Midsommarhelgen var en av de bästa!
Vickan tog hand om Nick, så jag kunde med gott samvete åka iväg och roa mig.

Innan jag kunde släppa ut honom på morgonen fick jag tålmodigt vänta ut Bambi, som bestämt sig för att knapra på min Jasminbuske   
 

På väg till Höllviken stannade jag såklart för lite proviant.

En stadig frukost är en del av framgångsreceptet för alla idrottsmän.

Det blev ett kina-choklad och en Red Bull   

Väl framme hade vi visst bråttom! Kenneth kom och mötte mig för en promenad till övningsplatsen ett kvarter bort.

Jag förstod att det där med övningen nog inte varit prio, utan snarare en viss "Sportdryck" under förmiddagen, för rätt som det var hamnade vi på fel gata! Men huset som låg mellan denna och den rätta gatan verkade tomt nog, så vi genade lite smidigt   

När vi kom fram var resten av laget på plats med skidorna i högsta hugg.
Vi provade en liten start, gick väl sådär, och provsjöng lite innan taxin kom.

Väl på plats i Skanör hittade vi drickapatrullen. Mycket lyxigt anordnat med ett partytält där det dukades upp skumpa och öl samt tunnbrödsrullar. (Ska se om jag får tag i bilder senare.)

Var sin öl fick vi, och sen bar det av mot uppropet.
Jag och Kenneth fick med oss var sitt glas skumpa (mousserande vin kanske det var, men i vilket fall smakade det gott och bubblade!)

Stefan tog tag i själva nummerlappshämtningen och sen blev det ett glas skumpa till, fast vi blev av med de fina glasen vi snodde och fick lila plast istället... Det var nog ganska klokt, hehe!

Gåsaloppet förflöt väl, får man väl ändå säga...

3ggr ramlade laget och Stefans byxor har sett sina sista dagar... Oooops!
Jag tappade min tamburmajorstav ungefär halvvägs, så lyktan rök av   

Skidorna tappade sina lyktor ett antal gånger... Men vi hade god stämning åtminstone!   

Hittade en kort snutt på vårt lag på Youtube, lyckligtvis medan staven var intakt, men skidorna har visst redan tappat sin ena lykta.

https://www.youtube.com/watch?v=dKQelBuouBU

Stefan går längst fram, bakom honom hans fru (eller sambo?) Annika.

Sen kommer Jimmy, bakom honom Kenneth och längst bak Anton.

På filmen sjunger vi någon haltande variant av "Tänd ett ljus", men mestadelen rullade Ronja Rövardotter.

Stefan har en jäkla pipa, och emellanåt stämde jag in (eller kanske nästan hela tiden).

Efteråt fick vi höra från flera håll att Loa Falkman hade stått i publiken och stämt in i sången när vi kom förbi.

Synd att vi inte märkte det då, för då kunde han sällskapat mig längst fram   

Efteråt var det prisutdelning, och himlen hade öppnat sig.

Som tur var hade vi hunnit till drickatältet och fått var sitt paraply.

Efter prisutdelningen var vi törstiga som få, men då hade dryckespatrullen gett sig av   

Vi hade också blivit av med de flesta, så på väg mot ICA där taxin skulle hämta oss var det jag, Kenneth och Stefan...

Lite senare fick vi syn på Jimmy som kom gåendes med en skumpa i handen. Räddningen var kommen!

I taxin på väg till Gåsaloppet var vi 6 pers, på väg hem var vi 4! Men lite svinn får man väl räkna med?!
När vi kom tillbaka upptäckte vi att alla var återfunna.

Det blev ett pit-stop i "Olles bar" med en liten Baileys, chokladpraliner och jordgubbstårta! Smaskens!

Tillbaka i Inger och Kenneths stuga var Inger i full fart med förberedelserna inför kvällens mat.

Vi tog var sitt glas rosé, och tanken var att vi skulle ta en liten middagslur, men jag glömde den och plötsligt kom de andra!

Till min stora glädje hittade jag Coca cola till maten!    Öl och snaps är inte så himla bra ihop tycker jag, så det blev cola och snaps istället. Snaps av okänd smak, Olle special    men god var den!

Vid maten hamnade jag mellan Kenneth och Jimmy, och efter en stund visade det sig att Jimmy är målvaktstränare för Pantern, där Emil ska börja spela till hösten.

Såklart tog jag en selfie med honom och skickade till Emil.

