Shiny har blivit tokig!!!   

Vi red en runda med Tess och Exxet häromdagen, och när Tess satte fart på Exxet passade jag på att trava lite lugnt bakom... Trodde jag!! Men när Shiny såg att han galopperade började hon också!! Sakta men ändå...

Hon hade nog glömt att man kan göra det också, hehe!   

Det var en riktigt bra runda, fin trav (inte den där halv-tölt-traven, utan riktigt fin trav) och sen dessutom lite galopp... Den blev bara halv dock!    Hon har ju inte fått alla muskler på plats, långt ifrån, så hon orkade inte riktigt med baken utan det blev galopp fram och trav bak, även kallat "Shiny-galopp", hehe!   

Efter att hon nyupptäckt galoppen vill hon inte göra annat...

Igår tog jag en runda, en ganska kort eftersom vi "råkat" hamna på 2-timmarsrundor och lite sådär de senaste dagarna... Först travade vi 50 meter. Gick bra. Fin trav igen.

Andra gången tänkte jag mig 100 meter, man vill ju inte gå för fort fram eftersom hon är 29 år och hade en liten muskelknuta för ett par veckor sedan...

Men vad gör Shiny då??

Min gamla toktant börjar galoppera!!   Först såndär Shiny-galopp, men sen blev det allt ett par riktiga steg också!

4st räknade jag till!!   

Hon är så duktig, min gamla toktant   

Och världens bästa terapeut   

För 12 dagar sen hämtade vi vår lille Bailey    

Nick blev superintresserad, Sixten brydde sig inte.

Med tiden har deras beteende förbryllat oss en aning...

Nick har lugnat sig, men Sixten däremot... Han bara sitter i ett rum och kurar...
Efter några dagar fräste han åt Nick, han som brukar få massage av honom?! Så jag antar att det var något slags sympati-fräs   

Sen har han bara suttit där inne och gömt sig. Han har fräst åt oss också, minsann!

Men nu börjar det bli ordning på torpet, så att säga.

Häromkvällen låg både Nick och Bailey i soffan.
Det började med att Nick låg hos mig och Bailey smög sig upp vid andra sidan av Andy och gömde sig i armhålan.
När Nick inte flög på honom tyckte han att det var stabilt nog att våga sig fram.
Så han smög försiktigt upp i Andys knä och la sig till sist till rätta, nos mot nos med hunden, som hade sitt huvud i mitt knä    Så mysigt!!

Sen har jag bearbetat Sixten också.
Han tycks tro att vi har glömt honom nu när en ny liten katt har kommit in i bilden.
Jag kan riktigt höra honom när han ligger där och gömmer sig.

Så kommer jag och lockar lite "Siiiiiixteeeeen... Vaaaar e mammas beeeebis?? Var e mammas stooore fine kille?"

Jag riktigt hör hur han tänker "Ånej, inget besvär för min del! Jag kan sitta här och ruttna bort! Nu är väl inte jag intressant längre när ni har fått er lille bebis?!! Den lille fjanten med sin yviga svans!! Så sitter jag här tjock och fet i ett hörn. Nehe tack! Tänk inte på mig. Låt inte mig störa. Jag kan sitta här och ruttna bort för mig själv.

Ni hade väl inte ens märkt det!!"

Så ska det såklart inte vara, så nu har jag tvångskelat honom!
Varje dag, flera gånger om dagen har jag letat upp honom och tagit honom i famnen.

Sagt att vi älskar honom och att han är vår store fine kisse!
För det är han!!

Nu har det äntligen gett resultat.

Imorse kom han självmant och ville mysa.

Så jag stängde in oss så vi fick vara ifred.

Sen kelade vi en stund.

12 dagar senare är alltså allt frid och fröjd.

Förutom att jag inte sover särskilt bra......

Bailey har hittat sin nattplats.

På min kudde... Nos mot näsa med mig till en början, och då har vi den räliga andedräkten.
Senare på natten blir det ryggen mot mig, och det är ju mysigt, förstås, men den långa pälsen sätter sig i näsan och killas!!   

Sen är det ju lite trångt med en 1,20-säng som håller 2 vuxna, 1 Rottweiler/Border collie och en katt... Kanske snart 2 katter om Sixten också gonar helt...

Får nog skaffa större säng känns det som....

Men mysigt är det   

Nick och Sixten tyckte såklart att det var superspännande med en liten nykomling.

Vissa är ju mer försiktiga än andra, dock...

