Så var det Valborg igen.

I år spenderades den hos Martina och Anders, vilket var tur eftersom lilla Shiny fått problem med ett öga, och veterinären skulle komma under dagen...

Vad gör man då man ska hoppa i duschen och ser att inga rena badlakan finns?
Jo, man blir lite kreativ och kommer på att badrocken säkert kan användas till håret också.

Sagt och gjort.

Turbanen blev lite högre än normalt bara   

Vad är det med mig och miner vid kameran förresten??
2 bilder togs under kvällen för att se så smink och hår klarat sig efter hundpromenad och hästinsläpp och på båda snörper jag på munnen!! Jäkla olata jag lagt mig till med!   

Veterinären skulle komma ca 17,45 och vi skulle grilla vid 18.

Snacka om pressat schema!!
När jag var klar i stallet ringde jag in till Martina och kom överrens om att vi skulle ta in hästarna innan folket kom.

Så jag började i väntan på henne.

Först kom Shiny och gnäggade, men hon ska inte in först, så jag gick förbi henne.

Sen kom Knut och ville busa!! Men det var inte hans tur heller, så han viftades också bort.

Då såg jag att Anders kom ut i trädgården.

Inte mer med det, jag satte kurs mot Sunny som stod längst ner.

Märk väl - jag hade änsålänge inte druckit en droppe!!

På väg ner till Sunny slår jag tårna i en... jag vet inte... jordhög/hästspår/nåt annat litet skit som sticker upp.

Börjar stappla framåt, ni vet sådär o,o,o,o,o,ohh, jag kan reda upp dethär, jag KAN reda upp dethär!!

PANG!!!!!

Så ligger jag på knä i hagen!   

FUCK!!
Hoppas inte Anders såg mig! Tänk om han såg mig. Bäst att jag säger nåt.

"Ajjjj" säger jag och låter lite förnärmad.

Upp som fasen och tar på nytt kurs mot Sunny, mycket noga med att inte halta trots att det gör förbaskat ont, men OM Anders skulle se mig, ska jag banne mig inte halta!

På väg tillbaka till stallet ser jag Martina komma.

En blick på mina tights säger mig att jag inte kommer undan... De är helt leriga på knäna.   

Hellre förekomma än förekommas!
Jag ropar till Martina, "Jag har ramlat"

Hon fnissar och sen ses vi i stallet.

Så fnissar vi båda.

När vi går in kommer vi på att jag borde blöta lite papper och badda mot tightsen, då borde leran försvinna.

Så jag går in på badrummet och blötar på.

Plötsligt utbrister jag "Martina!! Det är blooooood på mitt knä... Pappret blir rött   "

Jisses.

Hon hämtar sårtvätt och ett minion-plåster. Sen känns det bättre   

Självklart skulle detta dokumenteras...
Såhär såg det ut.

Tur att veterinären var på G!!   

Veterinären fick ett akutfall, så hon kom lagom tills maten var färdiggrillad...

Men alla var snälla, så vi la folie över så att alla kunde äta tillsammans.

Lilla stumpans öga var grått och rann en del, så vi fick recept på ögondroppar och antibiotikasalva.

Alla gäster var väldigt intresserade av hästarna, så jag undrar vad veterinären tänkte när hon kom och stallet var fullt av grabbar med varsin öl i näven   

Under kvällen hade jag tänkt dela min flaska vin med någon, men Martina ville inte ha,

och inte Frida heller när hon kom, så det slutade med att jag drack upp hela själv   

I soffan hamnade jag bredvid en okänd karl! Men han pluggade till sjuksköterska, och det vittnar ju ändå om en mjuk sida, så han fick duga att prata med!

Såhär i efterhand är tjejerna helt övertygade om att han raggade, men jag vet inte det riktigt.

Alltså, vi pratade om traktorer, skogsmaskiner och motorsågar. Räknas det verkligen som raggning?   
Lite om hundar också, och han tycktes kunna sin sak, så jag var nästan på vippen att slänga ur mig att det skulle va kul att se om han kunde hantera min.

I sista sekund kom jag dock på att jag ICKE släpper några karlar över tröskeln, så jag bet mig i tungan.

Inte ens vinet kunde få mig att tappa den regeln     

Under ett obevakat ögonblick (jag hade klänning och inga fickor, så telefonen blev liggandes på bordet) fick Frida tag i min telefon!
Hon och Martina tog visst selfies och både la ut på Instagram med diverse hash-taggar, och skickade till några på FB.

