I söndags var det natten från helvetet...

Sen dess har han inte sovit hemma...

Den här kvällen såg jag bilen på uppfarten när jag rullade in.

Det knyter sig i magen.

Vill inte gå in.

Vill inte vara här.

Vill inte mer.

Vill inte se honom.

Vill inte höra honom.

Vill bara att han ska försvinna för gott!

Han sitter i soffan med bara en handduk runt midjan och har duschat.

Känns sådär att han inte har något på sig direkt, med tanke på vad som hände i söndags...

När jag kommer in börjar det direkt.

- Har du bara tvättat dina egna kläder?!!

- Ja...? Det är klart...? Jag har ingen skyldighet att tvätta dina längre... Det kan du själv göra. Eller ta med dig dit
  du huserar.

Han reser sig upp.

Kommer ut till mig i hallen.

Går sakta samtidigt som han säger

- Du ska tvätta mina kläder också!!! Det är lika mycket mitt tvättmedel!!!!

Han morrar fram det.

Kommer emot mig med sin bara överkropp som tydlig visar att om han vill, så tar han mig.

Han går framåtlutad och högrest.

Jag känner mig liten.

Kan inte visa det.

Kan inte visa att jag känner mig hotad.

Kan inte visa svaghet, för då tar han överahanden och jag vågar inte ens tänka på vad som händer då.

- Ja? Varsågod att använda det! Jag tvättar inget mer till dig!

Jag fräser för att möta hans morrande så övertygande som möjligt.

Han är framme hos mig nu.

Spänner upp sig över mig.

Han lyfter sin vänstra arm, men jag rör mig inte.

Kan inte vika undan.

Kan inte huka mig eller börja backa.

Det får smälla om det smäller och jag kan inte röra en min! För då vinner han och blir ännu starkare.

Jag står kvar och armen som lyfts kommer snällare än förväntat.

Det blir ingen rak vänster.

På insidan andas jag ut.

Noga med att inte visa en min.

Han drämmer till min högra överarm, markerar att han kan göra vad han vill.

Samtidigt som han drämmer till den med knogarna morrar han så att det riktigt gurglar i halsen på honom

- DU. SKA. TVÄTTA. MIN. TVÄTT!!!!

Jag rör inte en min.

Fräser tillbaka

- Det kan du göra själv!!

Sen tänker jag gå.

Vad ska det tjäna till att stå kvar där? Vi kommer ju ingenstans ändå.

Jag tar sikte på TV-rummet, men han ställer sig i vägen.

- Och var ska du?!

- Ja, jag tänkte sätta mig i soffan.

- Du sitter inte i min soffa!!
- Din soffa?? Glöm det! Den har vi köpt ihop. Lägg ner nu för fan. Dra dit du brukar vara istället!

Han fortsätter att spänna upp sig i vägen för mig.

Jag tröttnar på leken och går helt sonika andra hållet.

Han har hunnit in och satt sig på min plats.

Ännu en maktdemonstration och ett försök att provocera.

Jag nappar inte.

Sätter mig istället på hans plats utan att säga ett ord.

Jag ser på bordet att där står ett par tomma ciderflaskor. Mina, för han har för längesen druckit upp sina öl...

Han sitter framåtlutad, redo för fajt.

Benen brett isär och armbågarna på knäna. Händerna knäppta, och på den ena armen har han ett armband som jag inte sett innan.

Hans ex gör sådana, så det är ytterligare ett sätt att visa för mig att han nu lämnar mig för deras skull, precis som då för några år sedan när jag blev så förkrossad.

Jag tänker inte nappa på det heller.

Orkar inte diskutera med honom.

Vill bara slippa honom och allt som har med honom att göra.

Så säger han

- Har du sett så fint armband jag har???

Fan!
Jag slapp inte...

Måste ignorera detta så han inte märker att det faktiskt sticker lite i ögonen och kniper lite i hjärtat att det är just dit han går...

- Ja, det var ju snyggt.

- Det är S som har gjort det till mig

(Äldste sonen)

- Jaha. Jo, det är fint.

Tyst.

Skönt!
Nu räckte det visst.

Jag lägger upp fötterna på bordskanten, så som vi brukar sitta.

- Ner med fötterna från mitt bord!!
- Asså, va?! Lägg ner nu... Har du inte bråkat så det räcker för ikväll? Vi sitter ju alltid såhär?

PANG!!!
På en halv sekund är han borta hos mig. Halvstår upp.