 
Normala miner?? Aldrig på en selfie   

Kvällen bjöd också på en promenad med vovven Pax, som gärna ville ner och bada, men tyvärr inte fick eftersom klockan inte hade passerat 20.

Efter en lång dag med idrottsliga inslag blev det tidigt sänggående. Vid 22,45 tror jag att jag la telefonen och somnade gott efter att ha upptäckt en del inlägg på min FB som jag inte hade skrivit själv, hehe!
Tror att min selfiekompis var i farten, men så går det om man inte tar den med sig när man lämnar bordet, hehe!

Dagen efter serverades en riktig lyxfrukost med äggröra, stekt bacon och kryddkorv.

Fantastiskt gott, och så mysigt att känna sig bortskämd.

De hade passat på att öppna paketet jag hade med mig under morgonen.

På sommarlunchen med jobbet skojade Håkan och Kenneth om att de skulle ha ett par betonglejon på grinden till sitt "chateau", så jag susade in på Ekohallen och hittade 2 plastlejon och skrev ihop ett rim.

Mest på ploj, men något litet ska man ju ha med sig när man går bort   

Efter frukosten gick vi en runda utan Pax, så att vi kunde gå ner på stranden.

Höllviken påminner en del om Åhus som jag är van vid.
Kvarteren med sommarstugorstugor blandat med året runtboenden och en härlig sandstrand.

Riktigt varmt var det också.

Efter ett ordentligt kramkalas var det dags att köra hem, och såklart avslutade jag min utflykt på samma sätt som den påbörjats, ett stopp på en mack för inköp av färdkost - choklad och Red Bull!

När jag kom hem blev djuren glada och la genast beslag på mig.

Den där middagsluren kom då istället.
 

Vädret inbjöd till soffhäng och mys, regn och blåst kantade dagen och kvällen, så jag stannade på soffan, nöjd med en perfekt midsommar som bjöd på flertalet nya och trevliga bekanta, god mat och dessutom lite "idrott".

Det blev, precis som jag anat, en midsommar att komma ihåg   

#Midsommar2015 #Gåsalopp #Skanör #LoaFalkman #Loa #Falkman #Tamburmajor

I'm back!
Det var en hård knäck jag fick i förra veckan, och det tog nästan en vecka att repa mig, men nu är jag tillbaka igen.  

Ikväll märkte jag att jag sjöng i bilen på väg till stallet, det är alltid ett gott tecken   

När jag sen kom hem igen fick jag energi att fixa inför midsommar.

Jag har blivit bjuden till Gåsaloppet i Skanör, kommer bli hur kul som helst!

Mina kollegor ska dit med lite andra släktingar, och en dag vid fikabordet kläcktes idén om mig som tamburmajor/fjöjtist till laget. Mest på skoj från början, men jag hade inga planer för midsommar, så när det löste sig med hundvakt och övernattning gick allt i lås!

Ingen tamburmajor utan stav, så jag har snickrat ihop en egen (med god hjälp från pappa).

Här är den "in da making" i pappas snickarbod!

 
Den som sitter i skruvstycket, alltså, resten av grejerna tar jag inte ansvar för   

Vi ska alltså vara begravningsentreprenörer, och för att få till rätta stämningen även på tillbehören fick skidorna, som Jimmy gjort, lyktor längst fram.

Eftersom skidorna har lyktor måste såklart även staven ha det!
Jag tog alltså en gardinstång, skar av den i rätt längd och skruvade fast en lykta   

Alles klar!

Det här blir skitbra!
Jag är drillad av Arméns musikkår i tamburmajoreri en gång i tiden, så jag tänker öva starten tills vi sätter den disciplinerat och bra. Vi satsar allt på stilpoäng!   

Efteråt blir det sill & päror i Kenneth och Ingers stuga och (beroende på vattentemperatur) eventuellt ett dopp.

Såklart har jag förberett en liten en liten present också, något måste man ju ha med sig, och igår fick jag värsta idén när Håkan & Kenneth satt och skojade vid sommarlunchen! Det blir bra, det här.

Jag ska ta med clarinetten och piccolan, Kenneth tar med irländska flöjter och Stefan tar nog med sin clarinett.
Strejkar instrumenten är vi sångfåglar alla 3, och kanske fler i sällskapet.

Nu ska jag iaf sova ett par timmar, nöjd med att staven ordnades!
Godnatt   

Imorse var vi uppe hyfsat tidigt.

Dagen började med fix av med sommarhagen. Vi delade av den så att alla hästar kan gå på betet dygnet runt och vi slipper skifta hage 2ggr om dagen.

