Idag är Martina på galej, så jag skulle ta in hästarna.

Först höll jag på att bli av med halva hårsvallet, för Tage bestämde sig för att smaka lite på min hästsvans när jag vände ryggen till och skulle stänga hans grind!

Tydligen är det inte bara hästars svansar han gillar, det duger visst med människo-hästsvans också  

Ont gjorde det iaf, och sorry, men han fick sig en riiktig smocka när jag landade!

Jisses! Jag bara kände att han fick tag om håret och i nästa sekund drar han upp huvudet och hela jag åker med!!

Aja, han såg lite skamsen ut sen och gick fint in iaf!

Sen skulle jag ta av Sunny hennes pjucks. Hon har såna där lösa skor som man drar på för att skydda hovarna.

När jag gick in i hennes box sa jag till henne att "Det är väl bäst att jag stänger in oss, så du inte går nånstans nu."

Skulle jag INTE gjort!!!

Konstaterade ganska snabbt att det var för mycket halm i vägen, så det var lika bra att ta ut henne i gången istället.

Då inser jag att jag är INLÅST!!  

Dörren är för trög att få upp inifrån!
Testar den enkla utvägen, ringa efter hjälp! Men Vickan är inte heller hemma... 

Skit också...

Glor lite dumt på Sunny och frågar om vi helt enkelt ska sitta där och vänta på att en människa kommer och släpper ut oss... Som tur var hade jag ingen brådska! Sunny glodde tillbaka lika dumt och undrade mest när man skulle få mat...

Tanken slår mig att jag kan försöka klättra ut, men de där dörrarna är ganska höga, och risken känns överhängande att jag slår ihjäl mig på nervägen 

Batteriet på telefonen dör, ingen mer chans att påkalla hjälp... Där ute är det inte heller någon som hör en, om man nu skulle få för sig att skrika på hjälp...

Nehe...

Funderar en stund till, och när jag inte kommer på någon annan tanke än "Var fan finns MacGyver när man behöver honom?!" tänker jag det är ju själva fan om jag inte ska klara det själv!

Ser att det finns en del hö i en hörna, så jag samlar det vid dörren ihop med lite halm.

Trampar på det, och vips! Så är jag åtminstone uppe på dörren!

Men som sagt, nervägen är ju det värsta!

Jag svingar över benet, smidig som få, och väl uppe ser jag en kant utanpå dörren där min fot får plats! 

Tadaaaaa! I made it!! 

Positivt med dagen:
För varje hinder man klara av känner man lite mer att man klarar sig sjäv.

Jag är sjukt mycket smidigare än förväntat och funderar seriöst på att börja med Parkour!

Nähäpp! Det var tillräckligt för denna lördag, nu blir det soffan om inget mer spännande förslag droppar in!  

Jisses!
Nu är det dags för stegräknartävling på jobbet   

Ahh, det är ganska välbehövt faktiskt... Sist det var aktuellt tappade jag ca 10kg!

DET kan behövas i dagsläget.

Det kom dessutom helt i rättan tid.

Jag börjar komma till ro med mig själv och i mitt hem. 

Hitta rutiner som fungerar.

Hitta mig själv igen.

Inse att jag faktiskt klarar mig själv! Häromdagen bytte jag både lampor och batteri i brandvarnarna!   
Jag vet att det låter töntigt, vem klarar inte det liksom?!  

Men har man blivit itutad under flera års tid att "Du skulle aldrig klara dig utan mig, bla bla bla" så tror man till sist på det. Det är så vansinnigt lätt att hamna i den där beroendepositionen. Att någon annan fixar mat, att någon annan hämtar allt etc. Det blir lätt att man till sist känner att man inte klarar ett dugg själv.

Och det är viktigt! Att få känna att man duger något till. 

Visst behöver vi alla lite hjälp ibland, men det får då också vara på lika villkor. Får man hjälp, måste man ge hjälp, för att inte fastna! 

