Ja, det är jag minsjäl!!

Idag gjorde jag ekonomitestet som skulle avgöra mitt öde...

Om jag klarade det skulle jag inte längre vara uppsagd... Ingen press...

Men självklart gick det utmärkt!!!!

Så istället för uppsagd är jag nu ekonomiassistent!!!

FAN VAD NIIIICE!!   

NU kan jag lägga all fokus på dansen, så träningarna kommer gå som smort!

Jag är minsann grym!   

Nu är allt tiptop igen!   

Igår hade jag ett litet sammanbrott....

Det var så mycket som strulade.

1- Jag slutade på Volvo

2 - Fick nytt uppdrag (jag hade räknat med att vara ledig veckan ut så jag kunde 
     köra upp med en kaka till Volvo på Fredag)

3 - Det körde ihop sig lite med dansen......

Eftersom jag fått nytt uppdrag kan jag inte träna på dagarna, utan det får bli på kvällarna. Så ringde jag Andy, och han kläckte ur sig att han "inte kände för att slänga hela kvällarna på detta"  En annan dag hade jag kanske inte brytt mig, men eftersom jag redan var lite nere tog jag åt  mig som tusan av den kommentaren och blev faktiskt sårad!   (pinsamt nog)

Sen när han försökte rätta till det genom att ordna så att han kunde komma iaf var jag redan stött i kanten och kände bara att jag inte alls ville tvinga honom till något han inte kände för.

Som tur var ryckte Sven in och medlade lite, så på kvällen blev det träning!!
Med min stukade fot och Andys onda rygg var det kanske inte optimala förutsättningar, men faktiskt fick jag höra att det aldrig suttit bättre   

Ja, jag behövde kanske ett litet sammanbrott bara...

Varför är det alltid så besvärligt när man träffar någon man varit sur eller ledsen på? Det blir alltid en så konstig stämning nästa gång man träffas...

Fast det varade inte länge, minsann. Tack och lov!!

Kvällen lättades faktiskt upp redan tidigare på kvällen när jag fick ett samtal...

Hahaha!! Det var inte länge man fick sakna grabbarna på Volvo. De gjorde sig påminda redan på kvällen!

En kille som jobbat där innan lämnade ett kärleksbrev till mig i höstas...

Så blev det ju ett himla liv om det, såklart!

Igår ringde han!!! NÅGON av killarna har lämnat ut mitt nummer!!! GRRRRRR!!!

Hahaha...

Lite besvärligt, men jag tycker allt att jag löste saken ganska bra! hehe....

Idag var det dags för det nya jobbet.

Ekonomiassistent på LB hus i Bromölla.

Det verkar superbra!

Alla var trevliga och de tog hand om mig på bästa sätt!

Det ska säkert gå jättebra!   

Nu är den nya affischen klar!!

Skillnaden mot den gamla är att jokern är presenterad - Jackie Ferm!

Ojojoj, vilken argbigga jag var igår...

Jag riktigt kände hur tjurig och jobbig jag var. Sådana dagar bör man egentligen isolera sig, och inte utsätta andra för ett möte med en!

Men har man fullt upp; så har man!

Jag hann med inte mindre än 3 av mina fritidsaktiviteter...

1 - Klockan ringde 08.01 Då var det dags att köra till Vittskövle för att sy på min
     folkdräkt...
(hem och gå på långpromenad med hunden och äta något lätt 12,30-14,30)

2 - Körde till dansträningen och tränade ca 1,5 timme... Kändes knappt som att
     vi hann börja!
3 - 16,40 åkte jag vidare stallet... Mockade och skulle ta in hästarna, trodde jag.

     Dock hade jag sett fel på schemat, så jag skulle inte alls ta in dem!   
     Skönt!!!

Den kommande veckan blir spännande!

Idag jobbar jag till 17,15. Sen snabbt hem till hunden och gå en promenad och halvt kväva honom med kramar...
Ca 30 min senare kör jag till Vittskövle för att spela lite. Tror det får bli tvärflöjten idag, den är lättast att packa ner och passar bra ihop med dragspelen.
Javisst tusan! Jag skulle ju lära mig det där med dragspel också! Nu har jag ju t.o.m en bok, så jag SER var tonerna sitter och slipper ta det på gehör. Lätt som en plätt då, bara jag kan få in fingersättningen ordentligt... Ahh, allt har sin tid... Jag har ju ändå bra koll på mina övriga 10 instrument, så jag känner inte att det är superviktigt än...