Några minuter efter utsatt tid kom Frida, också drog vi iväg mot Österlen och Grevlunda där det orndades Grand Prix.

Jag som inte är så insatt hade bara hört att det skulle vara någon form av hopptävling och trodde inte att det var något stort, utan tänkte mig typ en pay'n'jump   ...

När vi kom dit började tjejerna tissla och tassla, och jag förstod egentligen inte vad det rörde sig om.

När jag såg en dalmatiner utbrast jag "Nämen, titta! Där är en Sivert" med en 7-årings entusiasm.

Martina svarade "Du ser en Sivert, vi ser en massa kändisar, tihi"

Jaha... Därav tisslandet! Aja... det bryr jag mig inte så mycket om.

Är hästen fin så hejar jag på den, människorna rör mig inte så mycket, hehe!

Vädret var kanon! Det blåste lite, men ganska varma vindar, så jag passade på att ta igen mig en stund eftersom vi ändå låg i så passande lutning på kullen.   

  

En av gubbarna inne på banan var VERKLIGEN slående lik Tommy Körberg, så jag förväntade mig MINST att få höra Anthem, eller Stad i ljus som pausunderhållning.

Klicka på bilden nedan för att få den större. Visst skulle det kunna vara han i stråhatten??   
  

Nu blev det inte någon musikunderhållning, så huruvida det var herr Körberg eller ej fick vi aldrig veta.
Men likt var det!

När priserna delats ut gick vi mot bilen och körde lite fel...

Ingen vågade lita på mig eftersom mitt lokalsinne är känt för att misslyckas, men de visste inte att det funkar en bit ut på landet, så det startades en GPS och vips hade vi parkerat i Hällevik, istället för vid Café Annorlunda   

Aja...

De andra for iväg som ena jehun, rätt ut i skogen, men jag ville ju kolla kartan och plocka fram en lämplig väg!

Mja, jag stod kvar medan de andra kissade på ett räligt utedass, och sen gick vi.

Själv satte jag mig i skogen en bit bort. Tvi vale för utedass! Nähä, tack! Denna lantlolla är van att nyttja naturen om behoven tränger på, så så fick det bli!
Det fick man kanske inte i en nationalpark....??

Aja. Nu är det gjort!

Tjejerna öste på ganska snabbt, men jag var inte riktigt på humör... Har inte riktigt hämtat mig från knäcken häromdan...
Om jag är tjurig eller mår dåligt vill jag vara nära naturen, det är ett perfekt ställe att samla energi på.

Då vill jag strosa mer än powerwalka, och dessutom är naturen så fin där, så jag sackade efter lite till en början.

Det bästa med de här tjejerna är att de förstår nog...
De öste på ändå, men väntade in mig lite längre fram. På så sätt fick de flamsa och busa (vilket jag skulle gjort i vanliga fall, men idag var jag tjurig), och jag fick mitt lugn och ro, men vi var ändå tillsammans på ett sätt.

Perfekt blev det ju!   

Terrängen var väl inte den lättaste på sina håll, och när vi gick mot fyren var det i princip ingen stig alls, mest en massa sten... Men visst, det heter ju STENShuvud!

Frida klättrade på längst fram.

Jag skulle tvunget se "Borgen" som de skyltade om, så när vi kom fram till caféet, fast från fel håll, kikade vi igen på kartan och jag hittade en liten i fickformat att ta med.

Vi följde stigen, och efter en stund ångrade jag bittert påhittet med borgen.

Hjälp, vad brant det var! Kändes som att vi gick rakt upp!!
Fy fasen vad jobbigt för kondisen...

Nästan uppe stannade jag och kramade ett träd... Fy, så trött jag var!

Efter en liiiiten bit till var vi uppe, och jag såg ut som ett levandes frågetecken när jag undrade var borgen var?!
DÄR FANNS INGEN!!!!!!!!!

Det var rena lurendrejeriet BARA för att nyfikna, historieintresserade, konditionslösa tösabitar skulle svettas ordentligt!!

Det var det fräckaste!
Det var ju för fan bara toppen på berget! En vanlig bergstopp! Där fanns ingen ruin!
Jag tänker ju att om man skriver "borg" så menar man självklart "ruin"! Inte en jäkla bergstopp!

USCH, så besviken jag blev.

Inte hade fyren öppet heller, så vi fick bara titta utanpå!

Hemvägen gick iaf bättre, och självklart stannade vi på ICA i Kivik och köpte lite färdkost. Kunde vi gott unna oss när vi varit så duktiga och caféet var stängt!

