För ett par veckor sen fick jag eld i baken!!
Plåtslagaren skulle komma på måndagen, och på fredagen kom jag på att jag måste måla klart "lådan" under taket innan hängrännorna kommer på plats!

Som tur var skulle jag släppa ut hästarna på helgen, så när jag kom tillbaka från stallet vid 7-draget var det inte tal om någon tupplur på soffan, som ju annars är rutin...

Nehe!
Ut och måla!

Bilden nedan intygad vad jag sagt ganska länge...

Så tidigt är jag inte vaken och har inte koll på något...

Jag knallade upp på stegen med spannen i näven, tänkte "Ojoj, spannen är full, nu ska jag inte tippa den så jag målar väggen" och tittade 2 sekunder senare ner på spannen och upptäckte att det var just vad jag gjort.....

Oooops...

Senare blev detta ytterligare bekräftat eftersom jag kom på, lagom till jag var klar att jag inte hade någon lacknafta hemma.

Inget ont som inte har något gott med sig - jag körde hem till pappa och tvättade av mig och fick fika på köpet!   
Tvål funkade inte så bra till att tvätta bort färgen, nämnligen....

Redan första dagen stötte de på problem... Såklart...

Fast det visade sig inte vara något problem när vi pratat en stund och jag redogjorde för vad vi kommit överrens om.

Det tog några dagar längre än planerat, men nu är möget klart!
 

Därmed är takomläggningen HELT KLAR! Dessutom betald. Fakturan kom igår, så det betalades såklart direkt!   

Nu kan det snöa och storma bäst fan det vill!!

Nä minsjäl!
Det var det värsta!

Han den där som varit så få förunnad är det dags att lägga på hyllan nu!

Att han är sjukt skum har jag redan konstaterat.

Det kan gå ett par veckor utan att han hör av sig, och sen plötsligt hör han av sig varje dag.

Fine, han har väl mycket att göra i perioder, har jag tänkt. Han har alltid haft the benefit of a doubt, till skillnad från alla andra karlar, men nu är det minsjäl slut på det!

Nu har han varit tyst någon vecka, men så hörde han av sig häromdan, och sedan någon dag senare och till sist igår.

Plötsligt frågar han om jag varit på någon dejt på sistone?!!

Sen kom han dessutom med förslaget att jag skulle ta och testa Tinder?!

När jag upplyste om att det var minsann ICKE intresserad av, mest för att ingen har gjort någon bakgrundskontroll av människorna där, det kan ju vara vad för idioter som helst, så svarade han att det fick man göra själv och upplyste om att HAN minsann varit på dejt med någon därifrån så sent som i Lördags!!!!!!!!!!

Asså, jävla mupp!
Så säger man för fan inte, om det inte är för att berätta för den man säger det till att man inte är intresserad av den människan! Det är åtminstone min taktik för att bli av med någon. SJUKT effektivt att börja tjattra om någon man är intresserad av! Tips till alla!

Jävla mupp. Kunde han inte bara säga rakt ut att han inte är intresserad i så fall??
Ska det va så JÄVLA svårt?!

Karlslok!

Så det är alltså därför han varit tyst någon vecka emellanåt! Det är ju såklart när han har haft någon "på G"!! Säkert!

Usch!

Såklart har jag analyserat detta med hjälp av tjejerna också, och de kom fram till samma sak.
Förutom någon som tyckte att det kunde vara som han skulle se om jag blev sotis!
Det var det dummaste jag hört i så fall.

Jag har ingen anledning att bli sotis, för vi har aldtrig lovat varandra något.

Vi är vänner som håller på att se om det kan bli något mer... Har jag tänkt... Men tydligen inte han!

Sotis blir jag inte, men ska det vara något slags tävling mellan flera tjejer kan han räkna bort mig på en gång.
Jag ger mig inte in i en tävling eller utmaning utan att vara hyfsat säker på att vinna, och just här har jag ingen aning om hur det ser ut, så jag blåser reträtt och hissar vitflagg istället. Tar ett ödmjukt steg tillbaka.