Mer vet jag inte, men säker kan man aldrig vara på vad som hittades på   

Kanske dags att ordna låskod på den?!
Haha, nädå.

De är så söta, så, och är det inget allvarligare så strunt samma.

Tack för en trevlig kväll, knäppgökar!   

Som många redan vet har jag alltså en Poltergeist i hemmet.

Eller åtminstone är det vad Nick påstår!

Alltsomoftast när jag kommer hem är alla skåp öppnade, saker utdragna, särskilt de goda, och i huset råder allmän kaos.

Det konstiga är att den påstådde poltergeisten tycks gilla ungefär samma saker som Nick.

Fast det är tydligen så det brukar vara.

Poltergeistar och hundar har ungefär samma smak, säger Nick.

Idag när jag kom hem från jobbet kom han glatt och skvallrade om att poltergeisten varit framme igen.

"Det ä ijallefall ente jag, forr jag har ju min fina boll!!" sa han...     

Mhm... Så Poltergeisten har tagit min popcornskål, med lite kvarvarande innehåll...
Lyft ner den från bänken och käkat upp popcornen som var kvar efter min Jordskottskväll?    

Sak samma. Poltergeist eller inte. Jag var hungrig.

Så jag gjorde mig en knäckemacka med ägg & kaviar, och sen körde jag till stallet.

Någonstans mitt i stallgången slog det mig att jag missat något!!
Damn!! Satte jag upp formen på kylen??
Jag har ju en teflonform ståendes på kylen när jag inte är hemma. I den har jag knutit ett snöre som också är förankrat i kylskåpets handtag. Från början hade jag vatten i formen, som ju åkte ner när Nick, öööh förlåt, jag menar självklart Poltergeisten (!!) försökte öppna.

Nuförtiden ser Nick (eller Poltergeisten?) när snöret finns där eller ej.

Finns snöret inte där så är kylen öppen och länsad när jag kommer hem.

När jag kom hem kände jag en skum lukt i huset.... Sniff, sniff... Hmmmmm...? Luktar det.... Kaviar??

Kan det lukta så mycket från att jag åt en liten macka innan??

En snabb blick på kylen säger mig att jag har varit ordentlig och satt upp formen.

Men.....? Är inte det där ett smörpaket som är söndersmulat??
Och vad är det där guldiga??

ÅNEJ!!! Jag har ordentligt satt upp formen på kylen, men däremot inte satt in smör och kaviar, utan det har jag lämnat framme på diskbänken för att riktigt locka hundar och poltergeists!!

Tydligen gillar dessa kaviar och smör också!

Men hey!
Jag lärde mig en sak idag också!

Kaviartuber är guldfärgade på insidan!! Who knew?!   

Ja, jag vet inte vad jag ska tro...

Han har ju faktiskt sin boll och hundra andra olika leksaker att aktivera sig med, så kanske det är en poltergeist iallafall?

Men lite märkligt är det allt att den tycks gilla precis samma saker som Nick...

Fast han ser ju rysligt oskyldig ut, mitt lilla troll   

#Poltergeist #Jordskott #Popcorn #Kaviar

Idag är jag ganska mör...

Gårdagen tog hårt och jag somnade på soffan, så imorse vaknade jag med dåligt samvete.

Jag skulle gått och lagt mig innan jag startade det sista avsnittet av serien, men jag ville inte gå ut i mörkret, och inte upp och sova, så jag startade ett till med en baktanke om att jag skulle riskera att somna!

Stackars Nick hade alltså inte varit ute sedan vid 18 på kvällen igår när jag vaknade vid 8 imorse!
Fort som fasen gick jag ut med honom och sen fick både han och katterna mat.

Jag sov med kläderna på och pepparsprayen och bilnyckeln intill mig.

Skulle jag vakna av att han försöker slå sig in får jag satsa på närmsta dörr och springa ut.

Om han blockerat uppfarten får jag springa hem till Magnus som bor ett par hus härifrån, samtidigt som jag ringer 112...

Skulle han hinna ikapp får jag kvicka mig med pepparsprayen.

Det tar ganska mycket på krafterna att jobba fram en halvvettig plan när man känner att det är viktigt.

När kontaktförbudet slutade gälla i november hade jag ställt in mig på att han skulle komma, och att allt kunde ta slut då.

Jag var beredd på det och hade förlikat mig med tanken.