På det hela taget blev det en bra dag.
Jag vill ha fler sådana!

#Grevlunda #GrandPrix #TommyKörberg #Körberg #Stenshuvud #Nationalpark #Borg #Fyr #CaféAnnorlunda #Kivik #Österlen

Vännerna gör sitt bästa för att distrahera mig från tankarna på livet framöver.

När jag sitter hemma glor jag bara på TV, så spännande som möjligt för att slippa tänka, men det funkar inte alltid...

Med jämna mellanrum kommer de där tankarna...

Ska han nånsin ge sig och lämna mig ifred?
Är det ens lönt att tänka framåt?

Finns det något framåt, eller kommer han närsom?

Vad blir nästa steg? Nästa sak?

Han har satt sina spår, och inte bara hos mig.

Häromdan var vi ute och åkte när en pickup rullade in på en parkering.

Martina sa drog efter andan och sa "Puh, jag trodde det var A!! Jag tänker på honom varje gång jag ser en sån bil, även om det är fel färg".

Ja, han har nog satt spår hos oss alla, och det är klart...

Så länge de var oroliga när jag inte hörde av mig. Gick det mer än 30min innan jag svarade på ett mess så skrev de direkt "Hör av dig så vi vet att du lever!"

Det har resulterat i att vi alla försätts i "flight-mode" när vi tror att vi ser honom.

Letar efter snabbaste vägen därifrån, med våra hjärtan i halsgroparna.

Det ställer förstås till det...

Det här sista gjorde så att det rann över. Jag orkar inte mer...
Men försöker tänka att det är OK att känna sig svag, för jag kommer att resa mig igen.

Frågan är bara hur länge jag får stå upprätt den gången, innan nästa smäll... Jag har ju lärt mig nu att det kommer alltid mer. Just när jag tror att jag är safe...

Hade jag varit hans nya tjej hade jag fanimig varit sotis på att han lägger så mycket tid och energi på sitt ex.

För fan, gå vidare istället!
Engagera dig i ditt nya förhållande och försök få det att funka, lämna mig ifred!

Lite nya tankar dyker ändå upp ibland...

Ikväll var vi på bio, Jurassic world 3D.

Ganska bra faktiskt... Den har fått lite kritik för att vara för lik de andra filmerna, men hallå! Det är dinosaurier på en ö, vad kan hända mer än att de smiter, liksom?!

Tycker ändå att de hade uppdaterat med lite nytt, så jo. Väl godkänd kan jag ge den!

När jag kom hem hamnade jag i soffan en liten stund, och råkade tänka lite...

Tankarna gick framåt, vilket ändå borde tyda på en liten undermedveten förbättring... Framtidstron är visst inte helt slut, eller är på väg tillbaka, kanske...

Jag tänkte på hur skönt det skulle vara att ha någon vid min sida...

Vänner har jag gott om, fantastiskt fina och de finns alltid vid min sida, bara ett telefonsamtal bort.

Jag vet att de kommer om jag så ringer mitt i natten, men det är inte samma sak...

Det skulle vara så skönt att ha någon att krypa upp till i soffan om kvällarna, en trygg famn att landa i.

En famn som talar om att allt kommer bli bra och visar var jag hör hemma.

Men ärligt talat; vem skulle stå ut med mig och allt vad det innebär?

Visst kommer det lugna perioder när jag får vara ifred, men så emellanåt gör han något, och vem skulle orka vara med i den svängen??

För jag skulle inte hålla tyst.

Det tycker jag inte att man ska... Händer något så måste man ju kunna säga det. Prata om sin oro och få stöttning...

Det är ju ingen som skulle stå ut...

Dessutom; om jag inte ens släpper någon över tröskeln, hur fan skulle jag då kunna krypa in i någons famn?!
Jag vägrar ju låta någon röra vid mig, så hur skulle det gå till?!

Det får väl bli han den där som är så få förunnad i så fall, hehe!

Fast jag vet inte hur han ser på saken... Han ger lite blandade signaler...
Ena dagen ses vi och allt är hur bra som helst, en annan dag kommer det kommentarer om att det är trevligt när vi ses, nästa dag hörs vi kanske inte alls, och någon dag kommer en kommentar som blir till värsta dissen, som den där med kamouflaget, om nu inte det var som han tog illa vid sig, vill säga   Eller tar jag det som en diss för att jag inte är helt i balans...? Jag hör ju inte heller av mig ibland, vi har ju en del på var sitt håll, och det där med att få lite space har ju varit en av de sakerna jag uppskattat...

