Ja, nu är det dags för helg, och jisses sicken härlig helg det ser ut att bli!!

Imorrn ska ett och annat uträttas, vilket förutsätter Rebbens hjälp...   

Såklart har hon lovat att ställa upp, och om det blir förväntat utfall kommer firandet att förtas på Sommarlust, med kasedans till Black Jack!

Ähh, det kanske det blir även om det inte går som jag tänkt mig!!

Fast då blir det nog en eller annan extra öl...   

På Lördag vankas det lite mys med kladdekaka och gott sällskap, hehe!
Ska för första gången träffa en tjej som gör min närmsta vän lycklig   

Lite senare på kvällen har en eller annan öl på något av stans lugnare ställe diskuterats. Det blir säkert trevligt!

Idag var det dags för sammanträde med omsorgsnämnden.

Först hade vi en liten träff angående ett nytt, modernare sätt att få ut handlingarna, som även gynnar regnskogen!

Liiiite drygt blir det allt när man ska gå in i detaljerna och rota. Det är inte upp till oss att lösa, vi skulle mest se hur det var tänkt att fungera, och om det var något vi var intresserade av att testa...

Men det gick ju bra till slut.

Efter det blev det ett uppehåll på 1,5timme(!!!!!)

Onödigt långt, anser jag... Själv är jag van att äta på 30min   

Nämnden drog som vanligt ut på tiden, så när vi var klara fick jag köra i ilfärd till "mina tanter" och syjuntan!

Det som diskuterades mest under nämndens sammanträde, var samma fråga som stötts och blötts en gång tidigare...

Sommarro, tillbyggnaden.

Borgarna vill bygga särskilt boende där, men vi menar att trygghetsboende är bättre just där.

Särskilt boende innebär ett rum och hygienutrymme... Alltså ett litet rum, som inte kan användas till annat än till människor som är så sjuka att de inte kan göra något utan hjälp.

Trygghetsboende däremot är större, där friska äldre bor. De som kan röra sig, laga lite mat själv och mestadels är ute efter trygghet och sällskap.

Man har alltså en helt vanlig egen lägenhet, skillnaden mot "vanlig" lägenhet är att det finns ett gemensamhetsutrymme, där man träffas och personal ska finnas tillgänglig på vissa tider för lite aktiviteter och annat. 

Därför menar vi att de som är i behov av särskilt boende inte har någon direkt glädje av närheten till stan. De som bor i trygghetsboende är pigga och krya, och kan gå på stan och ta en fika, mata ankorna, de har nära till bussar och tåg. De kan njuta av stadens möjligheter.

Jag måste faktiskt erkänna att jag vacklade en aning i min tro när Barbro Kärrstrand (FP) kom med ett gripande inlägg om sin egen mor, men så tog jag mig en liten funderare och 2 minuter senare hade jag hittat tillbaka till min grundtanke.

Särskilt som majoriteten beslutat att vakanshålla 36 platser i våra befintliga särskilda boenden, lokaler som vi ändå betalar hyra för!! Varför inte hellre öppna upp dem igen då? Istället för att bygga nytt och samtidigt betala för tomma lokaler? 

Näe...

Jahh...

En sak är säker, detta var ingen nyttig dag...

Inga rågknäckisar, inga fröer, ingen frukt.

Istället blev det bakad potatis, och sen, på syjuntan även inbakad fläskfilé och kaka!!!

Ujujuj...

Men på det hela taget, en riktigt bra dag!

Vad som är så fantastiskt med historia vet jag inte riktigt...

Jag vet bara att om jag går in i en gammal byggnad, eller får tag i en gammal bok blir jag alldeles till mig!!

Jag minns när jag var liten... För 10-15 år sen.

Jag och Jenny cyklade till Ekenabben, åt ölkorv och tittade på sjön.

På vägen hem cyklade vi in på en liten ödslig väg, och längs med den fann vi ett övergivet hus...

Vi kunde såklart inte låta detta guldläge gå om intet, och gav oss in i huset.

Det var som om det lämnats igår, och fantasierna började spira!!

Allt fanns kvar. Matbord, stolar, tidningar m.m

Golvet hade rasat in mellan köket och sovrummet, men in skulle vi!!

Så vi fällde en planka och balanserade oss in i sovrummet, där ena änden av golvet fanns kvar.

Jag röjde i kökslådorna och hittade en gammal medicinburk.

Vi var ju tvugna att ha något med oss som minne av detta fantastiska äventyr, så jag tog en tallrik och en sked... Fler fanns det inte...

Vad Jenny tog har jag ingen aning om...

Senare fick vi veta att det var ett brott... Hoppsan...

Men det är väl preskriberat vid det här laget.

Idag var jag på möte med Rinkaby S.