Tyckte det skulle vara lika bra.

Idag har jag dock kommit en bra bit på vägen.

Jag är inte längre beredd att ge upp. Jag mår ju faktiskt bra och har en hel del att leva för, till skillnad från då.

Kanske är det därför jag idag faktiskt är mer rädd, än jag var då, när jag tyckte att han kunde komma så snabbt som möjligt så det blev överstökat.

För att skingra tankarna drog Martina med mig ut på aktivering.

Vi började i Jämke, där Anders körde cross.

Jag gillar ju det där, och ska inte behöva hålla mig undan på grund av risken att springa på han den där.

På en crossbana är det inte helt ovanligt att de byter om, istället för att göra det hemma.

Något som förvånade mig lite var att jag kände ett sting av illamående när någon tog av sig tröjan.

Lite knäppt att jag fortfarande påverkas så av halvnakna karlar eftersom det var så längesen allt hände nu...

Men tydligen klarar jag inte av det riktigt än...

Eller jo, men bara en, och den uppskattar jag ordentligt  
Det räcker ju faktiskt!  

Martina lekte paparazzi och vi gick fram och tillbaka, runt banan för att få den bästa bilden.

En åkte av och pajade knäet, så då kände vi oss klara.

Banan ligger fint vid vattnet. Riktigt mysigt faktiskt.

När vi körde dit berättade Martina om "Barnakälla".

De hade haft orientering där när hon gick i skolan, och vi tyckte att vi skulle passa på att stanna till och gå en runda där när vi ändå körde förbi.

Vi tog den lilla rundan, det fick räcka eftersom vi hade en del annat också att fixa med under dagen.

Vacker natur var det, och när jag fick syn på ett träd som hade ramlat och låg en bit upp på några stenar sa jag att "där skulle man ju klättrat upp".

Martina tyckte det såg svårt ut, eller visste hon att jag behövde en utmaning, något att fokusera på, lite mindfulnessövning...

Klättrade gjorde jag iaf, både upp och ner igen!

Sen körde vi och handlade, grillade hamburgare skulle det bli på kvällen.

Efter det körde hon hem mig så jag kunde byta om, och senare körde jag dit på grillning och en kvällsrunda med Shiny och Knut.

Lille Knut är så duktig fast att han är så liten, och Shiny tyckte det var mysigt att få på sig sadeln och komma ut en runda.

En dag som denna var precis vad jag behövde.

På crossbanan kan man inte fundera på så mycket annat, för då blir man påkörd!

Klättrar man över stock och sten kan man inte heller fundera på något annat, för då ramlar man ner!

På hästryggen kan man inte heller fundera på något annat, för då drar hästen dit den vill, eller hoppar till och då ramlar man av!

Fullt fokus på allt utom det där otrevliga behöver jag just nu, och det här var perfekt.

Jag blir nog på soffan inatt också, med kläderna på, pepparspray och bilnycklar vid min sida.

Men Nick har åtminstone varit ute trots att det var mörkt.

Sålänge jag har pepparsprayen i handen får det gå.

Hoppas jag får nytt kontaktförbud...

#Jämke #Crossbana #Promenad #Klättra #Barnakälla #Ridtur

Idag var jag tillbaka i Ekestad med fotografen och tog nya utomhuskort.

Som vanligt var jag 10 minuter tidig, så jag satte mig på baksidan, mot vattnet till och njöt i solen en stund.

Så fantastiskt fridfullt.

Ankorna och de andra fåglarna kvackade, badade och vaggade omkring och fåren bräkte.

Det var sådär lugnt och harmoniskt som det bara blir en bit ut på landet.

Jag njöt av idyllen i fulla drag och riktigt hoppades att det skulle dröja innan fotografen kom så jag fick njuta lite extra. Allt var perfekt tills någon plötsligt drog igång ett motorsåg!!   

Det var ju också TYPISKT!!

Det visade sig vara Otto som röjde en bit uppåt vägen, såklart just idag!
Skällde lite och till sist kom fotografen.

Det var slut på friden...

Jag vill ha det huset själv, inte hjälpa till att sälja det   

Synd att det är så dyrt bara   

Det blev många fina foton tagna, och visst är världen liten ändå?
När vi pratat en stund kom vi fram till att även fotografens kille känner Otto, så han kom ner en runda och pratade lite, tätt följd av snyggingen Dolph (katten, alltså).

På vägen hem körde jag inom stallet och där var Martinas syster med familj.