Jag vet inte, och ärligt talat orkar jag inte reda i det heller just nu.

Jag sticker huvudet i sanden och ser vad som händer istället. Ibland är det skönt att inte tänka så mycket, och detta var ju just en sån grej jag inte skulle fundera över... Typiskt!
Aja, skit samma. Där någonstans stoppade jag funderingarna och gick ut med Nick.

Ska försöka sova lite nu, för imorgon blir det en fullspäckad dag!

Först hästhoppning i Grevlunda, och sen en runda på Stenshuvud eftersom vi ändå är i närheten.

Ska bli skönt med lite friskluft!

Godnatt!

Idag satte banken tillbaka mina pengar.

Igår var min bankman ledig, så jag fick prata med den som råkade svara.

När hon sa att de inget kunde göra ringde jag Polisen för att se om det gälldes som ett brott eller inte.

Inte enligt brottsbalken.

Har han tillgång till kontot så har han rätt till pengarna som finns där.

Däremot kunde jag gå till en jurist och få det civilrättsligt prövat.

I en sådan prövning skulle jag antagligen vinna eftersom man kan se att kontot varit tomt sen vi delade på oss, man kan kolla att han suttit häktad och att ett kontaktförbud funnits, och man kan se att pengarna kom från mitt konto.

Jaha... Alltså slänga ännu mer pengar på en jurist, när jag redan passerat 100 000kronorsgränsen?!
Nja... Det tar ju en del energi också, och jag är inte beredd att lägga mer av den varan på honom.

Så idag mailade jag min bankman, som även är jurist.

Efter ca 15 minuter kom svaret.

Vi har fört tillbaka pengarna till dig.

Åh, tack! Underbara människa!

Det var ju en liten tröst iaf.

Fast inte så stor som många tycks tro...

Jag berättade sålkart direkt för tjejerna.

Pappa ringde, han hade sett mitt inlägg på FB och trodde väl att jag skulle dra utomlands på studs, så han fick också höra.

Kollegorna fick höra.

Ja, jag har slutat tycka det här är så pinsamt nu.

Lite pinsamt är det förstås... Att man är så dum i huvudet... Men faktiskt... Som alla andra säger - det är fan han som ska skämmas med sig!

Fast det har han inte vett till...

Skit samma

Jag orkar inte hålla masken längre. Det gjorde jag i så många år innan.

Nu är jag nedstämd om jag är nedstämd och frågar någon så får de veta varför.

Reaktionen när de fick höra att pengarna var åter var "Jamen vad bra! Vad skönt att det löste sig!"

Ehh.... nä... Inte egentligen...

Som jag sa är inte pengarna det största problemet.

12 000kr kan jag både ha och mista, faktiskt lite drygt 10% av vad det kostat mig att bli av med honom.
Så nä... Det har inte alls löst sig.

Det stora problemet är ju att han visat att han har full koll.

Han stör min rytm och jag kan inte göra vad jag vill.

Hur gärna vill jag stanna och ta posten, när jag vet att han också är där och snor den ibland?

Hur gärna vill jag klippa gräset eller på annat sätt vara på framsidan i min trädgård när jag ser hans bil köra förbi och snoka alltsomoftast?

Hur gärna vill jag parkera på framsidan där han ser min bil varje gång han kör förbi?

Han har full koll, och jag känner mer och mer för varje dag att jag inte kan bo kvar.

Skulle behöva flytta ut på landet.
Så långt iväg att han inte hittar min bil.

Folkbokförd på pappas adress, lagfart på någon annan, behålla mitt hus och hyra ut det, så att jag inte går att spåra.

Avsluta de där förbolta kontona!

Det tycks vara lösningen...

Så om någon har en stuga långt in i skogen, hör av er!

Pappa bjöd in till räkpill i Horna ikväll, och jag sa ja för att inte sitta hemma och grubbla.

Distraktioner är välkommet denna helg.

Även de där märkte att något var fel.

Jag har inte träffat grannarna i Horna sedan han åkte ut i höstas.

Har inte varit redo att möta alla frågor, men nu fick det räcka.

Jag är bräcklig och skör just nu, och då får jag vara det.

De får ta det, eller får det vara.

När Ingrid frågade om jag trivdes i mitt hus, och jag sa "Nä... Egentligen inte... Han har ju full koll..." undrade hon hur jag menade, om jag inte fick göra som jag ville.

