Idag är Martina på galej, så jag skulle ta in hästarna.

Först höll jag på att bli av med halva hårsvallet, för Tage bestämde sig för att smaka lite på min hästsvans när jag vände ryggen till och skulle stänga hans grind!

Tydligen är det inte bara hästars svansar han gillar, det duger visst med människo-hästsvans också  

Ont gjorde det iaf, och sorry, men han fick sig en riiktig smocka när jag landade!

Jisses! Jag bara kände att han fick tag om håret och i nästa sekund drar han upp huvudet och hela jag åker med!!

Aja, han såg lite skamsen ut sen och gick fint in iaf!

Sen skulle jag ta av Sunny hennes pjucks. Hon har såna där lösa skor som man drar på för att skydda hovarna.

När jag gick in i hennes box sa jag till henne att "Det är väl bäst att jag stänger in oss, så du inte går nånstans nu."

Skulle jag INTE gjort!!!

Konstaterade ganska snabbt att det var för mycket halm i vägen, så det var lika bra att ta ut henne i gången istället.

Då inser jag att jag är INLÅST!!  

Dörren är för trög att få upp inifrån!
Testar den enkla utvägen, ringa efter hjälp! Men Vickan är inte heller hemma... 

Skit också...

Glor lite dumt på Sunny och frågar om vi helt enkelt ska sitta där och vänta på att en människa kommer och släpper ut oss... Som tur var hade jag ingen brådska! Sunny glodde tillbaka lika dumt och undrade mest när man skulle få mat...

Tanken slår mig att jag kan försöka klättra ut, men de där dörrarna är ganska höga, och risken känns överhängande att jag slår ihjäl mig på nervägen 

Batteriet på telefonen dör, ingen mer chans att påkalla hjälp... Där ute är det inte heller någon som hör en, om man nu skulle få för sig att skrika på hjälp...

Nehe...

Funderar en stund till, och när jag inte kommer på någon annan tanke än "Var fan finns MacGyver när man behöver honom?!" tänker jag det är ju själva fan om jag inte ska klara det själv!

Ser att det finns en del hö i en hörna, så jag samlar det vid dörren ihop med lite halm.

Trampar på det, och vips! Så är jag åtminstone uppe på dörren!

Men som sagt, nervägen är ju det värsta!

Jag svingar över benet, smidig som få, och väl uppe ser jag en kant utanpå dörren där min fot får plats! 

Tadaaaaa! I made it!! 

Positivt med dagen:
För varje hinder man klara av känner man lite mer att man klarar sig sjäv.

Jag är sjukt mycket smidigare än förväntat och funderar seriöst på att börja med Parkour!

Nähäpp! Det var tillräckligt för denna lördag, nu blir det soffan om inget mer spännande förslag droppar in!