De lånade Shiny så att Linnéa fick skritta en runda i paddocken.

När jag såg henne med sadel på blev jag så sugen på en tur att jag inte kunde låta bli.

Martina ville aktivera lille Knyt (eller egentligen Knut), så hon tog honom i grimskaftet också gick vi en runda.

Jag red i finbyxor, kavaj och skjorta    Aja, faller lusten på så gör den!

Så duktig är han!

Så liten men redan så duktig att gå med   

Nu är det väl bara det där med transportåkning han behöver öva på   

#Ekestad #Idyll #Ridtur #Hästpromenad

Vilken fantastisk dag jag har haft idag!!

Jag skulle till idylliska Ekestad med jobbet och fota ett hus som ska säljas.

Tomarpsgården ska sälja trädgårdsmästarbostaden. Ett nytt hus som är byggt i gammaldags stil för att passa in.

Tyvärr regnade det och var gråtrist ute, så vi fick nöja oss med inomhusbilder idag, så åker vi hit och tar utomhusbilderna en dag när solen behagar komma fram.

Vis av erfarenheten visste jag att google maps, som jag annars inte kan leva utan, inte hittar riktigt rätt sådär ute på vischan, så jag tog det säkra före det osäkra och frågade Otto var just detta låg.

Det visade sig vara hans grannhus, så då var det lugnt.  
Mitt usla lokalsinne är något bättre ute på landsbygden av någon anledning... Jag är nog en riktig lantlolla in i märgen!   

På väg dit blev jag skuggad av en liten röd bil, och när vi kom fram var det fotografen som hade fått syn på mig just som jag körde in i byn. Som tur var är Smarten full med reklam, så hon visste att vi skulle till samma ställe.

Annars hade hon inte heller hittat, hehe!

När vi gick in var jag oerhört spänd på vad som kunde göra att detta lilla hus värderats till 3,5 milj, men det krävdes inte mer än ett steg innanför dörren så såg jag det genast.

Från vardagsrummet har man nämnligen denna utsikt.

Tänk, så vackert det är även en grå och tråkig dag. Tänk då hur enormt vackert det måste vara en dag då solen kikar fram! Vattnet är en damm som är fylld med källvatten, så det är fritt fram att bada om lusten skulle krypa på.

Helt fantastiskt.

Det är något särskilt med vatten.

Kanske för att mamma kommer från Simrislund och mormor bor 100m från havet.

Alltid när jag sover hos mormor slutar jag dagen med att stå vid fönstret och titta ut över havet.
Det gör mig lugn på något sätt.

Men visst, med fiskare och sjömän på både mammas och pappas sida i släkten så vore det väl konstigt annars.

Fotograferingen tog ganska lång tid och under tiden blev jag ståendes vid fönstret, som hemma hos mormor.

En stund läste jag en av Kråkes böcker om äpplen och sen fann jag mig själv vid fönstret igen.

Jag njöt i fulla drag, och att tänka på detta som jobb, känns lite fuskigt.

Men ändå.

När fotograferingen var klar körde jag ner till Kråke på Tomarpsgården, 150m därifrån.

Vi skulle skriva papper och samtala lite.

När jag kom innanför dörren hörde jag ett "woääääääää!" och tänkte att det nog var ett barnbarn som var på besök.

Så satte vi oss i vardagsrummet och pratade och den ena katten efter den andra kom för att hälsa.

Rätt som det var kom det en såndär tiger-katt, och jag kunde inte låta bli att utbrista "Åhh! Du har en sån katt"

Ja, en Bengal var det. De är så himla fina!

En långhårig schäfer hade hon också, och när jag kände att närmare himlen kommer jag helt enkelt inte, så berättar hon hur fullt upp hon har med allt, och dessutom flasklamm i köket!!!!!!!   

Jag var nära att svimma, tänkte att Herren hämtat hem mig, för nu var jag definitivt i himlen.

Det var ingen snorunge som galt när jag kom in, det var de små lammen!!!

Så pratade vi någon minut till och när jag skulle köra hem kunde jag inte låta bli att tränga mig på lite till.

Jag bara måste få se lammen först!

Då fick vi mata dem också, annars blev de galna, sa hon.

ABSOLUT!! Mer än gärna   

Åh, hjälp. Jag var nära att svimma redan när jag såg dem.

Jag är så töntig med djur, och ögonen tåras bara av uppenbarelsen av dessa små gullungar.