Då slog det mig.

Ojdå... Hon har nog inte facebook, och kanske läser hon inte heller bloggen.

Vet de inte vad som hänt?
Har inte pappa sagt något?

Nä, såklart inte.

Han har förstått min skam.

Men nu räckte det.

Så jag berättade - allt. Nästan.

Lite mer vin, så var det bra med det.

Skönt att kunna prata om det åtminstone.

Efter lagom mycket vin, lite bunkaboule och räkor kom Anders & Martina och hämtade mig.

En bra stund blev vi sittandes i bilen och pratade.

Lite lättare med de som vet allt redan från start.

Jag hade hoppats att jag skulle repat mig tills idag, men det har jag inte.

Nu får jag acceptera det.
Det kanske tar en dag till eller två. Men sen är det över för denna gång.

Han kan få göra mig illa till mods och göra så jag saknar framtidstro för ett par dagar.

Men det är allt han får.

Alla dagar får jag ändå vakna utan honom, utan hans tafs, utan hans trackasserier, så alla dagar just nu är ändå bättre än de jag levde med honom.

Igår skrev jag om en idiot.

En politiker som uttalat sig förjävla dumt.

Jag skrev att jag funderade på att starta en kategori som heter "idioter" och putta in bl.a det inlägget där.

Idag är det jag som är idioten!
Satan så dumt!!!

Den där Kristdemokraten kan trösta sig med att jag åtminstone dömer mig själv precis lika hårt som alla andra idioter.

När jag äntligen blev av med mitt ex bröt jag alla band.

Jag stoppade hans Volvokort (som jag stod på)

Jag stoppade hans mobil (som jag stod på)

Ja, ni fattar nog grejen... Jag stod på allt eftersom han var en slarvputt med betalningsanmärkningar.

Under tiden vi var ihop hade jag hand om all ekonomi, även hans, så numera är han skuldfri.

Det har varit ganska dyrt för mig, som fått punga ut lite extra till gemensamma räkningar m.m men vi har fört bokföring över det och snart var det dags för honom att betala tillbaka...

Det kom dock aldrig.

Taket som han lovade att han kunde fixa har jag fått betala dyrt material och hantverkare för att rätta till och fixa efter hans slarv.

Saker han snott.

Ja, det slutar någonstans runt 90 000kr som det har kostat mig att bli av med honom.

Läropengar -  som jag konstaterat att det får ha varit värt, helt enkelt.

Visst kunde jag gjort mycket bra för de pengarna, men let's face it - jag är hellre av med honom.

Kosta vad det kosta vill.

Han är blockad på facebook och andra sociala medier.

Hans nya telefonnummer är blockat.

Jag ringde banken i höstas när han åkt ut, och ville avsluta våra gemensamma konton, MEN det går inte.

Jag lyfte en oro över att jag skulle en dag råka sätta in pengar på ett av våra gemensamma konton som han då skulle kunna ta.
 
Det är just vad som hänt nu.
 
Jag fick skattepengar och lite andra extrapengar som jag satte in på kontot "spar och renovering", tydligen är det det som bara heter "Renovering" som är mitt egna...
Imorse när jag satt på tåget loggade jag in på banken och upptäckte jag att alla 12 000kr var borta!!!
 
Tror ni hjärtat hoppade upp i halsen, eller?
Eller kanske ner i magen?
Jag vill inte ens tänka på hur min min såg ut när jag insåg att jag satt in dem på fel konto.

In på alla de tomma kontona och kollade, och mycket riktigt.

Där fanns ett konto som inte var använt sedan september 2014, men där jag satt in 12 000kr den 9 juni, och 12 000kr var överförda samma dag till ett konto jag inte kände igen!

Ringer banken, men de öppnar inte förrän 9...

Funderar på att springa av tåget och köra bort på Polisstationen - jag har ju för fan blivit rånad?!!

Eller...? Någonstans i bakhuvudet känns det som att det egentligen inte är brottsligt... Han har ju tillgång till kontot.

Fan vad arg jag blir.

Vill allt annat än sitta på tåget till Lund och sen sitta i möte hela dagen.

Hur ska jag kunna koncentrera mig?!

Ringer Martina som även hon blir vansinnig! Vi fattar ju att det är han som sett pengarna och snott dem.

Vi fattar ju att det är hans kontonummer som blänker mig i ögonen.

Tåget lämnar stationen och jag får vackert sitta kvar.

Anländer till Lund och går med smärtsamma steg bort till lokalen som ligger i närheten.

