Lille Sixten börjar utforska världen lite mer nu...

Igår passade han på när Emil låg i sängen och sov minsann!

Jag hade gått in i badrummet, där han tydligen känner sig trygg, antagligen för att jag förbjudit Emil att gå in där nu, tills Sixten blivit lite mer van vid honom.

Iaf gick jag in och kidnappade lille kissen och bar runt på honom lite, så han skulle se sig omkring. Hittills har hans värld bestått av soffan, och en blixtsnabb reträtt till badrummet, hehe!

Nu var det dags, han tog ett djupt andetag och blåste upp sig som herre på täppan, med hunden tryggt snarkandes och deras mor som vaktade dem.
Sen var han redo! Han tog ett skutt från mammas trygga famn och såg sig omkring!!

Först i hallen, snusade lite på mammas skor och väska, sen vidare ut i köket och tillbaka ut i hallen.
Just när han nästan samlat mod nog att gå in i sovrummet, eller kanske i TV-rummet, hoppade DET STORA MONSTRET ner från sängen!! Och mamma satt i soffan helt plötsligt!! HJÄLP!

Så det blev att krypa ihop till en liten boll, trycka sig mot golvet, fräsa så man låter riktigt farlig, och sen snabbt som tusan in i badrummets lugna vrå igen!

Stackars liten i stora världen!

Senare på kvällen gjorde vi dock om proceduren med Emil i soffan och Sixten i famnen. Så drog jag honom mot Emil och pratade lite om att "ååå, så mjuuuk & go vovven äääär" "han tycker ju ooooom deeeeej" "han vill bara snuuusa lite för att se vem lilla duu ääääär"   "jaaa, ticken, det blir så bra sååå"

Haha

Så var dagen kommen då jag skulle kolla på hus...

Jag och pappa har kikat lite på www.hemnet.se och hittade till förra helgen 4 hus som var intressanta.

Så vi körde runt och kollade lite utanför för att se vilka vi ville boka visning på.

ETT enda av dem... Men det kändes SÅ perfekt! Ett riktigt Caroline-hus!

Gammalt (1916) och jag ÄLSKAR gamla saker, byggnader och ja, i stort sett allt som har en historia att förtälja.

Dessutom var energierna runt det sååå mysiga!

Så jag ringde banken och ordnade med finanserna, så allt var i sin ordning om det skulle bli affär.
Såklart var pappa med även här. Han är min klippa  

Igår var det visning...

Fy farao vad besviken jag blev! Helt krossad!

Det kunde man kanske räknat ut, förstås... Med ett sånt omen :-S

Jag har ALDRIG kört på ett djur!! Mer än några grodor när det har regnat... och en gång en fågel, men det skyller jag utan samvetskval på Greger (min dåvarande sambo) eftersom vi hade en semester FROM HELL då!!
Fast det kan man ju fnissa lite åt nu i efterhand...

MEN minsann!! När vi var på väg till visningen kom en liten ekorre!!! Han kilade över vägen och blev platt som en pannkaka under bilen!!
Förlåt lille vännen!!!! Usch, jag som e en sån djurälskare!! Det var riktigt traumatiskt minsann!
Men nu vet jag iaf att en ekorre som blir överkörd blir platt just där, och andra änden fjongar upp liksom, ungefär som om man skulle bryta en pinne... Usch...
Tände med stora samvetskval ett litet ljus för lille Kurre när jag kom hem igårkväll

Iaf. Huset var inte alls som jag tänkt mig!!

1. Köket var jättelitet (gör egentligen inget eftersom jag aldrig är där, men ändå)

2. BÅDA toaletterna var för små... Det "stora" badrummet var ett badkar, toa precis intill och ingen mer plats... Den lilla hade en sprucken vägg och man fick backa in för att gå ut...

3. Trappan var för brant och för smala steg, dessutom kom man ner på en avsats som ledde ner till källartrappen, jag vill komma ut i ett öppet rum när trappan tar slut...