När hon så kom med två nappflaskor och frågade om jag kunde ge den ena blev jag fullständigt överförtjust.

Den ville inte gapa, så jag fick stoppa in fingret i munnen på den och hjälpa till.

Helt fantastiskt. Så otroligt mysigt.

Åh, vad jag hoppas att de klarar sig, de små hjärtanen!   

Är det inte något av det sötaste ni någonsin sett, så säg?!

#Lamm #Flasklamm #Bengal #Ekestad #Idyll #Tomarpsgården #Trädgårdsmästarbostaden

Det där med tajming har aldrig varit min grej... Inte heller idag!

Fy fasen vad det blåser!!

Med jämna mellanrum knakar det i hela huset, så det känns som om det ska rasa ihop som ett korthus!

Änsålänge står det kvar, till och med taket ligger på!   

Jag kände mig lat som bara satt i soffan, och när Nick kom och fjäskade fattade jag att han ville gå ut.

Jag har varit alldeles för lat med hans promenader och i stort sett bara tagit ut honom i trädgården under en lång tid.

Han är så jäkla jobbig med sitt dragande, så händerna domnar efter 5 minuter.

Jag har helt enkelt gett upp.

Så ikväll tänkte jag att det var väl själva fan om jag ska ha hund, men inte gita gå ut med honom!

Stackars hund, som bara kommer ut i lina i trädgården och aldrig får se nåt annat...

Inte undra på att han hittar på en massa bus!!

Nähe minsann!

I värsta blåsten och lite regn, mitt i natten, slängde jag på honom reflexvästen, drog på mig reflexjackan och gav mig ut!

Jag varnade honom innan dörren öppnades, att jag skulle mörda honom om han smet mitt i natten, mitt i mörkret, mitt i skogen, mitt i ovädret... Sen gick vi!

Jag kan ju det här med bångstyriga hundar. Jag har ju gjort det hundratals gånger. Hundar brukar gå fint med mig, hur knäppa de än är!!

Jag hade bara glömt det... Blivit liten i mitt eget huvud och tappat tron på mig själv.

När vi hade gått en liten bit stannade han och snusade på något.

Då slog det mig!

Jag är ju helt knäpp!! Tar ut stökpellen i de allra värsta förutsättningarna...

Och jag skrattade!! Jag bröt ihop och skrattade som den galning jag är...   

Vi gick hela rundan i totalt mörker med grenar som for omkring och regn som piskade oss i ögonen.

Men hem kom vi, hela och rena... Eller åtminstone nästan rena och ganska blöta!

Det var så skönt... Jag hittade en ny - eller snarare återupptäckte en gammal sida hos mig som var sedan länge begraven, som så många andra.

Jävlaranammat är tillbaka!

Och det känns skönt!

Det var på tiden!   

Idag är Martina på galej, så jag skulle ta in hästarna.

Först höll jag på att bli av med halva hårsvallet, för Tage bestämde sig för att smaka lite på min hästsvans när jag vände ryggen till och skulle stänga hans grind!

Tydligen är det inte bara hästars svansar han gillar, det duger visst med människo-hästsvans också  

Ont gjorde det iaf, och sorry, men han fick sig en riiktig smocka när jag landade!

Jisses! Jag bara kände att han fick tag om håret och i nästa sekund drar han upp huvudet och hela jag åker med!!

Aja, han såg lite skamsen ut sen och gick fint in iaf!

Sen skulle jag ta av Sunny hennes pjucks. Hon har såna där lösa skor som man drar på för att skydda hovarna.

När jag gick in i hennes box sa jag till henne att "Det är väl bäst att jag stänger in oss, så du inte går nånstans nu."

Skulle jag INTE gjort!!!

Konstaterade ganska snabbt att det var för mycket halm i vägen, så det var lika bra att ta ut henne i gången istället.

Då inser jag att jag är INLÅST!!  

Dörren är för trög att få upp inifrån!
Testar den enkla utvägen, ringa efter hjälp! Men Vickan är inte heller hemma... 

Skit också...

Glor lite dumt på Sunny och frågar om vi helt enkelt ska sitta där och vänta på att en människa kommer och släpper ut oss... Som tur var hade jag ingen brådska! Sunny glodde tillbaka lika dumt och undrade mest när man skulle få mat...