Jag har feber och ont i hela kroppen, och är rånad.

Rånad på MINA skattepengar som jag slitit jävligt hårt för att tjäna in, och nu har han fått dem.

Satan så dumt!

Mötet genomleds, och i ärlighetens namn lyssnade jag inte särskilt noga.

Mitt i allt messade Vickan - "Men shit jag hörde nyss!!! Jävla svinfittajävel. Ring när du slutat."

Hehe... Ungefär så kände jag också, men skönt att höra att jag inte överreagerade iaf.

När jag kom av tåget ringde jag banken och undrade hur de skulle lösa detta?
Jag har velat säga upp dessa konton sedan september, men inte fått göra det.

Hon som svarade sa att det inte gick att lösa.

Jag frågade om det var deras uppfattning att jag som blivit våldtagen, misshandlad, inlåst i källaren, kastad i golvet så jag svimmade av i 2 timmar - ska kontakta min förövare?!
Den som suttit häktad för gärningarna, och därmed bryta ett kontaktförbud, vilket leder till att det är fritt fram för honom att komma hem till mig och göra allvar av sitt hot att döda mig?!
 
Jag tycker verkligen att det är en rutten policy.
Kontona kanske inte kan avslutas, men nog måste jag väl kunna avskriva mig från dem?!
Sen får han ta ställning till om han vill ha kvar dem själv eller inte!
 
På andra banker går det.
 
Jag inser att misstaget är mitt - jag skulle kollat noggrannare så att det säkert inte var ett sådant konto. Problemet hade dock aldrig kunnat ske om de hade låtit mig dra mig ur dessa konton för längesedan.
 
Jag sa att jag ville ha en förklaring till varför deras policy ser ut som den gör!
Jag är rånad av min förövare, på grund av en bank som tvingar mig att ha gemensamma affärer med honom.
Känns inte alls bra.

Svaret var att de inget kunde göra, för det krävs att båda skriver på en uppsägan av kontona, och han har inte skickat in sin lapp...

Jag blir så trött... Det var ju precis det här jag sa för 9 månader sen... Att jag var rädd att råka göra ett sånthär misstag, och att han såklart skulle vänta in det och genast sno mina pengar.

Alltså, nu blir det mycket tjat om pengar här, men det är inte det som är det stora problemet...

Det värsta är känslan av att jag aldrig kommer bli av med honom.

Också alla som peppar genom skiten...

De menar väl, men att få höra "Du är stark, kämpa på, blablabla"...
Jag vet inte...

Just nu känner jag mig inte särskilt stark...

Vissa artiklar bara måste kommenteras.

När jag läste den här http://www.expressen.se/nyheter/jamforde-prideflagga-med-nazistsymbol/ i Expressen satte jag nästan i halsen!

Jag är på vippen att starta en kategori till här på bloggen som heter "Idioter", och där skulle detta inlägg platsa mer än väl...

Alltså, han ville avslå en motion om att sätta upp en Pride-flagga (regnbågens färger) utanför kommunhuset i Västerås i samband med pridefestivalen.

Han får ju avslå bäst han vill, det säger jag ingenting om, men motiveringen är nog det sjukaste jag hört i mina dagar.

Han ska ha sagt "Jag ville bara säga att tillåter vi flaggning med en organisations flagga, då måste vi tillåta andras. Kommunen ska bara flagga med den svenska flaggan och sin egen flagga" och gjort jämförelsen att "om kommunen skulle tillåta regnbågsflagga, borde de också tillåta flaggning med hakkorsflagga."

Seriöst?!

Morgan Emgardsson - har du missat precis alla historielektioner under skoltiden??

Kan du ha missat vad hakkorset står för?

Har du missat att den står för förtryck, och inget annat?

Eller vet du inte vad prideflaggan står för?
Har du missat att den står för frihet och kärlek??

Är du helt seriöst, helt sjuk i hela ditt jävla huvud??
Eller är det synd om dig, för att ni i din skola inte hade några historielektioner?
Fick du aldrig åka till Treblinka eller något av de andra koncentrationslägren?
Har inte du skrivit uppsater på flera A4-sidor om hur Hitler och hans gäng slaktade miljontals?

Du kan ju inte ha missat det?!

Är du så jäkla inskränkt att du inte förstår att det finns olika människor här i världen?
Alla älskar inte alla, alla kan inte älska alla, men man kan banne mig ha vett att visa en gnutta respekt!

