Idag kunde jag inte hålla käften längre.

Jag hade inte tänkt säga något till tjejerna förrän jag visste att det var definitivt, han har ju lovat innan att han ska leta efter någonstans att bo och sedan slätat över allt och lite smidigt "glömt bort det", också har allt rullat på som vanligt.

Visst kändes det mer som allvar eftersom han inte sov hemma inatt, men samtidigt hade han sagt att han inte skulle komma hem inatt, men kanske natten som kommer. Det hade han inte bestämt sig för, sa han.

Skulle ju va sjukt pinsamt om jag sa att han hade flyttat och sen hade han kommit hem igen!   

Men det gick inte längre.

Jag måste ventilera när jag blir arg eller ledsen, annars spricker jag!
Så i stallet brast det.

Martina var där och vi pratade om något helt vanligt när jag plötsligt utbrast;

"Han har inte sovit hemma inatt"

Martina sa att "Det var väl skönt?"

Mjo... Men vad fan... Här har jag gått i alla år och tagit en massa skit!! Och vad gör han?!

Jo, då helt plötsligt, när han sabbat taket på mitt hus, DÅ drar han!!

Han sticker till något nytt och bättre, och kvar blir jag i det fördärvade! Lämnad med ett hus som rasar ihop närsomhelst!!! Det är fan inte OK!!!

Sen ska jag skotta uppfarten, laga mat och ta hand om allt själv, i det jävla huset som i bästa fall klarar sig fram till den första snön!!! Fy fan vad patetisk jag är!!!

Martina blänger på mig och förklarar vad jag egentligen vet, långt där inne någonstans...

Att jag har gott om vänner som kan hjälpa till med huset, så det kommer inte alls att rasa.

Att jag ju faktiskt har lagat maten själv om det blivit något lagat det senaste året.

Att jag ju bodde själv innan vi träffades och det gick ju utmärkt.

Att jag kan skotta uppfarten med fyrhjulingen, det är ju rent av roligt.

"Och tänkt, så mycket energi du kommer att ha över till annat när du slipper allt det här"

Jo, det är klart... Jag vet ju detta innerst inne.

Dock ligger det nära till hands att tycka synd om sig själv istället.

Sen hoppas man att inte andra ska tycka synd om en, för det är då man börjar bli riktigt patetisk.

Så blir det en ond spiral.

Ibland behöver man någon som lockar fram det där man vet långt där inne.

Ibland behöver man bara få höra att det stämmer. Att man inte är helt knäpp.

Ja, fy fan vad skönt när allt är över.

När jag kan få tid över till mig själv.

När jag kan få klura ut vem jag egentligen är.

När jag inte måste tassa på tå för att undvika konflikter.

När jag inte måste ha ont i magen för att köra hem.

När jag kan komma hem och känna att jag är hemma.

När jag kan hitta trygghet och lite lugn och ro.

Just nu känns det orättvist, men när allt är över och det lagt sig är det faktiskt jag som är vinnaren i det här.

I did it!

Tack, Martina för pep-talket!

I needed that!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här är rena tramseriet!http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/opposition-vill-att-eriksson-s-avgar/   Jag hörde redan imorse på radion att treklövern och SD kräver ordförandes avgång och jag satte nästan i halsen!Helt ärligt; det är v...

Så var det dags att summera det gångna året än en gång. Jag höll först på att glömma mitt årliga inlägg och var på väg att gå och lägga mig utan det, men kom på att det trots allt är en tradition, så lika bra att hålla den igång!   Året har bju...

Ibland är jag lite extra modig!Ibland får man helt enkelt lägga rädslan åt sidan och prova på något skrämmande. Efteråt är det enormt stärkande.   Min fina Shiny har jag haft i 12 år, och sedan jag fick henne har jag inte ridit någon annan häst...

För ett par veckor sen fick jag eld i baken!!Plåtslagaren skulle komma på måndagen, och på fredagen kom jag på att jag måste måla klart "lådan" under taket innan hängrännorna kommer på plats!   Som tur var skulle jag släppa ut hästarna på helgen,...

Nä minsjäl!Det var det värsta!   Han den där som varit så få förunnad är det dags att lägga på hyllan nu! Att han är sjukt skum har jag redan konstaterat. Det kan gå ett par veckor utan att han hör av sig, och sen plötsligt hör han av sig var...