4. Det ena rummet på ovanvåningen var lika litet som klädkammaren i min lägenhet!!

5. Vägen låg ALLDELES för nära. Tomten är liksom sne, så i ena änden är det inte mer än 5-6 meter till en ganska vältrafikerad väg.

Sen kom jag att tänka på boken jag läser... En gammal en från 1976. Men den tar upp precis det jag brukar predika för folk. Skapa din egen lycka, du måste göra aktiva val och välja lyckan! Om du är besviken eller olycklig, så gör något åt det!!
Skönt att bli påmind själv om det... Varför ska det vara så svårt att säga till sig själv som till alla andra?

Iaf tog jag mig tid för en liten tankeställare, och en stund senare hade jag gaskat upp mig och var ute på hemnet igen

I morse bokade jag tid till ett hus lite längre ut på landet, och ska efter samråd med pappa boka på ett till som också ligger en bit ut... Jag är ju trots allt en skogsmulle...

Ahh... Det ordnar sig sääääkert

Nästa gång jag mördar någon på väg till en visning vet jag iaf att det inte är värt att åka och kika på det ens...

Nyinkommet till webshopen www.carolz.se

Halaband med guldpläterat hjärta och spänne.

Frakt 12kr

Maila gärna på carolz_84@hotmail.com

Mer info finns på hemsidan www.carolz.se
Där kan ni även läsa mer om syftet med att sälja till förmån för djur som far illa

Den 7Oktober kom Eddie från ABK för att kolla på mina fläckar...

Jag har fått mystiska fläckar på linoleummattan i hallen och på parketten i vardagsrummet...

Så jag gjorde en felanmälan och han kom bara någon dag senare.

Fick konstaterat att det iaf inte var fukt, skönt att veta!
I hallen sa han att det var ngt under mattan, och att det kommer upp efter ett tag.
I vardagsrummet visste han inte vad det kunde vara. Tydligen brukar det bli så om en katt kissat, men jag har ju inte haft katt på flera år! Så sa han att det kunde vara andra djur också, och då återstår ju min Emil. Det förstod han ju, att en rotweiler/berner sennen inte kissar så små fläckar. Det blir ju femdubbelt stora pölar efter honom.
Inte är det kräk heller. Jag visade villigt en plats bakom TVn där han spytt för ett tag sen, och jag hittade inte spyan förrän låååångt senare, när den var totalt intorkad! (Lite räligt, jag vet, men jag märkte inte det innan! Hans kräk luktar liksom inte, och bakom TVn röjer man ju inte särskilt ofta.) Iaf hade jag ju trott att det skulle bli värsta fläcken, men inte då. Det syns inte ett dugg nu! Så kräk är det inte...

Samma dag mailade jag ABK och undrade när de skulle fixa mina golv. Fläckarna är oerhört fula och placerade väl synliga, så det ser alltid skitigt ut, även om man nyss städat!

Fick inget svar, så nu när det gått en månad (igår) mailade jag dem igen och undrade åter när de tänkte ordna upp det.

Fick till svar att de minsann inte tänker göra vid dem, och att jag kommer debiteras för det vid flytt!! VA FAN?! Han som svarade sa att det antagligen berodde på hunden, fast det hade jag ju redan utrett med Eddie att det inte gjorde. Han som yrkesman sa ju att det berodde på nåt under mattan i hallen!!

Så skrev de också att fläckarna uppkommit efter min inflytt och därför skulle jag få stå för kalaset!

Det vet jag väl FÖR FAAAN!! Annars hade jag väl för i helvete inte gjort en felanmälan?!!

Jävla pucko!

Jag författade ett aningen mer välformulerat svar till dem där jag upplyste om just detta, samt att jag inte kommer acceptera någon debitering, oavsett när!

Gick omedelbart med i hyresgästföreningen efter överläggning med pappa om hur jag skulle gå vidare.

Lilla pappa är man glad att man har... Han har erfarenhet av det mesta och kommer alltid med bra råd...

Får väl se vad de svarar.