Revisionen hade godkänt min bokföring, tack och lov, och Anna-Lisa hade med sig två böcker. Det hade inte alls med S-föreningen att göra, men jag som är så begeistrad i gamla saker blev alldeles till mig när jag fick syn på en skrivbok som berör trakten och dess befolkning från 1936!!!

Jag bestämde mig på stört att boken skulle jag ha med mig från mötet och renskriva för efterlevande.

Och det fick jag.

Jösses så härligt!!!

Det är skrivet med så vackert språk, och texten är sirlig och alldeles ljuvlig att läsa!!

Detta innebär förstås att jag inte kommer kunna somna förrän jag gör det av utmattning eftersom jag vill läsa mer och mer och mer!!!

Det är så härligt att känna historiens vingslag, och man nästan hör hur den unga flicka som skrivit en gång läser upp texten för en!

Ja, jag vet inte varför, men jag ÄLSKAR detta!

Och vet du vad?

Jag har letat efter huset i Viby, men det står inte att finna... Inte ens en grund finns kvar, och då har jag ändå ridit på ALLA småvägar som finns...

Tog nyss bort en kommentar till inlägget "Helvetes jävlar".

Anledningen till detta är att personen varken undertecknat med namn, länk till någonstans där man kan se vem det är, eller använt ett sådant alias att jag kan veta vem det är.

Sådant är patetiskt, och släpps inte genom på min blogg.

Som jag skrivit i mina kommentatorsregler ska man kunna stå för vad man tycker, särskilt om man vill vara lite provokativ, annars publiceras man inte.

Till saken.

Jag tänkte förklara ett och annat för både denna person, och er andra som eventuellt reagerade på samma sätt då ni läste detta inlägg... Eller något av de andra inläggen av lite "fränare karaktär".

Kommentaren gick ut på att jag minsann skulle vårda mitt språk, och att denna person inte längre avsåg läsa min blogg p.g.a detta.

Den var undertecknad med "en numera f.d vän"

Nja...

Om man inte förstår att mina inlägg ska läsas med en gnutta salt är man

no friend of mine. Mina vänner känner nämnligen mig, och vet att jag alla gånger då jag skäller, gör det med ett svagt leende på läpparna. Även om jag är fly förbannad har jag så pass mycket självdistans att jag kan skratta lite åt mina överreaktioner.

Vad ännu viktigare är, och jag måste tacka denna numera f.d vän för att denne pressade mig till att tänka efter varför jag egentligen håller igång denna blogg.

Såhär ligger det till...
Alla människor har dåliga dagar. Alla överreagerar ibland. Vissa dagar hopar sig skiten och man blir lite galen.

Dessvärre förstår inte alla att även andra reagerar på detta sätt. Då kan det vara skönt att se att man inte är helt knäpp när det blir så...

Jag behärskar mig när jag för debatter, skriver insändare eller på annat sätt behöver vara proffisionell...

Men här på bloggen måste jag få skriva vad jag vill.

Detta är en privat blogg.

Här behandas livets glädjeämnen, såväl som problem.

Jag uttrycker det på det sätt jag känner att jag behöver.

Ser man ett inlägg där man tycker att jag spårar ur, så läs ett annat då.

Som Jesus en gång sa "vänd andra kinden till"

Näe, men alltså.

Om man dessutom läser ett inlägg som är flera dagar gammalt och kommenterar det istället för lördagens betydligt mer positiva inlägg, där språket är helt olikt det som använts i gnällinlägget, då vet jag inte riktigt vad man är ute efter.

Det är OK att ha dåliga dagar.

Det är OK att hantera dem lite dåligt också.

Jag, till skillnad från denna person vänder faktiskt andra kinden till.

DU är välkommen att läsa min blogg, om du vill.

Om jag råkar trampa på fler ömma tår, ber jag om ursäkt för det i förväg.

Men nästa gång du läser en svordom från mig, minns detta: Hon säger det med ett leende!

Kram på dig!

Och alla er andra   

Jag har ett litet mysterium för er att lösa...

En dag när Caroline fick ett ryck att städa lite fann hon i städskåpet en kasse från Systembolaget...

I denna kasse fanns två glöggflaskor. En årets årgångsglögg, och en Blossa vit glögg.

Caroline har inte ens smakat på årgångsglöggen, inte heller druckit vit glögg, mer än en gång i år...

Den senaste festen hon arrangerade var för drygt två år sedan, och sedan dess har skåpet faktiskt varit öppet, tro det eller ej!

Så var kommer flaskorna ifrån?

Hur har de hamnat i hennes städskåp? Utan att hon något märkt?   

Det ska tilläggas att flaskorna är tomma...