Även du måste väl ändå inse att du inte har ett endaste dugg med att göra om en kille älskar en kille, en tjej älskar en tjej, eller en kille älskar en tjej?
Även du måste väl ändå inse att du inte har enn endaste dugg med att göra om en kille vill klä sig som en tjej, eller som en kille?
Tillochmed kyrkan accepterar homosexuella idag, men du, din jäkel?! Du ska stå där och predika om vem som får älska vem?!

FY SKÄMS!
Hade jag varit Kristdemokrat i din kommun hade jag gjort allt för att du skulle avgå från dina uppdrag.

Du kan väl inte jämföra en kärlekens flagga med en dödens, hatets och förtryckets flagga?

För upplysnings skull kan jag berätta att det inte bara var judarna som förföljdes och torterades, utan även homosexuella.

Men du vet väl inte det heller, förstås - du som missat alla dina historielektioner.

Jag tycker att du ska anmäla dig till en kurs på Komvux - Historia A. Sen kan du fortsätta med Historia B.

Eller förresten, börja med grundskolekurserna, för svastickan tror jag har nämnts i varenda bok.

Nä du.

Skärpning.

Behöver du hjälp med att leta komvuxkurser så hör av dig.

Jag hjälper dig gärna på din väg mot upplysning, så du får veta hur korkat ditt uttalande var!

Kidnappa säger man väl inte om en hund?
Måste bli hundnappa jag gjort mig skyldig till idag   

Jag ville så gärna gå på Kjugekull.

Det var så längesen jag var där, och naturen där är så fin, så jag messade Frida och Martina och frågade om de ville med. Sa också att jag inte orkade några kamper med Nick, så Sonny kanske ville med istället?

Jag är uppvuxen med hund, och hunden har alltid varit anledningen till att gå i skogen, varför göra det annars, liksom?!

Martina orkade inte.
De hade jobbat på rocken till närmare 3 inatt, men jag fick gärna låna Sonny om jag ville.

Det ville jag!

Han är så snäll att gå med, så man märker knappt att han är med, lille Giddy!   

Jag har kvar nyckeln hem till Anders och Martina, så det gjorde ingenting om de inte var hemma när jag skulle hämta honom.

Martina var hemma när jag kom, så hon släppte ut honom.

Han såg lite förvirrad ut när han hade blivit instängd i en bil som han sent omsider upptäckte inte var hans!

Martina gick dessutom iväg, istället för att hoppa in, så han blev ett levandes frågetecken när vi körde iväg.

Väl framme tänkte jag att han kanske inte alls lyder mig när hon inte är med, men jodå!
Han är så duktig!
Han hängde på när vi tog avstickare för att titta på stora stenar, jättegrytor och allt möjligt.

Såklart fanns det en skylt som skröt om ett fornminne och en brant trappa upp.

Sonny hängde på och litade på att vi skulle leda honom rätt.

Vad själva fornminnet bestod i fattade varken jag eller Frida, så vi hittade på att det säkert hade varit en utkiksplats eller att ett stort slag utspelat sig just där... eller nåt...

De kunde ju sagt vad som var själva fornminnet??
Men utsikten var fin, det höll Sonny också med om!

Rätt som det var hade vi nog gått lite fel...

Några meter från oss fick vi syn på stooora kossor som låg och sov!   

Jahopp...

Frida fick trampa ner taggtråden på en sten som jag och Sonny klättrade över, sen var vi i säkerhet.

En liten kik på google maps eller något i den stilen, helt lokalsinnesbefriade som vi båda tycks vara, och ett konstaterande att vi fick börja gå åt något håll, och hoppas på att få syn på en blå prick på ett träd...   

Långt om länge hittade vi den.

När Martina snapchattade en bild på Butters och skrev "Buttersmys" fick vi ju göra likadant och skriva "Sonnymys", kanske mest för att hon inte skulle tro att han dragit iväg med mig, hehe!
   

Frida som ju är från Bromölla (eller Gualöv tillochmed???) hade inte varit på Kjugekull sen hon var liten och var där med skolan.

För min del är det åtminstone inte mer än 1-2 år sen jag var där.

Synd egentligen, när man har så nära.

Det får vi börja utnyttja bättre!

När vi kom hem gick Sonny och la sig.

Han tyckte nog det var skönt att vara hemma i tryggheten hos sina föräldrar, fast han verkade trivas bra med oss också.

De dagar jag inte orkar kämpa med Nick är det väldigt skönt att Sonny finns och att Martina vågar låna ut honom.

Tack