Jävla snikna jävlar!!

Det ska han fanimej få höra om han kommer dragandes med nåt sånt igen, att jag minsann har kontakter i deras styrelse, och de ska minsann få höra hur de försöker blåsa sina hyresgäster!!
Grrr!

Naaw!
Nu har jag och Emil en liten kissekatt som bor hos oss också... Ojoj, hur gick det här till?

Jo, alltså... I somras ringde en kollega i Omsorgsnämnden till mig och undrade om jag kunde hjälpa henne att omplacera några katter (eftersom omplaceringar är vad min hobbyverksamhet www.carolz.se går ut på!)

-Ja, jo... Hur många då?

Nja, det visste hon inte riktigt för det hade börjat med en vildkatt som hon matat, sen kom en till och nu hade hon sett några ungar också...

Som vanligt! Någon j**el har skaffat en sommarkatt och sen slängt ut den. Inger öppnade sitt hjärta och var "snäll" och gav den mat. Andra sommarkatter kom, och eftersom de är utslängda och oälskade har ingen brytt sig om att sterilisera dem. Sen är det ju en nedrans otur att det var honor allihop!

Jag kontaktade iaf Crisse, som jag samarbetat mycket med just när det gäller katter, så hon kom och hjälpte till. Totalt har 20 katter därifrån fått nya hem nu!!! Den siffran har en hel del respekt med sig! 20ST!!
Hon bor nära vägen, bilarna kör fort och risken för överkörning är stor!
Dessutom blir det kallt och jäkligt nu, fy farao!!

Iaf, finns det 3 ungar (ca 18-19v) kvar nu, och en vuxen, eller kanske 2... Så känner du dig manad att hjälpa till, tveka inte att kika in på www.carolz.se eller maila på carolz_84@hotmail.com

Skulle vara skönt att få in dem i värmen...
De kommer när hon häller upp mat, så det går att få tag i dem... uppenbarligen...

Så var jag där i torsdags och bara hälsade på... Och hon frågade om jag inte skulle ha en katt.
- Nehej tack! Jag har inte tid med fler djur nu. Nu har jag en häst och en hund som jag "råkat" behålla!

  Fast det är ju klart... En svart med vitt på näsan har jag ju kikat lite efter på sistone...

Varpå hon utbrister överlycklig  "JAMEN EN SÅN HAR JAG JU!!!"

Vad skulle jag säga? Det blev ett litet - Jaa, fångar du den så tar jag väl den då!

Vilket var just vad hon gjorde... Fångade den, alltså...

Typiskt!  

Men, men... Han får väl bo här nu då... Han är ju faktiskt rysligt söt... Fast han bet mig i fingret när jag skulle hälsa... Kattaf*n!   Jaja, vi får väl se.

Just nu sitter han i buren i badrummet och kurar... Han och Emil hälsade lite genom buren när jag kom hem med honom. Verkade inte särskilt poppis med ett monster som kom och flåsade mot honom...

Emil såg mest ut att vilja äta upp honom...

Ahh det blir nog bra...

Vi har ju haft katt förr

Som sagt!

Vill du ha en liten kompis så hör av dig!!

Sååå...

Idag var jag och pappa på Älvsbyhus och gjorde upp en kalkyl...

Det gick upp för mig att pappa ser på saken aningen annorlunda än jag.
Jag ser det som ett hus, ett hus jag vill ha, som passar mig, bara mig.

Pappa ser det som ett hus, ett hus som kan vara attraktivt för någon annan en gång, en investering...

För min del hade det räckt med den lilla villan, enplans. Men pappa menade att det var bättre att ta den stora, med ovanvåning, garage och jag vet inte allt...

Kalkylen slutade på ca 3miljoner mer tomt, anslutningsavgift etc, samt faktiskt inräknade driftrkostnader...

Tomen vi hade kikat på var tagen, men det fanns en annan...
Pappa skulle på nytt möte, men jag tog med mig mamma ner att kolla.