Skit samma!
Allt rullar på, och till och med vågen går på rätt håll. 

-6kg hittills   

Jaja, det är väl inte supermycket, med tanke på hur långt det är kvar, men det känns ju bra att det vänder lite åtminstone   

Det här med självdisciplin är ju ganska svårt, så jag hoppas att jag kan lura fram envisheten istället. Den ska finnas där någonstans!

Jag har också garderat mig, genom att upprätta ett schema på promenadkompisar!
Om någon vill vara med så hojta, det finns ett par luckor   

Det blir ju mycket lättare om man har någon att gå med!

Igår "offrade" Vickan sig.

Hon lurade iväg mig på en runda i Trolle Ljungby som säkert inte var mer än 3km. MAX!(Jojo... testa 5...)

Sjukt bra planering hade vi också.

I stallet kommer jag på att en lampa nog kunde vara bra att ha, eftersom vi skulle gå på grusvägar och lite i skog etc. Då kommer jag på att jag nog har en pannlampa... Jodå! Men batterierna var slut   

Aja, kör bort till Vickan som möter mig på trappen.

Se detta framför er.

2 blonda tjejer står helt förvirrade och planerar i sista sekund.

Jag: Öööööh, har du en pannlampa förresten? 

Vickan: Ööööh, i stallet har jag... 

Jag: Ööööh, men vi ska ju gå dit först, den vägen är ju också kolsvart...
Vickan: Ööööh, ja just det. Ahh, vi får lysa med telefonerna.

Jag: Ööööh, mitt batteri är typ slut...

Jisses...

Vickan lyste med sin telefon. 

Lite osäkert om vi verkligen var på vägen hela tiden. Mina skor ser ut som om de har varit på en åker också... Förlåt Trolle, i så fall. Vi kunde verkligen inte hjälpa det!   

Rundan gick i stort sett över stock och sten, och den sista biten var med livet som insats! Längs med E22:an   

Aja, vi kom hem, och som tur var hade jag åtminstone reflexjacka på mig eftersom jag kom direkt från stallet.

Dock hade jag inte lagt så mycket vikt vid vad jag hade för skor... Vinterkängor med ullsula var väl inte det klokaste, och nu får jag sota för min obetänksamhet.

Jag har blåsor under båda fötterna!   

Aja, ikväll blir det en runda med Martina. Får väl ta ett par ordentliga skor iaf, men den här rundan är nog kortare...

Imorgon blir det en sväng till en efterlängtad vän som är hemma från Värmland och hälsar på.
Så först kommer snickaren, sen blir det en fika i Staversvad!
Får väl se om jag kan lura ut honom på en runda eller nåt   

Fram med skumpan!

Blås upp ballongerna!

Nu ska här firas för jag har nåtts av strålande nyheter!!   

En liten fågel viskade i mitt öra att det verkar som om "han den där" har hittat ett nytt offer!
Det borde betyda att jag är safe, och genast känns inte den 17e som en så mörk dag!

Han kan nämnligen bara fokusera på en sak åt gången, och är han upptagen med att vara förälskad i någon annan, borde det betyda att han inte har någon energi över till att förfölja och skada mig   

Ja, det kan nog låta egoistiskt, men vadå? Efter all skit jag har tagit i 4,5 år. Efter över 2 år av tjatande att människan skulle se sig om efter ny bostad, de senaste 9 månaderna av beslutsamhet att så måste ske.
Jag känner faktiskt inget ansvar för hennes liv, vem det nu är. Jag skiter i vem det är, men jag skulle vilja säga tack!
Ett hjärtligt tack för att du tar över mitt problem! TACK!!!   

Inte heller har jag sovit dåligt inatt. Tvärt om! Jag sov väldigt gott och hade inga mardrömmar alls!

Nu kommer snart snickaren, och senare blir det partaj hos Anders & Martina!
Får väl se hur det går... Jag är ganska trött, fick ju ingen sovmorgon idag. Men lite får det allt firas