Så var det morsdag igen.

En oerhört tung dag de senaste 4 åren sedan mamma dog.

I år var det dock den bästa hittills, så det blev fjärde gången gillt. Fast jag är ju inte riktigt som alla andra i övrigt, så varför skulle "tredje gången gillt" gälla mig?   

Imorse (eller förmiddags om man ska hårddra det) vaknade jag 10,30! Av mig själv!   

Klockan skulle ringa 10 minuter senare, så jag passade på att mysa med Nick!

För en gångs skull var han också kramsjuk, men det är klart. Han är ju tröttare än jag, så!

Jag lurade upp honom i sängen och kramade honom hårt. Pussade halvt ihjäl honom, och när jag sträckte på mig och gäspade stort stoppade han ner sin långa, sliriga tunga i halsen på mig!   

Vi har pratat om det där!!
Jag har försökt lära honom att pussas gör man utan tunga. Isch! Jag vet ju precis var han brukar ha sin!!

Blä... Fast samtidigt vet jag att en hund är renare i munnen sekunden efter att den slickat sig i baken än vi är om fingrarna trots att vi tvättat dem med tvål... Men det hjälper ju föga mot den där slirigheten...

Hundslajm är... segt... kanske man kan säga? Väldigt kladdigt iaf.

Örk...

Lika bra att gå upp, tänkte jag.

Jag var klar en halvtimme innan jag skulle köra bort till stallet, men eftersom jag ändå inte hade något vettigt för mig körde jag direkt.

Vickan var på plats och putsade på Tulle, den lille bebisen som hunnit bli 3 år och en riktig häst!
Jag fattar fortfarande inte att det är han, och blir lika förvånad varje gång jag kommer dit och ser honom.

Han ska ju vara en liten skit!!

Sofie och Cara mötte upp och sen körde vi.

I Osby mötte fler upp, och vi var till sist 7 pers i Tulles hejarklack.

Tulle åkte dit som ett ämne inom dressyren, men åkte hem som en klass 1 hopphäst   

Jisses, vad han hoppade! Han var nästan över hinderstöden i vissa skutt!

Vackra Tulle, så det blev en hopphäst av honom iallafall! Dressyrstammen till trots.

Hopp eller dressyr, han är väldigt fin i vilket fall, den lille bebisen   

En sånhär distraktion var precis vad som behövdes en dag som denna.

Morsdag, och jag har ingen mor att fira.

"Fira" vid en grav är inte aktuellt. Vad skulle det vara för mening med det?

Mamma skulle inte vilja att jag satt där och tjöt. Hon skulle säga till mig att rycka upp mig och göra något vettigt, att hon finns hos mig ändå.

Hon skulle säga till mig att åka hem, att njuta av att äntligen vilja vara hemma igen, något jag inte ville på flera år tidigare.

I did it! För första morsdagen utan mor är det bara jag som bestämmer över mig och min tid.

På det som skulle varit mammas 66-årsdag firade jag ett halvår som singel.

Att han åkte ut på det sätt han gjorde exakt ett halvår innan mamma skulle fyllt år ser jag som att hon hjälpte mig den där natten.

Ärligt talat vet jag inte vad det var som gjorde att jag äntligen fick tummarna loss att be tjejerna om hjälp att larma just då. Den natten var egentligen ingenting utöver det vanliga, men någonstans under natten kände jag att det räckte. Det fick vara nog.

Tack mamma!
Du som alltid var så handlingskraftig och stark. Egenskaper jag önskar att jag hade hälften av.

Det var inte min styrka som gjorde slag i saken. Det måste varit din.

Alltid älskad, alltid saknad.

Min älskade lilla mamma   

#mamma #morsdag #Toulouse #3-årstest #tulle