och bröt nästan ihop...?! Jaja, men som man är kan man ju inte visa någon att man mår dåligt, så jag bet ihop... som vanligt...

Sen har det pendlat mellan sorg och uppgivenhet ett par dagar, och nu börjar jag bli förbannad istället!!!!!!!

Så snart kommer hoppet...

Snart....

Snart...

FÖR FAN, snälla hopp! Kom nu!!!!!!!!!!!!!!!!!

Man brukar väl säga tvärt om...?

Men nu får det banne mig va nog!!

Nu har jag bitit ihop så jäkla länge!! Både vad gäller jobbet, alltså inte Volvo där jag är nu, här stormtrivs jag!! Utan på bemanningsföretaget... De har behandlat mig som skit i 5 år! Och jag har bara bitit ihop!

Dessutom när det gäller kompisar... Jag har ett par som inte gör annat än gnäller och aldrig gör nåt åt sin situation, de biter inte ens ihop! Utan lastar över det på mig!! Sen ska jag förväntas lösa allt?!!

JAG ORKAR INTE MER!

Jag har bitit ihop tillräckligt nu! När FAN är det MIN tur att bryta ihop?!

Kommer osökt att tänka på en Winnerbäck-låt. Han har så många som passar exakt för olika skeden här i livet...

Just nu är det Hjärter dams sista tårar... Tror jag den heter, jag har iaf döpt den till det...

"När faller du i gråt, när faller du isär? När faller du för tanken som har burit allt det där? När faller du tillbaka till den du faktiskt är?..."

Nu...

Men tänk att det finns vissa människor som kan vända alltihop!  

Fantastiska människor som jag är oerhört tacksam att jag har i mitt liv   

Jag har förmånen att ha 2 sådana människor i min närhet...

Vi kanske inte har så tät kontakt, men de finns alltid där om det är något.

Jag vet egentligen inte varför det är som det är med dem... Men varje gång något är på tok, räcker det att de bara hör av sig. Behöver inte ens nämna problemet... Bara jag hör av dem mår jag genast bättre!!!

Guld värt!!!!

Känns iaf liiiite bättre idag... varför vet jag ju då inte... men antagligen tack vare en av dem igår...

Jaja... En dag i taget, så löser säkert detta också sig...

Om inte annat får jag väl gå till Soc när uppsägningen träder i kraft, haha!

usch & ve...

Reinfeldt kanske kan betala min hyra? 

Igår bakade jag pepparkakor

Emil låg på golvet & sov

Sixten busade i ena hörnan

Och jag kände hur mycket jag älskar julen!

Men när knäcken är brända

Och varslet ett faktum

Och allting liksom förlorat sin glans

Känner jag att jag

Vill inget alls

Bara dra täcket över huvet

Och somna bort

Det är just vad jag tänker göra tills det är dags att köra till jobbet imorrn.

Näe, visst fanken... Emil måste ju ut på sina promenader...

Att han alltid ska bli min räddning!! Stackars lilla hjärtat, han tröttnar väl snart...

Jag är också jäääävligt trött!

Orkar inte ens bli förbannad, vilket jag borde bli....

Där har jag gått och slavat för de jävla grisarna i 5 år! Tagit en massa skituppdrag hit och dit! Så när man äntligen hittar nånstans man trivs ska man varslas bort!!

Jävla helvete.............

Som jag skrev tidigare idag (inlägget Fullsmockad helg....) hämtade jag katten efter jobbet.

SÅ besviken jag blev!!! Jag kände inte alls igen den lilla tösen jag omplacerade för ett par år sen...   

Jag har ändå hälsat på med jämna mellanrum, och då har allt varit OK, men inte idag...

Så fick jag reda på att den äldsta tösen i familjen (som stack hemifrån för ett år sen & har bott hos kompisar tills för 2v sen) hade slängt ut henne från sitt rum genom att dra henne i svansen & sådär ett par ggr de senaste veckorna!!   

JÄKLA UNGE!!! 

Så det är kanske inte sp konstigt om hon är lite rädd om just bakänden, hon fräste & klöste nämnligen efter mig så fort jag kom för långt bak!!!