Sixten får börja att berätta

Jahh... Vadå...?
Det kom en ny hårboll, vad kan jag säga om det??
Han kom i låda, MIN låda, eftersom mamma trodde att jag skulle va stygg mot honom?!
Jag...? Ärligt talat, jag orkar inte bry mig.
Jag satt och blängde lite, men när inget mer hände öppnade hon dörren och den lille kröp ut...

Han ser rätt löjlig ut, faktiskt... Som en liten primadonna! Svansa runt med sin yyyyviga lilla svans, pff!!!
Jag betackar mig...

Låt mig bara vara så låter jag dig vara... hårboll...

Luden och dan... *fnys*

Ja, Sixten var faktiskt imponerande!! Jag hade fasat mest för det sammanförandet...

En gammal vildkatt vet ju hur man slåss för livet  

Men inte en reaktion!!

Dukig bebis!!  

Nick däremot....

Tjena, tjena!!
Asså, ni ska seeeeee vad mamma har släpat hem!!!
En liten TRASSELSUDD!!!!!

Ilsk som fan och tror att han kan sätta sig på mig... MIG!!!!!?!!

Neheru mister!! Glöm tanken och håll dig jäääävligt passiv ditt lilla rackartyg!!

Komma ner här och göra dig kaxig, va?!! Jag ska nog lära dig ett och annat, som den andra dammråttan!
Mamma tror att han ska komma ner mer och va mer social om du är det, men det ska vi bli två om!!

Fast.... det är ju klart... Vi har ju pussats lite, och det var ju inte helt fel...

Om du bara inte var så jäkla nosig!!
Jag vill bara snusa lite i rumpan på dig och se vad du är för en!!!
Den andra katten var snabbt avklarad, men du har ju så jäkla mycket päls!! Jag måste ju leta mig genom flera lager innan jag kommer åt godsakerna!!
 

Undrar om man vågar snusa lite....

Amen, jag kan väl få snusa bara liiiiiiite....?

Mmmm, nästan lika gott som att pussa på mamma

Ok... Jag ger väl honom en chans då.....

Också har vi då den lille tuffingen...

Visst är jag väl söt??
Som en såndär kisse på affischer och sånt   

Mycket spännande att kika i blomman!!
Den rev jag förresten ner igår, hehe!!
Skenet bedrar!

Jag ser så söööööt och snäll ut, men jag kan minsann va en riktig liten jäkel när jag vill!
Tanten som hämtade mig igår säger att hon är min mamma  
Hallå?! En människa kan inte vara mamma till hund, häst och katt?!!

Och jag är ingen bebis! Jag är så cool!!

Fast det är mysigt att sitta och kela lite...

Igår badade hon mig... Den andra katten hade revisbajjat i ett gammalt badkar där uppe, och sen när hunden kom var han så snabb och ivrig så jag blev förbannad!! Jag klamrade mig fast i ansiktet på honom och rev till!!!
Sen brottades vi i badkaret så jag var FULL MED BAJS!!!  

Så nu luktar jag smultron igen  

När jag skulle torka svepte mamma in mig i ett badlakan och satt med mig i famnen i 1,5 timme!

Sen skulle vi ha mat, men det dög inte med torrfoder!!
Idag blev det andra bullar... Whiskas blötmat.

Mamma klöks, så äckligt hon tycker att det är, men jag har henne lindad runt lillklon!!
Smaskens    

Jaja, de är väl OK, de där mamma och pappa...
Fast jag tror inte jag har så mycket päls kvar om ett tag, om de ska fortsätta kela med mig såhär mycket...
Får ju knappt vara ifred!!

Men det är ganska mysigt...

Den där hunden har jag också fått ordning på snart... Han är en baggis för en tuffing som mig   

  Den här kompisen känns ändå tryggast... Lugn och sansad   

Lördagen beskrivs med ett ord KAOS!!!

Det började med att vi ringde på en katt i fredags...

Jag har ju letat efter en röd katt ganska länge och lyckades för ett par veckor sedan övertyga Andy om att en liten bebis till inte skulle skada här hemma  

Jodå, han fanns kvar!! Men tyvärr hade de inte dags för oss då, så vi fick komma dagen efter istället.

Aja, det gör ju inget, bara bebisen kommer  

Så på lördagen skulle vi köra några ärenden innan vi körde eftersom de inte var hemma förrän senare på eftermiddagen.

Vi hade sett en reklam för en dammsugare på Expert. 299kr, billigt och bra  
Dessutom skulle vi ha en avfuktare, som vi visste att de hade en bra på Rusta.