Högerarmen krokar fast mina båda ben som flyger i golvet när han slår/drar bort dem från bordet.

Orkar inte bråka.

Orkar inte protestera.

Reser mig och går ut i köket.

Går tillbaka och sätter mig på min plats, för nu sitter han på sin.

Tyst igen.

Vid 22,30 messar Martina på gruppen

- Är du hemma själv nu, C?

- Nix. Han är hemma :/ Tyst änsålänge iaf :/

Jag ljuger, för jag vet vad hon kommer säga, och jag vill inte vara någon annanstans.

Det här är mitt hus. Mina djur som jag måste skydda.

Det kommer såklart direkt

- Ska du inte komma hit och sova?

Vickan svarar också

- Usch!!!!! Ska han va kvar där?

Jag är så trött på skiten så jag skriver

- Vet inte... Har god lust att provocera fram nåt så jag kan ringa polisen så de kommer och hämtar honom... Jag vill ju va hemma med djuren :/

Vickan:

- Men tänk om han gör något dumt mot dig så du inte kan ringa någon :( Jag förstår att du vill va med dem. Be han köra då... säg att du vill va själv. Han lyssnar väl inte men ändå.

Martina:

- Usch, det är så jobbigt, men har du en telefon gömd ngnstans som du kan ta om han gömmer din vanliga?

Jag:

- Har försökt... Frågade varför han inte kunde va i Tollarp inatt men då svarade han bara "Har du med det att
  göra?!"
  Hmmm... Jo, jag har ju den andra också... Den har jag gömt i väskan o han vet inte var den är

Martina:

- Bra det, om du vill så kan du ju ha nåt sånt "kod-ord" om det händer något. Jag vaknar av sms för det mesta, om
  du behöver skicka istället för att ringa, så kan jag ringa 112 åt dig.

Jag:
- SOS går ju snabbt att skriva

Martina:
- Perfekt, skickar du det så kastar jag mig i bilen och ringer 112!

Vickan:

 - Jag vaknar inte av sms men om de är något så bara ring för jag har telefonen bredvid mig!! Isf får du skicka till M
   sen får hon ringa mig efter 112.

Martina:

- Så gör vi, tveka nu inte att skicka om han är dum!!! Han har ingen rätt alls att hota eller röra dig!!

Vickan:

- Lova att ringa mig M!! Bättre om vi är 2 iaf...

Martina:
- Håller tummarna för att det inte händer något dock, skulle det va så du får ringa polis själv C så skicka/ring oss
  så kommer vi och stöttar dig <3

Vickan:

- Vi finns alltid <3

Jag:

- Tack <3  Han har lovat att sova på soffan, men det har man ju hört förr :/ Jag ska iaf gå och lägga mig nu...  
  Hoppas vi inte hörs mer ikväll ;)

Martina:

- Håller tummarna! Sov gott

Vickan:

- Skriv imorgon när du vaknat C!! Hoppas du får sova. Godnatt!

Martina:

- Ja, gör det så vi vet att du är OK.

Jag:

- Yes! Har jag inte hört av mig senast 9 så får ni ringa :P

Han sov på soffan och vi hördes inte mer den här kvällen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här är rena tramseriet!http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/opposition-vill-att-eriksson-s-avgar/   Jag hörde redan imorse på radion att treklövern och SD kräver ordförandes avgång och jag satte nästan i halsen!Helt ärligt; det är v...

Så var det dags att summera det gångna året än en gång. Jag höll först på att glömma mitt årliga inlägg och var på väg att gå och lägga mig utan det, men kom på att det trots allt är en tradition, så lika bra att hålla den igång!   Året har bju...

Ibland är jag lite extra modig!Ibland får man helt enkelt lägga rädslan åt sidan och prova på något skrämmande. Efteråt är det enormt stärkande.   Min fina Shiny har jag haft i 12 år, och sedan jag fick henne har jag inte ridit någon annan häst...

För ett par veckor sen fick jag eld i baken!!Plåtslagaren skulle komma på måndagen, och på fredagen kom jag på att jag måste måla klart "lådan" under taket innan hängrännorna kommer på plats!   Som tur var skulle jag släppa ut hästarna på helgen,...

Nä minsjäl!Det var det värsta!   Han den där som varit så få förunnad är det dags att lägga på hyllan nu! Att han är sjukt skum har jag redan konstaterat. Det kan gå ett par veckor utan att han hör av sig, och sen plötsligt hör han av sig var...