Nu går det framåt!
Den ena bilen är besiktigad och imorrn är det dags för den andra.

Får hoppas att det går lika bra!

Ibland känns det som om man står still.
Man kommer liksom ingenstans...

Då är ju frågan...
Kämpar man på i motvind och hoppas att vinden mojnar?
Eller vänder man och börjar om?

Kanske tar man sats och hoppar från kanten, in i något nytt.

Kanske det är dags?

För att stå kvar på samma ställe och trampa löser ju ingenting.

Haha!! Så jäkla genomskinligt!!

Det var precis detta jag sa skulle hända när VU inte hade något att säga och Juholt skulle hålla egen presskonferens!!

Hahaaaaa!!!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14251732.ab

Det var precis som med mig.
Jag var också klumpig.

Jag skrev ordet "fitta" på facebook.

Så på fullmäktigegruppen läste ordförande och arbetarekommunens ordförande upp mitt inlägg inför hela gruppen.

Nej vänta, jag ska ta det från början...

Förra året bodde jag i en lägenhet som ABK hyrde ut.

Arbetarekommunens ordförande sitter med i styrelsen, kanske därför det var så känsligt?

Iaf hamnade jag i dispyt med ABK och skrev på facebook att "ABK är ena jävla fittor"

Jaja, det var kanske onödigt, men bara mina vänner kan se mina inlägg, kom ihåg detta när ni läser längre ner.

Samtidigt blev min far erbjuden en plats som kommunrevisor.

Detta utnyttjades såklart, varför arbetarekommunens ordförande ringde mig och sa att jag ju inte kunde sitta kvar på min plats i nämnden eftersom pappa inte kunde revisera sin dotter p.g.a jäv...

Jag frågade Axel Danielsson om detta (en renomerad konsult som kan allt om kommunlagen) och enligt honom skulle det inte vara några problem eftersom revisorerna är delade i olika lag och reviserar olika delar av kommunen.

Han kunde alltså ingå i ett av de andra lagen...

Jag ombads alltså lämna min plats för pappas skull.

Då jag klargjorde att det inte var något problem fick de ju komma till vad saken egentligen handlade om.

Arbetarekommunens ordförande haffade mig och pappa utanför salen där fullmäktigegruppen skulle hållas och bad mig lämna mina uppdrag, och hotade annars med att ta upp detta på mötet inför alla "kamrater".

"Varsågod, jag står för det," sa jag bara.

Väl inne i salen satt ordförande för dagen högt upp på podiet och läste upp mitt inlägg från facebook, något som måste lämnats av någon av mina "kamrater" i salen som också är min vän på facebook.

Han avslutade med att konstatera att  han åtminstone inte kände något förtroende för mig längre p.g.a detta.

Jag ställde mig upp.

Tänkte säga att jag inte heller känner förtroende för arbetarekommunens ordförande som vid ABK:s sammanträde anmälde jäv, när det handlade om att sälja ut fastigheter.

Inte nog med det, han köpte sin lägenhet i sin brf.

I media skyllde han på att "kärleken vann".

Men det är klart.

Han är ju en av höjdarna och hålls bakom ryggen av de andra.

Jag struntade i det inlägget.

Tänkte att det inte tjänade något till.

Jag tänkte också säga ett par ord om "kamratskap" som vi socialdemokrater säger... Kamrater... har mina första maj-tal börjat...

Men jag struntade i det också.

Ja sa helt enkelt att det var jag som skrivit det.

Någon dag senare blev jag inkallad till den högsta sosse vi har i kommunen, tillsammans med arbetarekommunens ordförande.

Man klargjorde för mig att om jag inte avgick skulle man göra det svårt för mig.

Jag gav upp...

Jag hade ända sedan valberedningen velat strunta i det.

En gång hade jag drömmar om att bli statsminister, men eftersom bara de nya unga får platser, och jag sågs som en inventarie man kunde trampa på, låta sitta kvar som ersättare i en nämnd och ta in nya unga krafter på ordinarie platser, istället för som man brukar, låta ersättaren bli ordinarie och den nya bli ersättare, tyckte jag att det kunde vara.

Jag insåg att någon statsminister blir jag aldrig.

Den sista tiden kämpade jag enbart för pappas skull.

Han hade hoppats så på mig.

Men man orkar inte kämpa för andra hela tiden...

Man orkar inte om man själv inte vill...

Så jag gav upp.

Skrev under ett papper som de förberett åt mig.

En signatur, sen var det klart.

Efteråt körde jag till Andy.

De hade haft semlor på jobbet, så jag fick en.

Jag åt min semla och körde sedan hem.

Som Juholt.

Han blev inte avsatt, för det kan man inte bli.

VU röstade, precis som partiet gjorde om mig.

Sen lämnade både han och jag "frivilligt"...

Haha!
Skrattretande!

Undrar om alla partier sköter det likadant??