Henne kan man minsjäl aldrig dela nåt skoj med!! Hon är alltid så förbenat negativ!!

Hon tyckte bara att det var JÄTTEDYRT och kunde därför inte se hur fin tomten var eller nåt!
Inte heller kunde hon se det som en investering! De 3 miljonerna blir värda minst 4 på några år tills jag är redo att sälja och hitta nytt!

Jag anser egentligen att hus köper man med sin partner, men jag är singel och kan ju inte vänta i evighet på en kille för att skaffa hus?! Vad tusan ska jag sitta i hyreslägenhet och slänga pengarna i sjön för?
Kan ju lika gärna investera, och hittar jag sen en karl kan vi köpa något tillsammans, och då har jag dessutom en fin kontantinsats att lägga in - den miljonen huset under tiden vuxit i värde!

Jahapp... Då fyller man 25 imorrn
Vet inte riktigt vad jag känner inför det...
Jag hade ju egentligen tänkt vara gift vid det här laget, men det har ju verkligen skitit sej

Jaja, jag skiter i det också egentligen. Jag har accepterat att läget är som det är, och egentligen är ju allt finemang!   Bra jobb, pluggar för bättre lön, mysiga djur, vettig lägenhet, fin familj och vänner. Tja...
Jag får väl va nöjd... Jag kunde lika gärna varit arbetslös, bott hos föräldrarna, varit kriminell eller vad som helst! Inte för att jag jämför att bo hos föräldrarna med att vara kriminell, men det finns många som har det sämre än mig.

Önskelistan skrev jag ihop för över 2 månader sen, höhö Sen har det tillkommit lite med tiden, så nu är den väl ungefär 2 mil lång. Den finns såklart hos föräldrarna så de kan delegera till alla vad de ska köpa, muhaha!
Jag minns faktiskt inte vad som fanns på den riktigt... Men en del vet jag ju...

• Ny TV
• Ny dator
• Nya ridskor
• Tvättvinda (fick jag för en månad sen i "förtidig present")

Sen minns jag inte mer, men det var saker i den stilen

Framför allt önskar jag mej en dag med många överraskningar!!! Lite barnslig som man är ÄLSKAR jag glada överraskningar!! Av alla slag

Vem vet... Kanske "drömmannen" rent av knackar på dörren 

Det ska man väl kanske inte tro på, men jag vågar hoppas på ett fint firande på lördag!
Då blir det lite festligheter på dagen som sträcker sig ut på natten med bad i tunnan och lite andra skojighter!!
Jahh...
Karl eller ej... Jag klarar mej nog

Idag har vi haft mus- och spindeljakt här på jobbet  

Här var en liten stackare som killarna ville slå ihjäl, men jag VÄGRADE!! Så jag lånade ett par handskar av Ola (en av verkarna) och försökte få tag i den... Men den var för snabb, så den sprang ut mellan dörrarna!!
Till sist satt han i hörnet och jag skulle precis ta den när jag fick syn på en spindel!!!!
Så jag gallskrek och Jörgen kom och slängde ut båda, hahaha!!
Sen jagade han mig runt hela butiken och låtsades (fick jag senare reda på) att han hade spindeln i handen. Alla killarna tyckte såklart att det var såååååå skoj, så de skrattade hej vilt! Haha!!
Sen kläckte Ola fram "Höhö, lägg den i kassan"
Då blängde jag på Jörgen och upplyste om att i så fall går jag hem!!
Jösses!

Inte ett skit har man för att man släppte ut musen heller!! Nu mobbas de bara för min araknofobi, hehe!!!

"Kvinntimmer" springer de runt & fnyser så fort de går förbi!
Hahahahaha!!
O Anders springer & låtsas att han tar spindlar från golvet & kastar hit!  ALLTSÅ!! PÅGAR!!!

Jaja. Slutet gott, allting gott.
Både spindeln och musen söker nu nya jaktmarker och ingen behövde sätta livet till!
Inte varje dag man utför skadedjursbekämpning på jobbet, haha!