En belöning finns till den som lyckas lösa mysteriet inom en vecka
(d.v.s. före kl.19,30 måndagen den 1 mars)

Lösningen presenteras i en kommentar här på bloggen.

Ledtrådar kan komma att ges i kommande inlägg, så läs noga!   

Ja, så såg man Melodifestivalen för första gången i år, igår...

Jag var inställd på att det bara skulle vara skit, eftersom det brukar vara det nuförtiden... Sen de började med alla småtävlingar kommer all skit med!

Man faktum är att jag gillade flera av bidragen!!

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100220/NOJE/302209971/1338/&/Timoteij-och-Darin-till-final

Timoteij hade ett härligt gung i sin låt, även om det var lite B att hon med dragspelet flyttade fingrarna uppåt när det blev ljusare toner... Uppåt betyder ju mörkare toner. Fast det är ju inte alla som vet, visserligen...

Darins låt var helt OK... Jag lyssnar mycket på texter, och den satt ju bra... Sen har jag faktiskt, insåg jag, ändrat lite inställning till Darin!

Innan har jag sett honom som en liten pattaglytt... hehe... Men han sjunger faktiskt förjäkla bra!!

Elin Lanto gick bort för min del... Som sagt, texten... näe... Getty går då också av förklarliga skäl bort. Visst fanns det en härlig känsla i den, men vi har ju ingen aning om vad han sjunger om... Näe...

Alcazar var väl hyfsade, men det börjar bli lite gammalt nu.

Vissa gillar trygghet, och visst är det skönt att veta redan innan på ett ungefär hur det kommer låta. Men nu räcker det faktiskt!! Jag börjar tröttna lite på dem.

Crucified Barbara var enligt mig de som rockade fett!!

Herrejävlar vilken bra låt!!

Även Erik var bra. Fast jag förstår inte riktigt vad de menade med att han förra året blev känd? Jag hade ingen aning om vem han var innan...?

Klart sämst var den där tjommen som var skådis...

När han tog ton tänkte jag för mig själv, OK jag sa det rakt ut eftersom jag aldrig kan knipa käft, att om han är en lika usel skådis som sångare är det ju inte konstigt att man inte visste vem han var innan...

Johannes Bah Kuhnke är ju annars ett namn man hade lagt på minnet om han gjort nåt bra...

Fåglarna kvittrar, solen kikar fram, värmer gott och det ljuva drip-droppande ljudet av töande snö fyller min själ med lycka!!

Jag sitter i uterummets hela 7plusgrader och bara njuter.

Solen strålar rakt in och fyller på min energi.

Plötsligt går den i moln, och min tanke är denna enda -

Det är helt OK. Den finns där bakom och om bara någon liten minut kikar den fram igen.

Det är underbart, ska jag tala om!
Fanimig helt underbart!

Jag blir så alldeles till mig att jag till och med städar!

Och det händer inte ofta!

Nu håller vi tummarna för att detta håller i sig!

Dagen började förvisso bra...

Jag åt mitt knäckebröd med Keso till frulle, sen solrosfrön och pumpafrön i yoggin till lunch, och minsjäl ett äpple och ingen varm choklad till eftermiddagsfikan.

Jag satt hela dagen och stirrade ut med jämna mellanrum som för att spana efter det lika mycket fruktade som utlovade snöovädret...

Dock kom inget!

TOPPEN!!! Tänkte jag...

När jag körde hem och kom ca 1km utanför Bromölla såg jag dock vad jag väntat på... Snö, snö snö... Snö överallt...

Idiot som jag är fick jag för mig att testa en ny väg hem... Legeved...

Idiot, som sagt.

Man såg inte vägen, så jag är inte 100% på att jag inte var ute på någon åker emellanåt...

Jävla skit!

Sen körde jag iaf till stallet efter att ha gosat lite med Emil.

Jaha.

Tror ni Jan hade plogat gårdsplanen där man parkerar?!
FAN HELLER!!

Nej, nej... Detta är ju hästtjejer, de är väl vana att ta i?

Mhm!!

Och sen då?!

Kommer in i stallet och ser på tavlan "Shiny hade ingen grimma på sig"

Nehe, den hänger väl på boxen då, tänkte jag...

I HELVETE ATT DEN GJORDE!!!
JÄVLA HELVETE!!

Den är alltså borta!!
Och jag ger mig FAAAN på att det är den där hjälpande handen som släppt ut hästakrakarna imorse. Han som ALLTID knäpper grimmorna fel!!

IDIOOOOOOT!!!

Jaha, jag tänker då ICKE gå ut i snöstormen och leta grimma!!!

GRRRR!!! IDIOOOOT!!!!

Sen kom Catarina, så jag berättade mycket upprört om det inträffade, och då hände något som inte hänt på länge... Jag kände en känsla som jag inte känt på flera år...