Så efter en runda till stallet åkte vi.

In på Expert och såg bara de där dyra jäklarna för typ 1000 spänn. Alltså! Det är bara en dammsugare... Ett nödvändigt ont, som jag inte alls har planer på att lägga alltför mkt pengar på...

Jahopp... Så vi fick fråga en gubbe som direkt frågade om vi skulle ha den till att dammsuga bilen...?!

Ehh... nej... På reklamen sa de dammsugare, och den skulle vara så bra så...?!!

Ja, jo, men den har en sugförmåga på 200w (eller vad det var), livsmedelsverket rekommenderar minst 300...

Men om ni tittar där borta så har vi jääättefina för 1000kr och sen är det 25% rea, så 750kr för en jääääättebra dammsugare.

Jag glodde på honom med en aningen mördande blick, sen gick vi.

Vad är det för JÄVLA SÄTT?!! Rent ut sagt!!

Lura in kunderna med en reklam och sen säga direkt att det är bara skit och titta på den som är dubbelt så dyr istället?!!  Nehe tack, gubbJÄVEL! Jag sätter inte min fot i den affären igen!

*Suck*

Vidare till Rusta, och givetvis var avfukaren slut!
Asså... Vad hände med att skriva det på hemsidan?!

Jaha... Bort till Biltema, som alltid har det man behöver, och visst hade de avfuktaren.

Billigare dessutom!

Prisa Gud! Biltema!!!!!  

Sen var det ÄNTLIGEN dags att köra!!

Till Halmstad...

Jaja, vi är inte kloka, bla bla bla. Det där har jag redan hört!

Hunden hämtade vi i Jönköping, crossen i Mariestad och nu körde vi till Halmstad för att hämta en liten tissemiss!

Men ärligt... Titta på honom, och se mig sen i ögonen och säg igen att vi inte är kloka

Visst är han så jäkla söt?!! Helt klart värt det!
Mammas lille beeeeeebis  

Han är lugn som en filbunke!

Vi hade transportburen med oss, men för att knyta an till honom lite mer fick han sitta i mitt knä i bilen.
Selen var inte så populär när vi skulle hämta honom, men så fort vi kom in i bilen fick jag knäppa på den.

Efter 2 minuter la han sig till rätta i mitt knä och efter en halvtimme sträckte han på sig och myste till sig.
Några minuter senare kom han upp till mitt ansikte och strök sin kind emot min  

Sen la han sig till rätta igen, och började kloa försiktigt på min hand, sådär som kattungar gör när de diar...
Det tog jag som att han accepterade mig som sin mamma.

Sen sov han...

Resten får djuren själva berätta om senare  

På väg hem hamnade vi bakom vad vi först trodde var en väldigt ovan förare eftersom han/hon bromsade i varje kurva, om den så lutade bara 2grader!!

Efter en stund fattade vi dock att något var fel, och när han vinglat över på fel sida vägen på raksträckor ett par gånger ringde vi polisen.

Med dem i luren följde vi honom/henne mot Kristianstad, och på 21:an var han nära att ramma 2st av de där blå/vita skyltarna som delar körfältet och avfarten...

Han hade också nästan rammat en bil som försökte köra om på dubbelfiligt, han svängde helt sonika ut i "omkörningsfältet" och tvärnitade sedan...

Tack och lov mötte polisen upp i Önnestad och tog över.

Vi klarade oss helskinnade hem med bebisen och resten är en helt annan historia som djuren kommer att berätta om senare   

Nick gör verkligen sitt bästa för att underhålla oss här hemma...

Vi har sett att han spanar i fönstret på ovanvåningen när vi går ut genom ytterdörren för att se om vi är kvar eller om vi kört iväg...

Vi tyckte det var ganska kärt att han kikade efter oss, men igår kom vi på den verkliga anledningen!!!

Det är INTE för att han saknar oss, utan för att han vill se om han kan hitta på nåt bus eller inte!!

När vi kom hem igen såg vi inget konstigt, mer än det vanliga öppnandet av källartrappen...

MEN när vi skulle sova såg vi var han mer hade varit...

Klädkammaren där kattamaten förvaras!!!

Alltså, man måste ju säga att han är ganska smart...
Tidigare den dagen hade han varit med mig och sett var kattmaten fanns, sen fick han smaka en liten bit. Och första bästa chans tog han sen så fort vi var borta!!!

Nedrans rackarunge!!  