Iaf, efter det bär det av till dansträning. Vid 20,30-21,00 ungefär BÖRJAR vi träningen... Så får vi väl se hur dags vi ger upp!! Ahh, det är lugnt, jag börjar inte förrän 12 imorrn   

Jokern till Shall we dance är också klar!
Jackie Ferm kommer att dansa bugg med Robert Bertilsson!

AAAANDYYYYY!!!!
VEM ÄR HAN?!! Är han bra?!!!

Detta måste vi diskutera ikväll!   

Nu är där alltså 2 till som ska dansa bugg, precis som vi...

Fast det anade vi att det skulle bli... Men iaf...

Jaja, det är bara att kämpa på, och nu känns det ju bra att vi lägger i överväxeln redan denna veckan!! 5 pass är ganska lagom tycker jag, om man har den ambitionsnivå jag har...

Målet är såklart att komma så nära en tävlingsdansares nivå som möjligt!

Skratta lagom! Lite jävlaranamma så ska det nog gå hyfsat! Hoppas jag...

Sikta mot stjärnorna - nå trädtopparna...   

Jaja...

2v kvar här på Volvo.

Känns lite vemodigt. Jag har trivs enormt bra med grabbarna här. Jag gillar stämningen som finns här. Rå och fruktansvärt elak ibland, men med glimten i ögat, och ingen tar åt sig av något utan viftar istället till den som sagt något, eller bara virrar på huvudet och kränger tillbaka något ännu värre!! Hahaha...

Och har vi inget att göra en dag ställer vi till med litet vatten- eller gummibandskrig, när slagsmål och brottningsmatcher blivit långtråkigt!   

Det hittar man minsann inte på många arbetsplatser!

Jag hoppas bara att mitt framtida jobb har lika god stämning, vad det än må bli.

Vad man gör spelar ingen större roll, bara man har trevliga kollegor!

Nog om detta...

Nu får jag ta tag i något här... Eller, om inte annat, ladda inför kvällen som kommer bli sen!

Ojoj...

Jag är så jäkla trött så det finns inte!
Veckans sömntimmar/natt har legat på 4 timmar i snitt...

Så idag var jag av förklarliga skäl aningen trött och tjurig.

Nu har vi dessutom kommit dithän att jag börjar ställa krav på mig själv.

Turer som vi gjort många gånger tycker jag att jag ska sätta perfekt nu!!!

Så när jag inte gör det blir jag så in i helvetes förbannad på mig själv!

Idag tog mina känslor sig uttryck i ett hysteriskt vrål som väl hördes över hela fackens hus...
Annars brukar jag kontrollera mig lite bättre "bland folk" men nu har vi tränat så mkt ihop att jag känner mig trygg i Andys sällskap, och då tänker man ju inte så mkt på det där med att hålla masken osv...

Jaja...

Imorrn ska jag försöka vara lite utvilad när vi tränar, hur nu det ska gå till.

Först jobbar jag, kommer hem vid 17,30.
Sen kör jag vid 18 till Vittskövle för att spela.

Sen kör jag 1 timme tidigare från det för att åka och träna.

Så vid 20,30 blir det dansträning imorrn kväll!!

Hmm, kanske bud på att gå och knyta sig snart?

Nja, jag får nog träna på de nya korsstegen lite innan dess...............

Lika bra att skrida till verket.

Fast jag får nog gå och hämta det fula porslinet, som brukar få ställa upp och bli krossat när nåt går åt helsike   Så jag är förberedd och inte tar något annat, menar jag, hehe!

Ahh, det ska nog gå bra...

Det konstiga är att nu när jag börjar tycka att jag är usel, börjar Andy tycka att det ser bra ut...   

Fast det är klart. Jag har ju inte fattat nånting innan, och nu när jag börjar lära mig lite mer kommer den vanliga visan igen. Jag vill aldrig göra något halvdant. Ska nåt göras ska det bli bra.