Sen ringde killen som skulle komma och kika på henne....

Då fick jag ju såklart förklara att jag inte alls kände igen henne, och fråga om han kanske ville avvakta en aning, så jag kunde hantera henne lite först...

Men han kom!   

Hon brukar kunna vara lite avvaktande mot nytt folk, men inte då!

När jag öppnade dörren hade jag henne under armen. Sen kröp hon upp på min axel, där hon kände sig trygg förr när hon bodde hos mig som liten...
Men efter en stund fick han över henne, och då satte hon sig på hans axel & verkade känna sig som hemma!!   

Jag trodde först inte mina ögon!!! Men minsann!

De verkade finna varandra direkt!!

Han verkar vara en jättebra kille och ha koll på hur han ska hantera henne & lite så...   Nu ska man ju inte ropa hej förrän man är över bäcken, men jag håller tummarna stenhårt för att hon ska trivas hos dem!!

Det känns jättebra och hoppet är stort!

Hjälp nu till att hålla tummarna!!

... nästan iaf...

Slutar tidigt idag   

Sen ska jag ut och hämta katten som ska omplaceras... De tjatar så nedrans, så jag håller på att få spel på dem! Igår fick jag ännu ett sms när jag var ute i skogen med min Emil på långpromenad. Promenaderna är det bästa jag vet! Då rensar jag skallen och bara njuter i stunden.

Så plötsligt avbröts min njutning av ett sms... Givetvis var det de igen som tjatade "Vad gör vi med Emmy om du inte hittar nåt nytt hem till henne?"

Då rann bägaren över för mig. Benen höll på att vikas under mig och jag fick inte luft, för jag visste ju vad hon hade tänkt sig   

Tog mig en funderare på vad jag skulle svara, hade tänkt mig en lång utläggning om ansvar hit och dit och att de faktiskt tagit på sig ett ansvar för ett liv och ställa frågan rakt ut, vad de hade tänkt sig...

Sen tänkte jag svara något lite mer lågmält... Men eftersom hon är uppvuxen hos mig från början blir det liksom personligt när de vill kasta ut henne bara, eller ta livet av henne, så där brast det för mig.

Jag svarade helt sonika "Det var ju ett jäkla tjatande, såhär orkar jag inte ha det!! Jag hämtar henne imorgon"

Det händer väldigt sällan att jag brister ut så, men saken är den att jag och tjejen har haft en massa samtal och hon har skickat 15sms/dag i perioder om hur olycklig hon är med sin kille osv. (Det är ju bekantas bekanta, så vi har träffats lite och så...)

Jag orkar inte mer!! Jag har sagt till henne att hon måste göra ett val. Antingen får hon stanna i förhållandet och acceptera det som det är, alltså ändra inställning, eller får hon se till att göra slut på det!  Men det lönar sig inte att gnälla till mig om det!!

Så i alla fall... I EM ska jag hämta katten, så får hon bo hos mig sålänge... Undrar hur det går med min Sixten som ju var vildkatt tills för 3 veckor sen...? Han kanske blir asförbannad på henne?! Men det tänker inte tjejen på!!   

Skit samma... Det ska gå! Det måste gå! För hon ska iaf inte bli utslängd på stan & irra runt, & hon ska INTE avlivas!

Jaha... Sen ringde en kille igår och ska komma och kika på henne idag.

Hoppas att de tycker om henne och vill ha henne!
De bor i villa och hon kan vara ute några timmar om dagen, precis som hon älskar, så det skulle ju vara toppen om de klickade!   

Sen ikväll ska jag ta in hästarna, sen till Bitte på 12 årskalas, för hennes hund Rocky       

Sen ska jag hem och soooova!

Imorrn ska jag upp tidigt och ta ut hästarna, sen blir det julfest med jobbet på kvällen

På söndag blir det lite lugnare... då ska jag ingenting förrän det är dags att ta in hästarna på kvällen...

Vi är alltså 8 hästar i stallet, så turas vi om att dela helgen på 2pers, så var 4e helg har man intag & utsläpp under helgen...

Jaja...

Bara det löser sig med katten, så ordnar allting sig säkert till det bästa!