Tanken slår mig att jag kan försöka klättra ut, men de där dörrarna är ganska höga, och risken känns överhängande att jag slår ihjäl mig på nervägen 

Batteriet på telefonen dör, ingen mer chans att påkalla hjälp... Där ute är det inte heller någon som hör en, om man nu skulle få för sig att skrika på hjälp...

Nehe...

Funderar en stund till, och när jag inte kommer på någon annan tanke än "Var fan finns MacGyver när man behöver honom?!" tänker jag det är ju själva fan om jag inte ska klara det själv!

Ser att det finns en del hö i en hörna, så jag samlar det vid dörren ihop med lite halm.

Trampar på det, och vips! Så är jag åtminstone uppe på dörren!

Men som sagt, nervägen är ju det värsta!

Jag svingar över benet, smidig som få, och väl uppe ser jag en kant utanpå dörren där min fot får plats! 

Tadaaaaa! I made it!! 

Positivt med dagen:
För varje hinder man klara av känner man lite mer att man klarar sig sjäv.

Jag är sjukt mycket smidigare än förväntat och funderar seriöst på att börja med Parkour!

Nähäpp! Det var tillräckligt för denna lördag, nu blir det soffan om inget mer spännande förslag droppar in!  

Ja, det blir mycket häst nu!

Min lilla Shiny har kommit att betyda så mycket för mig...

Det är egentligen enda gången jag kan helt ärligt säga att jag mår 100% bra, så är det när jag är ute i skogen, sällskapad av antingen lite skön musik eller någon av de goa tjejerna i stallet   

Jag tänkte faktiskt på det häromdagen att på stallfesten skrattade jag jäkligt mycket, och det var inte det där ytliga måste-skrattet som jag nuförtiden så ofta lägger till med, utan helt ärligt jätteglad var jag   och det var längesen!

I lördags fick vi mycket gjort... Vi gick upp i vettig tid för att köpa skor och byxor till Andy. Såklart fick jag också skor, hehe!!! 2 par   

Sen körde vi till Tollarp på en kopp kaffe och lämnade en blomma, och hämtade en biltransport eftersom Andy skulle byta bort bilen mot en fyrhjuling på söndagen(!)

Till sist körde vi hem och duschade och cyklade till Martina.

5km enkel resa!!! Strongt av mig själv, tycker jag...

Det blev grillning, tårta och lite dricka   

Trevligt som vanligt, men faktiskt, det var roligare när det bara var vi tjejer   

På söndagen hade jag tänkt att ta en liten ridtur, men min stackars bakdel klarade INTE det!!

När vi cyklade hem på lördagen fick vi faktiskt stanna halvvägs och vila rumpan lite... Inte skönt att cykla om man inte är van   

Så i tisdags blev det en runda med några av tjejerna.

Elin och Martina drog på lite, men Shiny ska ju helst ta det lite lugnt, så vi höll oss i bakgrunden där Vickan och Hermelin gjorde oss sällskap...

Malin på jobbet har islandshästar och vi har kommit fram till att Shiny nog tror att hon är en sådan   

Hon töltar, passar och har någon annan skum gångstil för sig... Så jag har fått lite tips eftersom passen inte är särskilt behaglig!!

Det funkade utmärkt!!

Shiny ville inte galoppera, så jag bad Vickan att glida förbi så jag kunde rida bakom henne eftersom det var så Shiny kom på att hon kunde galoppa när vi red med Exxet.

Sagt och gjort, och direkt när hon såg Hermelins skull började hon också galoppera!!!

Hon sprang så fint!!!

Elin och Martina kom i full fräs tillbaka och jag hojtade "KOOOOLLAAAAA SHIIIIIINYYYYYYY!!!!"

Vickan skrek "OCH DET ÄR RÄTT OCKSÅ!!!! HON GÖR RÄTT!!!!"

Ridturen var kanon, och efteråt blev det tårta och kanelbullar hos Martina   

Sicka snacketanter vi är... 22,30 tror jag klockan var när jag kom på att det nog var dags att köra hem och duscha   

Igår blev det en tur med Exxet och Tessan.

Det är så skönt att det finns gott om ridvägar, så man kan variera!

Lite sleten var Shiny allt till en början, men efter lite trav "leade hon till sig" och var smidigare än någonsin   

Även igår blev det lite fika! Tess hade med sig negerbollar av bästa slag!! Delicato!! Finns inget som slår dem!!

Nu får Shiny vila idag och imorgon, tänkte jag... Hon trivs i sitt gräs med sina kompisar!