Då måste man ju straffa lite... Och mitt välkända straff för rackartyg är att PUSSA IHJÄL BUSEN!!!

Titta så rädd han ser ut  

Nick älskar att jaga flugor...

Han är nästan bättre än katten på det!!

Han och jag går här och letar, jag med flugsmäcken och han med sina stora käftar, redo att smälla igen dem över ett offer... Så går vi sida vid sida här hemma, bästa polare på jaktrunda  

Igår kväll satt han och spanade på en fluga ovanför Andys huvud. Då blev Andy lite skakis att han skulle missa, så han smällde den själv... Sen ramlade den ner och Nick fick den, för helt död blev den inte!!

SLURP!! sa det och så var flugan ett minne blott...

Ändå fortsatte han att glo efter den, så jag sa att "Nej du, nu har du ätit upp den. Man kan inte både äta flugan och ha den kvar"     haha.....   

Tjena tjena!!

Tänkte bara presentera mig lite...

Jag heter Nick, är en busig 1,5 årig rottis/border collie och jag har hamnat hos min mamma eftersom pappa tyckte hon behövde en liten terapeut...

Tydligen har här funnits en annan hund som mamma har svårt att komma över...
Ni skulle ha sett henne de första dagarna!! Hon bara grät hela tiden!!! Så jag tänkte att jag får helt enkelt hitta på lite extra bus så hon får annat att tänka på!!  

När de först kom och hälsade på mig hos min gamla familj blev jag lite tjurig... Jag är inte så förtjust i besök eftersom jag redan hade flyttat en gång ett halvår tidigare...

Antagligen kände de att de inte orkade med mig, för jag är inte så trevlig alltid, eller var inte på den tiden...

Så jag högg efter både henne och pappa när de kom...
Men de brydde sig inte om det... De bara brottade ner mig och höll mig nere tills jag var lugn...?! Skit också....  

Sen flyttade jag i alla fall hem till dem, och jag trivs faktiskt ganska bra...

Jag får fortfarande mina anfall, men jag blir ju så irriterad!! Jag är så osäker på mig själv och tror att alla besökare ska ta med mig till ett nytt ställe...

I fredags kom mormor och morfar på besök... Då hade jag bara bott här en dag, så jag blev förbannad!! Jag pallar inte flytta mer nu!!   

Därför högg jag mormor i armen när hon kom in!!!

Gissa om mamma blev förbannad?!!! Hon kastade ner mig på golvet, sen fick jag inte hälsa på en jättelång stund!!! Skit också...

Sen fattade jag att mormor faktiskt var ganska snäll, så jag luktade bara...

När morfar kom in för andra gången låg mamma steget före och platsade mig i köket... Så fick jag ligga där och glo tills han hade kommit in och satt sig...

Dötrist!!! Men jag fick hälsa när jag visade att jag var lugn, så det är kanske det som är grejen...?     Jag får testa någon gång till och se om jag får mer godis om jag håller mig i kragen...  

Den där Emil är nog inte så lätt att vara efterträdare till... Mamma säger hela tiden att han var så snygg...
Mig kallade hon ful-snygg!! FUL-SNYGG?! Kan ni fatta?!!   Vadå ful? Jag är ju skitsöt!!!     Fast nu verkar hon ha fattat det, för igår sa hon faktiskt att "Du är ju faktiskt inte ful-söt, bara väldigt söt"   Sen, när jag hade varit duktig sa hon "Vet du vad? Mamma älskar faktiskt dig också, tror jag"  

Hon blir lite gladare för varje dag som går, men så ibland börjar hon lipa igen... Kom igen morsan, fatta grejen!! Du får inte tillbaka honom, men jag är underbar och behöver dig för att bli en stabil och snäll kille!! Lev i nuet för fasen!!

Här finns en liten dammråtta också... Sixten kallar dem honom... Jag vet inte riktigt vad det är, men han liknar sånadär katter jag brukar jaga...
Fast denna sitter bara i ett hörn och glor, och morrar åt mig!!!

Då vill jag också snacka lite med honom, såklart! Han fattar inte!! Jag har testat allt, morrat, ylat och skällt!! Men han bara morrar i hörnet också gnäller mamma och pappa på mig!! MIG??! Jag svarar ju bara!!!    Jag vill ju bara leka lite, men det vill inte han...

Häromdan drog jag sönder en kontakt här hemma när jag ville åt kattaskrället!! Jag kröp in bakom soffan där han satt och for efter honom!! PANG sa det och plötsligt slocknade lampan!!