Jag brukar lära mig snabbt, och när det då inte går så bra som jag tycker att det borde, blir man ju lite arg på sig själv...

Ahh, lite sömn, så kommer humöret tillbaka på topp!

Just nu borde jag vara sjukt stressad...

• På måndag fyller min Emil 8... Han är en stor hund, och de blir ju oftast inte särskilt gamla.
• Om mindre än en månad är det tävling i Shall we dance.
• Om mindre än en månad är det alla hjärtans dag, och det lutar åt att den spenderas som singel för 3e året på rad.
• Om lite mer än 2 månader är sista dagen på jobbet. Mina 3 månaders uppsägningstid går ut den 21 mars.

Jag vet inte riktigt vad som hänt...

Men jag tyar inte stressa och oroa mig över något!

Förr kunde jag omvandla negativ stress till positiv, men nu gör jag inte ens det!

Jag tar det som det kommer... Man kan nog säga att jag blivit lite mer spontan och bättre på att go with the flow...

Och det är väl inget fel i det?

Varför slänga energi på negativitet?

Jag tror jag gillar min nya inställning!!

Det finns ingen anledning att slösa bort värdefull tid av sitt liv på problem.

Gör det när du försöker hitta en konstruktiv lösning, ha det i bakhuvudet, men kör på som vanligt i alla fall.

Att inte oroa sig är inte samma sak som att inte bry sig, eller inte försöka göra något åt det!

Gör något åt det, men oroa dig inte! Kan man väl sammanfatta saken...

Som nu då...

• Att Emil blir gammal är inget jag kan göra något åt. Alltså oroar jag mig inte, utan tar istället tillvara på varenda minut jag har tillsammans med honom! Tänk vad jag skulle ångra om jag bara gick och oroade mig för hur det blir utan honom... Som jag skulle ångra att jag inte passade på att njuta! Nej tack! När jag ligger på min egen dödsbädd ska jag inte ångra saker jag inte gjort!!
• Ja, det är mindre än en månad kvar till tävlingen... Men om jag oroar mig får jag inget gjort. Istället tar jag tag i det genom att träna så mycket som möjligt. Sen har jag också turen att ha en engagerad danstränare som går med på att träna så mycket! Fy farao vilken träningsvärk jag lever med konstant, men det är bara att skita i och köra på! Man får ta alla tillfällen. Jag brukar passa på när jag ger hästarna mat och väntar på att de ska äta upp. Då skrålar jag lite för mig själv och dansar... Jag grabbar tag i Lasse eller Anders här på jobbet och tar en svängom, ja det finns lägen alltid! Igår kom jag på mig själv i duschen. Helt plötsligt tänkte jag "vad fan håller jag på med?!" Där stod jag och sköljde ur schampoo och trampade på stället, Tå, häl, tå, häl, avslappnad och jobba neråt med höfterna!!
• Jag skiter väl i alla hjärtans dag?! Det är bara ett sätt för marknaden att få oss att slänga pengar på onödigt skit!!! Men tanken är ju god... Och jag älskar överraskningar. Skattjakten för några år sen som blev en jakt runt hela kvarteret i Öllsjö och slutade med en ENORM godisskål i vardagsrummet, väl undangömd var helt fantastisk! Den glömmer jag aldrig! Jag kom hem när min dåvarande sambo hade kört på kvällsskiftet. Innanför dörren hittade jag en lapp, där det stod en gåta som ledde till nästa lapp i ett annat rum, där svaret på den lappen ledde till nästa osv. Jag var ute i förrådet på andra sidan gården och allt, haha! Jag vet fortfarande inte var han fick idén från, men alltihop var så jäkla rätt för en sån som jag! Dels den spännande jakten, och dels godisskålen!! Jahh... Men där är ett exempel på att man inte behöver köpa dyra saker, utan det räcker med lite gotte!! Jag blev mycket gladare för det än smycken jag fick andra år...
• Jobbet är ju lite värre... Ett jobb måste jag ju ha... Jag är ensamstående med en stor och dyr läghenhet, dessutom med hund och häst... A-kassa räcker inte långt och de blir aldrig klara till att betala ut i tid. Vad kan jag då göra åt det? Jag pluggar som fanken för att klara av ekonomitestet, vilket ger mig jobbet kvar om jag klarar det. Dessutom har jag varit hos trygghetsrådet och pratat med dem, samt skickat in en sjuhelsikes massa jobbansökningar och kommit på en intervju... Mycket mer kan jag inte göra, och det blir inte bättre för att jag oroar mig!! Det enda som händer då är att jag mår dåligt.