HÅLL TUMMARNA!!!!

Jag vet inte riktigt med detta...

Länken som artikeln går till skriver om en byggnad som ägs av banverket.

Hemlösa har flyttat in i den, men nu ska den rivas efter jul.

Man har skjutit på det ett tag nu, men nu rivs den av säkerhetsskäl...

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091203/KRISTIANSTAD/712039786/1018/&/Hemlosa-far-stanna-over-jul

Dock förstår jag inte riktigt mångas reaktioner på detta.

De tycker att det är skandalöst att man ska kasta ut dem, de tycker inte att man tar hand om dem enligt socialtjänstlagen...

MEN  faktum är att de inte alls kastas ut i ingenting.

I Kristianstad har vi ett härbärge som inte på något vis är fullbelagt. De senaste uppgifterna jag hörde var att det finns gott om tomma sängar där.

Där får de mer än gärna vara. Där är varmt och gott, mer sällskap... ja, jag förstår helt enkelt inte varför de inte går dit istället? Nu är det möjligt att de som menar att rivandet är förskräckligt inte har kännedom om härbärget, men då kan jag ju passa på att upplysa om det här och nu.

Bara det att där är varmt och riktiga sängar borde ju göra det mycket mer attraktivt än en oisolerad förfallen byggnad med bara ett hårt golv att ligga på.

Dessutom finns det fler fördelar med härbärget!

Jag förstår att det kan ses som ett problem för en person som är beroende av droger eller alkohol att låta bli, men då man är på härbärget får man inte nyttja något av det. Det kan bli en början till avvänjning! Bara det att man får en varm och mjuk säng kunde vara en liten motivation.

Dessutom är det så, att om man sovit där mer än (nu minns jag inte riktigt, men jag tror att det är 3 nätter) i alla fall, efter ett antal nätter förmedlas kontakt med socialen, och man får alltså hjälp från dem.

Nu undrar man ju hur många av de hemlösa som känner till detta? T.ex de som finns i denna kalla, osäkra och övergivna byggnad. Vet de om detta?

Rimligen borde de känna till det vid detta laget. Om man pratat med dem om rivningen, torde man i samma samtal upplyst om härbärget och alla dess fördelar... Men man undrar ju om de sätter sig emot, istället för att packa väskan och gå till bekvämligheterna?

Sen får man inte heller glömma att det finns de som faktiskt väljer detta liv självmant. Jag minns hur förbannad jag blev som 18-åring när vi hade SSU-möte och kallade dit dåvarande ordföranden för socialnämnden i Kristianstad och hon berättade att det finns de som väljer detta liv. Jag blev SÅ ARG! Och menade att det minsann bara var ett sätt för andra att bortförklara varför man inte gjorde något åt det!
Under de 7 år som gått har jag nu insett att så är det inte riktigt...

Jag har själv hört personer säga att de trivs med friheten, det finns en kvinna som inte kan vara inomhus, hon får panik och känner sig instängd.

Visst är det fascinerande?!

Jag för min del kan fortfarande inte förstå det, men om hon och även andra känner sig lyckliga av att vara ute i det fria, så ska inte jag spärra in dem mot deras vilja... Men man kan ju inte låta bli att undra, vad det är som gör det? Undrar vad hon har varit med om som gjort att hon känner så...? Det kan jag fundera över ibland, särskilt nu när det blir kallare ute..............

Då är det värre med dem som inte vill söka hjälp, för att de inte vill ligga samhället till last... Mitt hjärta blöder för dem som inte inser att de är viktiga för att de är just de som de är.   

Visst, kanske man "ligger lite till last" till en början, men sen... SEN kan man istället hjälpa de som behöver "belasta" lite, de också...
Det är ju så det borde fungera... alltid!

"För alla efter förmåga, åt alla efter behov"!

Alla behöver lite hjälp ibland, det är inget fult i det...

Det där med egoism och snålhet är bara borgarnas förtryck.

Vi socialdemokrater ser alla för vad de är; betydelsefulla människor!!!

Ingen ligger till last, man behöver bara lite hjälp ibland, och jag hjälper gärna till!