Jaha... I Tisdags dog moffar... Det var nog bäst för honom iaf, tror jag. Han var så dålig nu på slutet, okontaktbar i 3v mer eller mindre. Men han hade iaf itne ont. Så i tisdags somnade han lugnt & stilla.    Jag reagerade inte alls då, men det var kanske för att jag skulle jobba & ta in hästarna, så jag lyckades stänga av det... Igår släppte det lite. Mamma ringde och berättade att de varit hos begravningsentreprenören & att det blir begravning den 10e... Då gick jag in Emil (vovven) som låg på sängen & kramade om honom. Jag är så glad att jag har honom som stöttar mig i allt!
När farfar dog för 11 år sen hade vi valpar, de var inte alls intresserade av att trösta & stötta, hehe... Inga djur har faktiskt varit det... Men Emil är annorlunda...
När han hörde att jag snyftade och kände att tårarna droppade ner i pälsen lyfte han huvudet & tittade på mig. Sen torkade han mina tårar & la "armen" runt min hals. Han är så go...
Kanske för att jag tog honom till mig när han skulle avlivas eftersom han var aggressiv & brydde mig om honom...? Jaja... Nu är det som det är iaf...