Ikväll hade jag lovat att köra Vickan och Fredrik till hamnfesten.

Själv hade jag ont i huvudet och tänkte bara köra ner dem och sen hem till soffan igen.

Dock släppte huvudvärken framåt eftermiddagen, så jag slängde på mig klänningen som kom med posten häromdagen och hängde på. Tänkte att jag kunde stanna en stund iaf.

När jag pratade med Vickan innan sa hon "Tänk om A är där... Då är det ju inte så kul... Vi kan ju åka hem igen i så fall..."

Jag tänkte en stund, sen sa jag "Nä, minsjäl! Tycker vi att det är roligt så stannar vi!! Jag har lika stor rätt att vara där. Jag flyttar mig inte mer för hans skull! Dessutom är där gott om vakter och poliser. Vi får se till att ha en sådan i närheten bara. Nu skiter jag i honom!"

Mycket riktigt är det första jag ser hans nacke när vi kommer dit.

Fråga mig inte hur jag fick syn på den i folkmassan, eller hur jag visste att det var han.

Jag har ingen förklaring mer än att jag känner hans energi. Den gör intrång på min. Det ilar längs ryggraden och sticker i magen och jag känner direkt att det är han.

Jodå, mycket riktigt.

Jag får syn på pappa och går fram och kramar honom.

På andra sidan bordet kommer brorsans flickvän med en blick som säger att hon har något livsviktigt att berätta och hon skyndar sig runt.

Jag anar vad det är som ska sägas, så jag tittar på henne med sammanbiten blick och mimar "Jag har sett honom".

Jodå... Hans mamma och hennes man, hans bror och hans flickvän, hans syster och hans egen nya tjej sitter en bit längre fram.

Vickan, Fredrik och Thomas går ut för att röka, och jag följer med.

Där kommer så hela familjen och ställer sig en liten bit ifrån oss.

Jag står dock kvar. Jag flyttar mig inte.

Väntar nästan på att hans mamma ska komma och flåsa mig i ansiktet och börja yra, och planen är klar om så händer.

Ingen respons. Behandla henne som ett spöke. Titta rakt igenom henne och fortsätt prata med mina vänner.

Hon kommer dock aldrig och i pausen försvinner alla utom han och hans tjej.

Vi sitter kvar och efter en stund kommer Cara och även Sofie.

Efter ett tag har vi så trevligt att jag har glömt honom helt!    

Just som vi har som trevligast känner jag en il längs ryggraden och den där kniven i magen igen... Vad nu då?? tänker jag och ser mig omkring.

Jodå, han har precis passerat bakom mig.

Jaha... Jo, jag känner hans energi. Den var så nära mig så länge mot min vilja, så jag känner den. Utan att se honom vet jag instinktivt när han är i närheten. Självbevarelsedrift, kanske...

De passerar flera gånger, noga med att gå bakom mig. Vet hon att jag är jag?

Jag känner hennes syster, men känner hon igen mig? Vad vet hon om allt som hänt? Tycker inte hon det är tramsigt att de ska gå bakom mig varenda gång de ska på toa, när det hade varit närmare att gå andra hållet?
Varför blir hon inte sotis på att han lägger den energin på mig istället för på henne? Jag hade blivit rykande rasande om jag var hon!

De går på gåsarad. Hon först och han som håller om hennes midja eller axlar, riktigt visar vems ägodel hon är.

Fyfan... Så många gånger vi gick så... Undrar om hon avskyr det lika mycket som jag gjorde?

Fredrik ser hur jag ryser till och tittar på mig.

Jag ser att han ser och förklarar "Jag bara väntar på att få en axel i nacken eller ett knä i ryggen, något som ingen ser..."

Han sätter ögonen i mig, ser sig omkring och viskar "Vi är många som skyddar dig här".

"Jaha...? Vilka då?" säger jag, för vad jag vet är Fredrik den enda killen vi är här med...

Han svarar inte, men ser sig omkring igen och säger bara "Du kan vara lugn."

Jahopp... Jo, det finns ju ingen anledning att noja över något som kanske inte händer. För händer det inte så har jag slösat bort hela kvällen på att noja när jag lika gärna kunde haft trevligt.

Äsch, när de har passerat ett antal gånger och fortfarande inget hänt lägger jag det på hyllan.

Jag som tidigare suttit klistrad vid bänken går på toa och tillbaka. Det låter löjligt, men för mig var det stort.

När väl det är avklarat släpper allt.

Vi har hur roligt som helst.

Det blev en toppenkväll, och nu är jag glad att jag körde istället för att dricka.

Så trött som jag är hade jag antagligen somnat efter ett glas vin, hehe!

Dags att sova.

Sofie till vänster, jag i mitten och Vickan till höger.

Tack för ikväll!  

#Hamnfest #Åhus #Partyfabriken #Gamlademoner