Nej, minsann...

När jag nu läser den långa radänga det blev av detta inlägg ser jag mer och mer att jag minsann gillar min nya inställning.

Sluta oroa dig! Stressa ner!

Det är inte värt det...

Med tanke på inlägget om Skånes djurpark som skjutit av hela vargflocken sedan alfahonan avlivats har jag grävt fram lite fakta...

(http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100110/SKANE/100119993/1338/&/Hela-vargflocken-fick-skjutas)

Min största fråga var vad som händer när ett av alfadjuren dör. Om det verkligen är så att resterande del av flocken självdör, eftersom man valde att avliva dem.

Min privata spekulation var att istället ett nytt alfapar framträder. Det låter mer naturligt.

Då det första inlägget skrevs hade jag inga fakta om saken, men det har jag inskaffat nu.

Här finns bl.a stöd för min spekulation! Och lite annan fakta...

Från Wikipedia 

Ibland påträffar man ensamma vargar i naturen men den vanligaste levnadsformen är flocken eller familjegruppen som man idag föredrar att kalla den. Vargens flock består av föräldraparet (alfa-djuren), deras årsvalpar samt tidigare ungar. Antalet beror på födotillgången.

Parning sker i februari–mars och de 5–6 ungarna föds i en lya efter 65 dygn^[3]. Det är endast alfahonan som löper och får ungar. Unga vargar är könsmogna först vid två års ålder, men fortplantar sig i allmänhet inte förrän under sitt tredje levnadsår, och kan stanna hos föräldrarna fram till dess. Äldre ungdjur hjälper föräldrarna vid uppfostran av yngre ungdjur. När ungvargarna blir könsmogna lämnar i de allmänhet flocken och letar efter eget territorium.

Från http://www.folkforvarg.com/vargfakta.htm

Vargen är genom sin uthållighet och flockbeteende en anpassningsbar djurart som spridit sig över enorma ytor i Eurasien till Nordamerika

Från http://www.jarvzoo.se/swe/djur_varg.php

Vargflockarna är inte stabila, utan kan variera i storlek både under året och mellan olika år beroende på födotillgång, antalet valpar som föds och överlever, antalet andra vargflockar, etc. När föräldraparet dör upphör i allmänhet flocken att existera och de yngre vargarna söker nya partners för att bilda egna flockar.

Från http://www.bilderochfakta.se/djur/hunddjur/varg/

Om någon av vargarna i föräldraparet dör splittras vanligtvis flocken. Är den kvarvarande vargen inte för ung försöker han eller hon stanna kvar inom reviret och locka dit en ny partner. Genom att yla, vilket hörs över flera kilometer, och lämna luktmarkeringar i form av urin försöker han eller hon få kontakt med andra vargar.

Under följande tio veckor iakttar ungarna sina syskon och föräldrar för att på så sätt lära sig hur en varg ska bete sig inom flocken. Under den här tiden tyr sig ungarna till alla vargar i flocken och tror att alla de möter tillhör den.

Ja, här ser vi att vargen är ytterst anpassningsbar, och övriga flockmedlemar självdör inte om t.ex alfahonan (som det var i detta fallet) försvinner. Istället bildas ett nytt alfapar, och ungarna i flocken tyr sig till dessa.

Alltså.

FY SKÄMS, Skånes djurpark som kallblodigt hade ihjäl hela flocken i onödan. Här finns flera olika, av varandra oberoende källor som säger samma sak!

Ja, kanske var det en aning dumt att sätta sig i bilen och köra ner till Österlen i detta väglaget, men fyller mormor 80, så fyller mormor 80.

Så det var bara till att slänga in packningen och spänna fast sig själv och Emil igår...

Jisses vad dåliga vägarna var!!

När jag kom till Brösarps backar tänkte jag att om jag någånsin ska köra av vägen, lär det bli här och nu...

