Helgen har varit underbar, men också jobbig.

Känslorna svajar oerhört. Ena stunden glad och nästa ledsen.

Fredagen var supermysig!!
När vi kom hem fick jag inte vara där nere, så jag gick upp och läste.

Sen kom Andy och hämtade mig...

Först fick jag rosor och sen blev det bad med bubbel, vindruvor, kex, choklad och en massa annat gott!

En supermysig kväll avslutades med mer mys i soffan   

Lördagen var kanon!! Vilken härlig ridtur jag och Shiny hade!!!

Vi gick förbi 4 vattenspridare, en läskig slang som låg över ängen och en sådäringa heeeeemsk fågelskrämma med plast som prasslar!!    Men Shiny klarade det utmärkt!! Lite långa blickar och lite mer bråttom förbi bara, hehe!

När vi kom in i skogen sa jag till henne att jag kanske inte hittade den vägen vi gick för ett tag sen, men i värsta fall kommer vi väl ut vid stora vägen och då hittar vi ju därifrån...

Ingen fara på taket! Shiny visste precis var vi skulle gå! Hon hittade rätt direkt   

Så duktig... Och tur är ju det eftersom jag inte har något lokalsinne   

I Söndags fick vi en hel del gjort. Tvättade 2 maskiner, klippte plommonträdet och rhodondendron (eller vad det nu heter) och lite annat småfix!
Överlag var det en bra söndag. På kvällen tittade vi på "Brudens bäste man" eller vad den heter...
Tanken är väl att det ska vara en feelgood-film, men istället blev jag bara ledsen.

Jag tänkte på en dag när jag ska gifta mig... Hur ska det gå till??
På nåt sätt har jag alltid tänkt mig att jag och mamma ska planera och fnissa ihop, men det går ju inte...

Likadant om man skaffar barn... Jag kan ju inte ha ett barndop om inte mamma är med... Det går ju inte...

Hur skulle det gå till??

Likadant när ungen är född... När jag är mammaledig hade jag tänkt köra hem till mamma och fika ibland eftersom hon bara jobbade halvtid... Men det går ju inte...

Hur fan ska jag kunna gifta mig utan mamma? Jag kommer ju bara böla, och det kommer inte vara glädjetårar. Det kommer vara sorg eftersom mamma inte kan vara med...

Jag kan inte förstå hur jag ska kunna glädjas åt den dagen.

Visst, det är inget som kommer att hända nu i dagarna, men en dag kommer det väl...

Jag kan inte förstå hur jag ska kunna njuta av de tillfällena...

Det går ju inte...

Idag är det 6 månader sen mamma dog... 6 månader!!!

Idag för 6 månader sen satt jag vid 06,35 på morgonen och hörde hennes sista andetag...

Men det känns som igår...

Fast ändå inte... Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att hon är borta för alltid.

Det var ju inte såhär det skulle bli...