Den där känslan när det bara bubblar inom en. Det bubblar så fruktansvärt att man riktigt känner hur det kommer nerifrån magen och upp genom halsen så rösten vinglar... Man är nåt så in i hela jävla helvete förbannad så det blir för mycket. Därför upplever man det liksom som utanför sin kropp...

Och jag var såååååå nära att göra just vad jag sa.

Nämnligen rycka upp dörren och storma in till honom där han säkert satt på sin feta röv i soffan och gorma på honom nåt i stil med "Din jävla IDIOOOT!! Kurde!!! Spirdalaj ut i hagen och hämta mig jääävla grimma som du har förskingrat!! DAWAY. DAWAY!!! KURWAAAAAAAAAA!!!!!!"

(Stavningen är jag aningens osäker på, men jag tror att han är från Litauen, och vad jag förstått genom tidigare kontakter ska de förstå lite Polska... Och svordomarna förstår väl de flesta... Jaja...)

Och sen tryckt en fot i röven på honom så han fick ut i snöyran och leta upp fanskapet! Den grimman har fan mamma köpt till Shiny!!

Vad fan ska han i stallet och göra om han inte vet hur man ska hantera sakerna?!!

Jaha...

Så när jag lugnat mig och hittat den gamla grimman, som för övrigt är alldeles urblekt och dan, gett hästarna mat och pysslat klart skulle jag köra hem...

GRATTIS!!

Som sagt var gårdsplanen inte plogad... Med min bakhjulsdrift var det ingen höjdare... Så det blev till att skotta lite och köra lite...

Ett par gånger, sen gick det inte mer...

Kerstin och Catarina fick till sist PUTTA ut mig!!!

Tur att de fanns och kände för att hjälpa till!!

GRRR!!

SEN... Ja, för ni trodde väl inte att eländet redan var slut?!

Sen kom jag hem och skulle backa upp på parkeringen...

Som INTE HELLER ÄR PLOGAD!!

JÄÄÄÄÄVLA ABK!!!!!!!!

Så jag fick hålla på och fitta där i 5 minuter innan jag blev klar!! Gunga, fram, bak, fram, bak, snurra lite på ratten, hej & hå...

GAHH!!
Så när jag äntligen kom på plats var jag så in i helvetes jävla förbannad så jag var TVUNGEN att få ut det på ett eller annat sätt, och eftersom jag inte hade något jag kunde slå sönder utan att sakna till hands var det bästa jag kom på att sätta mig och VRÅLA "KUUUUUUUUUUUUUUUUUK!!!!!!!"

Ja...

Alla har vi våra sätt att hantera kriser.

Detta var mitt...

Svära en massa hjälper...

Skrika hjälper ännu mer...

Nu ska jag gå och krascha en tallrik eller två.

Hur hanterar du din ilska?

Jag har kännt mig lite som en tjockis på sistone... Vilket jag inte varit riktigt nöjd med   

Så jag började med yoghurt med pumpafrön och solrosfrön till lunch på jobbet.

Till frukost har det dock blivit ljust bröd med antingen skinka och majonäs eller fet ost... Kanske inte optimalt direkt...

Nu har jag dock varit så storsint som bara jag kan vara (när jag vill alltså, vilket inträffar sisådär en gång vart 5e år) och tagit åt mig av kollegornas råd om knäckebröd med keso till frulle!!

Jag körde helt sonika och köpte en paket keso (som jag visserligen kom ihåg som superäckligt, men i alla fall... Desto mer storsint) och en paket av de mest rågiga knäckisar Kvantum hade att erbjuda!

Nyfiken som vanligt var jag ju tvungen att smaka på eländet när jag kom hem...

Faktiskt var det helt ok!! Det hade jag aldrig trott!!
Så nu sitter jag här sjukt nöjd med min ridtur, yoggi, fröer, rågknäcke och keso!

Jag är såklart mycket stolt över min storsinthet och totalt förbluffad över att det faktiskt är ätbart! (Med mina mått mätt till råga på allt)

Jag köpte till och med ÄPPLEN!!!

Fy fasen, så nyttigt!!

Ja, vi får väl se om de svimmar imorrn när jag kommer dragandes med detta...

Också får vi ju se hur länge det varar   

Ahh, det ska nog gå bra...

I en stund av ärlighet ska jag villigt erkänna att keson mest var för lathetens skull och inget annat...   

Jag somnar ju alltid på soffan, och sen är det ju så förbaskat jobbigt att gå upp mitt i natten och bre mackorna... Då kan man hellre ha en burk med keso och ett paket knäckisar som står på jobbet, hehe!

Jaja...

Det blir nog bra, detta...