Just nu borde jag vara sjukt stressad...
- På måndag fyller min Emil 8... Han är en stor hund, och de blir ju oftast inte särskilt gamla.
- Om mindre än en månad är det tävling i Shall we dance.
- Om mindre än en månad är det alla hjärtans dag, och det lutar åt att den spenderas som singel för 3e året på rad.
- Om lite mer än 2 månader är sista dagen på jobbet. Mina 3 månaders uppsägningstid går ut den 21 mars.
Jag vet inte riktigt vad som hänt...
Men jag tyar inte stressa och oroa mig över något!
Förr kunde jag omvandla negativ stress till positiv, men nu gör jag inte ens det!
Jag tar det som det kommer... Man kan nog säga att jag blivit lite mer spontan och bättre på att go with the flow...
Och det är väl inget fel i det?
Varför slänga energi på negativitet?
Jag tror jag gillar min nya inställning!!
Det finns ingen anledning att slösa bort värdefull tid av sitt liv på problem.
Gör det när du försöker hitta en konstruktiv lösning, ha det i bakhuvudet, men kör på som vanligt i alla fall.
Att inte oroa sig är inte samma sak som att inte bry sig, eller inte försöka göra något åt det!
Gör något åt det, men oroa dig inte! Kan man väl sammanfatta saken...
Som nu då...
- Att Emil blir gammal är inget jag kan göra något åt. Alltså oroar jag mig inte, utan tar istället tillvara på varenda minut jag har tillsammans med honom! Tänk vad jag skulle ångra om jag bara gick och oroade mig för hur det blir utan honom... Som jag skulle ångra att jag inte passade på att njuta! Nej tack! När jag ligger på min egen dödsbädd ska jag inte ångra saker jag inte gjort!!
- Ja, det är mindre än en månad kvar till tävlingen... Men om jag oroar mig får jag inget gjort. Istället tar jag tag i det genom att träna så mycket som möjligt. Sen har jag också turen att ha en engagerad danstränare som går med på att träna så mycket! Fy farao vilken träningsvärk jag lever med konstant, men det är bara att skita i och köra på! Man får ta alla tillfällen. Jag brukar passa på när jag ger hästarna mat och väntar på att de ska äta upp. Då skrålar jag lite för mig själv och dansar... Jag grabbar tag i Lasse eller Anders här på jobbet och tar en svängom, ja det finns lägen alltid! Igår kom jag på mig själv i duschen. Helt plötsligt tänkte jag "vad fan håller jag på med?!" Där stod jag och sköljde ur schampoo och trampade på stället, Tå, häl, tå, häl, avslappnad och jobba neråt med höfterna!!
- Jag skiter väl i alla hjärtans dag?! Det är bara ett sätt för marknaden att få oss att slänga pengar på onödigt skit!!! Men tanken är ju god... Och jag älskar överraskningar. Skattjakten för några år sen som blev en jakt runt hela kvarteret i Öllsjö och slutade med en ENORM godisskål i vardagsrummet, väl undangömd var helt fantastisk! Den glömmer jag aldrig! Jag kom hem när min dåvarande sambo hade kört på kvällsskiftet. Innanför dörren hittade jag en lapp, där det stod en gåta som ledde till nästa lapp i ett annat rum, där svaret på den lappen ledde till nästa osv. Jag var ute i förrådet på andra sidan gården och allt, haha! Jag vet fortfarande inte var han fick idén från, men alltihop var så jäkla rätt för en sån som jag! Dels den spännande jakten, och dels godisskålen!! Jahh... Men där är ett exempel på att man inte behöver köpa dyra saker, utan det räcker med lite gotte!! Jag blev mycket gladare för det än smycken jag fick andra år...
- Jobbet är ju lite värre... Ett jobb måste jag ju ha... Jag är ensamstående med en stor och dyr läghenhet, dessutom med hund och häst... A-kassa räcker inte långt och de blir aldrig klara till att betala ut i tid. Vad kan jag då göra åt det? Jag pluggar som fanken för att klara av ekonomitestet, vilket ger mig jobbet kvar om jag klarar det. Dessutom har jag varit hos trygghetsrådet och pratat med dem, samt skickat in en sjuhelsikes massa jobbansökningar och kommit på en intervju... Mycket mer kan jag inte göra, och det blir inte bättre för att jag oroar mig!! Det enda som händer då är att jag mår dåligt.
Nej, minsann...
När jag nu läser den långa radänga det blev av detta inlägg ser jag mer och mer att jag minsann gillar min nya inställning.
Sluta oroa dig! Stressa ner!
Det är inte värt det...
Annika
15 januari 2010 09:36
TACK för uppmuntran i min blogg.
Jag vill verkligen vara en person med civilkurage - inte bara skriva om det som jag gör i mina böcker. Nu är det dags att ta fram svärdet! :)
Trevlig blogg, skall kolla runt lite. Ha det "gött"!
Annika
http://www.banfield.bloggagratis.se