För ett tag sen när Rebba var här och hälsade på fick jag höra något som både förvånade och upprörde.

Jag kommer inte ihåg hur vi kom in på det, men vi pratade iaf om det här med att hon har en tjej, inte kille.

Tydligen är jag ganska naiv, för jag trodde verkligen inte att någon brydde sig om det i dagens samhälle.

Jag menar, varenda kändis är ju bög, särskilt om de är snygga!    Det är väl inget konstigt idag??

Men jodå, tydligen.

Hon berättade att hon och Johanna kan gå på stan och hålla händerna, och då händer det ibland att det kommer en och annan tant och blänger på dem och fnyser, eller muttrar något.

Jag tänker att särskilt i Stockholm där de bor, där det egentligen går ut på att alla ska försöka vara udda och ingen normal, där alla vill sticka ut, särskilt där borde man inte se två gånger på om två tjejer håller handen eller inte.

Ohh!! Jag skulle vilja åka med upp och gå med dem.

Så kan den där jävla moralkärringen komma och blänga och fnysa bäst hon vill.

Så ska jag gå fram till henne och ta henne i hampan och fråga vad i helsike hon fnyser om?!
Så ska jag fråga henne vad det är för fel på kärlek?!

Om man inte borde hylla kärlek, särskilt i dessa tider när det är så mycket krig och elände?!

Skit samma vem någon annan älskar, om den är lycklig så låt den vara det! Eller?!
Så skulle jag upplysa henne om att min Rebecca minsann är en precis lika fin människa nu som innan hon började träffa tjejer!

Att hon alltid varit världens bästa Rebecca och alltid kommer vara det!
Och hur kan den jävla kärringen veta något om dessa människor som hon inte känner, och ändå tycka sig ha rätt att fnysa åt dem?!

Usch, vad många frågor jag skulle ställa henne, och usch, vad många upplysningar jag har till henne.

Jävla kärring! Vad hon skulle fått veta att hon lever!
Och jag skulle tvinga henne att be om ursäkt på sina bara knän!!

Hon skulle få kräla fram till Rebba och Johanna och be om ursäkt.

Sen skulle hon lomma därifrån skamsen och förhoppningsvis lärt sig en läxa.

Och hon skulle aldrig mer fnysa åt människor hon inte känner.

Jävla kärring!

Och jävla gubbe, om det finns en sådan också!

Inskränkta jävla människor.

Usch, vad arg jag blir!

För någon vecka sedan hade jag köpt nya nagellack (vilket jag iofs gör en gång i veckan eller så, men ändå).

Så hade det ena börjat flagna, så jag fyllde på med nästa färg på något finger och lät det som var helt sitta kvar på de andra fingrarna.

På fikan frågade Håkan om det var såndär pride-tema på mina naglar. Att det skulle bli en regnbåge?

Den frågan gav uppslag till en diskussion som, precis som vanligt, var både allvarlig och kiknande rolig. Vi är rätt bra på just sådana diskussioner på jobbet.

Då kom jag att tänka på kärringen surtant i Stockholm, och tänkte att jag minsann skulle göra ett statement.

Jag skulle måla naglarna i pride-tema.

Jag skulle ha regnbågen, MINSANN!
Visst var det någon idrottsmänniska som gjorde det i något sammanhang?
Finns säkert nåt idrottsevent på G nu också, så det passar säkert utmärkt.

Sagt och gjort.

Såhär blev naglarna