Ja, det är minsjäl min lilla mamma! En riktig tokstolla ibland...

Inte för att jag är rätt person att anmärka på det, jag är inte ett dugg bättre.

Men i alla fall...

Ibland undrar man om allt står riktigt rätt till...   

Som ikväll...

Jag ska köpa spån till hästen imorrn efter jobbet, och eftersom jag bara har en sedan, och mamma en kombi skulle jag köra och byta bil med henne efter mötet ikväll...

Dock blev jag ivrig att träffa en särskild person när mötet överraskande nog var klart väldigt tidigt!

Så i all hast glömde jag helt enkelt rundan till Horna...

Lilla mamma ringde vid 22 och undrade vart jag tog vägen...

Oooops!!

Det var som bortblåst att jag skulle dit!!!

För mig var det inte hela världen, jag kan ju ta en spånbal i min bil, så får jag köra dit och ta fler en annan dag...

Men för mamma rasade världen tydligen samman...

Hon började gorma och gasta som en galning och till sist slängde hon luren i örat på mig?!!

VA FAN?!!

Det där är INTE ok!!

Barnungefasoner!!!

Vuxna människor ska kunna förklara vart skon klämmer och reda ut saker och ting! Man kan inte fly från problemen sådär!

Nehej tack!    

Så jag ringde upp och upplyste henne om att det där inte gick an...

Så fortsatte hon att hacka, och jag hörde hur rösten höll på att spricka upp i gråt...?

Alltså.....?   

Så jag frågade vad problemet var, men det var minsann ingenting sa hon.

Efter att ha trugat en stund sket jag i det dock. Vill hon inte säga vad det är så man kan reda ut det så kan det vara!

Mot slutet av samtalet lät det dock nästan som om hon fnittrade lite...?

Alltså, va?!!

Eftersom hon inte själv vill klämma fram med var skon klämmer får jag ju spekulera lite fritt... Det finns ett par alternativ.

1 -  Ledsen för att underbara  jag inte förärade dem med ett besök

2 -  Anledningen som hela snacket handlade om

3 -  Ont i munnen efter operationen

4 -  Ätit medicin för smärtan i munnen och blivit aningen labil

Det mest troliga skulle väl vara den sista anledningen...

Jag fick såklart enorma skuldkänslor...

Mig behöver man aldrig skälla på, det klarar jag så bra så alldeles på egen hand!

- Dels kände jag mig som en urusel mor åt hästen, som inte tänkte på bilen för 

  hennes skull.

- Dels kände jag mig som en dålig dotter som glömt bort lilla mamma

- Dels kände jag mig som en dålig människa p.g.a en tredje anledning som jag 

  och personen som faktiskt hedrades av ett  besök känner till...

Jahh...

Vad ska man göra?

Tjuta kändes inte riktigt relevant då jag var där jag var, så jag fick skratta åt hela saken istället...

Men minsann om inte också jag lyckades klämma fram en liten draktår i bilen sen... Det var bara en, men den rymde så mycket...

Den rymde alla mina dåliga egenskaper som blivit tydliga under kvällen, tack vare mamma, men inte minst tror jag minsann att den även hade lite plats för det härliga som snart är slut...

Jag vill inte att det ska ta slut...

Inte än...

Inte när det funkar så bra...

Men...

Man kan ju inte få allt här i livet, och jag var medveten om premisserna när jag gav mig in i det hela.

Allt ändras, allt har ett slut. Varken man vill eller ej...

Så det är väl bara att vända den andra kinden till, eller rättare vända på fläsket och somna, vilket är just vad jag hade tänkt göra.

Negativiteten har fått vad den ska nu...

Det är inte lönt att älta.

Man får göra det bästa av situationen, helt enkelt!

Sov på den, ni!

Natti!