Inget blir ju bättre av att man stimmar upp sig, så jag tog ett djupt andetag och lutade mig tillbaka i lugn och ro.

Efter en stund kom den... Dalen med en massa snö på vägen. Spårigt och dant var det... Glidet kom, och jag for nästan ut. Men att bromsa hjälper knappast, så jag ställde mig på gasen, fick upp ett fint ställ med bra glid och gled lugnt och fint tillbaka dit jag skulle   

Resten av resan gick fint, och när jag kom fram till Simrishamns kullersten hade det blivit mörkt.

Plötsligt såg jag att grinden till kyrkogården var öppen, och då var jag tvungen att köra inom moffar...

Men jag har bara varit vid graven 2ggr... Så jag hittade inte riktigt...

Så jag gick runt & sopade bort snö från ett tiotal gravar, utan att hitta rätt bland "kvarteren". Efter en stund fick jag nog och tyckte att jag minsann tänkte köra därifrån om moffar inte fick tummarna loss att visa mig rätt!

Ett par sekunder senare började jag gå, och gick rakt på den efter ett par steg. Då behövde jag inte ens borsta bort snön för att veta var jag var, men gjorde det i alla fall, eftersom det ser bättre ut.

Stannade till tillräckligt för att upplysa honom om att han minsann skulle vara glad att han låg där han gjorde i denna snålblåst och kyla. Sen var jag stelfrösen och körde vidare hem till mormor.

När jag kom fram hörde jag det vanliga brusandet från havet, fast ca tio gånger värre! Jag förstod att det var ett riktigt oväder den kvällen och packade in Emil och sakerna fortast möjligt.

Jag var hungrig när jag kom fram, och eftersom mormor inte plockade fram någon mat ansåg jag att det var fritt fram att röja i kylen och skafferiet   

Hittade lite kassler och päregratäng som jag värmde på, och sen fortsatte kvällen ungefär i samma tema.

Hos mormor gör man lite olika saker. Man äter, äter och äter!

Efter maten kom vinet fram, sen även apelsinlikören och kvällen var hellyckad med lite jordnötsringar, ostbågar och choklad i olika former  

Som mormor säger "sjön är vild inatt".

Ja, det var den visst fasen!

Jisses vad det slog när jag gick och la mig!

Måsarna skriade, och vågorna dunkade. När jag läst klart min bok släckte jag och rullade upp persiennen.

Sen stod jag där och bara tittade... tittade på "den vilda sjön" och njöt.

Havet har aldrig skrämt mig... Sen får det vara oväder bäst det vill. Jag kan stå och titta i evigheter utan att tröttna.

När jag sent om sider hoppade i säng hade det gått en halvtimme...

Moffars säng... Känns lite fel... Där ska ju han ligga, och ingen annan.

Men han är död, och han kommer inte tillbaka för att jag ligger i bäddsoffan.

För den delen, skulle han vilja sova där i andlig form, är han välkommen. Så kan vi värma varandra, för vi är likadana frösenkyllingar båda två.   

Så idag kom Mona. Vi har ju inte träffats sen jag var en liten "pattaglytt" vad jag kan minnas, så när hon hälsade fick jag presentera mig ordentligt, tyckte jag.

"Hej hej. Caroline - Dagnys barnbarn"

"Ja, di seir jau ju" haha... Hmmm, tycker inte själv att jag är särskilt lik henne, men det verkar ju så...

Alltid lika skoj att lyssna när två tanter sladdrar om en annan:

"Ja, hon ei ju litt geon i hoed, men di bleir ju seo nar man bleir litt ti eoren"

Hahaha...

Jaja...

När jag sen packade in i bilen för att köra hem höll jag på att blåsa iväg!!
Jag hade fått lite blommor med mig, och hela papperskassen blåste sönder!!

Fy farao vad det slet och rev i bilen när jag körde sen... Brösarps backar var lika illa idag som igår, men det gick ju vägen, och en stund senare rullade jag in på parkeringen.

Nu är det väl snart dags att sova, så jag kommer upp utvilad imorrn när det är dags för anställningsintervju   

Håll tummarna för att allt går bra nu!!!