Så mamma och pappa fick köra och köpa en ny...  Sorry... Muhahahaha!!! 

Igår var jag med om något läskigt!! Ute på väggen kommer det vatten!! Från huset!! Också hänger där nåt grönt, och min fiiina skål står precis under den där... När vi kom hem efter kvällsrundan satte mamma igång vattnet och det sprutade från snabeln!!! Vad i helsike!! Och jag som var så törstig!!! Inte fasen vågade jag gå fram till skålen!! Nehe tack!! Jag sträckte mig så långt jag kunde medan jag ändå hade fötterna kvar på behörigt avstånd, sen vred jag på hela kroppen runt för att se... Mamma och pappa skrattade och sa "Det är bara en slang!! Ta vattnet!"         Nja.... det tog en stund, men sen smakade jag... Läskande!! Härligt!!

Jag trivs bra med mina nya föräldrar, men försöker fortfarande bestämma lite själv... Vadå, jag börjar närma mig tonåren nu och ska minsann rebellera!!!
För det mesta älskar jag dem, men ibland är de bara så korkade!!

Som i lördags... Mamma stod och pratade med en annan och jag satt så fint i mitt koppel... Men vadå? Man kan ju inte sitta där hela dan!!! Så jag blev förbannad och flög på helle och vrålade att det var dags att gå!! Jag blir så förbannad!! Sitta där och glo!! Kärringjävel!!

Men hon sket i det och brottade bara ner mig.........................

Ja, jag har väl lite problem med humöret, men jag blir bättre och bättre för varje dag. Dessutom tror jag bara det är bra för min mamma att hon får fullt upp med mig just nu  

Mamma säger till och med att det syns skillnad på mig... Nåt med ansiktsuttrycket sa hon, hur hon nu kan se det på lilla mig...

Här kommer bilder så kan ni se om ni fattar vad hon menar

Detta är dagen efter de hämtade mig... OK, lite bitsk ser jag kanske ut....

Detta är igår... Ser jag snällare ut?

Nä, nu ska ni få återgå till ert, men jag vill visa vad jag gjorde igår...
Mamma och pappa tänker ensamhetsträna mig, för det har ingen annan orkat med...
Lite jäkelskap får man ju hitta på.

Det roligaste jag kunde komma på var att slänga runt med vattenskålen så det var vatten i heeeeeela köket!!! Där fick hon nåt annat att tänka på minsann   

Hej svejs!!

Hej min älskade vän!!

Du anar inte hur mycket mamma saknar dig...

Det har gått 4 dagar sen du försvann alldeles för fort, och fortfarande rinner tårarna så fort jag tänker på dig...
Att aldrig mer få mysa med din mjuka päls känns outhärdligt.

Att aldrig mer få berätta hur mycket jag älskar dig och vad jag älskar lite extra mycket...

Minns du?

Minns du mitt tragg om det?

Mina ramsor...

"Mamma ääälskar dina mjuka fina kinder... den mjuka lena hakan... de fina prickarna ovanför ögonen... den gooooooosiga bringan... det fina krullet bakom öronen"

Eller den här
"Mamma älskar dig så mycket så det finns inte. Det går inte att älska någon så mycket och ingen kan vara så fin som du. Mamma älskar sin bebis så mycket så det går inte... Även om man tar all kärlek i hela vääärlden och lägger ihop mellan allt och alla så räcker det ändå inte. Och även om man tar all kärlek i hela universum så räcker det ändå inte, för mamma älskar dig ändå så mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mer!!!
Också multiplicerar man all den kärleken miljoner miljarders biljoners biljarders gånger också räcker det ändå inte för det är ändå så mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mer..... Och ändå så mycket mycket mycket..."      Jahh, där någonstans brukade du tröttna på mitt tjat och gå iväg, hehe!!

Min älskade vän... Nu kan jag bara tänka tanken...

Vi går till din grav varje morgon och varje kväll...
Varje morgon och varje kväll vill jag inget hellre än att gräva upp dig... Bara för att få se dig en sista gång... Jag saknar dig så varje andetag gör ont, och hade inte andningen gått via automatik hade jag struntat i det...

Hade någon kunnat garantera att man får träffa sina saknade när man dör hade jag inte tvekat att hoppa framför ett tåg, bara för att få vara med min älskade Emil igen...

Jag vill inte mer... Jag vill inte utan dig... Jag kan inte utan dig...

Jag vill ingenting, jag vill bara ha min Emil tillbaka...

