Denna dag står det 2 korta notiser i kalendern.

"Stjärnfall" och namnet på en kollega.

Jag har en del tankar om båda dessa, så de får var sitt inlägg.

Namnet på kollegan syftar till en händelse runt lunchtid.

Jag var hemma med feber och låg nerbäddad på soffan under ett stort täcke.

Han var också hemma, varför var lite oklart... Antagligen mest för att hålla koll på mig, så jag inte gjorde något "dumt".

Då ringde en manlig kollega i ungefär min ålder. Vi rings ganska ofta, om en massa saker som rör jobbet.

Iallafall blev jag varm, så jag slängde av mig täcket.

Vi pratade på om lite allt möjligt, lite jobb och lite om hur dåligt jag mådde. Man får ju inte missa en chans att beklaga sig lite 

När vi hade lagt på blängde han på mig och fräste

Fffffyyyyyyy fffffaaaaaaaan....

Jag kände mig som ett levande frågetecken och frågade förbryllat Ha??? 

Fffffffyyyy ffffaaaaaaan... Ligga och FNATTA dig på FITTAN när du pratar med honom....!!!!

Jag fattade ingenting... Gör fortfarande inte...

Det jag kan tänka mig är att jag hade blivit varm under det stora täcket, möjligen kasade trosorna fel när jag vände mig och att jag drog dem tilrätta, men något fnattande var det då rakt inte tal om!

Alltså, det här låter kanske inte så hemskt... Men för mig känns det förjäkligt att bli anklagad för något jag aldrig skulle göra.

Det här känns lika illa som de dagar när jag kommer hem från stallet och han står ute och väntar för att se vilket håll jag kommer ifrån. När han får syn på mig fnyser han "Thö! Var fan har du vatt nånstans!???"

Jag svarar alltid likadant "I stallet, det vet du ju?"

"Thö! Ja sääääääääkert!! Såhär länge??!!! Jag vet nog faaaan var du har vatt!"

Jag kan nog aldrig riktigt förklara vad som händer inuti mig när jag blir anklagad på det här sättet...
Jag hatar otrohet. Skulle aldrig röra någon annan, hur dåligt mitt förhållande än är.
Jag är av uppfattningen att man först avslutar något gammalt innan man börjar något nytt. Hur svårt kan det vara??

För min del tog det slut mellan oss redan 2012. Jag bad honom då för första gången packa sina saker och försvinna.
Dock har han ju bevisligen inte försvunnit, och även om jag aldrig kommer förstå hur man vill bo hos någon som inte vill ha en där, så har jag aldrig rört någon annan under den tiden heller.

Man gör inte så.

Även om jag inte känt att jag varit tillsammans med honom, har jag ju vetat att han inte alls registrerat det, utan sett det på ett helt annat sätt...

Han vet att jag tänker såhär.
Han vet att jag hatar otrohet.

Ändå kommer dessa anklagelser titt som tätt.
Han inbillar sig saker och är vansinnigt svartsjuk trots att jag aldrig gett honom någon anledning att vara det...
Logik är inte hans starka sida.
Logikens regler borde säga att om jag aldrig varit otrogen mot någon, så bör jag inte vara det mot honom heller.

Oavsett anledning är det riktigt obehagligt när han blir sådär svart i ögonen och riktigt tror på det själv.

Vad jag än säger, så hjälper inte det.

Ibland tänker jag att jag borde se till att träffa någon, bara för att han ska få rätt.

I tankarna är killen stor och stark och kan hjälpa till att slänga ut honom!

Men nej... En tanke får det stanna vid.

Jag tänker inte sjunka till hans nivå.

Kan inte göra något som strider så till den milda grad mot mina egna värderingar.

Det går inte.

Det här kommer att ta slut, förr eller senare. Då ska jag åtminstone gå ur det med huvudet hållet högt och kunna säga att jag ALDRIG blev en så hemsk människa som han.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här är rena tramseriet!http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/opposition-vill-att-eriksson-s-avgar/   Jag hörde redan imorse på radion att treklövern och SD kräver ordförandes avgång och jag satte nästan i halsen!Helt ärligt; det är v...

Så var det dags att summera det gångna året än en gång. Jag höll först på att glömma mitt årliga inlägg och var på väg att gå och lägga mig utan det, men kom på att det trots allt är en tradition, så lika bra att hålla den igång!   Året har bju...

Ibland är jag lite extra modig!Ibland får man helt enkelt lägga rädslan åt sidan och prova på något skrämmande. Efteråt är det enormt stärkande.   Min fina Shiny har jag haft i 12 år, och sedan jag fick henne har jag inte ridit någon annan häst...

För ett par veckor sen fick jag eld i baken!!Plåtslagaren skulle komma på måndagen, och på fredagen kom jag på att jag måste måla klart "lådan" under taket innan hängrännorna kommer på plats!   Som tur var skulle jag släppa ut hästarna på helgen,...

Nä minsjäl!Det var det värsta!   Han den där som varit så få förunnad är det dags att lägga på hyllan nu! Att han är sjukt skum har jag redan konstaterat. Det kan gå ett par veckor utan att han hör av sig, och sen plötsligt hör han av sig var...