I fight for no man! Och det beror inte på ett ointresse, det beror helt enkelt på att jag vill vara bytet, inte jägaren.
Kan jag inte vara det så är vi inte kompatibla. 

Ja, jag är medveten om att det inte behöver tolkas som en diss, men nu gör jag det eftersom det är så jag funkar.

Och faktiskt. Tror han att han ska ha nåt slags egen upplaga av "Bachelor" där en massa brudar ska jaga honom kan han iallafall FETGLÖMMA att jag ska vara en av dem!
Nej tack!
Jag vet vad jag är värd, och jag vet vad jag går för.

Inte fan är jag intresserad av att vara en i högen iallafall!

Eller..... Ahh....
Tänker man steget längre kan det ju vara ett smidigt sätt att berätta att man finns på marknaden så att säga, och faktiskt blir jag sjukt sur om någon ljuger för mig.

Så visst, ärligheten uppskattas.

Det är nog det att jag tar det som värsta dissen som upprör lite.

Och visst är det sjukt synd eftersom analysen slutade i att det kunde blivit riktigt bra...

Skit samma. Nedläggning på den.

Iochmed detta har han alltså officiellt "entered the friend zone".

Han är numera endast att beakta som en vän, inget annat. Det kan han ha sina "dejter" till!

Ja, jag vet att jag är gammaldags och håller hårt på mina principer, men har det funkat i flera hundra år så håller det nog i hundra till.

Anders sa för ett tag sen att jag inte kunde leva kvar på 1800-talet, men jo! Det kan jag!

Jag tycker att killen ska ta initiativ. Och jag tycker inte att jag som tjej ska behöva jaga en karl.

Jag är gammaldags och principfast - deal with it!

Jaha.

Så sökte jag jobb också.

Var på intervju i förra veckan.

Skulle få besked om 2v.

Åh, vad jag vill ha det, så ÅH, vad jag har analyserat det!!!

Jag är fullständigt övertygad om att jag skulle trivas, fungera och utvecklas med det jobbet.
Är det bra eller dåligt att det tar sån tid?

Bra kanske, för då borde jag fortfarande vara med i urvalet väl? Annars hade jag väl fått ett mail som sa "Sorry, vi har gått vidare med annan sökande"??

Eller tänk om de har GLÖMT mig??? Tänk om jag gav ett så intetsägande intryck att de helt sonika missat mig??
Nä... Mycket har jag hört i mina dar, men att någon glömmer mig brukar inte förekomma... Faktiskt...

AAAAAAAHHHH!!!

Jag tyar minsjäl inte analysera mer, så det blir nedläggning på den också!

Jag utgår helt enkelt från att det inte blir något, så får det hellre bli en positiv överraskning om det skulle bli det.

Som jag brukar göra.

Det är så jag fungerar.

Aldrig ta ut något i förskott.

Inte hoppas = inte bli besviken.

Ett självförsvar. Såklart. Jag är inte dummare än att jag ser det.

Aja.

Förra året fyllde jag 30.

En stor dag. En jämn dag.

Den borde firas.

Jag kände inte alls för att fira, för vad hade jag att fira?
Mamma är död och sambon hade mindre än en månad tidigare åkt in på häktet och blivit utrensad från mitt hus.

Allt var kaos och jag visste knappt vem jag var eller hur jag mådde, så vad hade jag egentligen att fira?

I år önskar jag att jag fyllde 30 nu istället.

I år ska jag fira, fast att jag bara fyller 31.

Inte jämnt.

Inte stort.

Men fira ska jag!

Tänk vad mycket som kan hända på ett år!
På ett år har jag återupptäckt sidor som var sedan länge glömda.

Jag har utvecklat nya sidor, hittat känslor jag inte visste fanns och jag har en sjuhelsikes massa att fira.

Jag är enormt glad och tacksam över mina fantastiska vänner och stöttepelare.

Jag har mina underbara djur som bjuder på mycket glädje och tidvis mycken utmaning.....