Vilken chock det var i onsdags... Vi som trodde du matvägrade i protest... Men icke... Cancer i hela magen, levern uppäten och tarmarna upptryckta till ryggraden........ Det fanns ingenting att göra...

Jag bönade och bad, flytande mat, cellgift, strålning, vad fan som helst!! Min Emil får inte dö!! Han KAN inte dö!!!
Men nej... Vi hade kunnat rädda dig någon enstaka dag och sen hade du ramlat ihop och självdött av smärtorna...

Det kunde jag inte låta hända...

Du fick somna i min famn och jag fanns med dig hela tiden...

Ditt lättade andetag innan du äntligen började andas lugnt igen var en bekräftelse på att jag gjort rätt...

Rätt för dig... Men så oerhört fel för mig....

Jag kan fortfarande inte fatta att vi aldrig mer ska ses...

Detta var inte planen....

Du skulle ju leva mycket längre...

När vi läste ditt chip blev jag så glad att du var ett år yngre än vi trott.  Det var som att vinna på lotto!! Du vann ett år!! JAG vann ett helt extra år med min Emil!!! Och bara 2 månader senare försvann alla åren i ett svep...

Fy farao vad orättvist...

Du var min mirakelhund, det visste alla.

Jag såg dig på Blocket och visste att vi hörde ihop... Min dåvarande sambo ville inte ha hund, så jag kickade ut honom efter 2 månader...
Sen var du borta från Blocket... Samma kille hade en annan hund på annons som jag ringde om... Hon hade flyttat samma kväll, men en annan hane hade kommit tillbaka  eftersom de han bott hos i 2 månader inte klarade av honom.

Jag visste direkt att det var du!!!!!

Och visst var det så...

Där satt du så fint på trappan när jag kom...

Jag visste att du var min själsfrände.

Du skulle vara aggressiv mot allt och alla sa man till mig, men jag brydde mig inte. Min Emil var världens bästa, det visste jag...

Samma sekund du kom innanför dörren visste du att du hörde hemma där...

Därför var du min mirakelhund!!

Just ett jäkla mirakel då... Jag tror varken på Gud eller mirakel längre...

Den jäveln som försöker slå i mig att sånt finns ska få så han tiger!!!

Du luktade ju till och med valp i armhålan för 2 år sen!!!

Det är så orättvist.... Du hade det dåligt i 5 år och fick bara ha det bra med mig i 3,5... Inte ens hälften av livet... Hattat runt i 7 olika hem på 5 år...

Jag skulle aldrig reggat mig som ägare heller, för det var precis som om du då visste att nu skulle du bli här... Då kunde du sluta kämpa...

Det var säkert därför... Det var säkert mitt fel...

Jag vet att du har det bättre nu, men jag saknar dig så enormt...

Så hoppas jag att du kan förlåta att vi hämtade en terapeut åt mig...
Jag ville inte ha någon ny hund egentligen, men din pappa tyckte att jag behövde en.... Då brast jag ut i storgråt och skrek "jag behöver bara min Eeeeeeemiiiil"

Men det går ju inte...

Nick funkar lite... Han är så busig och sprallig att jag den mesta vakna tiden inte hinner tänka så mycket på något annat... Men på natten....

Nätterna är inte roliga...

Jag gråter och gråter och gråter... Högt så jag skriker för det gör så ont!!! Blött blir det i sängen och lakanet i oreda eftersom jag vrider och vänder på mig...

Och i bilen... då behöver jag inte heller fokusera på annat... Då kommer det...

Kniven i hjärtat och klumpen i halsen...

Flera gånger har jag gråtit så hårt att jag inte fått luft... 

Jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar dig...

Aldrig gråtit så mycket som jag gjort efter dig...

Inte ens farfar och morfar...

Inte ens i drömmen får jag träffa dig...

Inte ens där... Skulle det vara så mycket begärt?!! Jag kan väl åtminstone få se dig, röra dig och berätta hur mycket jag älskar dig i drömmarna?

Men nej...

Usch Emil... Detta kommer ta tid... Men jag tror jag behövde skriva ett brev till dig som något slags bearbetningsprocess...

Kanske det hjälper, kanske kommer det fler brev..........

Jag vet inte...

Det enda jag vet är att jag älskar dig så oerhört mycket fortfarande och kommer alltid att göra det.

Ingen annan har så stor plats i mitt hjärta som du, och kommer aldrig få...

Jag hoppas bara att du har det bra var du än är...

Och jag hoppas att vi ses igen... Någon gång...

Puss puss min älskade vän......