Jag har ett jobb, eller snarare 3. Bara en sån sak!

Jag kanske inte har min mamma, men jag har en fantastisk pappa som alltid ställer upp och är min klippa.

Jag kommer och går som jag vill, jag är fri!

Jag har hittat mig själv, en förbättrad upplaga. Det är ju det som är fördelen med en jobbig tid, att man tvingas skärskåda sig själv. Att jag kom fram till att jag redan var ganska bra och bara behövde uppdatera en liten del känns ännu bättre förstås!

På det hela taget har jag det oerhört bra, och såklart ska det firas!

Ikväll blev det en pizza med mina vänner och glad blev jag när jag fick ett par fina örhängen och en bakpensel!
Vem behöver en karl när man kan få smycken av sina vänner?

Dessutom trackade jag dem, hela ligan, för ett tag sen när jag skulle baka bullar och försent kom på att jag inte ägde någon bakpensel... Jag har visst inte bakat direkt sen jag blev ensam... Den behövdes!

Man ska inte konstra till det för mycket, så jag var mer än nöjd efter pizza och presenter och landade i soffan för en stund sedan.

Ett glas vin i lugnet med mina fina djur får avsluta en dag i tacksamhetens tecken.

Under några dagar kommer det att vara internationell matmarknad här i stan.

Såklart måste man testa lite olika, tänkte jag och lurade med Anneli ut!

En langos till mig och lite Thaimat till henne hittade vi till lunch.

I övrigt var jag inte särskilt imponerad... Fast jag är rätt kräsen å andra sidan...

Så blev det eftermiddagsfika och jag hade trots allt sett belgiska våfflor!
Sådana har jag inte ätit sen den där Polenresan med Greger när hans kusin körde som en biltjyv dagen efter ett kalas (kalas var det iofs alla dagar när vi var där, men ändå) och jag höll på att spy och bad om något att dricka och hans andra kusin gick och handlade och kom med var sin halvliters starköl och jag sa nej tack och Greger ville mörda mig för jag var otacksam och jag inte förstod varför och vi till sist hittade ett ställe med belgiska våfflor och en cola på glasflaska! *Puh*

Vansinnigt god, men vi höll på att svimma när vi såg priset!!

70 spänn!!

Den låg i samma prisklass som lunchen!!!   

Skit samma, det fick det vara värt!

Gott var det iallafall, och det är ju inte så vanligt.... Hehe..... Ehh...

Som de flesta vet är jag en liten tant ibland...

Något av det bästa jag vet är att sitta i soffan med hunden vid sidan, katten i knäet och ett handarbete i händerna.

Det är ju inte alltid det går så bra...

Ibland är mönstren aningen fel i storleksbeskrivningarna, hehe!

Jag hade fått syn på ett par mysiga sockor/tofflor som jag ville göra till mig själv.
Så valde jag strl 36-38.

Eftersom jag själv har strl 36,5-37 så borde det ju bli perfekt!

Men icke....

De var alldeles för trånga och det var med nöd och näppe jag lyckades krångla ner fötterna i dem   

Så vad gör man??
Lägger upp dem på facebook-sidan och bloggen (http://stickeline.bloggplatsen.se) till försäljning??

Nja, i ärlighetens namn gjorde jag lite fel när jag satte ihop hälen på den första, så det kändes inte aktuellt...

Så kom jag på att Christel på jobbet har en dotter som de kanske kunde passa på!

Jodå, hon har strl 35 och gillar rosa, så hon ville gärna ha dem   
Såklart ville jag inte ha något för dem; det var ju lite fel på den ena och jag hade ändå inte tänkt sälja dem.

Men så idag kom Christel!!
Jag har sagt länge att jag skulle köpa en såndär lunchpåse som man kan ta matlådan i, så man slipper spilla ut allt i väskan om något händer, och Christel känner ju mig, så hon kom med den här!   

"Ja, du har väl inte blitt färdig till att köpa en ändå?   "

"Nä...Det har jag såklart inte   "

Toppen!

Jag blev superglad